Vänner kommer, vänner går, dom flesta vi träffar år efter år


Solen fortsätter att ösa över oss, en timme på stranden är max vad jag klarar av sen blir det skugghäng eller moppetur som gäller. Det har blivit den obligatoriska årliga trippen till Gamla stan. Där smyger man runt på gatans skuggsida. Jag ser likheten med vår egen ”Gamla stan”i Stockholm, dom pittoreska gamla husen, kanske inte samma typ av hus men ändå gammal bebyggelse, och affärer som säljer krimskrams till turister, hos oss är det dalahästar, älgskit och troll, och här är det elefanter, snäckor och buddhor same same but different.

 

När stans enda gata var avverkad och Rickard hade hittat ett par shorts så drog vi oss ut på en av dom många bryggrestaurangerna för en sen lunch. Där ute fläktade det skönt i allafall och maten var god.

Vi kom lagom hem till solnedgången och ett glädjande FaceTime samtal ifrån vår camping  som meddelade att vi kommer att få behålla den platsen vi står på med vår husvagn och slipper flytta. Så himlans jätteskönt :-).

Efter den vidunderligt sprakande solnedgången kommer den efterlängtade något svalare timmen när himlen färgas mörkblå av månen som just denna kväll var i det närmaste full. Det är också något som jag älskar med denna del av världen, det mörka och varma. Att man kan gå hem i svarta natten i bara linne och shorts…och natten mina vänner börjar redan ca halv sju-sju. Vilket känns som en riktig win win när man har kommit upp sig lite till vuxen ålder ha ha, så när man lullar hem strax innan midnatt så känns det som en riktig helkväll.

I går kväll så inväntade vi ett par kompisar som kom till ön, vi hade förberett med att få nyckeln till deras Bunge, där startat upp kylen och hämtat fram deras pryllåda som också bor här i ett förråd under lågsäsong. Dom skulle anlända Lanta vid niotiden på kvällen och i väntan på det eventet så tog vi moppen och stannade till på ett ställe och lyssnade på lite musik och fördrev tiden. Alltid kul med liveband ibland med riktigt bra kvalitet och ibland mindre bra. Utanför musikbaren hade en liten ”snackvagn”strategiskt placerat sig utifall man blev sugen på en korv eller en liten torkad bläckfisk som förövrigt luktar gammalt fiskrens men är förvånansvärt gott efter att den passerat grillen.

Vi hoppade dock över den och åkte hem och agerade välkomstkommite’istället. Så välkomna till Lanta Mats och Eva <3

Tiden på Lanta och Thailand börjar rinna ut för vår vän Pelle så nu får han suga ut det sista. Det var önskemål för ännu en tacomiddag på Gypsy men det var tyvärr fullt så det fick bli en Funky middag istället och sen så gick vi upp till Gypsy lite senare och lyssnade på livemusik i stället, riktigt bra band som spelar på onsdagar.

Det hände en liten insident efter att bandet spelat sin sista låt…och jag berättar inte det här för att dryga mig eller på något sätt göra någon illa, utan bara för att lyfta något som ofta dyker upp i sociala medier om hur Thai uppfattar respekt ( och faktiskt dom flesta andra också ) och vad som är passande. En av gästerna ropade och önskade en sista låt av bandet..så som är brukligt  ”One more time”. Han hade dock bar överkropp på restaurangen, så istället för att spela en låt till ställde sig sångaren upp och sa att det blev ingen extra på grund av att den gästen var så respektlös att han kommit dit utan tröja.
Det blev ett litet snopet avslut, men jag personligen tycker att det var rätt gjort! Man går inte på restaurang någonstans med bar överkropp. Så Big Respect till den sångaren som stod upp för folkvett, hyfs och absolut respekt.

När vi kom hem från eventet hade vi fått besök av en kanske liten men ändå oönskad gäst, så storsprayen åkte fram, Rickard fick vara hjälte och jag gick på toa. Så den bor nu inte hos oss längre.


Sista stranddagen för Pelle fick bli på Krit’s friendlys på ”Lanta wildbeach”(?!?) killgissar jag att den beachsnutten kallas…eller också är det bara en del av khlong khong helt enkelt, jag vet inte men mysigt och verkligen friendly är det. Vattnet var magiskt badkars varmt precis lagom för en badkruka som mig.


Som sista mission innan Pelles hemfärd hade han som önskemål att äta schezuan kyckling på Jeab’s restaurang även detta på Khlong Khong så det fick bli vår hej då middag, och den är faktiskt fantastiskt god,i morgonbitti far han mot flyget och ett svinkallt Svedala ( har vi hört )

 


En reaktion på “Vänner kommer, vänner går, dom flesta vi träffar år efter år

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *