Kategoriarkiv: Thailand

…det är varmt nu..jätte varmt☀️?

Postat av
1

Dagarna rullar på och vi har nu börjat komma in i den så eftertraktade semesterlunken.

I förrgår hyrde vi en songthaew ( en tvåbänkars picis ) i fem timmar som tog oss på gropiga vägar först till oldtown där vi strosade runt och bedrev lite småshopping innan vi flydde den mördande hettan ut på en av bryggrestaurangerna där vi lunchade.

Efter Lunchen gav vi oss iväg till den lilla beachen Nui Bay för ett dopp, där är sanden vit och silkeslen och den trädbeklädda sluttningen bebodd av apor.

Jag vill inte på något sätt beklaga mig eller ”peta någon i ögat”… men det är galet varmt med en luftfuktighet på 70%. 

Dagen tillbringade vi med ett par timmar på stranden innan vi kravlade oss in i skuggan under tak, vad gör man inte för att få lite bränna :-).

I går kväll fick vi ”gäster” en av ungarnas kusiner med flickvän och ett par vänner till henne kom på besök och vi hade bokat bord för 14 personer i ”våran” restaurang.

Trevlig kväll med god mat som avslutades med lite häng på Grabbarnas veranda och en akut hjälteinsats av Joel, som vänligt men bestämt förpassade en liten men oönskad kackis från Molly o Victor’s badrum…all Respekt till honom?

The Funky Fish Family har landat?☀️?

Postat av
Svara

Efter en sjukt lång resa mestadels beroende av långa väntetider vid immigration och passkontrollen i Krabi, och även lång kö till bilfärjan över till koh Lanta så var vi äntligen framme på Funky Fish där vi bokat fyra bungalows för ett år sen, och tänk att som vanligt funkar allting…en bokning som gjordes lite spontant via en av killarna i restaurangen utan att ett papper skrevs.

Trots att bungalowsen är enkla, sängarna hårda, avsaknad av funktioner på aircondition och mediokra fläktar så somnade vi som barn efter detta vakentids maraton på 31 timmar.

Dagarna har hittills bestått till största del av mat, sol, bad och lite shopping, ibland tillsammans med hela vår stora familj och ibland lite som det blir. Frukost lunch o middag flyter lite ihop precis som det ska göra när lan har semester.

I morgon ska vi göra en liten ”utflykt”, vi har bokat med en kille som ska köra oss runt på ön. Jag inser redan nu att jag kommer att vara lite sämre på uppdateringar på bloggen dom här första veckorna eftersom ”egentid” är är lite av en bristvara i vårat gäng?? men jag njuter och älskar varje minut ”livets liv”.

2 1/2 månad!..10 veckor!..70 dagar! Swish!

Postat av
4

Bangkok Bangkok..det är tur att jag gillar Bangkok för det är ju ändå här våra resor slutar varje år, och det gör ju att jag kan tycka det är härligt att vara här ändå annars hade det ju bara känts trist?men det är ju klart att man saknar ”ungarna” och mamma och sånt där…så på något sett i det sorgliga så är det ju ändå bra att få knyta ihop påsen just här i Bangkok❤️.

vi landade på Don Muangs flygplats  och när vi hämtat vår hemmabyggda resväska så tog vi buss A4 som gick precis utanför dörrarna den kostade 50baht p/p och tog oss hela vägen till hotellet i princip, den stannade mittimellan khao San Road och Rambuttri road helt perfekt.

Det har annars blivit mycket promenerande, igår efter lite sol och poolhäng på taket började vi med att ta bussen (35:an) en bit så vi hamnade nästan vid hua lamphongs tågstation, och därifrån gick vi till Lumphini park, vi gjorde ett litet lunch stopp eftervägen för att vila fötterna och få lite svalka av restaurangens fläkt.

Det var en galet varm promenix men ändå härlig, det är så häftigt att se en plats till fots man hinner liksom med att se allt som dyker upp, det blir ju lite trixande i trafiken förstås när man ska korsa vägarna men vi börjar få upp tekniken nu…och efter Ho chi minhs trafikkaos så är Bangkok ingentng?

Lumphinipark är en grön oas i stadens oreda, det är fritt från trafik men har ändå vägar och trottoarer, det är mycket gräsytor, palmer och det finns en konstgjord sjö som på vissa ställen slingrar sig genom parken.

Picnicande ( kan man säga så? ) människor delar naturupplevelsen med djuren som har sökt sig dit såsom hundar sköldpaddor och dom kaxiga waranerna som simmar runt i vattnet och då och då kravlar sig upp för att sola sig. Man kan om man vill hyra små båtar och åka runt med annars så såg vi ingen annan försäljning än några som sålde mat till att mata fiskarna med.

Efter besöket i parken promenerade vi vidare till MBK varuhuset ett måste för oss när vi besöker Bangkok, men det blev ganska dålig utdelning på shopping fronten så vid 21-tiden och drygt 20 000 steg senare ( nästan 1,5 mil ) i flip flop!?? så tog vi en taxi tillbaka till hotellet en tuff men bra dag som avslutades med en sen middag ”hemma på våran gata”.

Idag har vi varit på museum?!..och det var det mest bisarra upplevelsen på länge.

Efter den obligatoriska solboosten på takterrassen så promenerade vi ner till floden och gick längs kajen igenom universitetsområdet till lokalpiren Tha phran chan där klev vi på båten som tog oss till andra sidan floden till Tha Wang Lang pier denna båttur som visserligen var väldigt kort kostade 3,5 baht. ( ca 98 öre )

Precis där vid piren ligger Siriraj hospital som förutom att bedriva sjukvård även inhyser ett, eller snarare två museum. Siriraj medical museum och Bangkok forensic museum, och här i dessa båda kan man skåda de mest bisarra ”föremålen”. Det finns hela mumifierade kroppar av mördare och våldtäktsmän som avrättats, missbildade döda barn i glasbehållare, människor i ”skivor” och helt utskurna nervsystem, det kändes helt surrealistiskt att gå runt där och titta.

En avdelning var avsatt till Tsunamin 2004 med bilder och en filmvisning där sjukhusets chef pratade om insatserna som gjordes.

Det var av förståeliga skäl förbjudet att fotografera inne på museet men Googla gärna Bangkok forensic museum och välj ”bilder” om ni vill kika lite ( med en varning ifall du är kräsmagad? )

Det var en mycket annorlunda upplevelse och det var med blandade känslor vi vandrade ”hem” till hotellet för att vila våra fötter och samla våra tankar inför kvällens gatumingel.

I morgonbitti 05,30 blir vi upphämtade vid vårat hotell för vidare transport till flygplatsen och Sverige. Känns lika konstigt varje gång så länge sen men ändå så plötsligt.

sammanfattningsvis kan jag meddela att det varit väldigt lugnt på kackerlacksfronten denna resa, sammanlagt tre stycken..spindlar också tre och ormar tre så alla goda ting är alltså inte tre men kanske ”a magical nummer”

Så återigen tack alla som velat följa med här inne på bloggen och tack alla ni fantastiska människor vi mött längs vägen. TACK?❤️?

 

 

 

 

 

Solen går upp i öst och ned i väst

Postat av
Svara

Efter en natt i avloppslukten enades prinsessan och den övervintrade hippien ( och deras man ) om att enough is enough och checkade ut, Det blev en kort flytt dock till ”granngården” mer än dubbelt så dyrt men i detta fall klart värt. Fin bungalow med havsutsikt och spoltoa. Vi bokade först bara en natt eftersom vi hade tänkt åka vidare dagen efter till Khanom, men alla tågbiljetter var slut och bussen verkade för omständig med tre byten och där backade även vi fast vi brukar hävda att resan är målet.

Det blev ett natttåg dagen efter istället, kanske inte heller det bästa valet men tydligen det enda ( är det ens ett val då? ). Vi gillar ju egentligen tåg och kanske speciellt nattågen, men i detta fall ska tåget avgå från Ban Krut 00;30 men är i princip alltid försenat har vi hört, och ankomma Surat Thani typ 06:00 så det känns ju inte som någon hit. Därefter blir det buss och minivan till Khanom..men men det blir då det.

Nu bor vi här i vår fina väldoftande bunge och njuter ett par dar extra istället. Igår kväll var vi hembjudna till ett par kompisar på middag, dom hade varit på marknaden och shoppat loss, det bjöds på hemmakokta räkor, ägg, Kalles kaviar(?!!) sushi, färska vårullar och små korvar på pinne. Mycket trevligt och gott, vi köpte med oss mangostickyrice från ett stånd på vägen dit till efterätt.

Dagen idag har varit lite blandad jag gick ner på stranden och läste lite och Rickard tog en sväng med moppen till ett tempel och kollade lite buddha, tror inte att det var så mycket för den andliga upplevelsen utan mer att det var myrorna i brallorna som var drivkraften.

Efter denna vår unika ”egentid” så åt vi en gemensam lunch på en av strandrestaurangerna som idag tog Phet=spicey till en annan nivå, men så går det när man är kaxig när man beställer,

men vi slurpade i oss maten och innehållet i en ishink som stod på bordet medans endorfinerna dansade rumba ifrån läpparna ner till magmunnen…och jag blir inte förvånad om den dansen kommer att fortsätta ytterligare söderut ?

Vi har nu moppat runt på alla tänkbara småvägar och det är verkligen en trevlig byhåla det här, det är en skön blandning av landsbygd med små grusvägar genom palmskogar och lite bebyggelse här och där, men även lite mer småstadskänsla ala vildawestern style

och ut efter ena sidan löper den oändliga stranden som bitvis har kvaliteer som ett riktigt skolexempel på paradisstrand, medan vissa delar är mer eller mindre skräpiga av drivved och/eller sopor utifrån havet. Men överlag är den också folktom, det är överhuvudtaget inte många turister här, men dom finns och man stöter på dom lite här och där och dom flesta är longstayers eller bofasta.

På andra sidan vägen av den långa stranden ser man stora och mindre stora resorter och många av dom verkar helt övergivna och vissa är bara raserade, det syns att drömmen om de stora turistströmmen har funnits men liksom stannat av innan den ens hunnit börja. Man kan inte låta bli att undra vad det är som gör att vissa orter får all uppmärksamhet och andra inte ens en smula av kakan.

kan det vara så enkelt att stränderna på denna sida saknar solnedgång? att det slår högre att sippa på en paraplydrink och se solen gå ner i havet, än att dricka en kopp kaffe när den stiger upp ur samma vatten? Jag vet inte, men ibland är inte svaren konstigare än så.

Men även om paraplydrinkar i solnedgång är mer Instagramvänligt, och något kaffe i soluppgång kommer jag ändå aldrig hinna upp till, men ändå så gillar vi Ban Krut och det kommer att bli på återseende?

 

Vi tar ett skutt till Ban Krut

Postat av
2

Tåget till Ban Krut från Huai Yang kostade 7 baht/pp ( knappt 2kr ) och då bjöd dom även på en mugg vatten, det var försenat ca 40 minuter men det var enligt ”stinsen” så som det brukar vara. Resan gick i 3:de klass vagn och tog ca 30-40 minuter. Och som sig bör fanns det möjlighet för den sugne att  shoppa loss på stickyrice, färgglada drycker i plastpåse och diverse maträtter, men vi satt nöjda och försökte ha koll igenom fönstret ifall det skulle dyka upp någon station som såg intressant ut som resmål inför kommande resor. Det är alltid spännande att fantisera om de orter man susar förbi och om vad som döljer sig bakom de konstiga och ibland roliga namnen. Jag brukar snabbt skriva ner dom på telefonen så dom finns till hands för senare googling och efterforskning, det är ju precis så som många av våra favoriter har börjat ta form innan första besöket.

Det var någonstans där i ivern som vi nästan lyckades missa vår hållplats, och kastade oss av i sista stund, vi är ju lite bortskämda också när vi är ute och åker på dom här lokaltågen eller bussarna att både chaufförer, konduktörer och ibland även andra medresenärer har lite ”koll” på oss blekfisar, att dom har snappat upp vart vi ska och brukar då vänligt men bestämt putta av oss på rätt ställe. Men inte denna gång utan denna gång var vi snubblande nära att få göra ett spontan besök i någon annan byhåla.

Det blev en mycket god Phad Thai på första bästa mathak innan vi började vår promenad till vårat guesthouse Siripong. Vårt första mission när vi checkat in blev att fixa en moppe, och sedan hitta en Laundry service eftersom vårat redan lilla urval på kläder krympt till det nästintill obefintliga och vi numer kånkar runt på var sin påse smutstvätt.

Nu är lyxen i det fina rummet  på Django homestay i Huai Yang ett minne blott och vi är nu tillbaka till hinktoan och en inte helt förnämlig avloppslukt, men med en tack och lov med välfungerande fläkt.

Det blev en god middag ihop med lite vänner och sedan en nattlig moppetur med fortsatt efterforskning av någonstans att få kläderna tvättade, något som alltid brukar finnas i varenda gathörn annars men som här helt verkar vara utkonkurrerat av så kallade tvättomater, men hur ”ekonomiska” vi än är på våra resor så är det det en lyx jag inte vill göra avkall på..jag vill INTE tvätta själv varken med eller utan tvättomat, det bor tydligen en liten prinsessa i mig också ?.

Huai Yang 2018

Postat av
Svara

Nu har vi varit ett par dagar i Huai Yang vi har solat på den oändligt långa beachen som är ovanligt ren, fri från skräp och lite grovkornig. Det är inte direkt blåsigt men det går ändå ganska höga vågor, det i sig gör inte så mycket tycker jag som inte är så himla mycket för att bada,

men det är skönt att det inte än så länge blåser sand i ögonen när man ligger och solar. Vilka I-lands problem man har.. jag hör det själv hur det låter?. Men det blir lite så till slut när man som oss kuskar runt under långa tider, vi börjar komma dit i livet att vi börjar ”leta” efter en plats, den ultimata, och att liksom landa någonstans.

Vi är ju som jag sagt någon gång i början av bloggeriet Riktiga Thailandsambassadörer och nästan helt partiska, självklart ser vi fel och brister här också men i det stora hela så är vi som många andra svenskar hopplöst förälskade. Men ändå är det bara tre gånger som vi faktiskt spontant har sagt bägge två att ”här kan vi bo” och det har alla tre gånger varit i byar på den här kustremsan, det har varit i Khanom, Ban Krut och nu här i Huai Yang.

Nu har vi ju inte varit här så länge än, men den rent spontana känslan är den. Byn här är lite odefinierbar, den kan iallafall så här i vårat första intryck kännas lite utspridd och det finns galet många småvägar som går kors och tvärs genom samhället som till största delen består av små shopar och små hus, och vissa delar bara av palmbevuxna ytor.

Det som slår oss är den stora mängden av så kallade communitys, stora muromgärdade områden med hus som ägs eller hyrs av faranger/turister. Det är väl en sak som kanske drar ner stället i vårat tycke, men jag förstår ändå att det är många som föredrar att bo så, det är super fina fräscha mindre och större hus, och det blir väl en slags hemma känsla och trygghet. Men jag är inte riktigt där än i mitt tänk när det gäller viljan att slå mig till ro.

Det blir lite camping känsla, alla hälsar på alla  (som vi i och för sig gillar)…men det blir lite vi och dom, när det kommer till Thailändarna och det har jag det lite svårt för. Nu är detta inga åsikter jag har huggit i sten, jag kan kanske omvärdera den åsikten när jag fått mer på fötterna…men den är min spontana känsla.

Det är en järnväg som går igenom samhället som sträcker sig ända ifrån Bangkok ner till Trang, minst, kanske längre. Denna Huai Yang´s hållplats pryds av det sötaste lilla stations hus man kan tänka sig, den för tankarna till sagornas värld och barndomens sommarlov.

Överallt ser man blonda människor åkandes i ”sina” tuk tuks eller sittandes på restauranger, och språket som talas är till 90% svenska.

Idag gjorde vi även något som för oss är ganska ovanligt, vi gick all in och frossade på pizza och var sin glassunday… vi skyller på att jag har namnsdag idag?.

Så nu ligger vi mätta och dästa på sängen i vårat AC svala rum och känner oss som två riktiga flashpackers men i övermorgon tar vi oss ner till det lilla stationshuset och hoppar på tåget till Ban Krut och vi återgår till det ”normala” livet och säger hej till hinktoa, fläktsurr och myror igen.?

 

 

 

 

Tillbaka till cyberspace⌨️

Postat av
Svara

Då var vi alltså installerade på koh Jum, eller pu som den här delen av ön kallas, och om det skall vara korrekt återgivet så är det nog så att när detta inlägg kommer ut i cyberrymden så har vi nog redan lämnat denna ö. Mobiltäckningen är i det närmaste obefintlig, det är nu nattsvart ute och våra kompisar som vi mötte upp idag stupade och gav upp redan vi 17-tiden pga av jetleg och sömnbrist.

Vi gjorde ett försök att sitta nere i restaurangen på chillakuddarna för lite skönt solnedgångs häng, men då kom en familj med några missnöjda telningar som inte var riktigt ense om vems tur det var att ha I-paden. När vi förstått att detta problem inte skulle lösas under överskådlig tid så valde vi att lämna på walkover.
Så nu ligger vi här i mörkret i hyddan klockan 19.00 under myggnätet, utan uppkoppling och lyssnar till syrsorna istället,  men jag är inte bitter?
Allt vårat nödgodis är i tryggt förvar nere i köket på restaurangen eftersom våra håriga kusiner the monkies tydligen har super luktsinne och tar sig in i bungalowsen på jakt efter godsaker, och det känns ju som att man vill undvika.
I morgon har vi tjingat mopparna som finns här och vi ska ut på tur, vi har visserligen åkt runt på den här ön tidigare men det var fyra år sen och utvecklingen går i rasande fart så det finns alltid något nytt att se.

skrivet 2 februari i den totala radioskuggan?

Mc Gyver med fru checkar in på City Mansion

Postat av
Svara

Det blev en ny båttur med moppen denna gång från en annan av Koh Sri Boyas pirer ( även om ön är liten så är den utrustad med fyra stycken ?) målet denna gång var att hamna i Laem Kruat för att sedan köra dom ca 10 milen till Koh Lanta, nu var vi även rustade för regn, med sopsäck till Rickards rygga och regncape till mig, och som alltid så ”finns utrustningen, så behövs den inte”. Så mitt tips om säkraste sättet att slippa regn, skaffa och helst sätta på dig regnkläder.

Denna avstickare blev ju verkligen ett spontan beslut, efter att ha kuskat runt 30 mil på moppen utan att ha varit på en badbar strand ( förutom Khlong Muang) och på en ständig jakt efter hyfsad mat och en kall öl kände vi att vi var mogna för lite svennebanan liv igen och vad passar bättre då än allas vårt Koh Lanta.

Vi har nu installerat oss i Sala Dan på ett guesthouse med det pompösa och något missvisande namnet ”city Mansion” 350 Baht/natt. Kanske inte det mest glamourösa rummet men vi har kylskåp och fläkt. Ett minus är dock att balkongdörren ( ja vi har balkong också?) inte gick att låsa, Men vi offrade lite inredning och nu har vi bästa låset i stan.

Igår hängde vi med lite trevligt folk på stranden och råkade lite orutinerat bränna oss..så dagens moln och lite senare även regn kändes helt ok att toppa upp solskyddsfaktor femtio med.

Det blev iallafall en trip till oldtown, Vi trotsade regnet..eller lyckades pricka in det ( beror på hur man vill se det ) på både dit och hemvägen, så rejält blöta och faktiskt lite frusna torkar vi nu upp en stund på vårat inbrottssäkra mansion, jag och mc Gyver.

 

Koh Sri Boya 2018

Postat av
Svara

Vi har nog åkt på alla tänkbara vägar på ön och några nästan helt otänkbara, den är ju inte så stor och vägarna är inte så många. Det ligger lite små hus här och var och ett par små affärer som säljer lite nudlar, dricka och glass och andra förnödenher.

 

Här och där står en bensinpump för självbetjäning utan pumphantag med endast en avklippt slang. Alla verkar ha Sin egen lilla djurbesättning bestående av en ko, några hönor, och ett par getter. Vad det gäller det övrga djurlivet så har vi kommit i närkontakt med ett par gigantiska spindlar, en stor waran, ett gäng apor och en råtta..som vi dock inte såg men hörde och som dessutom hade fräckheten att äta upp vår tvål.

En kille har skapat sig en ganska lukrativ business på ön, han har en skolad apa som plockar ner kokosnötter från palmerna åt byborna för 20 baht styck vilket förenar nytta med nöje då nötterna utgör en riktig fara om dom ramlar ner på någon, och dom används ju i nästan all matlagning. Så det blir liksom win win.

Vi hittade även ytterligare en resort på vår utflykt där vi stannade till och åt lunch och tog en öl, dom hade inga gäster?tydligen var det dåligt med turister på ön den här säsongen för att vädret hade varit lite dåligt. Men å andra sidan så tror jag inte att det är så många annars heller, de enda västerlänningar vi såg var dom som bodde på vår resort och det kanske var sammanlagt 10 stycken och dom verkade hålla sig där. Restaurangutbudet var heller inte mycket att hurra för, det var i princip bara på resorterna..tror det fanns 3..kanske 4. Sen fanns det en fiskrestaurang ute i vattnet på en flotte, vi åkte dit och tittade och pratade lite med några locals som sa att den var öppen, men det såg tveksamt ut.

På vägen hem hamnade vi i ett riktigt regnoväder som förvandlade dom redan dåliga vägarna till ett rött lerinferno och vi var totalt genomblöta innan vi  lyckades slira oss hem.

Boende var hyfsat billigt på bägge de resorterna vi besökte, Siboya bungalow och Racha sunset från 350-700 baht men å andra sidan så var maten och framförallt ölen dyr, så det är väl så det är som oftast, det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Men alla var super trevliga som vi träffade, maten var god och allt kändes väldigt familjärt

Även om några av resorterns gäster hade varit där sen i november så kände vi att två nätter räckte för oss, vi är nog lite för rastlösa för att liksom bara gilla läget…och vattnet kom bara tillbaka som hastigast ett par gånger och däremellan var det som liksom ingen strand..eller kanske mer..bara strand.

 

Det är aldrig försent att ge upp

Postat av
Svara

Det blev en natt i Ban Sak på ett guesthouse på välbehövliga pålar. När vattnet kom tillbaka på kvällen steg det upp till kanten på verandan och toaletten kippade kluckande efter luft. Den utlovade frukosten morgonen efter med stekta ägg, mackor och kaffe uteblev och förvandlades till kaffe och ett paket Oreokex vilket vi inte tyckte var same same så vi avböjde och packade ihop våra grejer och hoppade upp på vårat fordon igen.

Det är ju som jag nämnt någon gång tidigare knepigt det där med frukost när man kommer utanför turistorterna, jag som alltid vaknar superhungrig hade redan någon timme innan stillat den värsta hungern med ett paket fruktmentos och Rickard väntar ju gärna nån timme så någonstans där var vi ju i fas iallafall. Efter nån mils körning med frukostradarn påslagen så blev det Seven Eleven toast och kaffe, där vi även provianterade med Hong Thong och vår nya favorit Mentos, choklad och karamell mums ?.

Stärkta av frukosten och vid gott mod begav vi oss till nationalparken, dit även två busslaster med andra ”äventyrare” tagit sig denna morgon. Vi stannade och tittade på dom stora reklamtavlorna som beskrev utbudet i parken och kände väl båda två rätt snart att vi är nog inte några friluftare på det sättet. Vattenfall ja det är ju häftigt, limestones..njae dom är ju hela Krabi nerlusade av, forsrännning njäe..för fega, och kanoter känns också som lite för vattennära aktivitet för oss.

Så nej det blir ingen rapport från någon nationalpark på sarong bloggen. Nu ändrade vi dagens mål efter en snabb överläggning till att ta oss söderut igen med den enkla anledningen att vårat mål hade gått i stöpet, att hitta någon havsnära mysig by eller stad på Krabi sidan, vår uppfattning nu är att beacherna slutar någonstans där vid Khlong Muang och Tub Khaek, och som vi brukar säga ”det är aldrig för sent att ge upp”.

10 mil senare sladdar vi in vid Hat Yao pir, en väldigt liten oansenlig sådan och 7 minuter senare får vi hjälp att köra upp moppen på en longtail båt som ska föra oss och ett gäng till över till Koh Sri Boya, vi blev informerade att klockan 18.00 går sista båten tillbaka till fastlandet, båtfärden med oss båda och moppe kostade 60 baht.

Beslutet att hoppa på båten tog vi ju på minuten, planen var egentligen att åka över som i morgon vi hade ju bara tänkt att ”reka” lite, men nu nu blev det som det blev.

Vi blev avbaxade från båten och kände en liten press på oss att hinna hitta boende för natten innan sista båten gick tillbaka, och i början kändes det helt klart som ett omöjligt uppdrag, det finns ett och annat att säga om vägverket på den här ön både vad det gäller underhåll och skyltning?.

Men efter mycket letande hittade vi till Sri Boya Bungalow och fick oss en superfin hydda för 400 baht natten, och kommer bara vattnet tillbaka till stranden i morgonbitti så känns det som ett paradis…undrar dock vad det är för fyrfoting som klampar på vårat tak?…och vad det är för märke på spindeln som bor i våran dusch och som mäter 8-10 cm mellan höger och vänster dojja??