Efter två dygn med nattregn och åska så känns luften lite friskare att andas, det är stora pölar på vägen, antar att det tar tid för marken att suga i sig när det var så länge sen det regnade, dagarna är fortfarande strålande soliga och overkligt heta, men vi kämpar på.
Vi har varit på ett riktigt lyx dygn hemma hos Joseph och Lotta i deras fina hus. Blivit bjudna på god mat och dryck. Till Lunch hade dom fixat en härligt gräddig pasta som verkligen la sig som bomull i min numera ganska ”slitna”mage.
Efter maten blev det poolhäng i ett par timmar tills vi såg ut som russin och solen gick ner, resten av kvällen tillbringade vi på deras veranda som är superfin och mysig. Jag har inte känt mig så ren och ”crispig” sen jag kom hit en fantastisk känsla. Jag ska försöka bevara den känslan förevigt.
Till middag hade dom fixat ihop en vietnamesisk rätt som heter Boun ba ( kan vara felstavat ) en snäll men smakrik nudelrätt med marinerat tunnskivat fläskkött, sallad, glasnudlar, gurkstavar, koriander och en fisksåsig och citronig blandning med vitlök jättegott och kul att fått smaka. Ja ni hör ju hur bortskämda vi blivit som efterrätt blev det en mudslide, en glassig drink med smak från bla. Baileys.
Kvällen blev till morgon och vid 3-tiden insåg vi att vi fick ge upp tanken på att köra moppe hem och möjligheten att hitta en tuk tuk hade minskat drastiskt så vi tackade ja till att sova kvar.
Bara tanken på att få en ( om än kort ) natt i AC i en mjuk säng med täcke var ju löjligt lockande. Dagen efter bjöds det på frukost, rostat surdegsbröd med ägg och bacon…ja jisses!, Tack som faaan Lotta och Joseph för ett fantastiskt mysigt och härligt dygn.
Vi har även fått tillbaka våra pass med nya stämplar, det är skönt. Det kändes ju absolut lite sketchy att lämna dom i från sig i flera dagar till någon för oss okänd person så det är skönt, nu är vi hela igen.
Moppens härbärge här på ön har också tagit en ny vändning. J och L får låna den tills dom åker hem i maj och när dom lämnar så stoppar dom in den i deras hus och där får den stå under hela lågsäsongen, när dom sen kommer tillbaka så ställer dom ut den under ett tak tills vi kommer tillbaka. Så himla skönt att den slipper stå i ”sandhögen” i djungeln i tio månader. Allt löser sig till slut.
Efter detta heldygn med alldeles för lite sömn trots AC och fluffiga täcken så har vi tagit det väldigt lugnt, ”man är ju inte 60 längre”.
Vi har glidit runt lite på moppen för att hålla tempen nere, gjort lite små ärenden och chillat mest. Vi avslutade kvällen tidigt efter att ha varit på Gypsy son och ätit ett par av deras ljuvliga tacos sen fick det bli natti natti för oss.
Efter en väldigt lugn och stillsam natt vaknade vi pigga och utsövda med faktiskt ingenting på vår to do list. Frukost utanför bungen tillsammans med den redan heta solen och illblå himmel. En riktig lyxfrukost igen, men denna gång var kronan på bordet ica’s kaviar!! Vi har fått ärva en tub av Sören som åkt hem, aldrig har kaviar smakat så gott 🙂 stort tack Sören om du läser detta Fantastiskt!
Efter en trevlig förmiddag och dag på Funky och avslutningsvis some where else där Rickard chockade kroppen och beställde köttbullar med potatismos, brunsås och lingonsylt som tydligen var förvånansvärt gott, så bestämdes det att vi skulle hänga med våra vänner på indiskmiddag samma kväll.
Stor flaktaxi var beställd till kl 18 utanför Sunset residence villa där Joseph och Lotta bor på Khlong Khong och numera även Jenny och Håkan. Efter en stund dök även Nille o Lojsa upp och vi åkte iväg mot kvällens mål, restaurang Himalaya på Kantiang beach. Det var skönt att slippa moppa i mörkret vägen mellan Khlong Khong och Kantiang är verkligen skitdålig.
Men den hoppiga resan var värd besväret, maten var supergod och deras naanbröd med ost och vitlök var ”to die for”goda. Elen under kvällen hade svårt att ta sig fram av oklar anledning, vi är glada att vi hann få vår mat innan den total slocknade…ännu en ”Välkommen till Thailand”.
Men som tur är görs ju alla affärer här upp med miniräknare på batteri och cash is king, så vi tog oss ut på den svarta vägen ner till Strandbaren Why Not Bar. Där hade dom ett eget dieseldrivet elverk som lät som om det var sen första världskriget som kunde stötta med lite ljus, tyvärr ej tillräckligt för att driva runt takfläktarna eller generera musik comp till fireshow killarna på stranden som kämpade på med sina eldpinnar. Men det blev en mycket trevlig och kul kväll och framför allt god.
På vägen hem gav mina ett år gamla flip flop upp, så i morgon blir det en shoppingrunda…det var mina enda skor ( fick dock låna ett par av Jenny tillsvidare )