Ao Khanom

Khanom 2015

Att vi åkte till Khanom var ett resultat av mitt envetna googlande efter ständigt nya resmål, jag visste väl inte så mycket mer än att det skulle finnas fina stränder och rosa delfiner, ja jag skrev rätt det är ingen auto korr, det fanns rosa delfiner.

Khanom ligger närmare bestämt på fastlandet innanför koh Samui, inte så långt ifrån donsak där färjorna går över till Samui så många har nog varit i närheten på sin väg ut till öarna men aldrig stannat till just här.

Vi landade i sura thani via Bangkok efter ett par tuffa veckor i Indien och en relativt lång flygresa, och vi var totalt utpumpade.

Planen hade varit att stanna nån natt i Sura thani och sen ta oss vidare till khanom.

Men efter en snabb överläggning på vägen mot ankomsthallen bestämde vi oss för att åka direkt, vi chockade dessutom våra kroppar med att ta en taxi istället för lokalbussen in till stan för att leta upp bussterminalen för vidare färd till Khanom, det är inte likt oss, men ibland så blir planen en annan.

Eftersom vi inte riktigt visste vart vi skulle blev det ju lite svårdirigerat med taxin, men vi sa typ att vi ville till khanom village till något hotell eller guesthouse, jag vet faktiskt inte än idag om det heter khanom village där vi var.

khanom kopiaVäl framme stannade han på en ganska livlig gata med affärer och lite restauranger, och pekade på något som såg ut som ett hotell men namnet stod på thai och ordet hotell gick inte att utläsa.

Khanom hotell som det senare visade sig att det hette var ett helt ok medelklass hotell med hotellrum från ca 350 bath till ca 650 bath.

Vi checkade in på ett mellan pris, och för det fick vi AC och kylskåp på köpet, damen i receptionen pratade så gott som ingen engelska.

Vi bestämde oss för att sova ett par timmar först och sen gå ut och kolla omgivningarna.

khanomNär vi åter kliver ut på ”våran” gata möts vi av en helt annan syn än den vi senast såg.

Hela gatan är avstängd och omgjord till en myllrande marknad med massor av mat, frukt, kläder, skor och prylar.

Det var musik och och massor av folk och allt som såldes var till riktigt låga priser.

Det var väldigt få västerlänningar så vi utgjorde verkligen ett exotiskt inslag i mängden, marknaden fortsatte även efter mörkrets inbrott och färgade lampor hängde som ett tak över härligheten, ja det var fantastiskt trevligt att mingla runt där och smaka på alla läckerheter som erbjöds.

Dagen efter lyckades vi till slut hitta ett ställe längre upp på gatan som hyrde ut mopeder, det efter att vi konstaterat att frukost inte var något som serverades i stan, men som alltid i thailand så löser sig det mesta.

Vi hittade ett litet hak som serverade pulverkaffe, juice och även stekt ägg eller omelette, och efter lite handviftande och knagglig thaiengelska så förstod vi att det var helt ok om vi köpte med oss eget bröd, smör och marmelad från tesco så fixade hon resten.

Språkkunskaperna i det här lilla samhället var mycket varierande, med tyngd åt det obefintliga. Men det kan ju också vara ganska kul och lärorikt.

khanom kopia 3Dagarna tillbringade vi med att besöka khanoms alla stränder, dom var både många och långa, vita sandstränder med otroligt lite folk, efter vissa stränder kunde man se resorter som låg, men dom verkade också ganska tomma, och låg i vårat tycke lite avsides.

Många vi träffade frågade oss om när dom andra skulle komma om dom var på väg nu..och menade då dom andra turisterna.

Vad vi hörde så hade man tydligen försökt dra igång charterresor till Khanom tidigare, men det föll på att det inte fanns några taxibilar eller tuk tuks, så folk som hamnade på resorterna längs stränderna blev bokstavligen just strandade.

Dom transporter som finns är taximoppe, man sitter bakpå och blir skjutsad av någon i grönväst och det passar nog inte alla.

Så mitt tips är som alltid hyr moppe så kan du njuta av så många fler stränder.

Vid en av våra utflykter så åkte vi till ett ställe som kallas dolphin spotting eller något liknande, vi hade då turen att få se dom fantastiska rosa delfinerna, det är tydligen inte så vanligt att dom kommer så nära så att man kan se dom från land, utan det vanligaste är att man måste ut med båt.

Vi blev iallafall väldigt förtjusta i khanom en mysig genuin thailändsk by, fantastiska stränder inom moppeavstånd, trevliga människor och för första gången sa vi faktiskt att här skulle vi kunna bo, även fast vi älskar att vara på resande fot.

khanom kopia 2Ska jag ge något minus så var det att det blåste ganska mycket, första dagarna tänkte jag inte så mycket på det, men vi stannade nästan i två veckor, och då märkte jag att det faktiskt blåste mer eller mindre varje dag, det var ju inte så att man frös, men lite irriterande blir det till slut.

Jag frågade en jag pratade med om det alltid var så, och fick då till svar att det var den tiden på året (vi var där i februari) och att det var mindre blåsigt på sommar halvåret.

Hur som helst kan jag varmt rekommendera khanom ( om du som vi gillar att ta dig runt på moppe ) som ett resmål om man vill se något annat än dom vanliga resmålen i Thailand..iallafall än så länge innan ”dom andra” kommer.

En femstegsraket till koh Lanta

Efter att ha tillbringat några dagar i stormens öga börjar jag kasta avundsjuka blickar på Rickards rakade skalle…den som ändå slapp hår. Min kalufs som är tämligen ovårdad i vanliga fall och i vårat naturliga habitat, är här en källa till en evinnerlig plåga. Det är som ett enda fjunigt segt trassel, närmast att likna med ett halvsunkigt sockervadd. Detta sockervadd smetar sig ständigt i ansiktet och runt halsen..där man också är konstant klibbig av svett och solskydd. ( och helt emot alla naturlagar så blåser det alltid bakifrån )

Det är hög tid att dra vidare, vi har hittat en buss som kan ta oss till Nakhon si Thammarat, och där hörde vi att man kan komma vidare till Thung Song..och då är vi ju liksom halvvägs nere till Krabi.
Sista kvällen i Khanom ägnade vi åt att ta adjö av Eid vilket alltid känns lite vemodigt och sorgligt på nåt sätt, hon jobbar i sin restaurang från öppning till stängning 365 dagar om året, ser nästan inget annat än sin gatsnutt, och sen kommer vi insnubblandes en gång om året och hon blir jätte glad att se oss och vi henne såklart, sen äter vi hennes nudelsoppa eller fried rice ett par dagar och sen säger vi hej då och far vidare och hon fortsätter sitt liv likadant till nästa gång vi ses. Men såklart så är det ju för alla, men det blir så påtagligt här på nåt sätt.

Vi stannade även till hos Mikko som har en top notch restaurang i Khanom, Dustygecko, ett lite udda ställe att ha en gourmetkrog på kan man tycka men det verkar funka bra, även om det är väldigt lite turister här så finns det en del longstayers och han exporterar också en del till Bangkok. Han är verkligen en kock som lagar mat med hjärtat så himla passionerat, vi kunde inte låta bli att lyxa lite och köpte en pizza att dela på, och jag ljuger inte om jag säger att det var den godaste pizzan jag ätit.

Vi lyckades även komma ihåg att hämta tvätten som vi lämnade in på ett ställe längs vägen, det var ett par kilo och med tanke på hur lite kläder vi har med oss så var det större delen av vår ”garderob”så det hade inte varit så kul att ha glömt kvar den i Khanom.

Så vid 9.30 tiden startade vi vår resa med minivan mot Nakhon si Tammarat, allt gick hitills som planerat men det var framme där som planerna börjar ändras, när vi kom fram till bussstationen och skulle köpa biljett med nästa minivan, så såg vi att det gick en ganska stor buss till Krabitown, och vips så ändrade vi oss och valde den istället. Anledning 1 det är mycket najsare med stor buss, anledning 2 vi kommer närmare målet koh Lanta…och så himla kul är ju egentligen inte Thung Song.

Efter att ha åkt halvvägs med bussen började jag kolla kartan på googlemaps och vi inser att det är ju jätte dumt att åka hela vägen till Krabitown, om vi kan få busschauffören att släppa av oss i korsningen innan han åker uppåt och för oss åt fel håll, så vore det ju skitsmart. Så efter lite trixande med förklaringar om hur vi menar så blir vi dumpade i korsningen som jag tror är i Khlong thom.

Några damer i den lokala lilla mataffären pekar och ja mycket riktigt koh Lanta ligger till vänster i korsningen. Någon buss går inte men likväl finns det songtaew som plockar upp vid olika platser efter vägen. Efter en kort promenad med full packning hittar vi stället där songthaewen går.
Och 10 minuter senare är vi på väg igen och denna gång i helt rätt riktning.

Det visar sig dock att denna går endast till piren där bilfärjan går så därifrån får vi promenera på färjan och med den tar vi oss till Lanta noi ( lilla Lanta ) det blev ytterligare en lite längre promenad när vi klev av färjan och vi kom en bra bit upp längs vägen då vi passerar en lastbil som vevar ner rutan och undrar vart vi är på väg, vi får skjuts av honom hela vägen över bron till Lanta yay, men när bron tar slut så släpper han av oss för vi ska åt olika håll.
Återigen är det ryggsäckspromenad som gäller, flipflop är underskattat som promenadskor , luftiga och minimalt med fotsvett…men på övriga delar av kroppen forsade svetten ner fast det nu började bli lite skymning. Sista biten fick vi tag på en tuktuk som körde oss nästan hela vägen fram. Trötta med mycket nöjda efter en kul och annorlunda resdag med olika vändningar hit och dit stegar vi in på Funky Fish och möts av välkommen tillbaka hälsningar och nyckel till en bungalow. Borta bra men hemma bäst.

 

Från stadens dunka dunka och asfalt, till sanden mellan tårna och reaggie.

Det blev några timmar att slå ihjäl i Bangkok innan det blev dags att kliva på nattbussen mot Surat Thani. Det bästa sättet att göra det är att vandra runt, det blev väl en sisådär 10000 steg, vi tog även crossover färjan över till andra sidan floden 9 baht t/r där det också blev lite vandring. Vi lyxade även till med en Roti pannkaka, och trots båtbiljetter så blev pannkakorna billigare än på vår gata ha ha.
Det blev även en sväng in och igenom amulettmarknaden, lika fascinerande varje gång man är där hur galet mycket småpryttlar dom säljer, konstiga gamla mynt, småbuddhor, saker gjorda av troligtvis utrotningshotade djurben,

hittade även en mumifierad ( möjlig ) vildsvinsunge om man nu kände att det var nåt som saknades i bokhyllan, känns inte som om kundunderlaget är jättestort. Annat måste det vara när det gäller småbuddhor och gamla mynt, det såg ut som det såldes per kilo.

Att påstå att bussresan var en nära döden upplevelse är att ta i, men den var inte speciellt behaglig. Själva pickupservisen på hotellet bestod i att en mycket förvirrad kille med en bunt klisterlappar stod utanför vårat hotell. Om jag inte reflekterat över klisterlapparna och förvirringsmomentet så hade han nog stått där än. Pickup betydde alltså hämtning tillfots och rasktakt till andra sidan stora vägen, dit hade vi kunnat gå själva om någon givit oss adressen.

Där kom till slut den stora motivlackade bussen som skulle bli vårt hem dom närmaste 12 timmarna. Sleepingbus bestod i det här fallet av en buss som var super flashig på utsidan medans insidan var från sent sjuttiotal, sätena gick förvisso att fälla något i ryggstödet men det var allt, det ingick också en fleecefilt, 2,5 dl vatten, en sockerkaksskiva och en urinstinkande toalett. Dom hade alltså typ sminkat en gris så att säga.

Det var två ”kisstopp” på eftervägen, det ena vid en bensinmack och det andra vid någon slags enklare matservering. Vi har ju besökt många sådana här platser i Thailand så vi vet ju hur det brukar se ut när man stannar till efter vägarna. Men känslan är ändå lite annorlunda när klockan är tre på natten, man känner sig trött och lite ruggig, ut ur bussen uppsöka en ståtoa med hinkspol med någon klen glödlampa, man inhandlar nån liten fruktlåda och en påse chips…dricka vågar man inte eftersom man inte vet när nästa stopp blir…och vill inte riskera att behöva gå på busstoan.
Vi kan ha uttryckt ”We are to old for this shit” någon gång vid fyra tiden. Vill ändå ge en eloge till chauffören som körde lugnt och fint hela natten.

Vid 6 på morgonen blev vi avsläppta in the middle of nowhere eller åtminstone i utkanten av Surat Thani. Därifrån tog vi en songthaew  till minivanstationen inne i stan. Där försökte  dom många ”hålet i väggen” killarna sälja bussbiljetter till Khanom åt oss. Men den gubben gick inte för där har vi varit förut och gått på deras grej. Alla dessa runt busstorget tar ca 350-400 baht p/p och dessa pengar delas upp sinsemellan,till en som äger stället, en som säljer biljetten, och en som följer till rätt buss och tillsist får chauffören 50 baht.

Vårat tips vid iallafall denna bussstation är leta er fram till den riktiga biljettluckan där kostar samma biljett 100 baht och det kostar er en promenad på ca 50meter.

väl framme i Khanom hoppade vi av vid trafikljusen för där brukar vi hyra moppe nånstans, såg dock inte till någon moppeithyrare, spritaffären tvärs över gatan hade dock hans nummer så hon ringde honom och ett par minuter senare hade vi vår järnhäst och kunde åka vidare med våran packning och leta boende.
Det blev Jam Bay där vi bott en gång tidigare mysigt ställe men prisökat ett par hundra baht sen tidigare eftersom dom nu installerat aircon, men vi tog det ändå efter lite prut.

Efter en tidig och mycket ”kryddstark” frukost/lunch kl 09 så blev det nån timmes sömn i baren nere vid vattnet innan vi fick tillgång till rummet, vid det här laget så snurrade det i huvudet på grund av sömnbrist, vi hade nu ”dygnat” 27 timmar.
Khanom som jag nämnt tidigare är ju ett riktigt blåshål, eller i princip hela den här kusten, men nu är det ta mig tusan värre än någonsin. Vågorna är skyhöga och och palmerna vajar betänkligt, enl trovärdig källa så är det något högtryck från kina som förorsakar dom här vindarna och även regn och svalare luft.

Efter någon timmes vila på rummet blev det en tur runt byn för att hitta någonstans att lämna  in smutstvätt och proviantera. Vi fattade även beslutet att det fick bli lite comfortfood till middag och en tidig kväll för att komma i fas i livet. Så vi plockade även med oss en hämtpizza på vägen som avnjöts hemma på verandan innan vi somnade till vågornas piskande strax efter mörkretsinbrott klockan 19.00.

Idag har vi efter typ 14timmars sömn och förnyade krafter tagit oss in till byn igen, för vid stranden går det liksom inte att vara på grund av blåsten, vi passade på att åka och hälsa på vår kompis Eid som har en restaurang inne i Bang not, där åt vi lunch o shitshattade, det blev ett kärt återseende och jag åt en fantastiskt god nudelsoppa med lite blandade grejjer i, hon vet att jag äter allt så hon gör lite som hon vill och som hon tror jag gillar, och det brukar bli bra.

Idag är det lördag och i Khanom betyder det kvällsmarknad, och den vill man gå på. Men vi fick reda på av Eid att man hade flyttat den ifrån bygatan förra året pga av att dom äldre i byn tyckte att den störde deras sömn, så nu ligger den mer i utkanten, det är lite synd det blir liksom inte samma grej, förut stängde man av hela huvudgatan och slog upp stånden på hela vägen och det var jättemysigt att mingla runt där och äta konstiga saker och samtidigt ha alla små restauranger på sidorna öppna om man ville sitta där ett tag…det blev lite folkfestkänsla. Men vi tänkte att vi får väl ge det en chans.

Så blev nu inte fallet för strax innan vi skulle bege oss ut och ”markna”så blev det strömavbrott och svartare än svart, vi plockade fram vår ficklampa ( alltid bra att ha i sin packning eftersom det är en ganska vanlig företeelse i Thailand ) och tog moppen för att kolla om det var nån lokal elgrej bara hos oss, men vi såg snabbt att det var typ hela stan. Vi åkte ner till Eid och hennes restaurang var som alltid öppen hon lagar ju maten på gasol som alla här i landet. Det var mörkt men hon hade några batteri lampor.

Efter lite mat hos henne kom strömmen tillbaka och vi åkte ”hem” för det var liveband på Jambay, det blev en mysig kväll med kul musik, öl, och med fötterna i sanden. Mycket har förändrats sen första gången vi var här ( 2015 ) och vi visade personalen gamla bilder på stället. Dom tyckte det var kul att se att vi varit här så tidigt när dom börjat och vi blev inbjudna till deras anniverseryparty nästa vecka, tyvärr måste vi tacka nej eftersom vi åker vidare i övermorgon.
Men glada och nöjda av en bra kväll ändå traskade vi den korta vägen till vår vrå, och om vi lyssnar riktigt noga så hör vi fortfarande musiken ifrån bandet som spelar nere på stranden innan vi somnar.

 

Som svensk sommar…fast varmt

Börjar med att bjuda på en bild med blå himmel som jag tog när tillfälle gavs men förövrigt så fortsätter regnet att ösa ner, och istället för att gå på stranden och plocka snäckor sitter vi under taket på vår balkong eller ligger på rummet och planerar att fixa sopsäckar att trä på ryggsäckarna och regnjackor. För att kanske åka ifrån det värsta ovädret…det är liksom aldrig försent att ge upp. Ändå hoppas man hela tiden att det ska vända. Jag har aldrig under alla år i Thailand varit med om det här i februarimånad, det brukar komma en skvätt sen är det över.
Men nog gnällt om vädret nu, vi har det såklart bra ändå, man får tid att tänka och bara vara, och det är inte fy skam det heller.

Sopsäckarna och regnjackorna stannade inte på planeringsstadiet utan mellan skurarna försöker vi aktivera oss med korta små uppdrag, och ett av våra favorit uppdrag är att åka till någon närliggande ”plastic fantastic” affär, thailändarna kallar det rätt o slätt för market.

Det finns en eller ett par sådana på alla orter värda namnet. Där kan man hitta i princip allt, och då väldigt mycket plastprylar. Det är ren o skär lycka att botanisera i dessa ”affärer”. Det är sjukt billigt och färgglatt. Oftast ligger dom utefter trafikerade vägar så mycket av prylarna är rätt dammiga, men vad gör det? Det säljs ju även diskmedel och svampar där.
Så nu är reskläder införskaffade och sopsäckar till väskorna ifall det blir regn efter vägen när vi ska ut på vägarna igen.

Det har även blivit många middagar ihop med Eid och hennes familj, ibland gott och ibland lite för exotiskt, Rickard är glad säger han att han har mig som äter av allt det bjuds på, då kan han gå lite under radarn och peta med sitt ris utan att det märks så mycket. Men det är kul att testa på lite grejer man inte skulle komma på idén att själv beställa in på någon restaurang.

Det är ofta mycket olika musslor och krabbor inblandade i maten, och väldigt ”lätt” kokade ofta, vilket gör att smakerna blir väldigt fishy mot vad vi är vana vid, även mycket skal, och då menar jag inte bara på snäckor och musslor utan små rackarns krabbor som är uppshoppade med skal och allt, så det blir lite trixigt att äta för oss som är vana med korv och mos typ.
Men som sagt jag tycker det är kul och mycket är till och med gott, och på nåt sätt vänjer man sig, det ärj ju ofta så med smaker man måste lära sig och så är det hela livet, man börjar med majspuré och sen kör man bara.

Idag har det faktiskt varit lite sol så vi gick ner på stranden för första gången sen vi kom hit, jag solade lite och Rickard ”skuggade” lite och det var ljuvligt att få suga i sig lite energi. Sen blev det som vanligt lunch på vår balkong tryggt och säkert under tak, Hittills har den bestått av mamas nudelkoppar som vi tillrett med vår vattenkokare, men idag blev det lyxlunch, streetfood som vi inhandlade i gårkväll funkade kanon att äta kall idag, det blev kryddiga nudlar och små goda grillspett.

Jag ser nu att det här blogginlägget mest koncentrerar sig kring mat och väder, men är det inte så att semester ofta handlar om just det? Det är nästan definitionen av åtminstone svensk sommarsemester…alla bilder i kamerarullen föreställer människor som äter tillsamman på olika ställen och det mesta det pratas om är vädret…regn regn eller inte regn. Allt är i sin ordning med andra ord…vi gör allting rätt.

Men även om vi nu kommit fram till att vi har det rätt bra så känner vi att det inte blev riktigt som vi tänkt oss i Khanom denna gång, vi känner oss lite ”strandade” (kanske fel uttryckt ). Men en sak som då är så himla praktiskt när man reser på det här sättet är att man kan flytta på sig om det inte känns bra…och liksom byta sida, och efter att ha lusläst lite väderappar så har vi kommit fram till att i morgon ser det ut att vara lite uppehållsväder i allafall, så om allt går som det ska och vi kommer iväg hyfsat i tid så packar vi ihop och kör tillbaka till koh Lanta i morgon, eller åtminstone påbörjar återfärden. Det kommer nog ta ett par dagar eftersom det får bli som det blir, regnar det för mycket så stannar vi och slår läger efter vägen, och så är jag ju lite sugen på att se Thung Song igen.

 

 

Rätt som det regnar, kommer det en skur..

Nu har vi installerat oss i vårat ”foreverhome” åtminstone för minst 10 dagar, det känns jättebra, vi har flyttat från Khanoms ”stadshotell”till ett mindre vid vattnet, åtminstone ser vi havet från vår balkong. Rummet är litet men rymmer det vi behöver, det finns AC och kylskåp…och håll i hatten 8!! Vägguttag!? Och för denna härlighet betalar vi 350 BHT (ca 100kr) natten.

Vi har varit och fyllt på vårat matförråd/frukostförråd och vi investerade också i en brödrost, den kanske vi måste ”vaska” när vi åker härifrån om vi inte får med den på moppen tillbaka till koh Lanta men det känns ändå värt eftersom i princip det enda bröd till vettigt pris här är formfranska ( annars får man leta upp nåt special bageri ) gemensam vattenkokare har vi tillgång till här, men jag tror att vi är dom enda gästerna så vi behöver nog inte köa till den.

Stället vi bor på heter Jambay, och vi hittade hit redan 2015, och då var det en jättemysig liten reaggiebar uppbyggd av drivved och snäckor, om man beställde nåt att äta så gick killen som jobbade där in bakom ett plank o kollade vad han hade hemma och så slängde han ihop nåt av det. Nu är det nåt helt annat det gamla är nästan borta, det finns en liten del av det kvar resten är nybyggt i betong och väldigt rakt och slätt…lite industriell look, jätte fint, men lite trist tycker vi. Jag tror ju att dom som kom till Jambay uppskattade stämningen och det lite enkla…men, men vad vet jag.

Vi trivs i alla fall på vår balkong med utsikt över allt som händer, vi har koll på alla hundarna, katterna och betongsvanarna och såna grejjer. Och vi somnar och vaknar till vågorna och alla ”djungelljud”som man har lite svårt att placera i faunan, man vet inte riktigt om det är apor eller fåglar, men det gör liksom ingenting det är själva blandningen som är som den finaste av konserter.

Igår kväll var vi bjudna på middag hos Eid som vi träffat många gånger här i Khanom och hon tycker alltid att det är lika kul att vi kommer och hälsar på, denna gång är det dock lite annorlunda eftersom hon skurit upp handen och är nyopererad. Hennes restaurang är tillfälligt stängd och det gröna nätet är draperat framför hela öppningen. Men 19.00 var det sagt att vi skulle komma och till dess hade hon beställt hem diverse läckerheter ifrån marknaden på andra sidan bron. Det bjöds på grillad fisk, hemkokad buljong, svampsoppa, musslor och papayasallad. Och även dessert i form av ananas, vattenmelon och mandariner. Det blev en trevlig kväll där vi stapplade oss fram mellan engelska och thai, och vi klarade oss undan regnet både dit och hem.

Vädergudarna har annars inte varit oss nådiga den senaste veckan det regnar och är mulet…eller som vi brukar säga..”bäst som det regnar, så kommer det en skur”..och precis så är det, det duggar lite hela tiden och helt plötslig öser det hejdlöst ner. Molnen hänger konstant grå och blytunga över bergen. Och det fläktar mer än behagligt hela tiden.

Men vilka är vi att klaga? vi har tagit oss hit, vi är friska och allt är nästan som vanligt och vi har semester…och till er därhemma som bävat för att vi ska komma hem solbruna och fräscha så kan jag lugna er, än så länge är det inte många solstrålar som har studsat mot våra vinterbleka kroppar.

Vi har även hunnit fira alla hjärtans dag, och som dom senaste 11åren så firar vi det någonstans i Asien…bortsett från 2021 såklart. Vi kanske firar den med lite mindre chokladpraliner, rosor och bubbel. Men en tre rätters blev det allt och den röda ishinken i plast lyser så fint i kärlekens färg, själv tycker jag att vi är lyckans ostar… och apropå ost, så blev det ost ( med en touch av kexchoklad )och vin på balkongen som avslutning på kvällen, det låter som en komplett Valentinesupé i mina öron i allafall.

Tuppen är den nya chihuahuan

Dagarna går rasande fort, det kanske är för att man börjat få rutiner, det är både för och nackdelar med att stanna länge på samma ställe. Fördelen är ju att man får ett lugn som man ju inte får när man flyttar runt mycket. Man vet ungefär hur dagen kommer att se ut. En frukost hemma..alltid likadan, två rostade formbröd med ”plastost” och pulverkaffe.
Sen insmörjningproceduren med diverse cocosolja och solskydd, ner till stranden nån timme, lunch någonstans…sen kan det variera lite, antingen en utflykt med moppen, hem för dusch o chill eller proviantering för kommande frukostar.

Sen är det dax för kvällsaktiviteter. Dusch, hänga på balkongen, och när mörkret faller bestämma sig för vad och var man ska äta middag. Igår tex fick jag lite cravings för västerländsk mat, pizza stod högt på önskelistan listan, även rödvin. Så jag förpreppade en petflaska med rött vin eftersom restaurangen som serverade pizza inte hade vin på menyn ( hade kollat innan att det var ok att ta med eget )

Ivern och förväntan var lika stor som besvikelsen, när vi fick veta att kocken var sjuk och restaurangen stängd…så det blev papayasallad och kyckling i currypasta som typ alla andra dagar. ( men jag är inte bitter, och än har jag inte gett upp pizzan )

Men det är väl också dom här rutinerna som gör att tiden bara rusar iväg, samtidigt som man får ro i själen.

Ibland tar vi lunchen i samband med moppeutflykten, det kan innebära att man åker ett par mil bara för att luncha i en vägkorsning vid en matvagn, det finns massor av likadana matvagnar på betydligt närmare håll, men det är trevligare att ha ett mål med sin utflykt och då kan målet vara just en annan matvagn.

idag kom det ett gäng coola och glada killar till vår utvalda matvagn, alla bar på en bärsele..typ mitella, inte för att bära bebis eller för att avlasta nån arm, utan för att bära TUPP!…jag säger bara chihuahua i handväska släng dig i väggen..här är det tupp i mitella som gäller.

Dessa tuppar låg så fint och gosade i sina små nästen, och grabbarna var så stolta över att dom blev fotograferade. Tupparnas jobb var att delta i ”sång”tävlingar och kuckelikua finast. Kanske inte ett toppenjobb för en tupp..men bättre än dom gamla tuppfäktningarna som var vanliga förut…och för ett otränat öga för just tuppar så såg dom ut att må bra.

Detta besök i Khanom blev ju så pass långt att vi hann med två Lördagsmarknader..på gränsen till tre, och även fast varje marknad är den andra lik, så hör det ändå till att man ska åka in till byn en sväng..man ska ju ändå äta..och så även denna lördag. Det blev lite korv, sushi och några friterade kycklingbollar på en trottoarkant..

…och som efterätt så blev det för utom mangostickyrice även en liten efterfest med ”gubbarna” utanför shopen i ”lillbyn” strax innan byns enda trafikljus, där det festades på Lao khao ( i emblemtrimmade Hong Thong flaskor ) och grillade larver. Det sistnämnda tackade vi dock nej till.Nu börjar tillvaron med hav och stränder snart lida mot sitt slut. Det känns lite sorgligt samtidigt som det alltid är spännande att komma till nya platser. Men den här kombinationen som finns här är svårslagen i vårat tycke, det finns nästan allt. Oändliga stränder, hav, småstad, byar, landsbygd och härliga människor…kanske inte så mycket shopping och nattliv om man önskar det, stan somnar ganska tidigt…men jag kan leva med det.

Utflykter med utsikter och insikter

Det känns nästan lite skamligt att lägga upp bilder på sociala medier och beskrivande ”raljera” över den outtröttliga solen som gassar från den evigt klarblå himmelen. Samtidigt som man får rapporter hemifrån om regn, snöblask och allmänt gråväder. Så förutom min flygskam så har jag även lite solskam.
Men samtidigt tänker jag att det kanske också ger lite hopp om att solen finns och att den snart också kommer med våren till Norden…jag har även hört att den visat sig lite i allafall mitt i det grå.

Vi har nu fått lite tillökning av ett par vänner som vi träffat på våra tidigare resor hit och som hyr hus här i Khanom. Vi tog en sväng tillsammans med dom för att inspektera den nyfixade vägen till grannstaden Sichon.

Och till skillnad från tidigare år då resan dit var i det närmaste en nära döden upplevelse på grund av den extremt dåliga vägen i branta backar och kurvor, så var den nu nästan religiös.

Det är så fantastiskt vackert att susa fram i det kurviga landskapet högt ovanför havet. Långt där nere silat genom grönska och röda hibiskusblommor är allt turkost och det kantas av vita strimmor av sand.

Det går liksom inte att fånga på bild så att det blir rättvist, men ni får tro mig på mitt ord när jag säger att det är hisnande vackert.

Men så kan jag också tänka ibland när jag sitter på nån strand och tittar ut över havet att det nästan ser ut som en kuliss, när färgerna blir så där intensiva så det nästan gör ont i ögonen.

Idag har vi varit på långtur med våra vänner, det blev en tur på ca 9 mil t/r till Don Sak. ( som synes på bilderna är vädret inte tipp topp hela tiden )

Målet var till den pyttelilla ön koh Raet som är knuten till fastlandet med en smal lång bro. Och det var verkligen den minsta bebodda ön jag varit på, runt ön som är kantad av små hus och verksamheter så går en smal betongväg ( ca 2 meter bred ) där kör det lite moppar och jag såg även några moppetuktukar som användes av lokalbefolkningen att frakta grejer och sig själva med.

Dagens första regnskur kom som genom ett trollslag och vi kastade oss in i något som såg ut som ett litet tempel, men som alltid här så är skurarna snabbt övergående. Och vi kunde fortsätta vår promenad på knappt 2 kilometer runt ön i sakta mak.

Det fanns inga stränder på ön, utan det var mer stenigt. Vi såg lite båtar och en dam som satt o fiskade på en Sten. Det var en mysig tripp att göra som en dagsutflykt.

Sen passade vi också på att besöka Don Sak village, ett ställe som nästan endast passeras med färjeläget som mål, när man är på väg till Koh Samui. När jag tog upp kameran för att fota i byn, fick jag hjälp med insikten att ”varför fota? Det ser ju ut som i alla mindre thaisamhällen”…och ja, verkligen same same. Den insikten kan ju få en att fundera över varför man fastnar för vissa, medans andra bara blir en plats i icloud molnet.

Det blev i allafall en lunch i Don Sak innan vi började vår resa hem via Nam Khang  en liten beach remsa med lite aktivitet i form av något resortliknade, annars kantades vår väg av mest av palmer, hundar, höns, kossor och gigantiska berg.

Men som vanligt är det lika härligt att ge sig ut på små ”äventyr”som innefattar fart, fläkt, små ”strandhugg”, solvarmtskinn och öm rumpa.

 

Sol sol strålande sol☀️?

Dagarna rullar på och vi fyller dom med små utflykter, vi glider runt på ”vår moppe”några timmar om dagen, både för att det svalkar skönt och för att upptäcka nya platser och återse gamla. Landskapet och vyerna är ständigt olika, lite landsväg blir till ”kostigar” som helt plötsligt bara tar slut i ingenting. Små byar och samhällen. Det blir en härlig blandning av natur och civilisation, och ibland smälter dom samman…ett ensamt hus mitt i ingenstans.

Vi passerar även Buddha efter vägen där vi sett att thailändarna hälsar/vajar när dom åker förbi.
Idag hittade vi en för oss ny strand som vi stannade vid någon timme, det blev promenad på stranden för Rickard

..medans jag låg och läste lite ( funkar inte riktigt med promenader i sand för mig i år ) vi var nästan ensamma på stranden förutom någon förbipasserande och ett par hundar som sprang runt oss ett tag, men som till slut tröttnade på vårat sällskap.

Lördagkvällen bjöd på marknad, och i vanlig ordning, stängdes hela gatan inne i byn av och torghandeln startades upp, oändliga variationer av mat och sötsaker av alla de slag, sötsakerna ofta i grälla färger och vackert dekorerade. Kläder hänger i mängder på galgar och ligger upplagda på bord eller presenningar, både nytt och secondhand.

Det blir ingen direkt shopping för oss då vi inte orkar släpa runt på fler grejer, det lilla vi shoppar får bli i Bangkok innan hemresan, men lite mat blev det som nån korv, plättar, ananas och några ”kokoskakor”.

..här är det mest Rickard som pysslar i köket?

Man kan inte låta bli att fundera över människors energi och kämpande för sitt levebröd. Marknaden var öppen mellan 17.00-20.00..alltså tre timmar!. En del fick kanske inte sälja något och nån annan kanske sålde ett par skor för 100 baht på dessa tre timmar. Allt detta jobb, upp med tält och ställningar och fram med alla varor, och sen ner med allt igen. Kommersen är ju inte jätte stor även om besökarna är många. Bäst går det nog för dom som säljer mat och sötsaker.
Själv drömmer jag om att kunna köpa en av dom stora grillade fiskarna, men det känns lite ovärt att sen åka ”hem” och äta den själv (Rickard gillar inte sånt ) och det finns inte riktigt någon plats att sitta och äta den. Men nångång kanske vi bor så att vi har tillgång till lite matplats och kanske kök, vi har förvisso tillgång till köket där vi bor men vi har inte nyttjat erbjudandet än.
När vi inte är ute och åker eller sitter på vår balkong så hänger vi mycket hos Eid, vi för en knagglig konversation på engelska och Thai, hon har nu lärt upp dottern och ”svärdottern” i köket så att hon har lite hjälp.

Dagarna går fort och det är redan marsmånad så nu gäller det att suga i sig så mycket som möjligt av tiden som är kvar, men samtidigt njuter vi av lugna kvällar ”hemma”med bokläsning och att inte göra någonting, det är liksom en lyx när man är borta så här pass länge som vi är, att stressen att nyttja och ”uppleva” saker hela tiden försvinner. Och vi kan tillåta oss att bara vara.

Till salu skyltarna är många på hus och resorter i Khanom det finns även en där vi bor nu, och en del ser ut att ha suttit uppe länge i väntan på köpare. Det är många ställen som är i princip helt tomma och vissa har även börjat förfalla, trots detta byggs det nya kanske till och med bredvid det förra som inte lyckades överleva.

Känslan att ge upp finns liksom inte här, och nånstans förstår jag dom, Khanom är  ju fantastiskt, Milslånga stränder, mysiga ställen och fantastisk natur, det borde ju locka turister, speciellt dom som inte vill ha den stekande hettan som kan vara på platser som inte har Khanoms ständiga bris.
Sen att den stekande solen inte fräser ner i havet på kvällen utan bakom bergen och palmerna kan ju inte vara hela anledningen till att dom inte hittar hit..nej jag vet inte vad det beror på, men nåt vet jag och det är att människor drar människor så när det väl släpper då kommer det dom väntar på att hända.
Idag har det i allafall varit strandhäng och bokläsning hela dagen för oss så nu känner man sig sådär härligt solvarm och väderbiten, som efter en dag på sjön, det är ju lite windy på den här kusten som jag sagt förut, men idag har det faktiskt bara varit skönt med fläkten, eller också är det jag som börjat vänja mig.

 

 

 

 

 

 

Ett annat hemma

På morgonen körde våran Landlady och hennes man oss till busstationen i Tha Sala, Där hoppade vi på bussen till Khanom med en påse favorit snacks, ananas med chili, salt och socker dipp, så himla himla gott. Tänk att en sån enkel kombo kan vara så perfekt.Det blev en resa på ca 7 mil, helt lagom.

Vi klev av vid en moppe uthyrare där vi hyrt förut, och fick i särklass bästa moppen vi nånsin haft i Thailand. Så på med vår packning och ut för att hitta det boende vi bokat på nätet dagen innan. Vi brukar alltid bo i stan på ett ställe när vi är här, men den här gången ville vi prova nåt nytt.

Vi hamnade på ett superfint ställe som nog egentligen är billigt..eftersom det är så fint, 650 baht natten, men lite över vår budget, så vi hade bara bokat två nätter. Stället ligger förvisso väldigt off, varken strand eller by, utan mer djungel.. väldigt tyst och soft om ni förstår vad jag menar..och familjärt.

super fina och fräscha bungalows, alla i lite olika stil och med pool. Men man är ju aldrig riktigt nöjd (..vet inte om det är bra eller dåligt ). Så dag två åkte vi på en liten runda och kollade upp ett alternativt boende att flytta till. Vi är nog lite knäppa i allafall.
Vi hittade ett ställe utefter beachvägen för 400baht natten som hade allt vi vill ha..tror vi, så dit har vi nu flyttat ( vi bor längst upp till höger). Så från djungelmys och pool med egen bungalow och veranda, så väljer vi ett rum på andra våningen efter vägen men med loftgång så vi kan sitta ute. Men tror det blir toppen.

Vi har varit hos Eid våran kompis som har en restaurang i byn och hälsat på, och även ätit hos henne några gånger. Det är enkel men vällagad mat..ibland om hon inte har allt hemma så sticker hon iväg på moppen och köper det som behövs ifrån nån av vagnarna på gatan, sist blev det stickyrice och grillad kyckling.

Man märker verkligen vilken annan syn på mat vi har..och vad som är ok att äta, när vi köper grillad kyckling så är vi noga med hur den ser ut och att det är mycket ”rent”kött på, och att den så lite som möjligt påminner oss om vad det är vi faktiskt äter. Här har man helt andra referensramar..här är det ok att ben med klor är med..och att man faktiskt också äter det.

Jag är inte så kräsmagad så jag provar det mesta och även det här..men med visst motstånd, och nu kan jag med gott samvete tacka nej nästa gång för nu har jag i allafall provat, och det var inte min grej. Det bjöds också på omogen mango med sockerkokad räkpasta, kanske inte det godaste jag ätit men betydligt bättre än det låter.

Vi hör från många Thailändare att det är svåra tider nu för många, affärerna går dåligt och många restauranger och affärsverksamheter efter gatan har fått stänga igen, bahten är hög och det drabbar dom som har det sämst, dom som har mycket går det bra för och dom kan importera och få mycket för pengarna, medans dom som lever av sitt jordbruk eller små företag till exempel inte kan sälja.
Det märks tydligt när man går i den lilla byn att kommersen är låg.

Förutom det så känns det skönt att vara hemma i Khanom igen, det vilar ett lugn och samtidigt en trygghet för oss här. Det är genuint och oturistig men samtidigt så finns allt, alla typer av mat, beach, stad/samhälle, marknader och landsbygd.

Vi har nu installerat oss i vårat nya ”hem”, och här har vi bestämt oss för att stanna i åtminstone en vecka och hittills så känns det perfekt för oss. Vi har en liten balkong och det blåser en sval bris i från havet på andra sidan gatan precis lagom.
Vattenkokaren vi fick ärva på koh Lanta av våra vänner är fortfarande med i vår packning, Vi har varit och provianterat lite frukostmat och även fått låna en brödrost av Eid som vi får ha så länge vi stannar. Så allt känns komplett. Mannen vi hyr av kom även med en klase bananer som inflyttningspresent.

Nu  ska vi göra kväll hos oss efter att ha varit och ätit, han vi bor hos ville att vi skulle köra in moppen i köket under natten, men vi tyckte att det räckte med att parkera pärlan utanför köksingången.

I morgon är det Lördag och då blir det mycket happenings i byn, först Lördagsmarknad i Bang nod och sen har rastabaren Jam Bay, nedåt vägen vid stranden fest vi får väl se hur mycket vi pallar med.
Om inte annat så har vi rejält med partybelysning i vårat rum, säga vad man vill om Thailand men det är inte så himla lagom i allafall…och jag kan inte annat än att älska det.

Vi anar framtidens Khanom och äter”jättegamla”ägg??

Dagarna och kvällarna flyter på, vi lapar sol och skapar oss små uppdrag och njuter i fulla drag. Vi njuter av vårat fina hus och att få äta frukost ”hemma”. Det blir ju inga jätte frullar med ägg o bacon, men vi gör kaffe och rostat bröd med marmelad och ”plastost”, lite korv och youghurt, en morgon åkte Rickard iväg till bagaren och köpte bagels, han råkade även köpa lite lagrad ost som vi senare lyxade till med lite rött.

Det är mycket tjat om rödvin märker jag, men man får ju sina cravings när man är iväg så här. Vissa har ju hangups på Kalles kaviar och knäckebröd, medan jag får på riktig ost och rödvin.

Det tog några år av resande i Thailand innan jag insåg att det faktiskt finns helt ok rödvin här som inte kostar skjortan och halva slipsen, Mont Clair finns i flera olika prisklasser och dom jag provat har varit överraskande goda, finns även som vitt som också är helt ok i mitt tycke. Skillnaden mot hemma är att här föredrar jag även rödvinet kallt vilket jag inte gör annars.

kvällarna tillbringar vi hos Eid, på hennes restaurang förstås, hon jobbar ju jämt, men blir det lite lugnt emellanåt så sätter hon sig ner hos oss, och vi tragglar oss fram på hennes begränsade engelska och vår ännu mer begränsade thai, men det känns bra ändå och vi trivs i varandras sällskap.

Idag efter frukosten drog vi iväg på moppen till ”grannstaden” Sichon, stor del av vägen var under s.k construction, och inte i bästa skick, ganska kurvigt och branta backar, men med fantastiska vyer ut över havet, beacher, berg och djungel. Tyvärr fick jag inga bilder av vägen eftersom jag hade fullt sjå att hålla tungan rätt i munnen och försöka hänga med på moppen, och de bilder jag har ger inte riktigt rättvisa över vyerna.

Man märker när man är på en plats med få europeiska besökare, människor tjoar och vinkar när vi åker förbi, men det är något vi börjar vänja oss vid nu efter våra moppe resor.

Jag undrar om det kommer att förbli så här…

….eller om det snart är en ny epok i antågande. Det byggs otroligt många nya stora resorter efter stränderna, och flera ser redan klara ut för inflyttning. Men samtidigt så känns det lite som om man redan har försökt det greppet tidigare, det finns redan många resorter som i mina ögon ser tomma ut, men å andra sidan så kanske det är lite fler turister här i år än det har varit tidigare.

Jambay bar&art space Khanom, så mysigt?

Tankarna kring exploatering är verkligen skeva, å ena sidan så hoppas man att det går bra för alla som vågar satsa liv och pengar i sina projekt, och att inte resorterna och restauranger ska stå spöklikt tomma, men å andra sidan vill man ju lite egoistisk att det ska få vara precis så här charmigt och genuint som det är, det är ju därför vi gillar Khanom.

Ikväll har vi varit på lördagsmarknaden inne i byn, den växer för varje år vi är här, jag tycker personligen att den inte är lika bra som den varit, väldigt mycket krimskrams och mindre handgjorda grejjer. Massvis med mat förstås som vi alltid brukar shoppa loss på men i kväll slutade det med att vi hamnade och åt middag hos Eid på hennes restaurang istället.

Jag har länge gått och ”suktat” efter dom där rosa äggen som finns lite här och var i affärer och på restauranger. Dom kallas för centuary eggs och har legat i nån skum blandning i nån månad, själva ägget är svartgrönt inuti, gulan som inte är gul längre, är krämig i konsistensen och vitan..som inte är vit, är typ gelé, tydligen så luktar det som surströmming när man skalar dom, vilket jag inte kände eftersom dom var skalade och lite stekta när jag fick äggen på tallriken tillsammans med phad Pak kapraow. Dom smakade helt ok..men jag kommer nog inte äta dom igen om jag inte blir bjuden..men dom är ju fina att titta på.

Bonusmaterial: jag fick igång tvättmaskinen, så igår lyxade vi med rena underkläder efter duschen?

 

Varma på utsidan och på insidan❤️

Det blev åter en natt i Surat Thani på samma ställe bakom tågstionen, vi var bara tvungna att gå tillbaka och äta på restaurangen som låg på samma gata.

Vi hade redan sen förra gången bespetsat oss på ett ”flak” med blandade maträtter som vi såg bäras ut, det fanns två storlekar och vi tog den lilla. Det var fisk, kyckling, ägg fläskkött, pommes, pasta, bröd, korv, sallad..jag har säkert glömt något. Allt var super vällagat och gott.

Morgonen efter tog vi en localbuss till den stora busstationen i Surat Thani, där vi fortsatte vår färd till Khanom i minivan.

Under våra resor till Khanom har vi lärt känna lite folk både från Finland, Thailand och svenskar som både är bofasta och säsongsboende.

Och denna gång har vi blivit sååå bortskämda av ett fantastisk svenskt par som är just säsongare, Elisabet och Leffe…jag säger bara wow!

När vi klev av bussen i Khanom så stod dom där och hade fixat en moppe till oss till superpris, och inte nog med det dom erbjöd oss att bo på bottenvåningen i deras fina hus vid stranden. Så himla gulligt…och allt detta toppade dom med att ta oss med till en restaurang på stranden som serverade pizza..rödvin köpte vi hos handlaren och tog med oss själva. En jättemysig dag och kväll.

Så pizza och rödvinsnöjda bor vi nu idetta fina hus med superskön säng, vi har, kylskåp, brödrost, vattenkokare, tillgång till tvättmaskin och hund. Och kommer jag nu bara ihåg vad Elisabet sa om hur man gjorde med tvättmaskinen, ( för idag så åkte dom till Borneo )så har vi snart rena kläder också.

Dagen idag har vi ägnat åt solhäng och bokläsning på verandan och framåt eftermiddagen åkte vi in till byn och hälsade på lite andra kompisar som har restauranger där. Hos Eid och hennes brorsa blev vi bjudna på soltorkade fiskstrimlor och kokta bönor som ”snacks”,

Torkade fiskstrimlor och kokta bönor

Rickard var väl inte överförtjust men jag måste ändå säga att det var inte så illa som de låter, det var lite fishy i början men man vande sig liksom vid smaken och det var ganska salt och gott. Det blev även en sväng till Micki på Dustygecko, Khanoms finaste krog där han serverar typ femstjärnig gourmetmat och är supertrevlig. Det är alltid mysigt att komma till Khanom men den här gången kändes det lite extra varmt i hjärtat.