Vägen till Khanom som blev vårat nästa stopp kändes sjuuukt lång och jobbig, den blev också några mil längre för att vi valde vägen via Donsak. Det var mycket trafik och det blir lite jobbigt ibland på dom största vägarna, även fast det inte är jag som kör så är man ju med i trafiken och fokuserad hela tiden. Därav omvägen för att få det lite lugnare, men det kändes i rumpan dom sista milen.
Ett plus på färden var att jag hittade min favoritglass, jag letar alltid efter den när det är glasstajm men det är ack så sällan den finns.
Ett annat stort plus på vägarna i Thailand…förutom att dom har ett litet annorlunda sätt att köra på, är ”trafikklimatet”, och då menar jag inte det meteorologiska klimatet utan mer attitydklimatet. Man ser sällan eller faktiskt aldrig några fuck you fingrar eller sura miner från medtrafikanter utan allt flyter på om än lite annorlunda än i Sverige..men man lär sig.
Vi har ju varit många gånger här i Khanom och bott på lite olika ställen, men nu tog vi samma ställe som förra året, en fin träbungalow på ”fel”sida vägen Sansuk resort, och vi fick betala 550 baht natten efter lite lätt förhandling.
Vårat första mission blev att lämna in tvätten, det är inte helt lätt häromkring, men vi har ett ställe som vi lyckats hitta där vi brukar lämna in.
Alla våra kläder som tidigare fyllt våra ryggsäckar har under veckornas gång förpassats till smutstvättspåsar under sadeln.
Resan hit bjöd även på en liten ormsekvens vid ett av dom obligatoriska glass och kiss stoppen, alltid spännande att se nån levande, det är faktiskt inte så ofta som folk i allmänhet tror, dom flesta man ser är överkörda och platta och inte ens det är jättevanligt.
Efter matfrossan i Surat Thani har inte hungern gjort sig påmind på hela färden så det blev middag i Khanom istället hos vår restaurangkompis Eid. För min del blev det nudelsoppa Tom Yum jättegott som alltid.
Första natten i våran till synes fin fina bungalow började i ren förskräckelse.
När vi gått och lagt oss så sa Rickard efter en stund att han hade en myra på sig som kröp omkring, så vi tände taklampan och strax så såg vi en till som kom från ingenstans.
Nu menar inte jag dom där pytte myrorna som finns överallt när du tar fram nåt ätbart, utan vi pratar stora myror som typ våra stackmyror.
Det fortsatte så där ett tag, det dök upp ett par till på golvet, i sängen och sen var…det vi nu kallar myrornas krig igång. Jag googlade eldmyra och det gjorde ju inte saken bättre ( har blivit biten av en sån en gång, det gör skitont i flera dagar )
Rickard tog fram den orangea sprayen och gick berserk med den. Då brakade helvetet löst och det formligen välde upp myror från ingenstans, det var som i en skräckfilm, det kryllade i sängen på golvet, på väggarna, ja överallt.
Jag slet på mig sarongen och sprang ut i mörkret till receptionshuset och hallåade desperat, fick med mig en kvinna som inte kunde ett ord engelska men som pågrund av min desperation tog med sig ett ”tillhygge”i form av en svart/grön sprayflaska.
Vi fick i allafall byta bungalow till den mitt över och vi sprang skytteltrafik fram och tillbaka med alla våra så klart redan uppackade saker.
När vi karantänat allt på vår nya veranda och äntligen flyttat in i nästa bungalow var vi helt slut både pga av värmen, språngmarscherna men framför allt av skräcken. Svetten formligen forsade på oss, vid 24 kom vi i säng, både helt utmattade, uppjagade och lättade på samma gång.
Och om det var eldmyror så upplyste Google även oss om att dom anfaller i flock, vilket låter helt sjukt, i såfall lovar jag att det var den värsta flocken jag sett.
Dagen efter blev trots nattens traumatiska upplevelse en toppen dag. Det blev lite sol ( som ändå blev för mycket sol ) Det blev en god lunch/middag på det vi kallar tupprestauramgen. Den stoltserar med två gigantiska tuppar vid entrén, vi åt Mo Tod och ljuvlig Som Tam.
Vi åkte även och inhämtade vår rena och fint vikta tvätt, skönt att slippa gå runt i bikinibrallor hela tiden och få lite rena kläder.
När solen gått ner åkte vi till Micki som har Restaurang Gecko bar inne i byn, vi brukar alltid åka dit nån sväng och hälsa på honom, ta något att dricka och bläddra lite i hans fantastiska meny och samtidigt höra honom med inlevelse berätta om alla godsaker och europeiska delikatesser han trollar fram där. Även om man är mätt innan så rinner snålvattnet.
Denna gång fick han två påsar turkisk peppar som vi haft med oss från Sverige ( det blir nog lite lakrits shot gjord av den )
Sen blev det en sväng till Eid där vi slog oss ner strax innan hon skulle stänga. Vi hade köpt med oss Hong Thong och lite nötter som vi bjöd på. Det kändes bra att sitta där och språka med henne så gott det gick på någon slags thaiengelska bakom hennes fördragna gröna skynke efter stängning.
Hennes barn och svärson hjälper henne numera i restaurangen. Det är galet att det är 11 år sen vi första gången kom till Khanom och gick in på hennes Restaurang och åt, hon hade ingen öl på den tiden utan Rickard gick till 7/11 och köpte.
Morgonen efter fick vi ta med oss bröd som hon rostade i woken och stekte ägg åt oss så vi fick frukost, sen dess har vi åkt hit en sväng varje år och hälsat på henne.
När tröttmössorna skulle åka hem och sova så hade vi inte kommit så långt på moppen när vi blev ikapp körda av Micki som ropade på oss att hänga med ( han hade precis stängt ) så vi följde efter honom en bra bit bort utefter beachvägen.
Han stannade vid en minimart som hade utökat till en bar efter vägen, det var en stor samlingsplats för expats och andra falanger, mycket färgade lampor och hög stämning, billigt som direkt från minimarten men ändå bar stämning. Vi blev inte så långvariga dock men kul att ha hittat dit.
Sista dagen i Khanom blir i skuggan, inomhus eller bakom visir för min del…hade missat att smörja in pannan igår, jäkla klantskalle man är.
Indränkt med spf 50 vågade jag mig ut vi 14-tiden, vi hade blivit tipsade om ett ställe uppe i bergen som skulle vara mysigt så vi gjorde en liten utflykt dit, det var en skön och lite fläktande tur, bitvis på lummiga och skuggiga vägar, 1 mil enligt vår kompis googlemaps.
Vi åkte förbi naturliga små pooler och små vattenfall, där vi såg några thailändska ungdomar som tog sig ett dopp…tror det var kallt vatten för dom badade med kläderna på ha ha.
Sista biten var vägen så dålig så vi fick ställa moppen och gå sista biten, underbar bergsklättring för två pensionärer i flip flop :-).
väl uppe så låg en liten restaurang med bar, även dom hade en pool med vatten direkt ifrån berget, superfint och med fin utsikt med havet långt där nere, det fanns även bungalows att hyra om man är sugen på att bo på ett väldigt avskilt och lugnt ställe. Coco loco mountainview hette det. Väl värt ett besök om man är i Khanom.
Det här blir vår sista kväll här för i morgonbitti packar vi ryggorna igen och drar vidare ännu mer söderut, vi får se hur långt vi kommer innan rumporna protesterar. Tack Khanom för den här gången du har visat dig från din bästa sida.