30 grader i Januari/februari…check ✔️
Planen om livslång ”semester” är igångsatt, inte helt utan motgångar förståss. Det minsta problemet var ju att säga upp sin tjänst efter 27 år även om det kändes lite sorgligt och samtidigt wild´n crazy, lite krångligare är det för Rickard då han hade eget företag, sånt tar ju längre tid att aveckla även om vi slutade ”dra in pengar”samma dag.
Nästa problem var/är ju husförsäljningen, det är ju som vi visste inte någon ultimat tid för den verksamheten…husmarknaden var/är iskall så där kämpar vi på.
Det positiva är att vi mer eller mindre flyttat ut till husvagnen vi åker bara till huset och byter ut citronerna, snittblommorna och de eventuella frukt-i-skål-projekten…och vattnar basilikan inför husvisningarna.
Men även om livet som permanent campare kan vara nog så ”spännande” så är det här är en reseblogg och anledningen till dagens inlägg är att nu är 2024 års resa bokad!!
Och det var ingen billig historia…flygpriserna har stigit katastrofalt med mer än det dubbla men vi vågade inte vänta längre med att boka. Jag blundade när jag klickade på betala knappen, men nu är det gjort.. och som ett litet försvar inför mig själv tänker jag att det blev ju ingen resa i år så kostnaden blir ju same same.
Vinterns resa blir lite kortare än vanligt beroende på att vi har ett datum hemma att passa, vi har utdelning av nya campingplatser på campingen och vi måste närvara och tillvara ta våra intressen i hopp om att knipa vårat ”forever home”.
Sex veckor kommer vi att hänga i Thailandet denna gång…och hälften av dessa veckor ska vi ha sällskap av våra ”bästisar”här på campingen. Anki och Affe, en liten kort presentation av dessa två modiga människor: A&A är också pensionister och även om dom fortfarande har en lägenhet så tillbringar dom ohemult mycket tid i husvagnen.
Vi har nu ”levt” med dessa två som en liten familj i drygt 1år och det föll sig som en självklarhet att dom även skulle följa med oss till vårat älskade Thailand.
Ingen av dom har varit i Asien tidigare och den ena har inte varit utanför nordens gränser. Deras spontana tanke var att två veckor känns som en bra start…vi ville tänja det till tre, för att dom ska hinna aclimatisera sig lite och att vi ska hinna resa runt lite, och så får det bli.
Så dom första tre veckorna ska vi göra vårat bästa för att dom ska få en mysig o spännande upplevelse med både strandliv, byar och storstad. Det ska bli jättekul och en stor ära. När dom sen åker hem hänger vi oss kvar i ytterligare tre veckor.
Men nu tar vi oss an sommaren med allt det vi har och med öppna armar, samtidigt som vi har en pirrig förväntan och längtan inför vinterns ”äventyr”.
Livets Liv, Carpe diem, Lev nu dö sen, Live Love Laugh och alla andra svanktattueringar, väggtexter och ord på vägen… dom kanske inte är så tokiga i alla fall.
Stora kliv mot annat liv
Ja men hej mina 345 trogna följare ( och även ni mina kära sporadiska som tittar in på bloggen då och då ) <3.
I år så blir det ett sånt där konstigt år…vi åker inte till Thailand, och ingen annanstans heller, i alla fall inte nu.
Vi har det lite körigt i vårat liv för tillfället. Vi har nämligen bestämt oss för att sluta jobba, och gå i det som kallas ”pension”… lite förtidigt åldersmässigt, men vi vill ändå göra ett försök!!. Och eftersom inkomsterna kommer att svikta lite då, så måste vi se till att även utgifterna minskar dramatiskt ( det är ju tyvärr en oundviklig och trist biverkan ). så nu försöker vi lösa det.
Vår plan är att sälja allt som går att sälja och göra oss av med resten och helt enkelt flytta till husvagn. Så nu är vi mitt uppe i själva ”döstädningen”. Och jag lovar att det är ingen lek. Tro mig när jag säger det, man har samlat på sig lite grejer under åren!!
Vårat mål är att i april/maj så ska vi vara klara och då sitter vi o glor på varandra på en pytteliten bostadsyta och planerar nästa resa.
Och ja jag veet det är inte bästa läge ekonomiskt att sälja hus just nu som marknaden ser ut, men det är inte alltid marknaden följer ens livspussel och årsringar.
Nu går livet snart in i ett nytt skede, det är pirrigt, spännande och sjukt läskigt men jag längtar i skräckblandad förtjusning.
En del i denna plan är ju att vi ska kunna fortsätta resa och vara borta under under dom tråkiga vintermånaderna även fortsättningsvis. Men tills dess får jag njuta av alla dom fantastiska resebilder från er andra som rullas upp i mitt facebook- och instagramflöde.
Ville bara med detta inlägg berätta varför det är lite dött här inne på ”sarongen”och att WE Will BE BACK!!! / Åsa
Från orkidéer till tussilagos
Oj oj vad Bangkok är förändrat, covid och restriktioner verkar ha slagit hårt mot Änglarnas stad, åtminstone i områdena i och ikring Khaosanarea. Det är väldigt lite folk i rörelse i Bangkokmått mätt, man kan gå obehindrat på trottoarerna utan att kryssa mellan moppar och försäljare, till och med trafiken på gatorna är mindre, många ställen ser tillfälligt stängda ut och andra är stängda och borta för alltid.
Vi tog även en sväng ner på självaste Khaosanroad en kväll, och där har det slagit slint totalt. Där brukar det ju vara rejält högljutt i vanliga fall och galet mycket folk så att det knappt går att ta sig fram kvällar och nätter. Nu är det glest mellan flanörerna, de man fick väja från nu var de såkallade ”inkastarna” som står mitt i gatan och försöker ragga kunder till sina restauranger och barer, dom var fler än flanörerna. Och ljudnivån…jag menar LJUDNIVÅN!!! den var totalt galen. Den var ju crazy före covid, men nu har den gått helt bananas.
Dom har högtalare stora som friggebodar och gör allt för att överösta varandra. Känslan när man går där är helt surrealistisk, det folktomma och den desperata blandningen av 20 olika låtar spelade samtidigt på en obegriplig decibel.
Vi vandrar och vandrar, dom här ovana kropparna som har förflyttat sig på moppe i sex veckor är helt förvirrade, fötterna skriker i flipflopparna. Men det är ju så härligt att gå runt på Bangkoks gator, titta in i små shoppar och kika i alla små matstånd på bakgator och vid floden. Huvudet och ögonen vill mer än benen.
Jag tar gärna en timme vid poolen om dagen, skönt att suga i sig lite sol ((utan munskydd ) varvat med bad…Rickard solar ju inte så han är antingen ute och går själv eller ligger och googlar i AC:n på rummet under tiden
Vi har börjat tejpa våra fötter som maratonlöpare för att klara av våra strapatser och tuktuk förarna ropar sig hesa efter oss, som dom ser som lätta byten, men ack nej vi ger oss inte så lätt. Det är ju så mycket roligare att gå än att åka, då kan man ju stanna till överallt där man vill,
Vi hade ett litet projekt att hitta en restaurang som jag fått tips om från en annan blogg som enligt den hade ett slags speciellt torkat och friterat fläskkött med en speciell sås. Vi åt det en gång utefter en landsväg i Trat och sen dess har jag letat efter den maträtten var vi än har varit i Thailand, men aldrig hittat den. Så nu skulle det bli av, det blev en 2 km promenad till rätt pir närmast oss vid floden ( Thachangpier ) båtturen kostade 15baht ( under 5 kronor ) till Orientalpier.
Himla mysigt och billigt färdsätt måste jag säga. Sen blev det ytterligare en promenad med hjälp av googlemaps på nästan en kilometer…låter kanske inte som någon maratoninsats, men jag lovar att det var svettigt.
Vi hittade Jacks bar som ligger vid flodkanten i skuggan av det flotta hotellet Shangri-La. Restaurangen ser ganska oansenlig ut med blandade plaststolar och allt väldigt thaistyle.
Fläsket fanns på menyn och lyckan var fullständig. Det var mycket folk på restaurangen och tyvärr tror jag att finhotellet brevid hade trissat upp priserna lite, men det är klart… kan man ta betalt så gör man. Det var lite för dyrt för att vara den typ av ställe, men läget är fint och stämningen mysig så ja ja det är väl så det blir tillslut.
Jag är ändå nöjd med utflykten och det är alltid roligt när man har ett mål när man är ute och turistar. Det blev en båttur tillbaka också, men när vi landade vid vår pir kände vi att det var dags att bekänna färg, tuktuk förarna ska ju också leva, så svettiga, fotömma men nöjda åkte vi hem med stil och kastade oss i poolen.
Vi har nu hittat ett till favvo ställe att äta på, tillräckligt nära hem och tillräckligt långt i från kaoset på Khaosanroad.
En parallellgata till K-road, kanske mer en gränd än en gata, Den heter Saffron, själva köket består närmast av ett par träskivor upplagda på en ställning med plastvepor som färgglatt visar menyn i bilder. På 5 kvm med ett par gasolwokar trollar man fram uppskattningsvis 30 olika maträtter som är supergoda, på samma yta diskas det och förvaras råvaror i påsar och i en gigantisk frysbox. Och allt detta i blixtens hastighet. Det är inte utan att man blir imponerad, för mig tar det i snitt en timme att ”trolla”fram en rätt på en induktionshäll. 
Dagarna rullar på snabbt och nu är det dags att lämna för avfärd hemåt, det har varit en lite annorlunda resa för oss den här gången, det blev inte riktigt som vi planerat, lite pga av vädretsmakter men även pga pandemin.
Thailand är sig likt men ändå inte. Det är mycket lugnare än vanligt..vilket är rätt skönt, men samtidigt så sorgligt, man tycker så förtvivlat synd om alla människor som förlorat så mycket, förlorat sina inkomster, förlorat sina verksamheter. Hur ska dom orka börja om från början, och dom som fortfarande är kvar vid sina shoppar, stånd och restauranger hur länge ska dom orka vänta innan folk kommer tillbaka.
Jag vill verkligen på nåt sätt övertyga alla om att det är värt allt krångel med papper och tester…så fort man sätter foten på Thailändsk mark var allt strul glömt. Munskyddskravet funkade bra för det mesta, har nog mest lidit av det i Bangkok..men man får se till att äta eller dricka nåt hela tiden ha ha för då behöver man ju inte ha det på och mat finns det ju fortfarande i varenda gatukorsning så det är ju inget problem.
Och häromdagen ryckte dom av silvertäcket på en av folkabussarna på soi Rambuttri och ställde ut plastpallarna, det var lite som att se vårens första tussilago, lite framtidstro i allafall i den här delen av världen.
Hur det kommer att kännas när vi kommer hem vad det gäller ”framtidstro” får vi väl se med tanke på hur det ser ut, det kanske inte kommer att räcka med tussilagos där, med kriget härjandes hos våra grannländer. Att vårat flyg kommer att ta drygt 13 timmar hem på grund av en ”liten omväg” är i sammanhanget en skitsak, vi har ändå ett hem att åka till.
Som vanligt vill jag tacka alla nya och gamla vänner som vi träffat under dom här varma o goa veckorna och alla ni som varit med oss här på bloggen, nu packar vi ihop och reser hem…och planerar för nästa resa och om vi alla önskar riktigt hårt så kommer det nästa år att vara fritt från pandemier och krig.🙏☮️ PEACE OUT pop gun mai, vi ses igen.
Wherever I lay my bag…
Nu har vi lämnat tillbaka vår moppe, och enligt mätaren så har vi avverkat 100 mil tillsammans på thailändska vägar, inte illa. Vi har även sagt hejdå till vänner på ön och till Funky Fish gänget. Vi hade inte hjärta att vaska vår rosa brödrost som vi kuskat runt med på moppen så vi packade ner den i en liten plastväska ihop med lite andra braha grejer och lämnade dom till Bon (i baren) att förvalta åt oss tills nästa år…försvinner den så får det vara så, annars på återseende.
Upp tidigt på morgonen för att ta bussen till Trang det tog nog dryga två timmar, rätt trist resa. Väl framme hade vi ca 7 timmar att slå ihjäl innan vårat tåg till Bangkok skulle avgå.
Efter att ha ställt in vår packning i ett rum på stationen så fördrev vi tiden med att äta och gå..och gå, Jag är ju en av dom lataste personer som finns, men närmare 12000 steg i flipflops i stekande hetta lyckades vi med iallafall, så nu kan vi Trang åtminstone den delen mellan ”klockstapeln” och stationen.
Vi floppade runt på marknaden och såg en råtta stor som en katt som sprang upp och ner under trallen vi gick på, var in i lite affärer och letade färdkost, det blev en kasse diverse kinesiska kakor och koppnudlar.
Rickard shoppade en ”märkeströja” i ett varuhus vi smet in i för att få lite skugga..en batikfärgad HM tröja med logga på bröstet så himla skumt att se, skulle väl aldrig funka i Sverige?eller?
När det var dryga timmen kvar innan tåget skulle gå var vi helt utmattade men som tur var fick vi kliva på tåget som redan stod inne på perrongen.
Vi brukar alltid åka 2:à klass när vi åker nattåg i Thailand men denna gång ville vi testa på 1:à klass. Så vi har egen kupé med eget handfat, känns lite konstigt att sitta där inne på en soffa ensamma o glo, men det blev lite mysigare när dom fällde ner översängen. Det var sjukt kallt och vi försökte både själva och med hjälp att höja tempen på AC:n utan resultat, så hoddie på och under filt fick det bli, fattar inte grejen med att dom vill ha så himla kallt jämt.
Det brukar i och för sig vara kallt i 2:à klass också, men då kan man ju välja om man vill åka fläkt tåg eller AC tåg.
själva styilingen på 1:a klass var ingen skillnad, såg lika ut som 2:a klass så inget fancy där inte, så man ska inte förvänta sig orientexpressenlyx bara för att det heter 1:à klass, skillnad var också att alla som hoppar på och av mellan stationerna och säljer mat i små påsar märktes knappt om man hade dörren stängd, och stängd var den, även fast vi försökte ställa upp den för att få lite värme så åkte den igen av tågets vibrationer och krängningar.
Men resan var mysig ändå, att sitta o titta ut genom fönstret och se byar och städer swisha förbi och skapa planer för kommande resor, anteckna ortsnamn som såg spännande ut och byar som såg välkomnande ut som potentiella resmål att ta sig runt till.
Sov som en prinsessa hela natten och efter frukost bestående av kaffe, kakor och nåt skorpliknande vitlöksbröd som vi hittat i Trang så anlände vi till Bangkok ca 10.30, Efter att ha vänligt men bestämt tackat nej till några skambud ( 250baht )från ett par tuktuk förare så hittade vi en taxi med taxameter ( 80baht ) som körde oss till soi Rambuttri där vårat hotell ligger.
Det som omedelbart slår oss är att det är mycket grönare än vanligt mer växtlighet och alla små affärer är stängda längs gatan och ingen trafik, det känns väldigt märkligt, hoppas att det öppnar upp till kvällen, det här är ju annars en av dom livligaste gatorna här med mycket kommers med försäljning, musik och matvagnar.
Har hittat ett super mysigt hotell med pool i markplan precis vid gatan och vi njuter av att ha en oas mitt i storstan, tänk att det alltid känns så hemma när man kommer till Bangkok.
Fast å andra sidan kom jag på mig själv idag med att jag alltid säger hemma om platser där jag har eller kommer placera ryggsäcken och eventuelllt medhavda påsar, går vi runt på tåget säger jag ”nu går vi hem”om vi ska tillbaka till vår plats, i taxin på väg till hotellet sköt jag upp nåt vi skulle göra genom att säga till Rickard ”vi gör det när vi kommer hem” och menade hotellet vi inte anlänt till ens. Jag är så tacksam att jag känner så och har den förmågan, att hemma kan vara vad och varsomhelst, det bådar gott för framtiden.
Lagoma äventyr när dom är som bäst
Nu har vi varit ute och luftat oss en del…ja nästan friluftat oss kan man säga. Vi tog en heldag med några kompisar och hyrde en longtailtur, runt Koh Lanta, fast vi modifierade den lite.
Så himla mysigt och kul. Vi åkte med Raksabai adventure boat trip, och jag kan verkligen rekommendera dom, super trevliga och sköna människor, och för er som kan tycka det är jobbigt med engelskan kan jag säga att hon är svenska och han pratar lite svenska.
Vi gjorde lite stopp på bla koh Por och koh Bubu där vi även tog ett matstopp som ingick i trippen även maten var top notch och vällagad.
ibland stannade vi till och badade från båten också.. ja en kanon dag, vi hade sol halva dagen och andra halvan regnade det, men det gjorde inget vi hade mysigt under presseningen i båten…och bada fast det regnar det funkade fint.
Vi blev konstant matade med frukt, och dricka fans på båten att köpa. Det fanns till och med tillgång till ”toalett”för oss tjejer vilket kan va ett problem där det finns tillgång till dricka. Och jag säger bara det, på riktigt världens bästa lösning!!..en ”hemmabyggd”shewee eller shepiii kanske man kan säga, en uppklipp plastflaska. Så himla bra! den kommer jag absolut att härma. Ja ni hör ju en riktig kanondag.
Det som också hände var ju att när vi klev iland på koh Por så passade vi på att boka en natt där till dagen efter. Så nu har vi en minivacation i vår annars så hektiska tillvaro ( obs ironi ) Vi blev idag upplockade vid piren i Lanta old town av en Longtail som kom från Kaseem Homestay där vi bokat en natt,
Ön ligger strax utanför Lanta så det är en kort tripp. Vår bungalow ligger precis på stranden jätte mysig, el finns och fläkt, men ej toalett, men man använder ägarnas toa som ligger på tomten och det funkar bra, den saknar dock rumpdusch och spol, så det är en med hink o skopa.
Vi blev direkt erbjudna att hänga med ut och fiska med dom, men det hoppade vi, men vi lånade deras moppe och åkte en sväng på ön, blev dock inte så långt då regnet kom.
Det lilla vi hann utforska var att det var mycket gummiplantage och djungel med lite enkla hus här och var.
Ön är muslimsk så det finns inte alkohol att köpa så vill man ha en öl till maten så får man ta med egen att dricka men endast på homestayet, och gärna i blå plastmugg.
Annars är det jätte mysigt och gulligt med små lampor i träden och i Bungalowen och alla är jättegulliga. All mat ingår i priset föresten, och eftersom det hade bestämt sig för att regna när vi skulle äta vår ganska sena lunch ( vårt fel för vi ville bada o åka moppe å sånt ) så bar dom upp bord o stolar på vår veranda där vi blev serverade krabbor och räkor till Rickards förskräckelse…och som tur var även två kycklingklubbor.
Kyckling klubborna fick ju Rickard såklart och jag fick ta mig an sjögrejjerna och han har återigen bedyrat hur glad han är att han har mig.
Och jag kan inte annat än att hålla med den här gången. Krabborna krävde en viss ”finess” att attackera. Vi pratar alltså utan nötknäppare att knäcka skal med och nåt verktyg att peta ut köttet med, de bestick som erbjuds här är sked och gaffel….i Aluminium!!. Allt som allt blev det en kladdig historia, men jag gjorde det, det var gott, men det bästa av allt var att ingen behövde tappa ansiktet.
Det blev en fortsatt regnig eftermiddag men mysig ändå, och på grund av regnet så fick vi kvällens Bbq nedanför våran veranda där det stack ut lagom mycket tak för att hålla grillen torr, mat temat var typ samma som lunchen, kyckling ( i form av spett ) havsgrejer i form av fisk och bläckfisk. Galet mycket mat och gott.
Sen är det ju inte så mycket happenings på en sån här ö, någon går till vattnet med pannlampa o fiskegrejer, någon annan kryper in i sin longailbåt och gör natt, och katterna hoppar upp på bordet och käkar upp fiskresterna inget går till spillo. Och som alltid så slås man av tanken att så här ser dagarna ut på en sån här ö, minus oss då såklart, man fiskar och håller på med nät och försöker få ihop tillvaron även när det inte kommer några svennebananer och bor i ”bungen”. Och hur ser det ut under regnperioden?! När det stormar och faller ner palmblad, kokosnötter och grenar och i hus som har total ”öppen planlösning”?…men som sagt sådär tänker jag nästan alltid hur allting bara fortgår när man har lämnat en plats…man själv är inte universums mittpunkt…vilket man ibland verkar tro när man är mitt uppe i sitt vardagskaos.
Nu kryper vi in i vår lilla koja för natten och ni anar inte hur gärna jag hade velat ha en sådär shewee nu, jag bävar för att behöva gå ut och pinka inatt.
Och jag tror det kommer bli en tidig revälj i morgonbitti, jag har nämligen sett ett gäng troligtvis morgonpigga grabbar som promenerar omkring utanför fönstret…
Efter regn kommer sol…det är sen gammalt
Nu har kallfronten från china dragit förbi forhoppningsvis och solen har återvänt, underbart. Och som om det inte vore nog så har kocken(?!) varit och lagat vårat tak så nu kanske det håller tätt till nästa gång regnet öser ner. Så som ni märker så ordnar allt upp sig till slut
Vi har vinkat hejdå till ett par vänner och hälsat nya välkomna. Vi klurar lite på hur vi ska tillbringa våra sista två veckor som är kvar, men har väl inte riktigt bestämt oss, vi får nog suga lite på den karamellen. Det ser ju inte riktigt ut som det brukar göra i Thailand, visserligen är vi ju fria att åka vart vi vill nu, men det är ju mycket mindre folk här nu än det var när allt var som vanligt. Många ställen är ju borta eller stängda.
Så att åka runt till dom mindre öarna känns inte så lockande, eftersom det förmodligen är ganska folktomt, och även fast vi inte är så kräsna så vill man ju ha lite liv och rörelse runtikring och valmöjligheter på mat och boende, men som sagt vi klurar, och vi sitter ju inte i sjön direkt, Lanta är ju fantastisk.
Vi har varit och hälsat på dom ”nyanlända”, dom har ett hus på Klong khong stranden, jättefint med pool. Så där har vi haft poolhäng en dag..och till och med jag badade fast jag är badkruka, men det ska erkännas att det tog ett bra tag innan jag föll till föga och klev i…och största anledningen var nog att jag ville vara med, kändes lite ensamt när dom andra försvann i vattnet.
Så igår fick vi en rejäl dos av sol, och skinnet känns sådär lite trångt ni vet, men det är verkligen en känsla som jag längtat efter.
kvällen och middag tillbringade vi med diverse godsaker på ”kycklingstället” där vi även jämförde solbränna och vem av oss som det var mest synd om, samtidigt som vi konstaterade att vi var riktiga ”solamatörer”
Det var inte ett svårt beslut att fatta dagen efter att beachhäng var uteslutet, men skugga och fläkthäng är ju också mysigt och samtidigt lite skönt att veta att det är ok att ta det lugnt och vila skinnet.
Det är konstigt det där när det är 14dagar kvar av vår resa då är det alltid som om man känner att tiden liksom krymper, vi börjar prata om Bangkok och hur vi ska ta oss dit?, hur många dagar ska vi vara där? Och när vi börjar bakifrån och bestämmer oss för antal dagar… då bokar vi det hotell vi vill ha där, och swish så är vi 4 dagar närmare avresa, och då vet vi plötsligt vilket datum vi kommer till Bangkok…och då bestämmer vi oss för resesätt..nattåg från Trang, och då plötsligt är det bara sju dagar kvar tills det går..oj hur ska vi ta oss till Trang?…vill vi stanna till på vägen någon dag? Och då helt plötsligt så bör vi nog Lämna Lanta om senast 7dagar.
Så då känns det som om dom där 14 dagarna reducerades till typ 4.. och resten är bara en transportsträcka till den obevekliga hemresan, en trevlig och mysig transportsträcka förvisso..men ändå.
Vi har ju haft lite strul med våran ”bunge” diverse vatten problem både in och ut..in genom taket och toaletten och inte ut genom duschen, men allt har ju löst sig med tiden, Men det har även varit lite dörr problem, karmen är lös så det har varit lite knepigt när man gått ut och in eftersom man måste hålla i karmen när dörren är i rörelse, så idag har vi bytt hem.. några meter, men oj va mycket prylar man har samlat på sig under tiden, det blev några vändor med påsar och grejer men nu har vi boat in oss igen och har även haft en liten spontan”inflyttningsfest”.
Det kändes lite stelt i morse vid frukosten med ”nya” grannen, men vi bad om ursäkt för att vi varit stökiga kvällen innan, vi vet ju att det är lyhört och vi brukar inte stimma sent, vi är ju riktiga tröttmössor annars. Men vi har lite dåligt samvete faktiskt. Men idag är en ny dag så no hard feelings från henne som tur är.
