Lastade upp till tänderna så har vi nu tagit oss på vår moppe till andra sidan av ön, ryggorna börjar bli rejält stinna nu av någon oklar anledning eftersom vi inte bedriver någon direkt shopping. Men man lyckas liksom boa in sig med annat..papperstallrikar, två vinglas, chips och snackspåsar (sjukt skrymmande grejjer) en två liters!!! rödvinsflaska som aldrig tycks ta slut och lite annat smått o gott. Men nu är vi installerade i vårat nya hem, känns kanonbra…sängen lämnar dock lite över att önska sig…den hamnar på 2:a plats på listan Thailands hårdaste säng..första platsen är fortfarande obesegrad av koh Chang’s hardcore madrass. Men man kan dock säga ”den är inte mjuk..men Höög!”

Men trots dessa petitesser så trivs vi, vi promenerar plättlätt in till Sala dan och i morse gick Rickard en kort promenad till ”äggtanten” och köpte världens godaste stekta ägg upplagda på ett bananblad (förvisso i en frigolitlåda) som tog våran spartanska frukost till nya kulinariska nivåer, receptet på äggen är nog olja..och om den inte räcker så ta i lite olja, men 10 baht styck för denna ljuvliga fettchock var klart värt.

Idag har vi dessutom invigt bron över till Lanta noi med ett par nyvunna vänner…alltså med moppe, vi tog oss ju hit på den med bil. Det var super smidigt att ta sig över och nu har vi utforskat denna ”orörda pärla”… säger bara wow..kom i håg var ni hörde det först?, där kommer det att hända grejer, men än så länge mycket natur och lite happenings. Men lite för mycket hände det kring den troligtvis enda nybyggda resorten vars bungalows färgsatts med knallorange fasad och glasvägg, och allt detta vaktades av en brokig skara välkända Disney- och spel hjältar i naturlig storlek (vad nu det är ) en mycket surrealistisk design inbäddat i den tropiska miljön, man kan ju undra vad skönhetsrådet eller stadsbyggnadskontoret skulle sagt om denna färgglada kulturchock hade dykt upp på tex Fjäderholmarna i Stockholm.

vi var ner på en till synes fin men skräpig strand där det var lite läskigt att gå eftersom det var väldigt sankt..men vi hittade en låååång beach med fin mjölig sand, badkarsvarmt vatten och fin botten..den ni, kommer att se helt annorlunda ut om ett par år.

Banan och gummiplantager kantade vår väg även mycket papaya träd syntes, ett par mindre samlingar hus som jag skulle kunna kalla byar och nere vi vattnet låg det typiska fiskebyar, där ute i vattnet såg vi även ett större antal såna där ”flottar” med ett litet skjul på omgärdade av ”fiskbassänger”vet inte riktig vad det kallas för,

Det djurliv vi såg var inte så överväldigande..förutom de obligatoriska hundarna så berikades vår tripp med kossor/bufflar, getter, en uggleunge på vift, en apa och en silverglänsande orm som snabbt ringlade sig över vägen.

Restaurang/mathaken var lätträknade men det fanns några stycken, vi hittade ett välgömt, trots skyltning riktigt bra ställe. Med god och hyfsat billig mat, restaurangen hade förvånansvärt många gäster med tanke på hur lite ”gäster” det fanns på ön…men å andra sidan bekräftar det ju min uppfattning att det fanns väldigt lite ställen att äta på..och som dessutom serverade öl.

Efter en mycket bra dag med massor av sol och vind har vi nu tagit oss hem till vår spånskivesäng..och jag längtar redan efter morgondagens frukostägg.

(Koh lanta)

Nu har vi varit här på Koh Lanta i en vecka och då bott på khlong Nin beach som är jättemysig, men hur det nu än har varit så har vi nästan inte hängt nåt alls här, beroende på att vi haft lite andra sköna människor att fördriva tiden med på kvällar och dagar, så vi har varit på longbeach, khlong Dao och inne i Sala dan och käkat ”snäckor”. Så ikväll har vi åkt in och hittat  ett nytt boende i närheten av sala dan tänkte att det kan vara lite mysigt att bo lite mer centralt.

Vi har också hunnit med ett poolparty i den pyttelilla poolen på mellow yellow, och vi har även stiftat bekantskap med ”the walking street” inne i Sala dan, som var en ny och trevlig bekantskap, mycket matvagnar och en coctaillvagn som serverar fantastiska drinkar för 100 bahtonger, drinklistan är oändlig, och Pina Coladan och Strawberry Daiqurien är grymma.

Vi har nu mindre än två veckor kvar på vår evighetslånga resa…upplevelsen är väldigt märklig, samtidigt som det känns som om vi nyss klev på planet till Bangkok på Arlanda…så har vi upplevt otroligt mycket och det var en evighet sen vi var hemma.

Och det absurda är att det som för mig nu känns som början på slutet..är ju för dom flesta början på en efterlängtad tvåveckors semester. Det är det jag måste intala mig själv så att jag kan njuta, och ta vara på tiden som är nu..istället för att ha ena foten på planet hem redan.

Det hettar lite i skinnet idag men på ett bra sätt,  som det gör efter en bra dag på stranden, nya boendet känns toppen så nu är det bara att packa ner pinalerna igen och dra vidare i morgon om än inte så långt denna gång.. sen är det ju så att vi måste ju tillbaka till khlong Nin igen..jag har ju låtit sy upp en MAGVÄSKA!  hos en tjej på Rasta baby….pensionärsvarning på den då?! ”skräddarsydd” magväska ?…Men tror den blir kanon hon har fått ganska fria händer och hon kändes som en ”cool och kreativ själ”??

Det är fest på koh lanta i dagarna tre nu, Laanta Lanta festival 2017 invigdes på eftermiddagen igår. Och som alltid när thaiarna har festligheter så är det mängder med mat som bullas upp och lika mycket om inte mer sötsaker i form av fantastiskt vackra bakverk, pannkakor och sockervaddsliknande grejjer i pastelliga färger. Det är pompa o ståt och livemusik.

Alla är välkomna, alla med olika trostillhörigheter festar ihop på sitt sätt och alla är glada och har trevligt och naturligtvis även vi blekfisar (…dessa två blekfisar är dock inte så bleka längre, idag har det bränt på ordentligt?)

något som jag lagt märke till och klurat lite kring är det här med kläder..och hur vi klär oss..både när det gäller typ såna här tillställningar som nu, men även mindre som nu när vi var i Khanom på lördagsmarknaden.

Det är något som händer när vi västerlänningar kliver av planet i Bangkok, vi liksom transformeras och ikläder oss våran ”thallandsuniform”den är i princip ålderslös, den ses på om inte alla så på de flesta mellan 18-60, barn dock undantagna dom kör sitt eget race.

Till en början så har det känts väldigt thailändskt att dra på sig haremsbyxor, fiskarbyxor, bandanas, flip-flops, dom tunna vita lite hängiga skrynkliga vita ”mansblusarna” , dom karikaristiska sure-tryckta klänningarna och tishorna, ja ni fattar grejen. Man har liksom klätt sig i sitt thai-moode…eller ska jag kalla det thai-mode…. eller kanske ännu hellre farang-mode..

Det är ju precis just det det är… ett farang mode, Thailändarna själva klär ju sig i jeans och vanliga t-shirts, gärna långärmat och även i gympadojjor uppblandat med flipflopsen,  Och är det lördagsmarknad eller festival yra då klär man upp sig.

Men vi förvandlas till någon slags blandning av flowerpower och beppes godnattsaga där vi hasar runt i våra resårbrallor?Och batikfärgade klänningar…själv passar det mig utmärkt då  jag ofta har blivit refererad till som en övervintrad hippie så jag har ju liksom äntligen hittat hem?✌?Men  jag blir lite full i skratt när jag går och bläddrar bland kläderna i marknadsstånden och funderar över hur dom tänker om oss och vår klädsel, det ”mode” som vi tror är deras..men känns som klippt och skuret för oss… för att vi ska få känna oss lite coola och härliga några veckor om året…Men som sagt mig spelar det ingen roll…mai pen Rai, jag älskar det och kommer att fortsätta att bidra till detta fenomen hela vägen till pension…då toppar jag upp till nästa level…det blir gråa dreads??

(Koh Lanta)

Sådärja nu har vi förflyttat oss igen, vi lämnade igår förmiddag Khanom, det är alltid med lite sting i hjärtat eftersom det är en plats som liksom satt sig lite extra hos oss. Men vi avslutade ändå storstilat med lördagsmarknad som alltid är lite ”folkfest” med alla sina stånd med mat och grejjer. Denna gång blev det dock inte så mycket shopping eftersom vi har några veckor kvar så orkar vi inte släpa runt på en massa prylar, men det blev desto mer matshopping, vi köpte spett, sushi, fisk, korv, bröd, och kyckling både i form av klubbor och friteratskinn ( vilket var bättre än det låter ). Gott o mysigt tillsammans med vänner och några öl. På morgonen gick vi och sa hej då till Eid och hennes brorsa och hon hade redan fixat med en kompis som hade en moppe tuktuk som körde oss till bussstationen så vi slapp gå i värmen med vår packning, jättegulligt!?.

Efter några bussbyten och timmar senare landade vi på koh Lanta, Klong Nin beach, där jag på grund av den sena timmen förbokat ett rum på vägen, ett rum som visade sig vara det varmaste i världshistorien!??värmen slog emot oss som en vägg när dörren öppnades, inget myggnät för fönstren och enbart fläkt förståss. Vi lyckades dock överleva natten och har nu flyttat till paradiset på jorden.

Vad som slår en när man kuskat runt ett tag på ställen som är mindre turistanpassade, är hur lycklig man kan bli över småsaker och hur snabbt ens ”vanliga” cravings kommer tillbaka när man får vittring av den andra delen av sitt liv, det liv som man faktiskt lever utan att ens reflektera över de andra knappt 300 dagarna om året.

vi flyttade nu in i ett rum med vitmålade väggar, förvisso med bara fläkt eftersom värden snodde fjärrkontrollen till AC:n när vi prutade ner denna lyx till 500 baht, men vi har kylskåp!, vattenkokare OCH …..spoltoa+rumpdusch+toapapper+papperskorgtilltoapappret OCH varmdusch.

När man då får tillgång till allt detta och inte en kackerlacka i sikte så tror man ju att man som människa nöjer sig!…men inte då..det är då det börjar.

Kylskåpet skall fyllas!! Lite röttvin skulle vara gott.. köpa var sitt vinglas..och lite ost..hur gott vore inte det?..lite kex..hänga upp kläder på galge (tre var!). Ja sen är cirkusen igång Välkommen till svennebananaland..and I Love it❤

Men det är nog precis så som i alla fall jag är funtad, jag gillar ju verkligen det här sättet som vi reser på, det blir lite stökigt ibland och inte alltid så himla bekvämt och tillrättalagt, och det är verkligen ingen späkning eller bara en snåljåps grej, men självklart är det ekonomi också, vi hade inte kunnat vara borta så länge som vi är om vi bott för 1000-1500 baht natten det ska jag inte sticka under stol med, men samtidigt så skulle jag ärligt talat inte velat ha det på annat sätt heller. Det är kontrasterna som skapar nyanserna på något sätt och ger mitt liv konturer.

Men just nu är jag fullständigt tillfreds med att veta att jag kan gå på toa i morgonbitti utan att behöva använda skopa och vattenhink som resulterar i att typ alla kläder i bästa fall från midjan och neråt är dyngsura, och ligga här i mitt fina rum och somna till ljudet av fläkten och kylskåpet som surrar och brummar..och kanske framförallt kylskåpet?

Och tänk ändå vilken lycka och gräddfil man lever i, när man som vi faktiskt kan välja.