Första och sista natten i vår Lilla enkla bunge i väntan på att få flytta tillbaka till Funky, var hemsk, jag hade klådan from hell på mina fötter. Jag har vid två tillfällen på kort tid blivit attackerad av myror…pissmyror. Jag brukar få allergiska reaktioner av svenska pissmyror, o jag vet ju inte hur jag tål dom här små elaka jäklarna. Men kliar gör det och betten blir som pyttesmå blåsor.
Jag kämpar för att inte klia sönder dom med risk för infektion. Fördelen med att ha tagit sig till dösidan av 50 strecket är att man då även tenderar att bli stel. Så samtidig som händerna kämpar för at ta sig längre söderut på kroppen så når man ju inte riktigt ner, både tur ( inget sönder kliat ) och galet frustrerande,

Det var omöjligt att sova, vi har ju bara fläkt..men det är vi ju vana vid så det i sig är inget problem, men det som är problem är ju dessa eviga fleecefiltar, hur ända in i glödheta kan man välja fleecefilt ( dessutom alltid utan/ istället för lakan ) i ett varmt o fuktigt klimat som i Thailand? Bara tanken gör ju att det kliar. Filt oavsett material känns ju överkurs.

Det där var kanske lite onödigt mycket gnäll från min sida lovar att skärpa mig…jag behöver ju i allafall varken skrapa bil eller skotta snö.

Nå väl det slutade med att jag tog ett par gelebjörnar som jag köpt på 7/11 som ska hjälpa mot sömnlöshet..och om inte det hjälper så vet jag inte vad, sleven är ju ändå våran hovleverantör här, och dom kan man ju lita på.

Morgonen efter tog vi vår packning och drog till Funky och checkade in för andra gången i år, skönt att vara hemma igen. Vi packar åter upp lite av våra grejjer, nästa gång vi flyttar är om fyra dagar och då ska vi bara byta till en annan bungalow inom samma område så nemas problemas… eller ”mai mi pan ha”som vi säger i thailandet.
Det blev lite strandhäng för mig på förmiddan när Rickard tog moppen upp till Sala dan och mötte upp Pelle vid piren. Han lyckades baxa upp både honom och hans resväska på moppen och körde honom till hans hotell som ligger lite längre ner på longbeach.

Foto: Tilda Eriksson ( tack )

På kvällen lagom till solnedgången hade vi middagsdate med Pelles dotter Tilda och hennes kompis Ebba. Det blev en kul kväll med två härligt glada och skönt flamsiga brudar  det behövde vi. Tack Tilda och Ebba för en mysig kväll, ha en fortsatt fantastisk resa och lycka till med erat spontanbokade hostel ha ha.

Dagen efter tog vi med Pelle på en liten roadtrip till Lanta noi. ( lilla Lanta ) Sköna fläktande moppevägar att köra på och väldigt lugn trafik. Det blir alltid en lite trip dit varje resa hit för att kolla om det hänt nåt..om det börjat bli någon resort eller någon restaurang som etablerat sig där. Men det var inte mycket nytt under solen där inte, tror mig se en ny restaurang i farten, och att vattenlandet på Rattana resort har blivit lite finare och mer tillfixat.

Det blev i alla fall en sen lunch på restaurang seaview som vanligt. Och även fast Lanta Noi’s vägar är superfina och asfalterade så måste jag säga att jag är lite kär i dom mindre fina, röda vägarna, jag slipper ju köra och balansera på dom, men dom är så vackra, och tillsammans med allt det gröna och den galet blå himmelen ser det ut som en tavla trots att det även står en moppe i totalt förfall tillsammans med en liten sophög, jag vet inte om min hjärna automatiskt väljer bort att se den först, eller om det bara är så att den på nåt sätt hör dit som ett stilleben, typ ”välkommen till Thailand”.

Vi lämnade Lanta noi strax innan solen gick ned och det började skymma lite och det började kännas lite svalare i luften, men som alltid tillräckligt varmt för ett kvällsdopp för grabbarna ( gubbarna ) när vi kom tillbaka till Lanta yay ( stora Lanta ) och funky fish.

Jag har tyvärr inget bildbevis på mina badpojkar men jag bjuckar på en skymningsbild från Lanta noi istället.