Sista tvättpåsen inlämnad och uthämtad, bussen till Trang bokad det börjar krypa på nu, det är konstigt det där med tid, när vi landar här så känns den oändlig, ingenting känns bråttom. Och vips är det bara dagar kvar och hur ska vi hinna? Och vad är det vi ska hinna? Vad är det som inte kan vänta till nästa år?

Handen på hjärtat ingenting är så bråttom så det inte kan vänta till nästa år, nu ska vi bara andas in och ut. Dagens uppdrag idag var att köpa kalsonger till Rickard, han köpte ett par häromdan som han gillade i en ”pressenigsaffär”längs med mainroad. Så vi moppade dit idag för att köpa fler men det var tyvärr stängt, man blir alltid förvånad när såna affärer är stängda eftersom det känns som om dom alltid är öppna, man tänker direkt har det hänt något?eller har lågsäsongen börjat?

Vi har nu i den sista dallrande timmen lyckats hitta var man besiktar, betalar skatt och försäkrar moppen. Det är ändå lite märkligt Rickard var inne på polisstationen och frågade och dom sa att vi måste åka till Krabitown, vi var även inne på någon myndighet på Lanta Noi och frågade och dom svarade  i Sala Dan.

Nu fick vi äntligen rätt svar av On vår kontakt person på Funky, att kontoret ligger på Longbeach där vi faktiskt bor nu.

Så nu har vi i alla fall varit där och gjort det vi kunnat, det gick inte att förlänga redan nu, men det var helt ok att göra det när vi kommer tillbaka nästa gång. Så det känns skönt att veta, och allt som allt så kostar skatt, försäkring och besiktning 700 baht/år. Så det tar vi tag i då.

Vi har även varit på ett ”isevent”, redan förra året vet jag att Joseph pratade om att köpa en massa is och hälla i deras pool men det blev inte riktigt av. Men i år hände det! . Han beställde 30 säckar med is som levererades med en stor skåpbil till deras poolkant. Isen dumpades i barndelen av poolen för största effekt. Jag tror att tempen sjönk från 33 grader till 29 som lägst.
Tyvärr en ganska kortvarig effekt då isen smälte i rekordfart och snabbt blandades övrigt poolvattnet. Men ändå ett kul spontanexpriment, nästa gång blir det isblock.

Det blev ändå en mysig pooldag innan vi åkte till Some Where Else för att fira av Nille som skulle åka mot Bangkok och förhoppningsvis hem om det inte var för kaosigt på flygplatsen pga av Kriget.

Vi packar ihop vårat pic och pack och fyller vår gröna plastlåda med alla våra ”Funkyprylar”. Alltid lite vemodigt men ändå skönt, vi är redo att åka hem och möta våren nu. I morgon åker vi till Trang och tar nattåget upp till Bangkok och det bästa av allt… vi har AC på tåget, alltså ni fattar inte hur mycket jag längtar.

Efter två dygn med nattregn och åska så känns luften lite friskare att andas, det är stora pölar på vägen, antar att det tar tid för marken att suga i sig när det var så länge sen det regnade, dagarna är fortfarande strålande soliga och overkligt heta, men vi kämpar på.

Vi har varit på ett riktigt lyx dygn hemma hos Joseph och Lotta i deras fina hus. Blivit bjudna på god mat och dryck. Till Lunch hade dom fixat en härligt gräddig pasta som verkligen la sig som bomull i min numera ganska ”slitna”mage.

Efter maten blev det poolhäng i ett par timmar tills vi såg ut som russin och solen gick ner, resten av kvällen tillbringade vi på deras veranda som är superfin och mysig. Jag har inte känt mig så ren och ”crispig” sen jag kom hit en fantastisk känsla. Jag ska försöka bevara den känslan förevigt.
Till middag hade dom fixat ihop en vietnamesisk rätt som heter Boun ba ( kan vara felstavat ) en snäll men smakrik nudelrätt med marinerat tunnskivat fläskkött, sallad, glasnudlar, gurkstavar, koriander och en fisksåsig och citronig blandning med vitlök jättegott och kul att fått smaka. Ja ni hör ju hur bortskämda vi blivit som efterrätt blev det en mudslide, en glassig drink med smak från bla. Baileys.
Kvällen blev till morgon och vid 3-tiden insåg vi att vi fick ge upp tanken på att köra moppe hem och möjligheten att hitta en tuk tuk hade minskat drastiskt så vi tackade ja till att sova kvar.

Bara tanken på att få en ( om än kort ) natt i AC i en mjuk säng med täcke var ju löjligt lockande. Dagen efter bjöds det på frukost, rostat surdegsbröd med ägg och bacon…ja jisses!, Tack som faaan Lotta och Joseph för ett fantastiskt mysigt och härligt dygn.

Vi har även fått tillbaka våra pass med nya stämplar, det är skönt. Det kändes ju absolut lite sketchy att lämna dom i från sig i flera dagar till någon för oss okänd person så det är skönt, nu är vi hela igen.

Moppens härbärge här på ön har också tagit en ny vändning. J och L får låna den tills dom åker hem i maj och när dom lämnar så stoppar dom in den i deras hus och där får den stå under hela lågsäsongen, när dom sen kommer tillbaka så ställer dom ut den under ett tak tills vi kommer tillbaka. Så himla skönt att den slipper stå i ”sandhögen” i djungeln i tio månader. Allt löser sig till slut.

Efter detta heldygn med alldeles för lite sömn trots AC och fluffiga täcken så har vi tagit det väldigt lugnt, ”man är ju inte 60 längre”.

Vi har glidit runt lite på moppen för att hålla tempen nere, gjort lite små ärenden och chillat mest. Vi avslutade kvällen tidigt efter att ha varit på Gypsy son och ätit ett par av deras ljuvliga tacos sen fick det bli natti natti för oss.

Efter en väldigt lugn och stillsam natt vaknade vi pigga och utsövda med faktiskt ingenting på vår to do list. Frukost utanför bungen tillsammans med den redan heta solen och illblå himmel. En riktig lyxfrukost igen, men denna gång var kronan på bordet ica’s kaviar!! Vi har fått ärva en tub av Sören som åkt hem, aldrig har kaviar smakat så gott 🙂 stort tack Sören om du läser detta Fantastiskt!

Efter en trevlig förmiddag och dag på Funky och avslutningsvis some where else där Rickard chockade kroppen och beställde köttbullar med potatismos, brunsås och lingonsylt som tydligen var förvånansvärt gott, så bestämdes det att vi skulle hänga med våra vänner på indiskmiddag samma kväll.

Stor flaktaxi var beställd till kl 18 utanför Sunset residence villa där Joseph och Lotta bor på Khlong Khong och numera även Jenny och Håkan. Efter en stund dök även Nille o Lojsa upp och vi åkte iväg mot kvällens mål, restaurang Himalaya på Kantiang beach. Det var skönt att slippa moppa i mörkret vägen mellan Khlong Khong och Kantiang är verkligen skitdålig.
Men den hoppiga resan var värd besväret, maten var supergod och deras naanbröd med ost och vitlök var ”to die for”goda. Elen under kvällen hade svårt att ta sig fram av oklar anledning, vi är glada att vi hann få vår mat innan den total slocknade…ännu en ”Välkommen till Thailand”.

Men som tur är görs ju alla affärer här upp med miniräknare på batteri och cash is king, så vi tog oss ut på den svarta vägen ner till Strandbaren Why Not Bar. Där hade dom ett eget dieseldrivet elverk som lät som om det var sen första världskriget som kunde stötta med lite ljus, tyvärr ej tillräckligt för att driva runt takfläktarna eller generera musik comp till fireshow killarna på stranden som kämpade på med sina eldpinnar. Men det blev en mycket trevlig och kul kväll och framför allt god.
På vägen hem gav mina ett år gamla flip flop upp, så i morgon blir det en shoppingrunda…det var mina enda skor ( fick dock låna ett par av Jenny tillsvidare )

Det har blivit ett påtagligt lugn på våran gata, man undrar om det är många som lämnat samtidigt?..eller är det bara lugnet före stormen vecka 9 sportlovsveckan? Men folk kanske inte åker till Thailand då, vad vet jag.

Storm och regn har det i allafall pratats om att det skulle komma till Thailandet, men troligtvis inte till den här södra delen. Även om lite regn skulle vara välkommet.
Det blir snabbt väldigt dammigt överallt eftersom alla vägar på ön som inte är betong består av fin sand, ibland vitgrå och ibland rödorange…men alltid finmalen. Flera gånger om dagen tar folk ut vattenslangar och spolar vägen där många går och kör för att binda dammet, men det känns som en ojämn kamp, man har ständigt ett fint puder som följeslagare vart man än går.

Vi tog en sväng till våra blivande hoods idag, vi åkte upp och tittade på markarbetet. Det går ju inte fort i mina ögon men vi såg att dom hade grävt lite hål för avlopp och hål till någon som beställt pool. Sjukt dammigt var det att traska runt där men man är ju lite nyfiken så man får ju passa på att inspektera så länge man är kvar på  ön.

Vi åkte även in på några småvägar i närheten, såna vägar som man annars inte åker in på, men det känns kul att se sin blivande närmiljö. Det är ju väldigt glest mellan husen på den här sidan ön och det går hönor och kossor lite överallt.
Än så länge har inte turismen riktigt fått fäste här, det är mestadels lokalbefolkning, men å andra sidan kanske den inte riktigt får det heller efter som denna sidan saknar stränder. Så den kanske får vara lite orörd ett tag till.

Vi åkte även en sväng på Lanta noi och kollade in ”fabriken” och en till Pod var på gång så det går sakta men säkert framåt, hälsade även på pod-katten en super gullig kattunge som hängde där, katter ser man ju hela tiden i Thailand men inte så ofta en vit med blå ögon dom flesta är ju typ ”gatukorsningar” med dom blandade färgerna.

Efter moppeturen runt våra ”ägor” blev det en tur till rock beach bar med Joseph och Lotta som hade varit förutseende nog och tagit med sig badkläder och passade på att ta ett dopp i deras pool, medan jag och Rickard fick hänga i skuggan och suktande titta på.

Men det nöjet varade inte länge för vi var inbjudna till det årliga firandet av Estlands independents day av Kersti och Rudi på Funky Fish och det vill man ju inte missa.

Vid solnedgången hade dom bokat dom nedersta solplatåerna och bjöd på den obligatoriska vodkan och anjovispizza, det blev även Estlands national sång på medhavd högtalare. En som alltid trevlig och kul kväll tillsammans med några av Funkys longstayers och även några nya bekantskaper.

Dagen efter kvällen före blev en vilodag utan att få nåt vettigt gjort, börjar mer och mer sakna AC. Fläkten i bungen gör säkert sitt jobb men den räcker ändå inte riktigt till längre. Jag brukar aldrig sakna AC men i år har det varit tuffare. Det kanske är varmare än vanligt, eller också är det bara åldern som tar ut sin rätt…jag väljer dock att tro att det är varmare än vanligt. ( eller så är det åldern på fläkten…ska vi säga så? )

Det är märkligt hur lukt och smakminnen kan spela spratt i huvudet, när man varit iväg så här ett par månader och nästan bara ätit lokal mat, då kan man få lite cravings på vissa europeiska rätter eller till och med svensk mat. Koh Lanta som är svennebananernas paradis nr 1 är ju perfekt då. Men ni ska ju inte tro att jag blivit sugen på köttbullar med brunsås eller skagenröra det hade ju varit för enkelt, nä nä det jag blivit sugen på och som jag nog inte ätit på 30 år och inte ens gillar i vanliga fall är…

Screenshot

…det svenskaste vi har nämligen banan och curry pizza och det tror jag inte man kan få någon annanstans i världen än i Sverige. Även om det växer bananer överallt och det svämmar över med curry blandningar i alla färger så är nog den gula curryn som vi är vana med sen skolmatsalens höns o curry gryta den det finns minst av här.

Så jag får nog drömma vidare om denna märkliga rätt, och ta ett kycklingspett eller en panengcurry..med kyckling.

Som sagt så föll vi för the easyway out och valde att köpa oss fria från resan till immigration. Jag vet inte hur det kan fungera…men det känns ju som att det är nåt ”skumt” dels att det inte verkar vara så många som slagit sig in på den marknaden trots att jag tror att den är ganska luckorativ.
En extension om man söker själv på immigration kostar 1900 baht/pp och att köra den här varianten kostar det dubbla. Ja vi får väl se hur det går, det är första gången vi gör så här och förmodligen den sista. Vi har i alla fall varit och tagit passfoton nu och inväntar upphämtning av passen.

Det har blivit en tur till Sala Dan för lite ärenden, och råkade på en Khlong ( å, vattendrag ) som vi aldrig lagt märke till konstigt nog. Den gick på sidan om Lanta Mart där vi ändå nästan alltid handlar mat. Men den har liksom varit dold för oss av nåt litet skjul och några matvagnar.

Den ser ut att mynna ut i mangrove..och i mangrove där bor det mycket ”grejjer”. Vi stannade till ett tag och stod och spanade i det mörkgröna vattnet. Rickard såg en enligt honom en stor orm som simmade den fick jag tyvärr inte på bild, och som alltid, syns den inte finns den inte.

Men några som definitivt både syns och finns är dom stora waranerna eller”krokodilerna” som thailändarna säger. Vi såg några riktiga bjässar simma runt där, Rickard gissade på 1,5 meter och han brukar vara bra på att ( kill- ) gissa.

En av dom hade även tagit sig upp på land och rotade runt efter mat..troligtvis kebabrulle då jag har för mig att det brukar stå en sån vagn där, kan även vara möjligt att han även fick mango stickyrice som efterrätt.

Annars är vi ju inte så mycket för naturupplevelser, speciellt inte när djur är inblandade varken stora eller små, och dom enda jag utan problem kan dela utrymme med är dom små söta geckosarna som finns överallt och även dom lite större tokayerna men med dom har jag mer en tyst överenskommelse att ”stör du inte mig så stör jag inte dig”och det har fungerat hittills.

En mycket liten och ynklig golden treesnake upptäcktes häromdagen av några svenska barnfamiljer som tänkte slå läger nedanför ett träd i skuggan vid grannrestaurangen. Tumult uppstod. Den lilla ormen verkade dock inte bry sig nämnvärt, han drog bara in sin lilla rumpa och låg tryggt kvar i sin håla många meter upp i trädet och kände sig onåbar vilket han också var. skall tilläggas att dom är ofarliga för människor om man nu inte råkar  vara allergisk ( vilket man ju inte vet förrän man blir biten )

Nu har vi sagt hejdå till Mats och Eva som lämnade oss för en trip till Vietnam, sakta men säkert tunnas vi ut. Våra pass och passfoto har blivit upphämtade här på Funky och kommer ( förhoppningsvis ) att bli tillbaka lämnade här med nya stämplar på tisdag. Det känns alltid lite läskigt att lämna ifrån sig passen, det är ju en inbyggd no no. Men nu är det gjort så det är bara att gilla läget.

Första betalningen av poden har gått igenom så nu kan dom börja bygga våran, känns orimligt spännande. Det känns som om solen, stjärnorna och månen står rätt..vi fick även en frontline bambuhylla idag att lägga sarongen på, det är stort i dessa dagar när det är en kamp om att få en ”plats” över huvudtaget.

Jag kom på att jag glömt uppdatera om det kinesiska nyåret.
Det brukar ju vara en ganska stor grej i Thailand, men i år har det gått mig spårlöst förbi. Jag undrar om det är så att jag inte brukar vara på Lanta den tiden annars? Jag vet faktiskt inte, jag vet att jag hörde lite knatterbamd eller liknande för några dagar sen men det är nog allt. Men nu är det som det är, vi har i allafall lämnat ormens år den 17 februari och klivit in i eldhästems år som betyder energi, frihet, snabbhet och kreativitet vilket ändå låter som ett bra år i mina öron så vi får väl ändå ge den en chans tänker jag.
För att fortsätta med djurtema så kan jag berätta att vi åter haft en liten invasion av flygmyror i våran Bunge, jag blir så trött…varför gör inte ödlorna sitt jobb liksom, vi står ju faktiskt för både kost och logi …inte bara logi. Det blev iallafall samma procedur som sist, lite spray, släcka inne, tända ute och öppen dörr. Under tiden gick vi ner till restaurangen och käkade middag med Bosse och Lena som lämnar oss i morgon för vidare resa till Koh Jum, och när vi kom hem var myrorna borta och grannen hade stängt våran dörr. Hoppas krypen har lärt sig nu och lämnar oss ifred.

Och där kom det!! REGNET! det första sen vi kom hit för 47 dagar sen ( för utom en två minuters skvätt för en månad sen ) Jag tycker faktiskt att det känns skönt, det har varit en sån tryckande värme senaste veckan så det här behövdes.
Det enda som är lite jobbigt är att allt blir så geggigt överallt, det är mycket sand och sandvägar, ojämn mark som blir till pölar. Men å andra sidan är det ju ett ickeproblem. Man har ju inga skor som blir förstörda och inga kläder som inte torkar. Så mestadels är det bara positivt.

Men efter regn kommer sol och tillsammans med sol kom även fettisdagen, och är det någonting som jag älskar så är det semlor. Det är även något som jag i nästan 20 år har fått mer eller mindre gett avkall på på grund av mina resor till Thailand. Nu har inte det varit ett super svårt val…men ändå 🙂

Vissa år har jag lyckats få någon strax innan vi åkt, och vissa år från någon eftersläntrande bagare som fortfarande bakat i mars.
Men nu har jag ätit en i svennebananernas paradis Koh Lanta. Den var förvånansvärd god smakade nästan som hemma, mandelmassan hade lite annan färg och jag kunde även känna en smak av vanilj i grädden som jag inte tyckte hörde hemma där, men ändå helt ok.

Så nu är det gjort och kommer kanske hända igen…man är ju inte mer än människa.

Vi har även bockat av en sak till på våran to do list, vi har varit på postoffice och skickat tillbaka våran gamla registreringsskylt till moppeaffären där vi köpte moppen och satt på våran nya som vi fick, check på den.
Nu har vi immigration kvar som en sak som hänger lite som ett svart moln över oss, vi är ju lite ekonomiska/snåla och det enda rätta borde ju vara att ta moppen till Krabitown och göra det själva, men det är ju typ 10mil dit så det blir ju isåfall övernattning i krabi och en halvdag på immigration och sen lika lång väg tillbaka. Och i vanliga fall så är det ju ingen tvekan..men nu känns det som om vi haft/ har det lite körigt med allt, fast vi egentligen inte gör något, det sitter nog mest i huvudet. Och man kan ju betala nån att göra det åt oss. Så där grunnar vi lite fortfarande hur vi ska lösa det.

Men medan vi grunnar på sånt ( och tiden går ) så unnar vi ju också oss att äta och vi är ju alltid på jakt efter favorit mat och speciellt vårat torkade fläsk som vi båda gillar fast det är så svårt att hitta eftersom det är mat från Isaan, nordöstra Thailand. Nu hittade vi ju den rätta såsen.. men det fick bli grillad kyckling till, gott men inte helt rätt så jakten fortsätter,( vi var dock på en isaanrestaurang )

Idag har vi varit och träffat en svensk tjej som har en pod och det var så himla kul att se en färdig, så himla mysigt, jag längtar ihjäl mig även om jag fattar att det kommer att bli problem som dyker upp på vägen men samtligt så är det ju så livet är och man får lösa det på vägen. Saker och ting funkar ju inte här som i Sverige och det har vi ju lärt oss genom åren, det är som alltid…välkommen till Thailand.

Vi har ändå haft en grym dag och fått mycket gjort, vi har nu bokat med en kvinna som ska fixa vår immigration stämpel.. ibland får det kosta och nu blev det så. Vi har hängt med Jenny  ( en Lanta kompis ) och sen gick vi till taco stället Gypsy sons på vår gata och åt en grymt god taco med alla smaker man älskar chili, koriander, lime och lite sött wow. Så nu sover vi sött i våran lite för varma fläktbunge, men men det man förlorar på gungorna får man tjäna in på karusellerna.