Det är så fint när man kan känna att varje dag är en bra dag oavsett hur man väljer att spendera den. Vissa dagar går åt till att inte göra något och andra till att utflykta.
Vi har varit på ”solnedgångspoolhäng”( jääätte långt ord ) hemma hos Lotta och Josef på Khlong Khong beach, super härligt att bara stå i vatten upp till hakan, lösa världsproblem och se solen fräsa ned i havet.
När kroppen var mör och huden uppluckrad så kravlade vi oss upp och lämnade stadiet av viktlöshet, man känner sig då lite som jag tänker mig att dom första vattenlevande livsformerna som till slut ”morphade”sig och blev landdjur kände sig, tunga, blöta och klumpiga.

När vi torkat oss och återfått krafterna så gick vi i mörkret till restaurang Jaeb som ligger en kort promenad längs stranden från deras hus. Där åt vi deras fantastiska schezhuan kyckling som jag längtat efter i ett års tid, och den var lika god som jag mindes den. Till och med Pelle blev frälst och har uttryckt önskemål om att äta det en gång till innan han åker hem till Sverige, så den önskan får vi ju se till att uppfylla  🙂

Resten av kvällen satt vi och mös och shitchattade på deras mysiga veranda, en härlig eftermiddag och kväll och återigen får man tänka att jäklars va bra vi har det.

Dagen efter var det dax för flytt igen för våran del. Det känns som om våra prylar har växt sen vi kom hit. Tacksamt nog så var det ingen långväga flytt bara från bungalow 6 till bungalow 2, så det blev en så kallad”plastpåseflytt”, en same same but different Bunge, dock spegelvänd och minus AC…vi får väl se när jag går upp i natt och pinkar i garderoben.

Efter denna fysiska kraftansträngning blev det sol och bad på hemmaplan, lunchen tog vi också på Funky, för min del så unnade jag mig en räkcocktail, men tro nu inte att det var en nostalgiresa tillbaka till 70-talet..nä nä det enda denna skapelse har gemensamt med den gamla klassikern är räkorna och just cocktailglaset, den är färgstark, krispig något söt och räkorna är gigantiska.

På kvällen åkte vi in till stan/byn Sala dan vi hade shoppingmissions, vi skulle till elaffären och inhandla en ljusslinga till verandan för att få lite mysbelysning till förmån för den galna kallvita ledlampan som hänger i ett snöre.
Även en sop och en vattenskrapa eller dylikt skulle inhandlas eftersom avloppshålet i golvet av en händelse inte är på samma ställe som där vattnet vill rinna ut.
Ja det är lite sånt vi pysslar med som återkommande aktivitet varje år här..välkommen till Thailand liksom.

När vi ändå tagit oss till Sala dan så passade vi på att gästa walkingstreet för lite middag, det blev lite blandat vi plockade ihop, Rickard mumsade kycklingkebab, Pelle körde burgare och grillad majskolv, själv valde jag små kycklingspett och en bakpotatis fylld med smör, ost och vitlök. Trots att man sällan eller aldrig blir riktigt hungrig i värmen så är det ju så gott och lyxigt att ha tillgång till så mycket god mat överallt.

Något jag också upptäckte i vår ”nya” Bunge när det blev mörkt och endast lampan på toa var tänd, hm var att dörren räcker inte ända upp till dörrkarmen ha ha och dessutom inte ända ner till tröskeln, men det löstes ju med att hänga den på mitten, men vi är ändå tacksamma att vi har toadörr, det hade vi ju inte i bambubungen så win win ändå.

Kvällen avslutades på det nyfunna stället uppe på vår väg, Gypsy son, det var fredag med liveband. Grymt band mindre grym sångare, men han gav allt han hade och stämningen var på topp. Som bonus på kvällen klev ställets värdinna Amanda upp och drog av shallow med bandet, vilken jäkla Queen hon är..tror hon efteråt sa nåt i stil med att hon kan ju göra vad hon vill ( med glimten i ögat ) det är ju hennes vardagsrum vi sitter i <3

Dagen därpå kändes det som om värmen tagit sig till nästa nivå, trots insmörjning med solskydd så kändes det som att det bästa var att hålla sig i skuggan så mycket som möjligt. Det blev en trip in till Sala Dan för lite proviantering inför kvällen då Pelle skulle få besök av tre kompisar.
Vi passade även på att luncha på Bun Noodle som ligger utefter vägen mot Sala dan. Som tur var tog Pelle en kaffe på maten, vilket gjorde att vi satt kvar en stund extra och fick syn på Tokay ödlan som hängde i kaffebaren. Just det här exemplaret har ju inte den där coola turkosa färgen med orangea prickar men den är fin ändå, jag blir ändå glad att se den eftersom det inte är så ofta den visar sig. Det är ändå härligt att höra den tjoa varje kväll. Ibland så nära att man är övertygade om att den sitter på väggen precis vid örat och i bland låter det som att den är hos grannen, jag älskar ljudet.
Jag har verkligen googlat runt för att ta reda på varför vissa ser ut så här och andra är mer färgstarka, men inte hittat något i mina öron tydligt svar, förslag jag får är att det är olika utvecklingsstadier ( morph ) eller honor o hanar. Oavsett så är dom super coola enligt mig.