Dagen startar med lite sol och bad vid poolen efter frukost iallafall för mig och Anki, Affe tog ett dopp och Rickard chillar på rummet och vilar upp sig inför dagens maraton etapp.

Ett mål när man varit i Thailand är ju att brunast vid hemkomst vinner det är sen gammalt, men jag kämpar ju en ojämn kamp emot Anki…det är också sen gammalt, min enda förhoppning är ju att hon hunnit blekna innan jag kommer hem om tre veckor.

Vi tog en taxi in till Lumpinipark, men det fick ju börja med en liten promenad först så man kommer ut på stora vägen, för ute på vår gata och kring Khaosan road så kostar ju resan nästan fyra gånger så mycket, dom ville ha 400baht och vägrar köra på taxameter, men tar man en utanför värsta turiststråket kostade samma resa 119baht, vi ger hellre lite extra i dricks till någon som gör som man ska istället för någon som ockrar.

Det blev en ganska het och inte så lång promenad i parken men vi hann med att se en del Waraner på riktigt nära håll och en del var riktigt stora. Dom simmar lojt i värmen i vattendragen eller solar lite slött på kanterna ikring vattnet.

Eftersom vi nu nästan provat dom flesta färdmedlen i Thailand med våra följeslagare så var det dags för en djärv tur med en av Bangkoks många tuktukar, tror vi lyckades få den risigaste också, det började med att grabbarna fick putta igång den, och sen var det dax för konststycket att få in fyra inte helt nätta svennebananer i den. det var inte helt lätt. Sen bar det i väg ut i den galna trafiken, men ingen kommer ihåg en fegis ( den fick även puttas igång efter vi baxat oss ut och betalat.)

Dagens event gick till MBK shoppingcenter. Detta varuhus som man hyser ett slags hatkärlek till, det är så stort så att man nästan inte orkar shoppa något, det blev lite laddsladdar och andra telefonrelaterade prylar, varje inköp är en långdragen process i sig då det ska förhandlas och snicksnackas innan varje genomförd affär. Det är ju socialt och trevligt i sig men ibland vill man bara köpa en sladd liksom.

Kvällarna har vi ägnat åt att mingla runt på ”våran” gata, vi har hängt lite vid hippiebussen och druckit drinkar, vi har också hittat ett mysigt ställe på gatan ”runt hörnet” där man kan få sig en måltid för 50 baht,( Nong Noey )

Affe har nu slutit cirkeln och även testat sötsur sås med fläsk, men den stora happeningen var när han helt otippat och oprovocerat beställde in en Som Tam ( papayasallad ).
Även om det känns som om det var en livstid sen som vi stod på Arlanda i startgroparna så har tiden gått otroligt fort. Nu har vi i allafall vinkat av dom vid rulltrappan upp till säkerhetskontrollen incheckade och klara, längre fick vi inte följa, nu drar vi vidare på nya äventyr. Hej då och ha en safe trip hem Anki och Affe.

Nu är det slut med ”sanden mellan tårna livet” för våra vänner A&A. Detta avslut ville vi att det skulle svida till lite, nu är det slut på att stryka medhårs. Bästa svidet tyckte vi att vi kunde erbjuda på Lady Luck tattoo, och jäklars vad det sved till. Anki tog det hela seriöst och gick all in med fyra ”gaddningar”på en gång. Affe fegade lite och gjorde en liten.. men ändå  stor i sitt uttryck.
Själv fyllde jag i en gammal som bleknat av för mycket sol och bad, och utökade en annan gammal. Det blev en heldag där innan vi nöjda och glada åkte där ifrån med våra svidande nyförvärv.

Nu siktar vi mot sista delen av resan ( för A&A, vi hänger ju kvar tre veckor till ) vi följer med dom upp till Bangkok, det ingår ju lite i en Thailands resa tycker vi, att få känna av den tryckande värmen, stimmet, avgaserna och pulsen, allt för att känna av skillnaden så mycket som möjligt när man kliver ut i den kalla, krispiga och rena luften på Arlanda.

Det blev minibuss från Lanta till Trang där vi slog ihjäl ett par timmar innan vi klev på nattåget till Bangkok. Vi tycker att det är ett mysigt sätt att resa i Thailand, visst det tar lite tid och är lite skakigt, men å andra sidan tar det tid att flyga också med incheckning och säkerhetskontroller och sånt tjafs. Och det är ju på nåt sätt ändå tid man skulle ha sovit bort.

Det blir lite si och så med sömnen förvisso eftersom det låter en del men ändå lite skönt med att man vaggas till sömns. Vi väljer alltid andra klass för att vi tycker att det är lite roligare att åka i den delade vagnen än att ha en egen kupé’i första klass, vi har provat det också en gång men det var lite kallare och lite tråkigare, standarden var den samma..men man hade eget handfat.

Vi var framme i Bangkok vid 7-tiden på morgonen, och döm om min förvåning så var det en ny station och inte den gamla Hua lamphong ( trodde först vi klivit av fel ). Den nya är gigantisk, känns som att vara på en flygplats, jag har helt missat att det var en ny sedan 2023, men nu vet man det.

Första dagen med våra medresenärer i Bangkok blev det en tur ut på floden och även in i kanalerna. Det blev en längre trip än vi förväntat oss med ett par stopp på ett par ”sevärdheter” och ett par slussningar så vi var rätt möra när vi kom tillbaka.

Väl kamouflerad waran som lapar sol på kanalkanten

Tillbaka på ”vår”gata blev det lite vila innan vi tog en obligatorisk sväng på Khaosan road där vi armbågade oss fram i det kaotiska myllret till tonerna från dom överdimensionerade högtalarna och de eviga försöken att sälja grillade skorpioner och spindlar. Vi hittade till slut en liten lucka mellan ett par barer där vi kunde sätta oss en stund och köpa ”två buckets och betala för en” så nu är det även check på den.

Det blev en riktig rivstart på vår Bangkokvistelse så det är inte utan en viss tillfredställelse som vi kryper ner i vita krispiga lakan och förvånansvärt mjuka sängar ( i Thailands mått mätt ) Det ska bli sjukt skönt att sova, men nu till andra ljud än cikador och Tokayödlornas läten, Nu är det till toner av dunka dunka musik och den eviga trafiken. Same same but different, för tyst är det aldrig i Thailand.

Oj oj vad Bangkok är förändrat, covid och restriktioner verkar ha slagit hårt mot Änglarnas stad, åtminstone i områdena i och ikring Khaosanarea. Det är väldigt lite folk i rörelse i Bangkokmått mätt, man kan gå obehindrat på trottoarerna utan att kryssa mellan moppar och försäljare, till och med trafiken på gatorna är mindre, många ställen ser tillfälligt stängda ut och andra är stängda och borta för alltid.

Vi tog även en sväng ner på självaste Khaosanroad en kväll, och där har det slagit slint totalt. Där brukar det ju vara rejält högljutt i vanliga fall och galet mycket folk så att det knappt går att ta sig fram kvällar och nätter. Nu är det glest mellan flanörerna, de man fick väja från nu var de såkallade ”inkastarna” som står mitt i gatan och försöker ragga kunder till sina restauranger och barer, dom var fler än flanörerna. Och ljudnivån…jag menar LJUDNIVÅN!!! den var totalt galen. Den var ju crazy före covid, men nu har den gått helt bananas.
Dom har högtalare stora som friggebodar och gör allt för att överösta varandra. Känslan när man går där är helt surrealistisk, det folktomma och den desperata blandningen av 20 olika låtar spelade samtidigt på en obegriplig decibel.

Vi vandrar och vandrar, dom här ovana kropparna som har förflyttat sig på moppe i sex veckor är helt förvirrade, fötterna skriker i flipflopparna. Men det är ju så härligt att gå runt på Bangkoks gator, titta in i små shoppar och kika i alla små matstånd på bakgator och vid floden. Huvudet och ögonen vill mer än benen.

Jag tar gärna en timme vid poolen om dagen, skönt att suga i sig lite sol    ((utan munskydd ) varvat med bad…Rickard solar ju inte så han är antingen ute och går själv eller ligger och googlar i AC:n på rummet under tiden

Vi har börjat tejpa våra fötter som maratonlöpare för att klara av våra strapatser och tuktuk förarna ropar sig hesa efter oss, som dom ser som lätta byten, men ack nej vi ger oss inte så lätt. Det är ju så mycket roligare att gå än att åka, då kan man ju stanna till överallt där man vill,

Vi hade ett litet projekt att hitta en restaurang som jag fått tips om från en annan blogg som enligt den hade ett slags speciellt torkat och friterat fläskkött med en speciell sås. Vi åt det en gång utefter en landsväg i Trat och sen dess har jag letat efter den maträtten var vi än har varit i Thailand, men aldrig hittat den. Så nu skulle det bli av, det blev en 2 km promenad till rätt pir närmast oss vid floden ( Thachangpier ) båtturen kostade 15baht ( under 5 kronor ) till Orientalpier.
Himla mysigt och billigt färdsätt måste jag säga. Sen blev det ytterligare en promenad med hjälp av googlemaps på nästan en kilometer…låter kanske inte som någon maratoninsats, men jag lovar att det var svettigt.

Vi hittade Jacks bar som ligger vid flodkanten i skuggan av det flotta hotellet Shangri-La. Restaurangen ser ganska oansenlig ut med blandade plaststolar och allt väldigt thaistyle.

Fläsket fanns på menyn och lyckan var fullständig. Det var mycket folk på restaurangen och tyvärr tror jag att finhotellet brevid hade trissat upp priserna lite, men det är klart… kan man ta betalt så gör man. Det var lite för dyrt för att vara den typ av ställe, men läget är fint och stämningen mysig så ja ja det är väl så det blir tillslut.

Jag är ändå nöjd med utflykten och det är alltid roligt när man har ett mål när man är ute och turistar. Det blev en båttur tillbaka också, men när vi landade vid vår pir kände vi att det var dags att bekänna färg, tuktuk förarna ska ju också leva, så svettiga, fotömma men nöjda åkte vi hem med stil och kastade oss i poolen.

Vi har nu hittat ett till favvo ställe att äta på, tillräckligt nära hem och tillräckligt långt i från kaoset på Khaosanroad.

En parallellgata till K-road, kanske mer en gränd än en gata, Den heter Saffron, själva köket består närmast av ett par träskivor upplagda på en ställning med plastvepor som färgglatt visar menyn i bilder. På 5 kvm med ett par gasolwokar trollar man fram uppskattningsvis 30 olika maträtter som är supergoda, på samma yta diskas det och förvaras  råvaror i påsar och i en gigantisk frysbox. Och allt detta i blixtens hastighet. Det är inte utan att man blir imponerad, för mig tar det  i snitt en timme att ”trolla”fram en rätt på en induktionshäll. 
Dagarna rullar på snabbt och nu är det dags att lämna för avfärd hemåt, det har varit en lite annorlunda resa för oss den här gången, det blev inte riktigt som vi planerat, lite pga av vädretsmakter men även pga pandemin.

Thailand är sig likt men ändå inte. Det är mycket lugnare än vanligt..vilket är rätt skönt, men samtidigt så sorgligt, man tycker så förtvivlat synd om alla människor som förlorat så mycket, förlorat sina inkomster, förlorat sina verksamheter. Hur ska dom orka börja om från början, och dom som fortfarande är kvar vid sina shoppar, stånd och restauranger hur länge ska dom orka vänta innan folk kommer tillbaka.
Jag vill verkligen på nåt sätt övertyga alla om att det är värt allt krångel med papper och tester…så fort man sätter foten på Thailändsk mark var allt strul glömt. Munskyddskravet funkade bra för det mesta, har nog mest lidit av det i Bangkok..men man får se till att äta eller dricka nåt hela tiden ha ha för då behöver man ju inte ha det på och mat finns det ju fortfarande i varenda gatukorsning så det är ju inget problem.

Och häromdagen ryckte dom av silvertäcket på en av folkabussarna på soi Rambuttri och ställde ut plastpallarna, det var lite som att se vårens första tussilago, lite framtidstro i allafall i den här delen av världen.

Hur det kommer att kännas när vi kommer hem vad det gäller ”framtidstro” får vi väl se med tanke på hur det ser ut, det kanske inte kommer att räcka med tussilagos där, med kriget härjandes hos våra grannländer. Att vårat flyg kommer att ta drygt 13 timmar hem på grund av en ”liten omväg” är i sammanhanget en skitsak, vi har ändå ett hem att åka till.

Som vanligt vill jag tacka alla nya och gamla vänner som vi träffat under dom här varma o goa veckorna och alla ni som varit med oss här på bloggen, nu packar vi ihop och reser hem…och planerar för nästa resa och om vi alla önskar riktigt hårt så kommer det nästa år att vara fritt från pandemier och krig.🙏☮️ PEACE OUT pop gun mai, vi ses igen.

Upp i ottan..i mitt tycke, för att ta 7 tåget till Bangkok (Thon buri station) en tre timmars resa för 100 baht, fläkt och nerdragna fönster. Bänkarna var stenhårda och galonklädda och trots ”super ventileringen” i tåget så blev det rejält svettigt mot galonet och munskydden, för även här åkte dom på eftersom princip alla hade det.

sen blev det taxi till hotellet 55 baht på taxametern inklusive ett splash med handsprit. Det märktes direkt när vi kom fram till det annars så folktäta Khaosan area att det inte var som det brukar. Det är glest mellan flanörerna, försäljare och tuktukförare sitter o halvsover på sina bänkar.
Min ”spaning”är att Bangkok inte är sig likt.

Vi har gått runt lite och småshoppat lite sånt man vill ha med sig hem…vilket blir mindre o mindre för varje år, det känns ju som om behovet är mättat vad det gäller träelefanter och t-shirts med knasiga tryck.

Efter några timmars häng på rummet så beslöt vi oss för att det lika gärna kunde få bli en ”hemmakväll” fullt ut, det förtar glädjen lite att mingla runt bland folk med det osynliga hotet runtomkring oss. Rickard tog på sig hjälte rollen och gick ut och köpte hamburgare på Burger King som vi åt på rummet, och jag kan ärligt säga att det var åtminstone topp fem det godaste jag ätit på länge…och definitivt det dyraste.

Vi lever lite i själv påtagen karantän här, går endast ut när vi måste….och så gjorde jag en liten utflykt till takpoolen förstås, där var det också ganska tomt och jag lyckades hitta en extra tom hörna, det känns lite som om livet stannat , och vi bara väntar på startsignalen att få åka hem. Allt känns väldigt overkligt även för oss..eller kanske speciellt för oss som levt ett helt ”normalt liv i paradiset”fram tills nu.

Hotellet håller på att sanera, och rummen som blir tomma total städas och desinficeras, det är väl i och för sig av godo och behövs säkert, men det känns lite läskigt. Barer och Restauranger får inte sälja alkohol för att minska sociala sammankomster, dom redan tomma gatorna blir ännu tommare.

När vi tog oss ut för lunch så passade vi på att ta en liten promenad samtidigt som vi provianterade lite för eftermiddagen, vi gick på lite folktomma gator och gränder. Man blir alltid lika förvånad när man tar en liten ”genväg” mellan några huskroppar, vilka vindlande gränder som finns där bakom alla hotell och turistgatan, där bor människor i ett annat universum än det som är vårat..det med tröjförsäljare och drinkvagnar. Där finns också små restauranger, butiker och boenden och det är så smalt så att du enkelt kan ta i väggarna samtidigt med utsträckta händer. Det är som en stad i staden.

Det var väl inte riktigt så här man ville avsluta årets resa precis, det känns lite snopet. Men vad jag sett i tidningar och läst på sociala medier så har det varit  och är det hysteriskt galet i Sverige, och jämfört med det kaoset så har vi haft det underbart och helt fantastiskt, och jag tänker inte låta den här coronaskiten lägga sig som en blöt filt över mina Thailands minnen 2020, nej jag tänker gå tillbaka och titta på bilder och läsa lite själv i ”sarongen” när det blir som värst, så att jag kan få tillbaka känslan och lyckan över att jag återigen fått tillbringa en stor del av den gråaste tristaste årstiden i Sverige i det här underbara landet i stället. Landet där solen nästan alltid skiner, där maten nästan alltid är fantastisk och där nästan alla är glada och varma och som på riktigt känns som mitt andra hem.

I morgonbitti tar vi flyget hem. Och som vanligt vill jag tacka alla er som följt mig/oss här på bloggen och alla er som korsat vår väg och för att ni förgyllt vår resa med er närvaro. Khapun mak kha? ”One love”?

Då har vi liksom kommit till vägens ände, det är vår sista dag och natt i Bangkok, och våran sista dag och natt på årets resa.

Den kändes verkligen oändlig där i början på januari då vi drog iväg med hotet om snökaos i nacken och oron att det skulle bli stopp på E4:an.

Den här resan har varit lite annorlunda än våra tidigare både på gott och ont, den började ju så himla mysigt där på Funky Fish och koh Lanta med våra ”barn”. Jag är så himla lycklig att det blev möjligt.

Efter att dom åkte hem sen så blev det inte bara tomt utan livet fick en extra twist några dagar efter, när denguen slog sig ner som en oinbjuden gäst, denguen som gjorde att drygt en vecka totalt försvann ur mitt medvetande och ytterligare ett par veckor var som något slags jolmigt vakum innan jag kunde känna att knopp och kropp åter var tillbaka och jag kunde delta i livet igen.

Men som alltid har det varit en fantastisk resa, nya platser, gamla bekanta älskade platser, vänner efter vägen, sol, mat och några för oss nya ord i våran ”thaiords-bank”.

Som alltid så avslutar vi i Bangkok, inte så mycket för shoppingen längre, utan mer som en slags förberedelse inför hemfärd..få bort den där ”sanden mellan tårna” lättjan som man dragit på sig, och skärpa till sina sinnen lite.

Ingen moppe att glida runt på längre, nä nu är det fötterna som får jobba, stegräknaren i mobilen som nästan kleggat igen får hosta upp sig och börja jobba igen. Flip flopparna som suttit på fötterna sen avfärd och som tills nu känts som mjuka tofflor, har plötsligt börjat skava och en sjukt irriterande blåsa har placerat sig strategiskt precis vid ”tåpinnen”…kanske även det är ett  steg i själva förberedelsen.

Vi har ägnat dagarna åt att promenera, kryssa oss fram över gatorna men allt som oftast smyger vi in på bakgatorna för att dels få lite skugga och dels för att komma bort från det värsta kaoset. Men det är konstigt att nästan alltid när man just smyger sig in där bakom, så öppnas det upp nya platser med små marknader eller gångar längs någon kanal som man inte visste fanns. Det är lite av ett äventyr eller tv-spel med nya ”levels” och nivårer.

Det är också fantastiskt med transformationen som blir när det blir mörkt, en gatusnutt eller gränd som mest ser ut som en sotig skräpig bortglömd plats. Kan efter mörkrets inbrott bli något helt annat, kanske en lummig mystisk plats med hjälp av någon gatlykta, eller en färgglad uppsluppen plats med musik och små fräsande matvagnar.

Bangkok är verkligen en plats som liksom kryper sig in under skinnet utan att man först märker det. Efter vårat första besök här 2006 så sa vi nog båda två, aldrig mer! Det var bara hemskt och olidligt varmt.

Nu är det så mycket mer, fortfarande olidligt varmt…men det ligger alltid en seveneleven runt hörnet som man kan gå in och svalka sig i, det finns mat som du faktiskt vill äta i varje gathörn, även sånt du inte vill äta förstås, men framför allt du har ett val.

Du kan roa dig i timmar med att bara sitta och titta på folk, det finns allt här, alla sorter och från alla världens hörn, nästan alla är på väg nånstans, vissa har precis kommit. Sent i går kväll satt vi vid ett bord på gatan och plötsligt kommer det en kille med full packning, man ser att han är på väg med bestämda steg, plötsligt stannar han vid killen som säljer lustgas (ja allt kan säljas) och efter lite förhandling om priset får han sin ballong fylld, man ser att han är ett ”lustgasproffs”. När han sugit i sig sin ballong ”just like a pro” så köper han en till!..och ytterligare en till men är inte riktigt nöjd…men ändå vid gott mod, han slår sig ner en stund hos oss och snackar lite resor och lustgas och sånt som man snackar med ”lustgasproffs” om..sen rusar han vidare ut i Bangkoknatten.

Ja som sagt man har aldrig tråkigt om man inte vill…och i värsta fall kan man ju köpa sig lite lustgas.

Det känns alltid lite vemodigt så här i slutet, och kanske lite extra också i och med att jag skriver om det…det blir så svart på vitt att nu är det över för den här gången. Och som alltid vill jag tacka alla er vi har fått hänga med den här resan, som har förgyllt några dagar och kvällar för oss, Taack! ?❤️Jag vill också tacka alla er som följt oss här på bloggen, det är så kul och ger så mycket inspiration❤️?…Nu börjar det låta som ett Oscars tal, det var inte meningen?..kanske bäst att sluta nu med flaggan i topp innan det blir för smetigt.

Men taaaack?❤️

Bangkok Bangkok..det är tur att jag gillar Bangkok för det är ju ändå här våra resor slutar varje år, och det gör ju att jag kan tycka det är härligt att vara här ändå annars hade det ju bara känts trist?men det är ju klart att man saknar ”ungarna” och mamma och sånt där…så på något sett i det sorgliga så är det ju ändå bra att få knyta ihop påsen just här i Bangkok❤️.

vi landade på Don Muangs flygplats  och när vi hämtat vår hemmabyggda resväska så tog vi buss A4 som gick precis utanför dörrarna den kostade 50baht p/p och tog oss hela vägen till hotellet i princip, den stannade mittimellan khao San Road och Rambuttri road helt perfekt.

Det har annars blivit mycket promenerande, igår efter lite sol och poolhäng på taket började vi med att ta bussen (35:an) en bit så vi hamnade nästan vid hua lamphongs tågstation, och därifrån gick vi till Lumphini park, vi gjorde ett litet lunch stopp eftervägen för att vila fötterna och få lite svalka av restaurangens fläkt.

Det var en galet varm promenix men ändå härlig, det är så häftigt att se en plats till fots man hinner liksom med att se allt som dyker upp, det blir ju lite trixande i trafiken förstås när man ska korsa vägarna men vi börjar få upp tekniken nu…och efter Ho chi minhs trafikkaos så är Bangkok ingentng?

Lumphinipark är en grön oas i stadens oreda, det är fritt från trafik men har ändå vägar och trottoarer, det är mycket gräsytor, palmer och det finns en konstgjord sjö som på vissa ställen slingrar sig genom parken.

Picnicande ( kan man säga så? ) människor delar naturupplevelsen med djuren som har sökt sig dit såsom hundar sköldpaddor och dom kaxiga waranerna som simmar runt i vattnet och då och då kravlar sig upp för att sola sig. Man kan om man vill hyra små båtar och åka runt med annars så såg vi ingen annan försäljning än några som sålde mat till att mata fiskarna med.

Efter besöket i parken promenerade vi vidare till MBK varuhuset ett måste för oss när vi besöker Bangkok, men det blev ganska dålig utdelning på shopping fronten så vid 21-tiden och drygt 20 000 steg senare ( nästan 1,5 mil ) i flip flop!?? så tog vi en taxi tillbaka till hotellet en tuff men bra dag som avslutades med en sen middag ”hemma på våran gata”.

Idag har vi varit på museum?!..och det var det mest bisarra upplevelsen på länge.

Efter den obligatoriska solboosten på takterrassen så promenerade vi ner till floden och gick längs kajen igenom universitetsområdet till lokalpiren Tha phran chan där klev vi på båten som tog oss till andra sidan floden till Tha Wang Lang pier denna båttur som visserligen var väldigt kort kostade 3,5 baht. ( ca 98 öre )

Precis där vid piren ligger Siriraj hospital som förutom att bedriva sjukvård även inhyser ett, eller snarare två museum. Siriraj medical museum och Bangkok forensic museum, och här i dessa båda kan man skåda de mest bisarra ”föremålen”. Det finns hela mumifierade kroppar av mördare och våldtäktsmän som avrättats, missbildade döda barn i glasbehållare, människor i ”skivor” och helt utskurna nervsystem, det kändes helt surrealistiskt att gå runt där och titta.

En avdelning var avsatt till Tsunamin 2004 med bilder och en filmvisning där sjukhusets chef pratade om insatserna som gjordes.

Det var av förståeliga skäl förbjudet att fotografera inne på museet men Googla gärna Bangkok forensic museum och välj ”bilder” om ni vill kika lite ( med en varning ifall du är kräsmagad? )

Det var en mycket annorlunda upplevelse och det var med blandade känslor vi vandrade ”hem” till hotellet för att vila våra fötter och samla våra tankar inför kvällens gatumingel.

I morgonbitti 05,30 blir vi upphämtade vid vårat hotell för vidare transport till flygplatsen och Sverige. Känns lika konstigt varje gång så länge sen men ändå så plötsligt.

sammanfattningsvis kan jag meddela att det varit väldigt lugnt på kackerlacksfronten denna resa, sammanlagt tre stycken..spindlar också tre och ormar tre så alla goda ting är alltså inte tre men kanske ”a magical nummer”

Så återigen tack alla som velat följa med här inne på bloggen och tack alla ni fantastiska människor vi mött längs vägen. TACK?❤️?

När det gäller val av tåg så trodde vi att valet var självklart för oss som har åkt lite tåg i Asien och då framför allt i Thailand. Vårat självklara val var att välja bort AC, efter som vi av erfarenhet vet att det brukar vara galet kallt, speciellt för den som sover i över slafen..och i vårat fall då för Rickard.

Det knepiga i det här valet var dock att tåget utan AC och med fläkt gick vid 13.20 från Trang och skulle då vara framme vid femtiden i Bangkok, medans ”AC-tåget” gick vid 17-tiden och var framme vid sju-åtta vilket lät lite humanare. Vi valde dock det första alternativet , 2:a klass och fläkt.

Detta val innebar att vi startade vår resa när solen peakade i värme, vilket i sin tur innebar att alla fönster var öppna och fläktarna på fullt spett. Denna kombination ledde i sin tur till en ljudvolym som nog var jämförbar med en sämre rockkonsert och gjorde det i princip omöjligt att ha någon som helst verbal konversation, och hettan mycket påtaglig vädringen till trots. En annan spännande skillnad på tågen vad det gäller komforten var att här hade man bestämt sig för att hålla en konsekvent utrustning gällande toaletter, som här då innebar endast stå toa. Inte helt enkelt att manövrera i den ryckiga framfarten. Nästa gång kommer valet falla på Ac-tåget kylan till trots.

Efter en svettig och mycket högljudd eftermiddag som följdes av en mindre svettig och mindre högljudd men dock skumpig natt på tåget från Trang kom vi fram i ottan till Bangkok.

Jag hade bokat ett hotell som jag fått erbjudande om till MYCKET reducerat pris som var fyr stjärnigt med pool, enligt bokningssighten skulle det ligga i Khaosan area, men enligt kartan så visste jag redan innan att det  inte stämde, men priset var rimligt för ett pool-hotell.

Hotellet visade sig vara gigantistkt och väldigt lyxigt med guld, blommsterarrangemang och piccolos i tropikhjälmar. Personligen inte riktigt min grej, känns väldigt fel att glida in där med flipflop, ”beach-kläder” och ryggsäck.

Men Bangkok levererar som alltid, långa promenader med hjälp av telefonens ”karta”, in i kvarter med ändlösa gatustånd med mat och kläder, galna trafikplatser och bostäder allt från plåtskjul längs järnvägsspåret till fastigheter inramade med guldgrindar.

Vi hann med ett besök till Chatuchak (jatujak) market där vi minglade omkring i några timmar, tycker nog att den blivit lite ”ordentligare” än vad jag minns den för några år sen, inte riktigt lika trång, varm och jyttrig.

Det blev även några timmar på MBK:s varuhus också för lite shopping. Det blir svårare och svårare med åren att shoppa tycker jag det mesta är samma år från år, det känns som om man sett allting för mycket, men lite småplock blir det ju alltid.

Kvällarna tillbringade vi på soi rambuttri, där vi åt gott och billigt och tittade på folk och bara sög i oss det sista av vår resa.

Vår resa som blev lite kortare och lite annurlunda än vi planerat men i slutändan ändå bra. Nu har nästa resa redan börjat gro..ingen vila ingen ro.

Jag tackar för att ni velat ”följa med” den här gången, jag kommer inom kort uppdatera lite på sidan med dom nya platserna vi besökt och lite annat smått och gott tack o hej för denna gång ❤️