Det blev några timmar att slå ihjäl i Bangkok innan det blev dags att kliva på nattbussen mot Surat Thani. Det bästa sättet att göra det är att vandra runt, det blev väl en sisådär 10000 steg, vi tog även crossover färjan över till andra sidan floden 9 baht t/r där det också blev lite vandring. Vi lyxade även till med en Roti pannkaka, och trots båtbiljetter så blev pannkakorna billigare än på vår gata ha ha.
Det blev även en sväng in och igenom amulettmarknaden, lika fascinerande varje gång man är där hur galet mycket småpryttlar dom säljer, konstiga gamla mynt, småbuddhor, saker gjorda av troligtvis utrotningshotade djurben,
hittade även en mumifierad ( möjlig ) vildsvinsunge om man nu kände att det var nåt som saknades i bokhyllan, känns inte som om kundunderlaget är jättestort. Annat måste det vara när det gäller småbuddhor och gamla mynt, det såg ut som det såldes per kilo.
Att påstå att bussresan var en nära döden upplevelse är att ta i, men den var inte speciellt behaglig. Själva pickupservisen på hotellet bestod i att en mycket förvirrad kille med en bunt klisterlappar stod utanför vårat hotell. Om jag inte reflekterat över klisterlapparna och förvirringsmomentet så hade han nog stått där än. Pickup betydde alltså hämtning tillfots och rasktakt till andra sidan stora vägen, dit hade vi kunnat gå själva om någon givit oss adressen.
Där kom till slut den stora motivlackade bussen som skulle bli vårt hem dom närmaste 12 timmarna. Sleepingbus bestod i det här fallet av en buss som var super flashig på utsidan medans insidan var från sent sjuttiotal, sätena gick förvisso att fälla något i ryggstödet men det var allt, det ingick också en fleecefilt, 2,5 dl vatten, en sockerkaksskiva och en urinstinkande toalett. Dom hade alltså typ sminkat en gris så att säga.
Det var två ”kisstopp” på eftervägen, det ena vid en bensinmack och det andra vid någon slags enklare matservering. Vi har ju besökt många sådana här platser i Thailand så vi vet ju hur det brukar se ut när man stannar till efter vägarna. Men känslan är ändå lite annorlunda när klockan är tre på natten, man känner sig trött och lite ruggig, ut ur bussen uppsöka en ståtoa med hinkspol med någon klen glödlampa, man inhandlar nån liten fruktlåda och en påse chips…dricka vågar man inte eftersom man inte vet när nästa stopp blir…och vill inte riskera att behöva gå på busstoan.
Vi kan ha uttryckt ”We are to old for this shit” någon gång vid fyra tiden. Vill ändå ge en eloge till chauffören som körde lugnt och fint hela natten.
Vid 6 på morgonen blev vi avsläppta in the middle of nowhere eller åtminstone i utkanten av Surat Thani. Därifrån tog vi en songthaew till minivanstationen inne i stan. Där försökte dom många ”hålet i väggen” killarna sälja bussbiljetter till Khanom åt oss. Men den gubben gick inte för där har vi varit förut och gått på deras grej. Alla dessa runt busstorget tar ca 350-400 baht p/p och dessa pengar delas upp sinsemellan,till en som äger stället, en som säljer biljetten, och en som följer till rätt buss och tillsist får chauffören 50 baht.
Vårat tips vid iallafall denna bussstation är leta er fram till den riktiga biljettluckan där kostar samma biljett 100 baht och det kostar er en promenad på ca 50meter.
väl framme i Khanom hoppade vi av vid trafikljusen för där brukar vi hyra moppe nånstans, såg dock inte till någon moppeithyrare, spritaffären tvärs över gatan hade dock hans nummer så hon ringde honom och ett par minuter senare hade vi vår järnhäst och kunde åka vidare med våran packning och leta boende.
Det blev Jam Bay där vi bott en gång tidigare mysigt ställe men prisökat ett par hundra baht sen tidigare eftersom dom nu installerat aircon, men vi tog det ändå efter lite prut.
Efter en tidig och mycket ”kryddstark” frukost/lunch kl 09 så blev det nån timmes sömn i baren nere vid vattnet innan vi fick tillgång till rummet, vid det här laget så snurrade det i huvudet på grund av sömnbrist, vi hade nu ”dygnat” 27 timmar.
Khanom som jag nämnt tidigare är ju ett riktigt blåshål, eller i princip hela den här kusten, men nu är det ta mig tusan värre än någonsin. Vågorna är skyhöga och och palmerna vajar betänkligt, enl trovärdig källa så är det något högtryck från kina som förorsakar dom här vindarna och även regn och svalare luft.
Efter någon timmes vila på rummet blev det en tur runt byn för att hitta någonstans att lämna in smutstvätt och proviantera. Vi fattade även beslutet att det fick bli lite comfortfood till middag och en tidig kväll för att komma i fas i livet. Så vi plockade även med oss en hämtpizza på vägen som avnjöts hemma på verandan innan vi somnade till vågornas piskande strax efter mörkretsinbrott klockan 19.00.
Idag har vi efter typ 14timmars sömn och förnyade krafter tagit oss in till byn igen, för vid stranden går det liksom inte att vara på grund av blåsten, vi passade på att åka och hälsa på vår kompis Eid som har en restaurang inne i Bang not, där åt vi lunch o shitshattade, det blev ett kärt återseende och jag åt en fantastiskt god nudelsoppa med lite blandade grejjer i, hon vet att jag äter allt så hon gör lite som hon vill och som hon tror jag gillar, och det brukar bli bra.
Idag är det lördag och i Khanom betyder det kvällsmarknad, och den vill man gå på. Men vi fick reda på av Eid att man hade flyttat den ifrån bygatan förra året pga av att dom äldre i byn tyckte att den störde deras sömn, så nu ligger den mer i utkanten, det är lite synd det blir liksom inte samma grej, förut stängde man av hela huvudgatan och slog upp stånden på hela vägen och det var jättemysigt att mingla runt där och äta konstiga saker och samtidigt ha alla små restauranger på sidorna öppna om man ville sitta där ett tag…det blev lite folkfestkänsla. Men vi tänkte att vi får väl ge det en chans.
Så blev nu inte fallet för strax innan vi skulle bege oss ut och ”markna”så blev det strömavbrott och svartare än svart, vi plockade fram vår ficklampa ( alltid bra att ha i sin packning eftersom det är en ganska vanlig företeelse i Thailand ) och tog moppen för att kolla om det var nån lokal elgrej bara hos oss, men vi såg snabbt att det var typ hela stan. Vi åkte ner till Eid och hennes restaurang var som alltid öppen hon lagar ju maten på gasol som alla här i landet. Det var mörkt men hon hade några batteri lampor.
Efter lite mat hos henne kom strömmen tillbaka och vi åkte ”hem” för det var liveband på Jambay, det blev en mysig kväll med kul musik, öl, och med fötterna i sanden. Mycket har förändrats sen första gången vi var här ( 2015 ) och vi visade personalen gamla bilder på stället. Dom tyckte det var kul att se att vi varit här så tidigt när dom börjat och vi blev inbjudna till deras anniverseryparty nästa vecka, tyvärr måste vi tacka nej eftersom vi åker vidare i övermorgon.
Men glada och nöjda av en bra kväll ändå traskade vi den korta vägen till vår vrå, och om vi lyssnar riktigt noga så hör vi fortfarande musiken ifrån bandet som spelar nere på stranden innan vi somnar.