Trat 2017
Trat är ju förutom en provins dessutom ”huvudstad”i nämnda provins, och en plats som många besökt utan att besöka. Vi har som många andra passerat eller mellanlandat här flera gånger på vår väg ut till öarna Chang, Mak och Kood, även på vägen mot Cambodia.
Men denna gång tänkte vi att nu stannar vi ett par nätter, bara för att vi kan ?. Lite kuriosa för er som precis som jag tyckt att alla vägar heter sukhumvit road i Thailand, och i synnerhet i Bangkok, nu kan jag berätta att det typ nästan är så. Sukhumvit road börjar i mitten av Bangkok och slutar i staden Trat, så nu vet ni det.
Trat känns som en lite halvtrött småstad, bebyggelsen är blandad med gamla trähus och gråvita fuktsvärtade stenhus med stuckaturer som skulle ha passat in på Strandvägen i Stockholm, nu förtas ju skönheten lite i just det fuktsvärtade, men det syns ändå att någon har lagt sin själ i arkitekturen en gång för länge sen.
Prisbilden är mycket lägre här än ute på öarna och i turistorterna, moppe ett dygn betalar vi oprutat 170 baht för, likaså mat och dryck är betydligt billigare och speciellt om du åker en liten bit utanför stadskärnan.
Vi gjorde en oväntad utflykt när vi hyrde moppe en dag, vi tänkte att vi skulle ta oss till en beach, vi frågade runt lite och kollade karta på telefonen och körde.
Efter några felkörningar som i och för sig också alltid mynnar ut i nya möten och små äventyr så hittade vi beachen, Black sand beach!. Den var inte riktigt vad vi hade förväntat oss men otroligt cool. Det kändes som en stor turistsevärdhet, men allt stod på Thai och det var helt folktomt förutom en som satt och försökte sälja cocosnötter och nån som såg ut att passa anläggningen, man gick in i något som först såg ut att vara nån form av restaurang eller myndighet men när man gått igenom där så började en lång väg/spång i betong och bitvis i trä, den var dryga kilometern lång och snirklade sig igenom ett träsk men träd som hade rötter i ett enda virrvarr, på marken var det dy och där levde massor av krabbor och stora snäckor, det var verkligen super häftigt att gå igenom lite som en skräckfilm.
När vi kom ut på andra sidan så fanns ”beachen”, med svartpudrig sand. Överallt var det byggt små hangouts i träd o grenar, vilka som skulle sitta där och varför vet jag inte, allt kändes lite overkligt. Vi hade kunnat lämna badkläderna hemma, men det gjorde inget vi fick en annan slags upplevelse.
Trat känns verkligen lugnt, inte mycket till nattliv heller, dagtid så ser man folk sitter i eller utanför sina affärer, som ofta även serverar mat, säljer bussresor, tar emot tvätt eller fungerar som bensinmack. Man slutar aldrig att förundras över det totalt blandade utbudet av varor i en del affärer och även skicket på varorna, vissa grejjer ser ut att ha stått eller hängt på samma plats i decennier och är täckta med vägdamm. Kitschiga prydnadsaker samsas på hyllorna bland badringar, nudlar, sprit, batterier och handväskor.
vi slår oss ner och tar en dricka i en av dessa ”affärer”, föreståndaren pysslar lite och småpratar på Thai blandat med engelska. Hon kommer med ett fat och ställer på bordet med något som ser ut som oskalade jordnötter och visar att det är gott och att vi ska smaka, sen går hon och sätter sig i en hörna och mumsar. Jag provar förståss och blir mäkta förvånad när nötterna är mjuka. Det känns lite läbbigt så jag avvaktar tills det dyker upp en yngre kvinna i butiken som också verkar höra hemma där, och jag frågar henne varför dom är mjuka och vad det är. Det visar sig att det är färska, kokta jordnötter..skumt men när jag visste vad det var så var dom faktiskt riktigt goda.
Jag är ändå glad att vi stannade till i Trat ett par dagar, alltid kul att se och uppleva nya platser, och jag tycker nog att Trat är värd lite mer uppmärksamhet än att bara vara en busshållplats eller båtpir.