Morgonen börjar alltid med mysfrukost på verandan, i min värld lite väl tidigt. Dom andra tre morgonpigga brukar väcka mig vid 8- 8.30 ( med min tillåtelse, så ingen skugga falla över dom ) Vi har ju sen gammalt en rosa brödrost som bor här på Funky Fish när vi inte är här, och nu hade vi ju med oss vår ihopfällbara matchande  vattenkokare, vi har även lite koppar och glas som bor här.

Rickard pinnar i väg varje morgon och köper stekta ägg så att det blir komplett, så mysigt att äta frukost ”hemma” istället för att gå iväg till någon restaurang, och framför allt billigare, frukost är ju orimligt dyrt här i Thailand, kostar ju mer än en middag.

Efter att jag och Anki fått dagens soldos på stranden och ett par dopp i havet så hoppade vi graciöst upp på våra järnhästar och styrde kosan mot Lanta Noi som är ett obligatoriskt utflyktsmål när man är på Lanta. Jag är glad att man hunnit se ön innan den blir exploaterad med hotell och andra aktiviteter, men än så länge är den sig hyfsat lik sen första gången vi åkte dit.

Vi passade även på att äta lunch där på seaview restaurant. Vägarna är i toppskick och trafiken lugn och fin, en riktig fröjd att susa fram på ”moppen” dom hetaste timmarna på dagen. Vägen korsas då och då av apor, hundar och ibland någon tupp som är på vift.

En tur till Phi Phi stod på Affe och Ankis önskelista, så det fick det bli, vi tog en speedboat som även tog oss ut på snorkling.

När vi skulle i vattnet så frågade dom på båten om vi skulle ha flytvästar, och det var vi ju eniga om att det behövdes verkligen inte… vi är ju vuxna och simkunniga. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig när man inser vilken sjukt dålig kondition man har. Det var bara att krypa till korset och ”båtkillarna” fick kasta ner flytvästar till oss, lite knöligt att få på sig i vattnet, jag fick inte på mig grensnöret men det gick bra ändå, super mysigt att glida runt och kolla firrar och koraller.

Det blev även en tur till bamboo island med mer sol, bad och snorkling, fantastiskt men mycket folk.

På monkey beach fick vi närkontakt med strandens innevånare. Aporna där kändes väldigt bekväma med att vi var där och brydde sig inte nämnvärt med våran närvaro. Jag har ganska stor respekt för apor eftersom jag upplevt att dom kan vara både fräcka och aggressiva, men vi fick instruktioner om att sakta gå ut i vattnet om dom blev för närgångna men det funkade fint och konfliktfritt.

Vi besökte också Mayabeach på Phi Phi Leh som varit stängd i..jag tror dom sa sju år för att spara koraller och vatten liv. Där fick man inte bada utan endast gå ut till knäna i vattnet, sanslöst vit sand och klart vatten, vi har ju varit där tidigare ( 2001 ) och på den tiden fick man ju åka in i viken med longtail, men nu blev vi avsläppta på motsatt sida och fick gå över ön för att komma dit.

Det blev också ett besök på Phi Phi Don, och även om vi visste att den blivit galet uppbyggd efter tsunamin så blir man lite ledsen när man ser hur sjukt misshandlad den ön är. Borta är alla små bambuhyddor och dom små skjulen i plåt som utgjorde restauranger och shopping. Nu är dom utbytta mot flotta bungalows och affärer, dom sandiga små stigarna har blivit stenlagda promenadvägar. Jag är ändå glad att jag haft möjlighet att få uppleva ett annat Phi Phi än det som är idag, all utveckling är inte till det bättre även om utveckling för det mesta är positivt och det är dit vi ska sträva mot. Men Phi Phi har och kommer alltid att ha en speciell plats i vårat hjärta.