När mat och husrum inte synkar
Morgonen började med frukost ( vilket ingick i priset )på vårat fashionabla hotell. Den bestod av kokt kallt ris med kokt kallt fläskkött och/eller vitt formbröd, marmelad och eventuellt smör som var smält i sin ask. Tjejen som stod för frukosten hade inte koll på hur brödrosten fungerade så där fick handyman Rickard briljera och stoppa i kontakten och trycka ner skivorna, till detta serverades även juice och kaffe.
Gårdagens flygande snusdosa hade tydligen kraschlandat under natten och låg nu på rygg och sprattlade intensivt med benen. Jag måste be att få revidera gårdagens jämförelse med snusdosa till möjligtvis tändsticksask, men stor var den ändå. Och det är lite märkligt att såna djur kan ha överlevt evolutionen när dom inte ens har förmågan att vända sig själva från rygg till mage. Jag gjorde dock en insats och vände den med min flipflop innan vi kastade oss upp på vår maskin och drog iväg.
Starten på dagens tripp var inte den bästa, molnen drog ganska snart ihop sig och mörknade och vi hamnade mitt i ett regnoväder, vi försökte förgäves fly från det men hade det hack i häl ändå. Det var inte så kul att köra på motorvägen med all tungtrafik när det piskade regn i ansiktet och smutsigt regnvatten stänkte upp på benen och det blev ganska slirigt och läskigt.
Så vi bestämde oss för att hitta en annan väg, den blev lite längre men betydligt lugnare när vi kom bort från långtradare och lastbilar. Och lite roligare att åka genom dom små städerna och byarna som man annars missar i sin iver att komma fram, det är lätt att glömma att resan är målet. Det tog inte så lång stund innan solen sprack upp igen och vi kunde köra oss torra och ryggsäckarna visade sig dessutom vara hyfsat vattenresistenta.
Vi stannade till vid en ”plasticfantastic”affär efter vägen för att hitta nåt lite mjukt att sitta på att lägga på sadeln. Hittade bara en liten virkad matta som Rickard fick ha tillsvidare.
Efter ett kisstopp och ett matstopp så gled vi in i Surat Thani, här har vi varit många gånger förut, det är en stad som är lite som en knutpunkt i den här delen av Thailand, Det finns en tågstation och en stor bussterminal där det går stora bussar och minibussar till i princip överallt.
Hotellet vi valt dom senaste gångerna vi varit här ligger precis vid tågstationen och har inte något av den lyxen som gårdagsnattens hotell kunde erbjuda, men det är färgglatt på utsidan och väldigt ”oglatt” på insidan. Men det är billigt ( 367 baht/natten ) , lite stimmigt och nära till mat.
Och gu’nåde den kackerlacka som vågar sig hit, vi är väl förberedda som ni ser, den orangea ”lilla”lifesavern som ligger på sängen, den kanske även kan funka i avskräckande syfte.
När mörkret började falla över Surat Thani gick vi och tog en öl tvärs över gatan med utsikt över floden, med benen dinglande över kanten såg vi solljuset försvinna bakom palmerna. Det är ju lite det som är en av skillnaderna på den här kustsidan som vi befinner oss nu, vi har ju inte någon riktig magisk solnedgång. Här har man ju istället dom magiska soluppgångarna som såna som jag då aldrig får…lite ovärt.
Middagen åt vi på en restaurang som också ligger på flodsidan, utan dinglande ben. Vi har ätit där många gånger förut, det blev som alltid där all in i en riktig brakfeststyle. Så nu ligger vi här i vårat sunkiga rum som två slagna hjältar och tänker att vi kommer aldrig mer kunna äta. Tänk vilka kontraster i livet, igår fancy rum… ingen mat och idag sunkrum och överflöd, så himla osvenskt vad hände med lagom?
Jag tror vi är i Lamae, lite oklart
I dag blev det en riktig ”resdag” vi har skumpat med våra nu mera babianrumpor drygt 12 mil. Det var inte riktigt meningen att åka så långt, men det rullade på bra och det var rätt skönt när det fläktade i fartvinden till och med. Dagen har bjudit på strålande sol och definitivt första dagen med riktig thaivärme. Men som vanligt flera stopp efter vägen för glass, mat och rumpskak.
Vi har åkt genom byar och städer vi inte vet namnen på, ibland stannar vi till och kollar kartan och försöker hitta nåt mål som känns nice för natten. Och det var väl lite så det gick till idag när det blev lite längre än vi tänkt.
Vi siktade in oss på ett ställe vid vattnet på Googlemaps som ändå verkade ha ett vettigt pris enl kartan, dock var den inte riktigt uppdaterad så det blev lite dyrare än vad vi räknat med 1000 baht/natten. Men i bland blir det si och ibland blir det så. Fint som attan är det i varje fall.
Det är inte bara ett sk. ”Topshotell” det är även ett toffel, fön, och duschmössehotell, och a room with a view! Så inga dåliga grejjer.
Men det å andra sidan var nog det enda som höll måttet. Det är totalt öde här, stranden är kilometer lång och helt tom, inte en restaurang i närheten, och då tog vi ändå moppen och drog på jakt när kvällen kom.
Det slutade med att vi fick leta upp en liten lokal mataffär och köpa koppnudlar som vi kunde tillaga på rummet, ja ja man kan inte få allt.
Den enkla middagen fick dock ett abrupt slut när det kom en flygande skalbagge stor som en snusdosa och irrade runt oss…och nej jag har inget bildbevis, jag tog mig inte tiden att hala fram kameran utan flydde in på vårat kliniskt rena aorconditionrum och hukade bakom sängen. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.
Det är fantastiskt grönt och frodigt överallt där vi susar förbi och såna här dagar är det extra mysigt att färdas på moppe, när vinden känns som en varm fön och man blir smått chockad när man måste stanna till vid ett rödlyse och inser hur varmt det egentligen är.
Nä nu ska jag gå och duscha, använda fönen, fixa med topsen och hasa runt i engångstofflorna så man får valuta för pengarna i morrn drar vi vidare till lite mer befolkade områden. Nu är det helt becksvart utanför fönstret Det enda levande där ute är bara en tupp o några kossor och möjligtvis en skalbagge stor som en snusdosa.
Thung Wua Laen, en liten pärla
Precis när vi skulle lämna Siripong guesthouse i Ban Krut kom en av killarna där fram till Rickard och frågade om vi varit där förut? Och om vi lämnat våra hjälmar hos dom? Det hade han klurat på dom här dagarna vi var där.
Det var ju alldeles rätt och riktigt, för nio år sen hade vi med oss egna hjälmar från Sverige för att vi skulle åka på långtur uppe i Chiangmai och Pai. Men när vi var klara med den trippen så orkade vi inte släpa runt på två bowlingklot resten av tiden så vi gav bort dom till just den här killen, lite kul att han kom ihåg och framförallt kände igen oss.
Så det var den lilla anekdoten.
Innan vi kunde bege ge oss så hade Rickard lite pyssel, han hade köpt ett par fingervantar i den lilla lokala affären som han skulle bygga om till öronskydd.
Hans mantra är ju ”funktion före design” och nu har detta mantra fått ett ansikte. Ni fattar ju hur det känns att sitta bakom en kille ( gubbe ) med två stickade lösöron som fladdrar i vinden.
Nå väl denna prövning till trots så har vi nu lämnat Ban Krut med ”öron” och allt och tagit oss 11 mil söderut, jag skulle nog säga att där nånstans når vi smärtgränsen när det gäller rumpa mot sadel. Det blev nog tre stopp efter vägen, ett glasstopp, ett lunchstopp ( ingen överraskning men Pad Krapaow ) och ett bara stå vid vägkanten och skaka rumpa.
Nu är vi framme vid Thung Wua Laen som ligger strax ovanför Chumpon, det är en hyfsat lång beachgata med mycket restauranger och små barer och lite små shopar. Vi lyckades hitta en bungalow på ”fel”sida gatan för 600 baht natten och det känns absolut rimligt. På ”rätt”sida så skulle dom ha 900 för ett väldigt enkelt rum som kändes helt orimligt, för dom 300฿/natten kan till och med jag gå dom extra metrarna ner till stranden.
När mörkret faller öppnas några restauranger och barer, men många är även då stängda och fördragna med gröna vävda skynken, utanför dom ställena ligger det även små drivor med fin sand, då blir det ju tydligt att dom varit stängda ett tag, man undrar ju om det är på grund av den häftiga blåsten som har varit nu eller om det är sedan ovädret i höstas.
Vi hittade i alla fall ett öppet ställe som var mysigt så där tillbringade vi vår första kväll här, när vi gick på strandpromenaden så inser vi att vi varit här förut, men bara på genomresa på väg någon annanstans, jag har t.o.m bilder i kamerarullen från exakt samma spot.
Vi brukar säga att det finns inte en byhåla värd sitt namn här i Thailand som inte har minst en 7/11, Men vi får lov att backa på den. För på den här relativt långa och guesthouse/ resort täta gatan finns ingen. Så Rickard fick ta en morgontur med moppen och inhandla frukost som vi i intog på vår lilla veranda. ( bordet är väldigt chic, återbruk av en gammal tv bänk till tjocktv? )
Dagen har vi ägnat åt att vara nån timme på stranden, kändes riktigt lyxigt att få ligga där och lyssna på bok och lapa lite sol, det har ju hittills inte blivit så mycket av den varan sen vi kom Thailand. vi har ju mest varit på såna ställen där det inte varit lägligt, eller så har vi suttit på moppen och farit runt.
Det är i och för sig bara jag som ägnat mig åt sol-lapandet, Rickard har ju mest suttit i skuggan och googlat ( och druckit öl såg jag nu på fotot ha ha 🙂
Men vi är fortfarande försiktiga med brännan så man kan ju inte ligga där så länge ändå. Så det blir ju att vi traskar omkring eller tar moppen och kollar in närmiljön, och det är riktigt mysigt här, jag skulle väl önska att lite fler verksamheter var öppna det ser ju lite sorgligt ut när det är stängt, känns lite som om det är lågsäsong här hm..undrar ju lite när högsäsongen är i såfall. Men vi får glädja oss över dom som finns och har öppet istället.
Sista kvällen i Thung Wua Laen gick vi till full moon bar och restaurang och åt en av våra favorit rätter, soltorkat fläsk med nam djim jaeow ( dålig koll på stavning där ) det är i alla fall en magisk sås att dippa kött i, den rätten finns inte överallt så man får passa på när den finns på menyn.
Vi gillade verkligen den här platsen trots att mycket var stängt och hoppas att vi kommer att återvända, eller om vi säger så här, nästa gång vi är i Chumpon trakten så kommer vi att ta oss hit det är ett som är säkert. Men i morgon drar vi vidare söderut, vi får se hur långt vi kommer.
Inte bara en bar
Nu har vi ”landat” i Ban Krut, det blev en trip på drygt 7 mil. Vi tog en liten avstickare till Hua yang, vi hade en tanke på att stanna till där en natt, men efter att ha snurrat runt där några varv kände vi att, nä vi hoppar det den här gången och satsar på Ban Krut i stället. Det blev i alla fall ett lunchstopp efter vägen. Vi stannade för engångs skull vid ett sånt ställe med ”massor av kastruller”. Även om jag tycker att vi äter allt så har vi varit lite restriktiva när det gäller den typen av restaurang. Vi har varit lite skeptiska kan jag lite skamset erkänna.
Kastrullerna står ju där med alla möjliga olika grytor och utan att stå på nån spis och utan ”varmhållning”, och man har ju ingen aning hur många timmar dom har stått där i endast solvärmen ( ja vi är svennebananer ). Men som vi brukar säga ”ingen kommer ihåg en fegis” ( och vad skulle kunna passa bättre än lite magsjuka när man har typ 40 mil kvar på moppe )
Ber om ursäkt för den redan påbörjade tallriken, ser lite grisigt ut…men ville ändå föreviga den 🙂
Valet av kastrull var inte så svårt, det fanns en som enligt kocken hette Paneng, och det känner man ju att man har koll på.
Det var dock inte mycket som liknade den Paneng som vi tidigare ätit utom möjligtvis färgen. Den var god men sjuuuukt stark, vi fick även en tallrik med grönsaker bredvid som även inkluderade en skål med dressing eller dipp..vi vet inte. Den var om möjligt ännu starkare. Riset var varmt, grytan kall..och het på samma gång.
Men nånstans så blir jag lycklig av att äta riktigt stark mat, blodet rusar och endorfinerna står i givakt, och dessutom fick jag nästan fri tillgång till färsk koriander, vad kan gå fel?
Mätta och lite lyckligare kunde vi åka vidare. Det blåser fortfarande otroligt mycket så det är lite jobbigt, man känner att det tar på krafterna, men förhoppningsvis ska det lugna ner sig snart.
Väl framme i Ban Krut så ser vi två kompisar komma gående på väg till lördagsmarknaden, vi visste att dom var här men ändå kul att dom är det första man ser när man svänger runt hörnet.
Vi bestämde att ses senare på kvällen för lite middag och vi fortsatte att leta boende.
Vi har ju varit här två gånger tidigare men det var några år sen. Och vi har då bott på Siripong guesthouse, som dels ligger bra till och dels har passat vår budget. Men senaste gången vi bodde där flydde vi efter en natt pga att det luktade så galet mycket avlopp och vi sa aldrig mer.
Men ( nästan ) allt och alla förtjänar en andra chans och det kan omöjligt vara lika illa fortfarande då skulle ingen kunna bo där.
Det var rätt tänkt, så här bor vi nu igen i två nätter, mitt i byns enda bar. Rummet är lite ”spartanskt” och det är stimmigt utanför dörren men härlig stämning..och framför allt nära hem.
Morgonen efter var vi hembjudna till Tommy och Stina våra kompisar här på frukost dom bor en kort moppetur bort, det blev knäckemacka med ägg och kaviar och ost, lite svenska läckerheter som dom haft med sig, dom bor ju länge på samma ställe och har ett litet kök i sin bungalow.
Efter frukost blev det poolhäng i närheten hos dom, härligt att få möjlighet att lapa lite sol och vara lite i lä för en gångs skull, första bikinidagen sen vi kom till Thailand i år.
Sista kvällen i Ban Krut var det beachmarlet ( tror jag dom kallar det ) då ställer dom upp matstånd utefter hela ”beachvägen”så där minglade vi runt ett tag med Stina och Tommy, Middag åt vi sen på Li’s restaurang som verkar vara en favorit för många här. Det blev en tidig kväll för oss alla, i morgon efter frukost tar vi farväl av den här mysiga och lite extra blåsiga by för denna gång och drar vidare ytterligare lite söderut.
Mission complete
Beachen är hittad ordningen återställd, Ao Manao, den var fin med mycket möjlighet till skugga. Väldigt thaistyle med 95% av ”solstolarna” i skugga under träden. Men på en liten del längst bort hittade man dom få blekfisar som hade hittat hit och funnit den del av beachen som hade mest sol. Och där slog vi oss såklart ner och joinade det soltörstande folket.
Vi vågade dock inte överdosera solen även om vi varit här i över en vecka nu så har vi nästan konstant haft på oss både solglasögon, visir och spf 50. Det blir ju lite extra förrädiskt när det fläktar så mycket, det känns ju inte thaivarmt på riktigt.
Efter beachvägen fanns flera footpoints med många små matkiosker, vi lyckades hitta en av favoriterna, soltorkat fläsk med nam djim jeaw sås så det fick det såklart bli till lunch.
Vi hade även ett annat mission den här dagen, vi hade fått reda på att här även finns snälla och gulliga apor, till skillnad från ligisterna krabbmakaker som är dom som man stöter på överallt annars i Thailand.
Dom här har tydligen många namn, tex Dusky leaf Monkey, Dusky Langur och Spectacular Langur. Vi lyckades även hitta dom.
Dessa sötnosar hade sitt tillhåll längre in på militärbasen, när man åkte igenom där var man tvungen att lämna ifrån sig sitt pass i en vaktkur innan man fick komma in på det området.
Där åkte man utefter en superfin strandlinje med mycket lugnare vatten kantad av palmer. I slutet av vägen tornade ett gigantiskt djungelbeklätt bergsmassiv upp sig, även där stod en vakt och längre fick vi inte åka.
Vid vaktens bom hängde det massor med lurviga apor, Här ska fotas snälla apor! ( tänkte jag ) Dom aporna var tyvärr för nära vaktbommen och militära hemligheter eller nåt så det var nej på den, men aporna 25 meter därifrån var helt okej fota och ställde gärna upp på bild.
Det kändes supermysigt för en sån som jag som faktiskt är lite rädd, eller har en väldig respekt för vilda djur att få träffa dom här till synes vänliga och förvånansvärt stillsamma djuren. Dom klängde runt bland grenarna på så nära håll så att jag hade kunnat tagit på dom ( om jag mot förmodan hade velat ) Flera av dom hade små bebisar och dom var oranga! Tyvärr fick jag ingen bra bild på dom småttingarna utan fick nöja mig med en mamma till en lite större ”bebis som tydligen hade förlorat sin identitet som ginger och blivit mer lik sin mamma i färgen men fortfarande klassas som söt bebis i mina ögon.
Allt som allt mission complete på den här dagen.
Åter på vårat lilla hotell så var det Hejdå middag med BBQ för ett par som ska lämna i morgon och som varit här en längre tid och vi blev inbjudna. Så himla trevligt och gott, grillad fläskkotlett, smarrig pastasallad och gudomlig grönpepparsås ( Tack Noi ) En mycket trevlig och mysig sista kväll även för oss.
Glada i själen efter att ha hittat detta mysiga lilla ställe av en slump ( och lite med hjälp av Google maps appen ) var det dax för oss att dra vidare, så efter att ha packat ihop våra grejjer och ätit den frukost som serverades bestående av rostat bröd, stekt ägg och lite olika saker varje morgon, ibland nybakad banankaka, frukt eller något munk liknande bakverk, kaffe fixade vi själva med hjälp av rummets vattenkokare och Nescafé.
Det blev ett hej då men ändå med en känsla av visshet att det också blir ett återseende, vi kommer att återvända. Pratchuap Khiri Khan har fått en plats i våra hjärtan.
I bland stannar man lite längre
Nu är vi äntligen på rull och det känns superbra första etappen blev det ca 11 mil med ett par stopp eftervägen. Vi stannade och köpte en mobilhållare till scootern och en ciggurtagsadapter, bra att ha ifall man behöver ladda telefon och kunna använda googlemaps efter vägen.
Vi använder den appen till allt när vi åker, förutom att kolla hur vi ska åka så letar vi boende, letar 7/11 och allt vi kan behöva hitta efter vägen.
Lunchen intog vi på en av alla ”vägkrogar”och som vanligt så blev det pad krapaow och stekt ägg det är liksom det man får ta till när man stått o tittat ett tag på menyn där allt står på thai, man ser även i ögonvrån den allmänna oron bland dom som har restaurangen, den syns redan när man parkerar moppen. Oron består av problemet hur ska vi få fram en beställning och vem ska dom skicka fram för att ta emot den.
Väldigt få pratar engelska när man gör såna här små pitstop. Då är det skönt att ha en maträtt att dra ur rockärmen som man vet att dom lagar i princip överallt och som dessutom är supergod. Med risk för att vi får skörbjugg ( ja jag vet att det fås av c vitaminbrist och inte av att äta ensidigkost ha ha )
Det blir många mil att bara nöta landsväg, ibland i tungtrafik men även sträckor som är helt öde, Vi stannade även till vid en av dom hundratals verkstäder som ligger längs vägen, där fick vi hjälp att montera mobilhållaren. Ja ni hör ju vi har fullt upp.
När rumporna började kännas så där lagom möra så var det dags att leta upp någonstans att natta och efter lite surfande på kartappen så hittade vi ett hotell till vettigt pris, som heter Palm sweet hotel och ligger i Prachuap Khiri Khan ( vilket fantastiskt namn både på platsen och hotellet ) inte det billigaste vi bott på men säkerligen det mysigaste för 650 baht natten.
Så himla fint pimpat och för engångs skull rum i markplan så himla skönt att slippa älga upp för tre-fyra trappor vi är helt slut i benen efter dom två senaste. Det finns en liten innergård med olika soffhäng och trädgårdsmöbler, små lampor och massor av blomkrukor.
Det verkar dock inte finnas så mycket matställen i närområdet tyvärr så det fick bli en ”påse” kycklingspett och en grillad korv på pinne på trottoarkanten till middag men det var gott det också, vi får ägna morgondagen till att leta matställen.
Efter första natten på vårat gulliga hotell så tog vi våran svarta fara och drog ut på upptäcktsfärd. Vårat första mål var att leta upp stranden och ta oss ner till andra sidan järnvägen som går igenom byn.
Byn ser ut som dom flesta Thailändska byar ute i landet bortom turistorterna, och ett säkert tecken på att man är just bortom är att människor hälsar och vajar när man möter dom på vägen och inne i affärer. Här är det vi som är det exotiska inslaget i stadsbilden inte tuktukarna och palmerna.
Ut efter ”Strandvägen” var det galet blåsigt, vågorna gick så höga så vatten forsade ut på gatan och stänkte upp på oss när vi körde, det var inte direkt läge för beachhäng. Vi använde tiden till att glida runt i och utanför staden istället. Man behövde inte åka långt för att hamna utanför stadsbebyggelsen där småvägar och palmer tog vid.
Efter det lite kaosiga Hua Hin känns det så himla soft här, nu känns det på riktigt att vi är här och har landat i Thailand, och efter lite rundkörning så har vi även hittat lite matställen som funkar, Det är matvagnar, enklare restauranger med grill och nudelsoppor. Men vi har även sett en som såg lite mer fancy ut som hette ”Meat me”…dom kan möjligtvis servera kött där.
Vi hittade även en sushibutik på vår kvällspromenad igår så till middag idag blev det hämtsushi som vi intog utanför vårat rum, känslan av att få grina och snörvla av riktigt stark wasabi är ju ändå fantastisk, priset för denna lyx var lite drygt 30kr/pp. Ja myset här är verkligen svårt att slå, och till största del beror det på det här fantastiska lilla hotellet. Det jag kan sakna är möjligheten till beachhäng eller åtminstone en pool, även om jag troligtvis inte skulle ha badat i den så ger det en känsla av att man kan ligga o ”beacha”
När vi kom hit bokade vi två nätter, men redan efter första natten bokade vi en extranatt och trodde att det skulle räcka för oss…men icke det fick bli ytterligare en natt.
Vi måste ju för böveln hitta stranden. Nu har vi ägnat tre dagar att hitta den, Idag har vi varit iväg på moppen hela dagen och åkt utefter vattnet utan att hitta någon strandremsa som känns sol/badbar.
Det blev i allafall en trevlig utflykt och vi hamnade i en lite små mysig by som jag tror hette Khlong Wan, Det blev även den ständigt återkommande lunchen en pad krapaow, gott som vanligt.
Det blev en eftermiddagsöl i ”vår”trädgård där vi träffade lite grannar som hade bott här många månader i flera år och yes det finns en beach!!
Vi har tydligen åkt förbi där flera gånger idag, men det lilla hacket vi missat var att man måste åka igenom en militäranläggning för att komma dit, där ser man. Så i morgon då jäklars blir det beachhäng för dessa två bikers.
