(ranong)

Vi går o går som sagt, och det är dags att investera i tredje paret nya flip flops denna resa, det känns som om vi börjar kunna den här stan nu. Men måste ändå säga att jag gillar den mer o mer, trots att många blekfisar som oss besöker staden när dom är på genomresa mot nya mål så känner man sig lite som ett ”exotiskt” inslag ändå, folk hälsar glatt när man möter dom, det vinkas och tutas när man går på trottoaren och småbarnen ”vajar”?Blygt som hälsning.

Det är lite mysigt när man går ut på kvällen för att äta när man ser dom små pyjamasklädda barnen som är med sina föräldrar och äter kvällsmat, något som är helt normalt här och skulle väcka stor uppmärksamhet hemma i Sverige.

Något annat som slagit oss är att hemma tackar kyparen i bästa fall om han eller hon får dricks…här tackar dom när vi ber om, och får notan..det känns som om dom tackar för att vi ätit på deras restaurang. Det kan ju i och för sig tolkas på många sätt…att dom är tacksamma att vi äter där så att dom har ett jobb att gå till, eller att dom är glada att vi vill betala och inte ta springnota, eller att dom bara är artiga..men det är likväl en skillnad.

I kväll så gick vi för omväxlingsskull ut och drack lite drinkar, vi är ju så himla trötta på kvällarna annars efter våra dagsmarscher, men vi hittade en skön bar och där blev vi kvar, där var det första gången som min pina colada var ”längre” än Rickards long Island icetea, den var så lång att den inte riktigt fick plats i glaset, så resten fick hällas upp i ett litet extra glas ? Men som kompensation för det så fick Rickard sitta på barägarens HD och det vägde upp drink fadäsen ?

som sagt så börjar vI kunna det här, och planen var ju att vi skulle ta oss till immigration och ansöka om extension på vårat visum som går ut efter 60 dagar. Men nu har vi ändrat våra planer lite igen och tänker att vi tar o kvistar över till Burma/Myanmar istället när vi ändå är så nära gränsen (då får vi ju 30 nya dagar när vi åker tillbaka till Thailand igen) som det verkar så behöver man bara åka ner till piren och ta en longtail båt över till Burma och sen fixar man papper när man kommer dit…låter ju plättlätt??.

Så i morgon efter frukost så gör vi ett försök, sen hur det går får vi väl se, har vi tur så kanske vi kan se oss omkring lite där och stanna några dagar annars får vi väl åka ”hem”igen.

Så nu är det dags att knöla ner sin ac torkade packning i ryggan igen. Fick idag en aha upplevelse på att vi tagit ”travelinglight” till en ny nivå, när rickard lägger sin smutstvättspåse på golvet och undrar var min smutstvätt är?.. och jag helt allvarligt svarar att den har jag på mig???Jag totalt bröt ihop av skratt när jag insåg vad jag sagt..och att det dessutom var sant. Så nu har vi rafsat ihop lite och lämnat ner till receptionen så vi åtminstone kan möta Myanmar någorlunda respektabla i morgon

(Ranong)

Efter vår blixtvisit på koh Chang noi har vi nu anlänt välbehållna med longtailbåten till Ranong. Eftersom vi kom i väg för oss ganska tidigt på morgonen så tog vi frukost vid piren när vi kom fram, när vi sen ätit färdigt och skulle hitta oss en taxi så sprang vi på våra vänner från norr som nu kommit från koh phayam och nu var på väg mot khao lak, dom var dock två man kort då en av våra vänner blivit sjuk med hög feber och efter ett besök på öns sjukstuga blev akut skickad till lasarettet  i Just Ranong tillsammans med sin fru.

vi installerade oss snabbt på vårat hotell…som jag bokade på nätet medans vi satt i båten och ”äntligen” fick uppkoppling på telefonen.

ja jäklar i min lilla låda ett riktigt hotell?När man som vi bott i hyddor och mer eller mindre suspekta guesthouse i dryga månaden….Ni anar inte hur det känns att se dom vita lakanen, vara i det svala rummet, ha varmvatten i duschen och lampor som lyser när man vill…men det är väl också då man uppskattar dess värde och all denna lyx till en kostnad av 550 baht, det bor en liten flash-Packer i oss alla. När vi insupit allt det vita och hängt upp delar av  vår kroniskt fuktiga packning, så bestämde vi oss för att göra ett försök  att hitta vår vän sjuklingen…vi var ju i allafall i samma provins.

Det visade sig att det fanns tre sjukhus här, och ett var det gångavstånd till, ett par kilometer drygt bara, så på med flip flopsen igen och lämna det svala vita och ut i det dallrande heta igen.

vi lyckades hitta sjukhuset och receptionsdisken, vi var förberedda på att det kunde bli ett mission impossible att hitta honom.

Men icke..detta är ju amazing Thailand ? När jag sa att vi letade efter en vän som kom in akut igår så räckte det…dom visste vad han hette, att han fanns i en annan byggnad, vilken våning och efter lite tjafsande sinsemellan även vilket rum han låg på. När vi sen kom till avdelningen så klev vi bara över tröskeln när en sköterska pekade och sa room two innan vi ens öppnat munnen. Allt detta utan att någon tittat i ett enda papper eller dator, kanske inte den bästa sekretessen men ändå så kändes det väldigt fint, välkomnande och patient nära.

Eftersom jag är i ”sjukvårdssvängen” dom andra 9 1/2 månaderna om året då jag inte är här, så är det ju med stor fascination ( …stora ögon och öppen mun) jag ser deras lokaler, sängar, myrkolonierna på toaletten…eluttagen ja allt är så långt borta från våra lokaler och utrustning men i allt detta så har dom stenkoll på allt och är yber vänliga och professionella.

Nu var det ju inte jag som var sjuk och behövde ligga på sjukhus så då är det ju lätt för mig att säga att alla erfarenheter i livet är ett äventyr i sig, men för oss blev det ett litet extra äventyr, och jag vet ju nu med facit i hand att ”patienten” mår bra och är utskriven och på rull igen. Så jag får väl tacka honom så mycket för den lilla extra kryddan i vår annars ganska så lugna tillvaro.

Förutom att vi torkar våra fuktiga kläder och kroppar i vårt AC-rum så går vi, vi går o går o går..och tjattrar med folk och övar frenetiskt på vår Thai, vi finslipar dom ord vi kan och snappar upp nya. Vi pratar med skolungar i sina fina uniformer och tandlösa gubbar, ja med alla som vi får en möjlighet till…vi är mest fokuserade på siffror för tillfället..olika tillredingsätt av ägg har också varit ett hett ämne länge.. ja vi får våra dagar att gå.