Som ni märker så handlar större delen av vår tillvaro om mat, om var och vad vi ska äta. Och nu var det dags för khao soi, en curry baserad soppa från norra delarna av Thailand som jag blivit väldigt förtjust i sen tidigare resor. Det är en rätt som har varit ganska svår att hitta i dom sydligare provinserna men som nu till min stora glädje fått ett uppsving även här. Så efter ett tips från vår kompis Jenny som bor och arbetar dryga halvårsvis på Koh Lanta så bar det i väg på jakt efter Villa Lila som enligt henne serverade en riktigt god soppa.
Den var inte bara god utan dessutom kalasfint designad, men så var det ju ett i våra mått mätt riktigt snofsigt ställe. Vi hade nog aldrig varken hittat dit eller gjort oss besväret att stannat till ens om vi inte fått tipset. Men det var ”mödan”värt.
Dom hade även en riktigt god crispy pork belly med nam jim jaew om man gillar det. Ni som känner vår vän Affe vet att han är inte killen som provar nya rätter, men döm om min förvåning när han helt utan påtryckning beställde in en massamancurry istället för någon av sötsursås varianterna eller omelett som även det är ett av hans safecard, undrens tid är inte förbi.
Nu när jag ändå har förvandlat den här bitvis kanske underhållande bloggen till en medioker matblogg så kan jag ju ändå fortsätta dagens kulinariska resa,
Det blev ett kvällsbesök till en av Sala Dans fiskrestauranger utefter kajen nämligen Lanta Seafood. Även där blev jag lycklig. Först så fick jag välja min firre som låg där på is utanför, det blev en white snapper( för den var minst ) och sen fick jag välja tillagningssätt och ”kryddning” jag passade även på att välja några musslor som dom tillagade enl önskemål, jag valde chilipasta. Oj vad gott det var, Jag kan verkligen bli salig av god mat.
När vi ändå var ute och kvällsminglade så tog vi en tripp och kollade in Lanta’s ”nya”walkingstreet, först en sväng in på den gamla delen som var sorgligt tömd på matvagnar, det stod några få kvar och det kändes lite öde, sen minglade vi upp till den nya, och oj vad stor den blivit…och i mitt tycke omysig, det är klart att den gamla var lite stökig om det var mycket folk och svårt att hitta sittplatser, men den var ändå trevlig, den nya var för upplyst och uppstyrd på ett komersigt sätt. Nu var ju våra magar alldeles proppmätta efter matorgien på Lanta Seafood så vi slog oss aldrig ner, men det kändes faktiskt inte så lockande, vi får väl se om den känns annorlunda vid något senare tillfälle.
Det har som ni märker slunkit ner en och annan räka och ve och fasa även en och annan hamburgare med pommes. Nu tänkte vi att det var dags för våra medresenärer att få besöka en ”riktig” thairestaurang utefter vägen, långt bort från chicken paneng och sötsursås. Och vad passade då bättre än att dom till det såkallade ”kycklingstället”…tror det heter Go Daeng, men är verkligen inte säker.
Det såg lite annorlunda ut än det gjort tidigare när vi varit där så vi hittade nästan inte dit. Dom hade byggt ut en del sen sist, men efter lite snurrande fram och tillbaka så gick det bra.
Här kan man bl.a. få sig en grillad catfish, grillad kyckling, papayasallad och en magisk nudelsoppa och självklart serveras det stickyrice och härlig chillidipp sås ala nam jim jeaw. Tror kanske inte att våra vänner slog volter över menyn, men det funkade. Själv var jag ju som vanligt lyrisk älskar nudelsoppa och sticky rice…men kanske framför allt chilipastan i plastburkarna och dippsåser.
Och med denna sista matrecention lovar jag att jag ska försöka hålla fokus på annat än mat…om det nu inte skulle råka dyka upp nåt vääääldigt extra.