Kategoriarkiv: Thailand

Inte bara en bar

Postat av

Nu har vi ”landat” i Ban Krut, det blev en trip på drygt 7 mil. Vi tog en liten avstickare till Hua yang, vi hade en tanke på att stanna till där en natt, men efter att ha snurrat runt där några varv kände vi att, nä vi hoppar det den här gången och satsar på Ban Krut i stället. Det blev i alla fall ett lunchstopp efter vägen. Vi stannade för engångs skull vid ett sånt ställe med ”massor av kastruller”. Även om jag tycker att vi äter allt så har vi varit lite restriktiva när det gäller den typen av restaurang. Vi har varit lite skeptiska kan jag lite skamset erkänna.

Kastrullerna står ju där med alla möjliga olika grytor och utan att stå på nån spis och utan ”varmhållning”, och man har ju ingen aning hur många timmar dom har stått där i endast solvärmen ( ja vi är svennebananer ). Men som vi brukar säga ”ingen kommer ihåg en fegis” ( och vad skulle kunna passa bättre än lite magsjuka när man har typ 40 mil kvar på moppe )

Ber om ursäkt för den redan påbörjade tallriken, ser lite grisigt ut…men ville ändå föreviga den 🙂

Valet av kastrull var inte så svårt, det fanns en som enligt kocken hette Paneng, och det känner man ju att man har koll på.

Det var dock inte mycket som liknade den Paneng som vi tidigare ätit utom möjligtvis färgen. Den var god men sjuuuukt stark, vi fick även en tallrik med grönsaker bredvid som även inkluderade en skål med dressing eller dipp..vi vet inte. Den var om möjligt ännu starkare. Riset var varmt, grytan kall..och het på samma gång.
Men nånstans så blir jag lycklig av att äta riktigt stark mat, blodet rusar och endorfinerna står i givakt, och dessutom fick jag nästan fri tillgång till färsk koriander, vad kan gå fel?

Mätta och lite lyckligare kunde vi åka vidare. Det blåser fortfarande otroligt mycket så det är lite jobbigt, man känner att det tar på krafterna, men förhoppningsvis ska det lugna ner sig snart.

Väl framme i Ban Krut så ser vi två kompisar komma gående på väg till lördagsmarknaden, vi visste att dom var här men ändå kul att dom är det första man ser när man svänger runt hörnet.
Vi bestämde att ses senare på kvällen för lite middag och vi fortsatte att leta boende.
Vi har ju varit här två gånger tidigare men det var några år sen. Och vi har då bott på Siripong guesthouse, som dels ligger bra till och dels har passat vår budget. Men senaste gången vi bodde där flydde vi efter en natt pga att det luktade så galet mycket avlopp och vi sa aldrig mer.

Men ( nästan ) allt och alla förtjänar en andra chans och det kan omöjligt vara lika illa fortfarande då skulle ingen kunna bo där.

Det var rätt tänkt, så här bor vi nu igen i två nätter, mitt i byns enda bar. Rummet är lite ”spartanskt” och det är stimmigt utanför dörren men härlig stämning..och framför allt nära hem.

Morgonen efter var vi hembjudna till Tommy och Stina våra kompisar här på frukost dom bor en kort moppetur bort, det blev knäckemacka med ägg och kaviar och ost, lite svenska läckerheter som dom haft med sig, dom bor ju länge på samma ställe och har ett litet kök i sin bungalow.

 

 

Efter frukost blev det poolhäng i närheten hos dom, härligt att få möjlighet att lapa lite sol och vara lite i lä för en gångs skull, första bikinidagen sen vi kom till Thailand i år.


Sista kvällen i Ban Krut var det beachmarlet ( tror jag dom kallar det ) då ställer dom upp matstånd utefter hela ”beachvägen”så där minglade vi runt ett tag med Stina och Tommy, Middag åt vi sen på Li’s restaurang som verkar vara en favorit för många här. Det blev en tidig kväll för oss alla, i morgon efter frukost tar vi farväl av den här mysiga och lite extra blåsiga by för denna gång och drar vidare ytterligare lite söderut.

 

 

Mission complete

Postat av
Svara

Beachen är hittad ordningen återställd, Ao Manao, den var fin med mycket möjlighet till skugga. Väldigt thaistyle med 95% av ”solstolarna” i skugga under träden. Men på en liten del längst bort hittade man dom få blekfisar som hade hittat hit och funnit den del av beachen som hade mest sol. Och där slog vi oss såklart ner och joinade det soltörstande folket.

Vi vågade dock inte överdosera solen även om vi varit här i över en vecka nu så har vi nästan konstant haft på oss både solglasögon, visir och spf 50. Det blir ju lite extra förrädiskt när det fläktar så mycket, det känns ju inte thaivarmt på riktigt.

Efter beachvägen fanns flera footpoints med många små matkiosker, vi lyckades hitta en av favoriterna, soltorkat fläsk med nam djim jeaw sås så det fick det såklart bli till lunch.

Vi hade även ett annat mission den här dagen, vi hade fått reda på att här även finns snälla och gulliga apor, till skillnad från ligisterna krabbmakaker som är dom som man stöter på överallt annars i Thailand.
Dom här har tydligen många namn, tex Dusky leaf Monkey, Dusky Langur och Spectacular Langur. Vi lyckades även hitta dom.

Dessa sötnosar hade sitt tillhåll längre in på militärbasen, när man åkte igenom där var man tvungen att lämna ifrån sig sitt pass i en vaktkur innan man fick komma in på det området.

Där åkte man utefter en superfin strandlinje med mycket lugnare vatten kantad av palmer. I slutet av vägen tornade ett gigantiskt djungelbeklätt bergsmassiv upp sig, även där stod en vakt och längre fick vi inte åka.
Vid vaktens bom hängde det massor med lurviga apor, Här ska fotas snälla apor! ( tänkte jag ) Dom aporna var tyvärr för nära vaktbommen och militära hemligheter eller nåt så det var nej på den, men aporna 25 meter därifrån var helt okej fota och ställde gärna upp på bild.
Det kändes supermysigt för en sån som jag som faktiskt är lite rädd, eller har en  väldig respekt för vilda djur att få träffa dom här till synes vänliga och förvånansvärt stillsamma djuren. Dom klängde runt bland grenarna på så nära håll så att jag hade kunnat tagit på dom ( om jag mot förmodan hade velat ) Flera av dom hade små bebisar och dom var oranga! Tyvärr fick jag ingen bra bild på dom småttingarna utan fick nöja mig med en mamma till en lite större ”bebis som tydligen hade förlorat sin identitet som ginger och blivit mer lik sin mamma i färgen men fortfarande klassas som söt bebis i mina ögon.Allt som allt mission complete på den här dagen.

Åter på vårat lilla hotell så var det Hejdå middag med BBQ för ett par som ska lämna i morgon och som varit här en längre tid och vi blev inbjudna. Så himla trevligt och gott, grillad fläskkotlett, smarrig pastasallad och gudomlig grönpepparsås ( Tack Noi ) En mycket trevlig och mysig sista kväll även för oss.

Glada i själen efter att ha hittat detta mysiga lilla ställe av en slump ( och lite med hjälp av Google maps appen ) var det dax för oss att dra vidare, så efter att ha packat ihop våra grejjer och ätit den frukost som serverades bestående av rostat bröd, stekt ägg och lite olika saker varje morgon, ibland nybakad banankaka, frukt eller något munk liknande bakverk, kaffe fixade vi själva med hjälp av rummets vattenkokare och Nescafé.

Det blev ett hej då men ändå med en känsla av visshet att det också blir ett återseende, vi kommer att återvända. Pratchuap Khiri Khan har fått en plats i våra hjärtan.

 

 

 

I bland stannar man lite längre

Postat av
Svara

Nu är vi äntligen på rull och det känns superbra första etappen blev det ca 11 mil med ett par stopp eftervägen. Vi stannade och köpte en mobilhållare till scootern och en ciggurtagsadapter, bra att ha ifall man behöver ladda telefon och kunna använda googlemaps efter vägen.

Vi använder den appen till allt när vi åker, förutom att kolla hur vi ska åka så letar vi boende, letar 7/11 och allt vi kan behöva hitta efter vägen.

Lunchen intog vi på en av alla ”vägkrogar”och som vanligt så blev det pad krapaow och stekt ägg det är liksom det man får ta till när man stått o tittat ett tag på menyn där allt står på thai, man ser även i ögonvrån den allmänna oron bland dom som har restaurangen, den syns redan när man parkerar moppen. Oron består av problemet hur ska vi få fram en beställning och vem ska dom skicka fram för att ta emot den.
Väldigt få pratar engelska när man gör såna här små pitstop. Då är det skönt att ha en maträtt att dra ur rockärmen som man vet att dom lagar i princip överallt och som dessutom är supergod. Med risk för att vi får skörbjugg ( ja jag vet att det fås av c vitaminbrist och inte av att äta ensidigkost ha ha )

Det blir många mil att bara nöta landsväg, ibland i tungtrafik men även sträckor som är helt öde, Vi stannade även till vid en av dom hundratals verkstäder som ligger längs vägen, där fick vi hjälp att montera mobilhållaren. Ja ni hör ju vi har fullt upp.

När rumporna började kännas så där lagom möra så var det dags att leta upp någonstans att natta och efter lite surfande på kartappen så hittade vi ett hotell till vettigt pris, som heter Palm sweet hotel och ligger i Prachuap Khiri Khan ( vilket fantastiskt namn både på platsen och hotellet ) inte det billigaste vi bott på men säkerligen det mysigaste för 650 baht natten.

Så himla fint pimpat och för engångs skull rum i markplan så himla skönt att slippa älga upp för tre-fyra trappor vi är helt slut i benen efter dom två senaste. Det finns en liten innergård med olika soffhäng och trädgårdsmöbler, små lampor och massor av blomkrukor.

Det verkar dock inte finnas så mycket matställen i närområdet tyvärr så det fick bli en ”påse” kycklingspett och en grillad korv på pinne på trottoarkanten till middag men det var gott det också, vi får ägna morgondagen till att leta matställen.

Efter första natten på vårat gulliga hotell så tog vi våran svarta fara och drog ut på upptäcktsfärd. Vårat första mål var att leta upp stranden och ta oss ner till andra sidan järnvägen som går igenom byn.
Byn ser ut som dom flesta Thailändska byar ute i landet bortom turistorterna, och ett säkert tecken på att man är just bortom är att människor hälsar och vajar när man möter dom på vägen och inne i affärer. Här är det vi som är det exotiska inslaget i stadsbilden inte tuktukarna och palmerna.

Ut efter ”Strandvägen” var det galet blåsigt, vågorna gick så höga så vatten forsade ut på gatan och stänkte upp på oss när vi körde, det var inte direkt läge för beachhäng. Vi använde tiden till att glida runt i och utanför staden istället. Man behövde inte åka långt för att hamna utanför stadsbebyggelsen där småvägar och palmer tog vid.

Efter det lite kaosiga Hua Hin känns det så himla soft här, nu känns det på riktigt att vi är här och har landat i Thailand, och efter lite rundkörning så har vi även hittat lite matställen som funkar, Det är matvagnar, enklare restauranger med grill och nudelsoppor. Men vi har även sett en som såg lite mer fancy ut som hette ”Meat me”…dom kan möjligtvis servera kött där.

Vi hittade även en sushibutik på vår kvällspromenad igår så till middag idag blev det hämtsushi som vi intog utanför vårat rum, känslan av att få grina och snörvla av riktigt stark wasabi är ju ändå fantastisk, priset för denna lyx var lite drygt 30kr/pp. Ja myset här är verkligen svårt att slå, och till största del beror det på det här fantastiska lilla hotellet. Det jag kan sakna är möjligheten till beachhäng eller åtminstone en pool, även om jag troligtvis inte skulle ha badat i den så ger det en känsla av att man kan ligga o ”beacha”

När vi kom hit bokade vi två nätter, men redan efter första natten bokade vi en extranatt och trodde att det skulle räcka för oss…men icke det fick bli ytterligare en natt.

Vi måste ju för böveln hitta stranden. Nu har vi ägnat tre dagar att hitta den, Idag har vi varit iväg på moppen hela dagen och åkt utefter vattnet utan att hitta någon strandremsa som känns sol/badbar.
Det blev i allafall en trevlig utflykt och vi hamnade i en lite små mysig by som jag tror hette Khlong Wan, Det blev även den ständigt återkommande lunchen en pad krapaow, gott som vanligt.

Det blev en eftermiddagsöl i ”vår”trädgård där vi träffade lite grannar som hade bott här många månader i flera år och yes det finns en beach!!

Vi har tydligen åkt förbi där flera gånger idag, men det lilla hacket vi missat var att man måste åka igenom en militäranläggning för att komma dit, där ser man. Så i morgon då jäklars blir det beachhäng för dessa två bikers.

 

Vi har fått tillökning

Postat av
2

Nu har vi bytt boende och lämnat ett halv skabbigt väldigt lyhört hotell i den ganska stimmiga delen av Hua Hin. Vi har även sagt adjö till vår blyga inneboende som mest höll till bakom tv:n.

När vi checkat ut från rummet lämnade vi vår packning i receptionen ett par timmar och passade på att moppa till andra sidan järnvägen. Där fanns ett annat Hua Hin, lugnare trafik mer byaktigt och mer i vår smak, lite affärer och restauranger som man faktiskt hann upptäcka medans man gled fram. Apor som satt på trottoarerna och klängde i elstolparna.

Vi tog oss upp till en viewpoint ( Khao hin lek fai ) för att få en bild av staden uppifrån, där gillade tydligen våra ludna kusiner också att hänga, det formligen kryllade av dom. Jag är inte jätte förtjust i apor och lite rädd.


Så fort vi stannade moppen och klev av så tog Rickard ur nyckeln ( vis av erfarenhet ) och i nästa stund satt det en apa som reptilsnabbt kollade tändningslåset, snodde Rickards bandana som låg i facket bredvid och hoppade bak och försökte rycka upp sadeln för att komma åt förvarimgen där. Kluriga och klåfingriga små rackare dom där. Han tröttnade dock snabbt på bandanan eftersom den inte var varken kul eller ätbar sen skuttade han vidare på sin stöldturne’.

Det blev lunch på Seven Eleven, Rickard tog ost o skink toast och jag testade deras mikrade dumplings, kanske inte det godaste jag ätit men helt ok för 32 baht.

Vi har vandrat runt i vårat nya närområde, vi bor på en liten bakgata där det i princip inte finns något happening och går man ut därifrån så möts man av en 4 filig väg som är näst intill omöjlig att gå över. Så det är bara att traska på tills man kommer till en övergångsbro, upp på den är det ca 50 trappsteg och lika många ner på andra sidan. Min stegräknare på telefonen gör glädjetjut över hur detta år har börjat.

I dag är en stor dag, vi har lyckats köpa en mc. Det var inte alls så svårt som Google säger. Det har i och för sig tagit hela dagen men det är mest beroende på väntetider.

Vi började med att åka till den ”moppe”affären som vi hade mest hopp till och som i princip varit stängd sen vi kom hit. Och när vi hade bestämt oss för vilken vi och plånkan ville ha så begav vi oss till immigrationoffice som som låg ca 5-6 kilometer bort.

Där var det ju lite stimmigt såklart innan vi hittade rätt, till vilken byggnad vi skulle och vilka papper och kopior dom ville ha. Och det skulle tas foton och såklart är det ju inte på samma ställen som man fotar och tar kopior det hade ju varit för enkelt.

Men efter lite köande till olika ställen så var allt fix och färdigt, cash hade vi fixat på vägen till immigration så det var klart. Sen tillbaka till moppeaffären och betala, en hjälm ingick i köpet och en köpte vi.
Nya kåpor höll dom på att sätta på när vi kom utan att vi sagt nåt, så den blir så fin så fin. Så nu kan vi säga att vi fått tillökning i maskinparken, 

Det känns som om vi har börjat få lite kläm på Hua Hin nu även om det är lite rörigt, så vi ska väl inte helt dissa det, allt beror ju på vad man är ute efter. Om man är en beach människa som vill bada i havet och ligga på stranden så kanske inte det här är första handsvalet. Men om man gillar att bo på ett härligt hotell med pool och ta sig med tuctuc ner på stan på kvällen och mingla eller bo på något golfhotell och golfa om dagarna och hänga med golfpolarna i hotellbaren så absolut. Klimaten är toppen inte galet varmt eftersom det är lite fläktande. Åker man hit på svensk sommar så ser det med säkerhet annorlunda ut och vattnet är lugnare på den här kustsidan.

I morgon checkar vi ut och lämnar Hua Hin och påbörjar vår 65mil långa resa ner till Krabi och Koh Lanta. Det här ska bli kul.

 

Hua Hin

Postat av
7


Nu är vi på banan igen, vi ägnade första dagen till att först och främst hitta ett fordon att ta oss runt med. Det tog lite tid att hitta en moppe att hyra till någorlunda rimligt pris, dom flesta ville ha 3-400 baht/dygn vilket vi tycker är hutlöst och lite märkligt eftersom vi hört att prisnivån i Hua Hin skulle vara låg i jämfört med andra turistorter. Vi fann dock en för 200 baht vilket vi också tycker är lite i överkant men men kanske rimligt eftersom vi bara hyrde den för 4 dagar.

Vi har nämligen skapat oss ett litet mission här, vi tänkte försöka hitta en moppe att köpa. Det kanske inte låter som nån stor grej men vi har hört att det ska vara lite krångligt att äga en moppe som farang ( utlänning ) här i Thailand.

Det krävs att man har en sk grönbok ingen aning om vad det är, men killgissar att det är någon slags ”dagbok” med vilka ägare som varit inblandade i moppen, och det krävs en sväng till immigration med nåt papper som skall godkännas. Så med andra ord så vet vi inte om vi kommer ro detta i land. Men vi har något att pyssla med och det vore samtidigt väldigt kul att moppa ner till Krabi härifrån utan att behöva åka hela vägen tillbaka till Hua Hin för att återlämna den som när man hyr.

Så när vi väl hyrt ett fordon så begav vi oss till cha am som ligger ca 2,5 mil från oss för att kolla in utbudet där men tyvärr skulle vi ha kollat upp almanackan först för tydligen är det någon helgdag idag som vi inte hade koll på så dom flesta moppeaffärerna var ju stängda. En stackare hade öppet så det blev lite snack och provkörning, men ingen affär då den vi var intresserade av hade gått lite väl långt och kändes lite slö enligt Rickard ( själv tyckte jag den var röd och fin…och jag blir också lite slö om jag gått långt )

Vi passade på att ta oss ner till stranden i cha am också, och som nästan alltid på den här kustsidan den här tiden på året så var den väldigt windy och det gick kraftiga vågor med vita gäss och jag gissar att det var högvatten när vi var där eftersom stranden var i det närmaste obefintlig men kantades av en hög strandpromenad i betong och gräsmatta där folk picnicade och lite stånd som sålde frukt och dricka.

Vi såg även till att få i oss lite föda efter vägen så att ingen skulle behöva lämna denna lite misslyckade shoppingtur hangry ( hm hm Rickard )

Efter en stunds vila på vårat rum efter moppeutflykten så hoppade vi i flipflopsen och gick ner på stan. Vi kan gott säga att vi inte riktigt är kompisar med Hua Hin än, Det är väldigt stökigt i vår smak, mycket folk, bilar och moppar. Det kan bero på att vi fortfarande är lite såsiga i huvudet efter resan eller också är det för att man har blivit lite gammal helt enkelt.

Det är också mycket mer turistigt än vad jag trodde, dock mest äldre som oss eller barnfamiljer. Vi hittade en liten lugn spot och lyxade iallafall till oss med varsin drink innan maten och försökte ta in att vi faktiskt åter är här, ibland måste man faktiskt stanna upp och verkligen ta in känslan. Det är något märkligt som händer varje gång vi landar i Bangkok, man tar det så för givet att det känns som om man varit där hela tiden…man går liksom ut ur en dörr i Sverige och så är man här, samtidigt kan man knappt föreställa sig hur det är hemma..jätteskumt.

Vi har även kollat upp stranden och vattnet här i Hua Hin, bara som snabbast ska erkännas, det känns inte riktigt badvänligt, stora vågor vilket också innebär att sand virvlar upp i vattnet och det där klara turkosa vattnet försvinner. Nu låter det som om jag bara gnäller och det gör jag väl också, men ni vet..man har en bild i huvudet och sen stämmer den inte riktigt. Jag vill ju verkligen veta och förstå varför så många väljer och älskar att åka hit. Är det för vinden som tillåter drakflygning och kiteflygning? Eller är det för alla hästar på stranden. Eller är det för dom populära golfbanorna? Nåja stranden är lång och fin dock inte så bred vid just det här tillfället och tycker man att hettan är jobbig så är ju vinden ganska skön bitvis, det är väl som vi brukar säga ”det finns något för alla i Thailand” man måste bara hitta sitt paradis.

I kväll har vi sista kvällen i den här delen av stan, i morgon flyttar vi till en annan ände men fortfarande kvar i Hua Hin, vi tog en sista kvällsrunda för att äta en bit mat och jag gick all in med en seabass ( havsabborre ) med sås gjord av tamarind och färsk ingefära så himlars gott. 

Det har i allafall varit bra dagar och vi har snurrat runt mycket både till fots och på hyrmoppen, och det är alltid ett äventyr att hitta hem igen när man lämnat hotellet, det är många vägar att åka fel på. Men det är ju det som gör att även den late får se sig om lite grann och det är ju kul det också. ( nu är det kirurgtejp mellan flipfloptårna som gäller, för i morrn ska dom på igen. )

 

Dagarna rullar på…och vi har börjat nedräkningen.

Postat av
3

En första tur med moppen kändes amazing att äntligen få susa fram igen och känna vinden fläkta, det är fortfarande lite jobbigt med värmen men vi vänjer oss så sakteligen igen. Det blev lite youghurt och vattenmelon i restaurangen och det känns som om alla har vetat att vi varit sjuka och frågar hur vi mår det känns tryggt att veta att dom har koll på oss.

Ett par kompisar till oss Lotta och Josef har kommit till ön så dom kom hit och knackade på, kul att se dom, dom kom från Vietnam för ett par dagar sen och skulle avsluta sina sista veckor på semestern här på Lanta i sitt hus på Khlong Khong. Det blev en lunch med dom på Somewhere else här brevid, det kändes som om livet återvänt.

Efter att fått lite smak på det ljuva livet igen kröp vi tillbaka in i vår håla igen och tänkte att nu får vi nöja oss för idag med utsvävningar. Dagen efter tog vi en sväng in till Sala Dan vi tänkte käka lite och kolla lite shopping. Men efter att gått runt där i typ en kvart kände jag att jag orkar inte gå här inne ens, nu får det vara nog, vad är det för fel på mig? Så jag bestämde mig för att gå till Dr Pad som ligger strax brevid.


Det är en sak som är så himla bra här, du kan gå oanmäld till en läkare när du är sjuk och få hjälp direkt… ingen kö..hjälp direkt. Så in där några snabba kontroller, vidare till en brits svar på prover, lungröntgen, svar på lungröntgen. Antiinflammatoriskt dropp, inhalationer, hostmedicin, 6 påsar piller, skjuts hem…kom tillbaka i morron när det passar för checkup.
Ingen lunginflammation, men slem i lungorna och bronkit, troligen influensa utifrån symtom bilden, syresättning dålig.

Jag ser det inte som ett bakslag det är mer som om det inte släpper taget, ibland försöker jag lura mig själv att jag är frisk för att jag är så himla less på det här att inte ha ork och att känna mig konstant yr  och kallsvettig när jag ställer mig upp.

Fick samtal från Falck som tydligen är nya kontakten med Sverige istället för SOS international som var förut. Och deras läkare anser att ett återbesök är onödigt! Där ser man, ja hen vet väl bäst antar jag ( obs ironi ).

Dagarna går och här ligger vi som två döa sillar och orkar inget, vi tvingar oss ut efter mörkrets inbrott för att försöka äta nåt fast ingen är hungrig. Jag äter lydigt mina piller från dr Pad men vet inte om dom hjälper ens.
Det känns lite höstfeeling ute, vattnet ser lite vildare ut, jag upplever kvällarna lite svalare i vinden vid vattnet, men det kan vara inbillning. Det är otroligt frodigt i ”vår”trädgård efter regnet som kom tidigare.

Det händer även något märkligt utanför vår veranda, det är några djur som bygger nåt, och bara utanför oss, enligt Google är det myror, men vi har inte sett några utan ”bubblorna”blir bara fler o fler. Det märkliga är att dom valt just vår bungalow, och att dom aldrig syns…är det bara nattjobbare.

Jag antar att ni sett på nyheterna att det varit en stor jordbävning i Myanmar som även har drabbat norra Thailand och Bangkok. Vi är ju i södra delen av Thailand på Koh Lanta  och vi har inte märkt av jordbävningen alls så att ni vet, här är allt som vanligt. Tyvärr blir ju inte inläggen här så händelserika numera..men det är lite så som det är just nu och det är bara att gilla läget känns det som..men men i morgon är en ny dag…då kanske det vänder och vi får må lite bra igen vi håller tummarna för det.

Solens strålar värma, och allt blir åter fött…

Postat av
Svara

Vi har börjat se ljuset i tunneln…då menar jag på det bra sättet…inte ”nära döden ljuset”. Rickard vågade sig ner till stranden härom kvällen efter att solen gott ner och kom tillbaka lyrisk, han berättade att det kändes som när han kom till Thailand första gången, det var färgade lampor överallt, det brann små brasor och det satt folk i sanden och vissa badade i mörkret…så himla mysigt.

Ha ha nej han har inte smakat några magiska svampar, men han lät lite pånytt född. Och det bästa av allt han köpte med sig en vattenmelonshake till mig.

Morgonen efter satt vi utanför bungen innan det hunnit bli för varmt och åt frukost för första gången på länge.

När vi sitter där kommer Coco som nu också är självutnämnd privat läkare till mig, med en ostfylld omelett och en flaska med nåt vitaminaktigt och en burk med någon tjock sörja jag tror var någon slags kycklingbuljong. Detta mixade han ihop och bad mig dricka ( smakade bättre än förväntat ) fick något han ihop rört dagen innan också att dricka som var lite segt och sött. Även en hög med piller som jag skulle ta..lyckades googla det ena som tydligen innehöll paracetamol dom andra vet jag inte, men jag tänkte att Yolo det som inte dödar det härdar. Och det verkar vara mig han har utsett till sin patient, Rickard behöver tydligen inte han är ”strong” säger han och klämmer honom på armarna. Han pratar extremt dålig engelska och jag är tveksam till att han ens pratar thai..möjligtvis burmesiska men vet egentligen inte.

Men han är så himla gullig och omhändertagande. Tur man har fina grannar.

Jag har även lyckats ta mig en dusch med tillhörande hårtvätt vilket var ytterst välbehövligt efter att ha legat tillsängs och febersvettats i en vecka…och jag säger bara Mitt Hååår, alltså det var ingen lek att trassla ut. Men med tålamod och extremt mycket balsam gick det tillslut, jag var rädd att det skulle behövas rakapparat.

Detta blev dagen som först bjöd på frukost på verandan, efter det ett par timmars vila fram till en sen lunch som vi på vingliga ben intog nere i vår restaurang, Det kändes som en stor seger att ta sig ner dit och det var fantastiskt att se lite folk igen och framför allt att se vattnet. Det blev dock ingen långlunch orken är det inte mycket med än men det kommer det kommer.

Efter återigen vila så fixade vi rena lakan och handdukar så nu har vi även med gemensamma ansträngningar bäddat rent även detta var en pärs men nu är det gjort och det känns så skönt, babysteps.

Det är inte bara vi som märker av den mer och mer lugnare stämningen här på Funky inte bara det att vi hållit oss inne en vecka. Djuren verkar märka av det också, fler och fler kryper fram ur sina ”hålor”. Det började ju redan förra veckan med waranungen, nu har även en ödla med halva kroppen röd börjat hänga här som vi inte sett här förut, även fåglarna har blivit tuffare när dom spankulerar omkring utanför på gången som om dom ägde stället.

När solen gått ner och himlen var svart tog vi en kort promenad på stranden för att suga i oss lite Thailand, så mysigt men jag var inte riktigt på banan än, Rickard kände sig hungrig så vi gick upp på Alinas (närbutiken ) och han köpte en toast..men jag var inte i nåt matmood än tyvärr.

När jag vaknade på måndag morgon kändes det äntligen som om det fanns hopp om livet, jag hade sovit hela natten, kände mig utvilad och förvånadsvärt frisk, hostar fortfarande men annars känns det ok, jag tror att det har vänt på riktigt.

Jag har nu kollat upp den röda ödlan och det är en calotes versicolor, indisk trädgårdsödla kallas även blodödla eller bloodsucker. Skickar även med en bild på hans lite mer oansenliga fru som satt nån meter ifrån…lite otydlig bild men ändå…

Nu e det inte roligt längre

Postat av
8

Börjar med att be om ursäkt för dom sjukt deppiga bilderna i detta inlägg, men det är så här dom senaste fem dagarna har sett ut.
Sjukstugan fortsätter, det tog inte många timmar innan jag också låg däckad, Feber och hostan from hell. Vi har nu legat och gnytt i varsin säng i bungen i fem dagar och helvetet är inte över än. Vi skriker rätt ut varje gång vi vänder oss i våra svettiga lakan, kroppen är helt mörbultad efter all hosta.

Det enda man ser fram emot är att timmarna ska gå så att man får ta nya Alvedon. Vi har varsin gång släpat oss till affären och fyllt på vatten och alvedonförådet, det är ju så jäkla osmart att bli sjuka samtidigt.
I förrgår fick vi en pizza levererad till dörren, efter att inte ha ätit något annat än en liten youghurt på två dagar. Pizzan smakade ljuvligt men vi fick i oss en slice var på första försöket sen var det stopp. Men vi har fortsatt att ”gnaga” på den och värmt bitar på brödrosten så nu har vi fått i oss den, räckte till middag, frukost och lunch.
vatten kämpar vi dock i oss.

Igår kom Coco med en hamburgare som vi delade på, som ni hör bara comfortfood…men bara i små mängder man orkar inte sitta upp längre för att äta. Så vi är rätt billiga i drift just nu. Men jag är så jävla less på det här nu man får ju liggsår och jag bävar för när man ska orka med första duschen på en vecka och tvätta håret hur ska jag kunna borsta ut det, det är ju trassligt i vanliga fall…

Ja det blev ett gnälligt och bittert inlägg men ibland får det bli så, tänker ändå att det är värre för dom som är här två veckor och blir sjuka så här länge och i brist på bilder med blått hav och blå himmel bjuckar jag på en bild av regnpölarna på väg att köpa Alvedon…för ja det har kommit en del rejäla skurar i veckan också. Återkommer när vi kryat på oss.

En spaning, och en sjukstuga på agendan

Postat av
4

Efter min lilla solfadäs med ansiktet så har jag varit väldigt försiktig med solen, vädergudarna har varit med mig och bjudit på växlande molnighet och några regnskurar, trots det har jag smort in mig som en galning med spf 50 och eländet börjar lägga sig något ( man vill ju inte gå runt och se ut som en babianrumpa i ansiktet ). Vi kuskar runt fortsättningsvis här på ön även fast man tror att man varit överallt så hittar man nya småvägar.
Lantas mainroad är av varierande kvalite, vissa delar är toppen där man hunnit fixa till underlaget, medan vissa delar är dåliga med många läskiga potthål och lös sand att slira runt i. Men vägunderhållning pågår förfullt  så det kommer att bli bra tillslut. Och i och med det kanske ”moppe”olyckorna minskar som enl statistiken är ganska höga här, Inte bara pga dåliga vägar utan också pga ovana förare utan mc-kort och utan hjälm.

Men av alla små vägar så är ”våran”väg den finaste såklart, när man svänger ner på den så är man hemma, lite som mammas gata, jag vet inte om den har något riktigt namn men den har tidigare i folkmun kallats backpackergatan och ett tag gick den under namnet denguevägen…kanske inte så smickrande, men den är ändå mysigast ( jag kan upplevas vara lite partisk )

Vi har även fått finbesök utanför vår bunge, det kom en liten waranunge promenerande alldeles brevid oss när vi satt och åt frukost. Det är inte jätte vanligt här på Funky, det finns såklart på många andra resorter på ön speciellt om det ligger nära något vattendrag som nån å eller flod. Men hos oss har jag nog aldrig sett någon och aldrig en så liten. Dom kan ju bli ett par meter långa men den här lilla kompisen var bara en bebis, typ 30 cm, dom ser så ascoola och superkaxiga ut när dom tar sig fram och med den där tungan som vispar runt hela tiden.

Det är väldigt lugnt och stilla på Funky nu mot förra månaden, man undrar när dom börjar dra ner på personal för att det ska gå runt, än så länge är det full styrka med kanske en tredjedel gäster både i Bungarna och i restaurangen.
Och man undrar vart dom tar vägen då, nån har vi pratat med som flyttar hem till mamma på Lanta noi och Coco bor ju kvar och är standby här vad jag har förstått. Ägarna Bon och Rod flyttar hem till nordöstra Thailand men alla andra?

Det skulle vara spännande att vara kvar här någongång när allt stänger ner och se hur allt går till, jag misstänker att dom hänger för såna stora gröna presseningar över restaurangen bara och drar in allting så långt in som möjligt i skydd mot havet och vinden, och sen bara håller tummarna att allt står kvar nästa säsong, Men vad vet jag?

 

Jag har en liten spaning igen, Idag när det är så mycket focus kring könsidentiteter, transpersoner och vilka personliga pronomen man ska använda när man talar om olika människor så har ju Thailand verkligen ett ickeproblem.
Här berättar ju alla det själva vad dom identifierar sig som redan i hälsningsfrasen Sawadee Khap/Kha, i alla fall när det handlar om identiteterna man och kvinna. Dom som identifierar sig som män avslutar ju allt dom säger med Khap och dom som identifierar sig som kvinnor avslutar med Kha. Det är ju genialiskt, jag undrar om det är så för att dom så länge har accepterat ett tredje kön och transpersoner i sitt samhälle eller är det bara en lyckad tillfällighet.

Vi har ju kommit en bit på väg i Sverige med ordet hen, som har blivit både hånat och debatterat innan det blev accepterat, själv tycker jag det är super praktiskt att använda när man pratar om någon som man ej känner könsidentiteten på tex chefen på Volvo, jag har ingen aning om vem det är, då är hen perfekt istället för den eller som förut när det alltid förväntades att ett chefspronomen var han?!, eller alltid om man är osäker. Men egentligen borde det vara ett icke problem från början, det borde kanske inte vara viktigt vad nån identifierar sig som låt människor vara just människor, vi har ju för tusan fullt sjå med det liksom. Vi kan bara försöka vara lite snälla…men såklart själv skulle jag nog bli både lite ledsen och obekväm om någon kallade mig för han/honom, jag tänker då att det måste vara ännu mycket mer obekvämt om man är transgender. Därför är ju Thailands Khap och Kha väldigt klarsynt och modernt, man bestämmer själv vem man är eller vill vara.

Från ett ämne till ett annat, så blev det en sväng in på Hippiemarknaden vid Kho kwang beach, det var dock inte så himla mycket marknad, det var en liten tältshop med kläder och ett stånd med solglasögon, sjalar och lite tingeltangel att hänga i fönstret…det blev en tingeltangel grej för mig som fick följa med hem, vi stannade även och tog en drink i baren brevid och lyssnade på lite livemusik innan vi åkte hem för att möta upp Jenny en kompis som jobbar här på ön.

Måndag morgon när den är som tristast, Rickard vaknar upp sjuk efter en natt med hosta och möjlig feber. Han har legat hela dagen och mått tjyvis, jag har roat mig på egen hand med min kompis Google och även gjort lite nytta som att gå över till Alinas vår lilla närbutik och handlat förnödenheter till Rickard som Alvedon, Youghurt, några slags bars och chips, ett så kallat survivelkit. Jag lämnade även in ett par kilo kläder på tvätt hos On, så ni hör ju man är ju inte sysslolös.

Det är ett väldigt hostande och snörvlande, jag håller verkligen tummarna för att det inte spiller över på mig också, inget kul att vara sjuk jue. Men på grund av sjukstuga så blev det ”hemlagat”idag…jag slängde ihop ett par mama’s koppnudlar till middag som den goda hustrun jag är.

Med vinden i ryggen

Postat av
2

Med inplastade ryggor kom vi i väg på första etappen från Khanom tillbaka till Koh Lanta, några ynka regnstänk fick vi på oss men det var allt. Första stoppet för natten blev en liten by/stad som heter Kanchanadit den känns som en mysig stad med många äldre bruna trähus men också mycket nybyggen pågång.

Det är ganska glest med guesthouse eller liknande här men vi hittade ett helt ok motell för 450 baht ( ca 130kr ). Middag på restaurang för två 100 baht ( ca 30 kr ). Kanske inte någon lyxmat men den var god och vällagad och vi blev mätta i magen.

 


Det blev en stillsam och mysig kväll i Kanchanadit på en pub som dom enda gästerna, pubägaren grillade små spett på trottoaren med egenhändigt gjord chilisås som var både supergod och superstark.

Nästa etapp på vår färd tillbaka till svennebananaland Koh Lanta blev en trip på 9 mil. Det blev en kort bensträckare vid en marknad där vi promenerade runt en stund, men man glömmer bort hur himlans varmt det är egentligen när man susar fram på moppen då det fläktar behagligt, så det blev inte en långstund vi klarade att hasa runt under marknadens plastak.

Det blev även ett dricka stopp, men annars körde vi i ett svep. Det gick kanonbra, jag kan tycka det är lite läskigt när man hamnar på motorvägar och stora långtradare och lastbilar svischar förbi, då blir det lite obehagligt för det känns nära av vinddraget. Men i det stora hela är det skönt, och för det mesta blir lite mindre landsvägar som åker på.
Vi hittade ett hotell den här gången i Thung Yai, det känns som en ganska sömnig stad, vi har åkt runt några varv i den på eftermiddan och kvällen men det äventyret slutade endast med en glasspinne på 7/11…så ja ni fattar, inte mycket action där inte.

Vi visste inte att nästa etapp skulle bli den sista på vår semester i semestern. Utan vi började vår tripp söderut och det rullade på finfint, vädret höll i sig mulet och lagom varmt så vi körde på.
Det blev ett ”kolla överkörd orm” och vila rumpan stopp, vi tyckte det var sorgligt den stackarn hade precis bytt till nya kläder vi såg att dom gamla låg bara nån meter ifrån så himla onödigt.

Sen rullade det på till nästa vila rumpan stopp, där köpte vi lite vattenmelon nästan 3 kg uppshoppad och färdig att äta 50 baht ( 15kr ) Vattenmelon är lätt min favoritfrukt så jag försöker verkligen passa på att frossa i det när vi är här. Jag tycker det är jättesvårt att hitta god hemma, det spelar ingen roll att jag knackar och kollar gula fläckar och allt man ska göra det är ändå alltid ett lotteri, men här är den alltid perfekt söt och mörkröd.


Jag vet inte om vi hade vinden i ryggen eller vad det var men vips så hade vi kört 15 mil och var på färjan till Koh Lanta.
Vi har har räknat lite mellan tummen och pekfingret att vi har tuffat runt ca 50 mil på vår lilla 2 veckors tripp och bensinkostnaden har blivit knappt 200 kr.

Väl ”hemma” på Funky Fish så mötte vi Coco med en nyckel i handen skrattandes och sa same bungalow? Då var han precis på väg att fixa vår gamla bungalow så vi ”kom hem”på riktigt.
Vår hemkomst firade Lanta med det galnaste regnvädret jag varit med om, det kaskadregnade och blixtrade och åskan vråldundrade, det första ovädret på nio veckor.

Vi har nu åter installerat oss i vår bungalow, fått vår stora gröna plastlåda med alla våra grejjer, den rosa brödrosten är på plats, vi har varit och handlat och fyllt kylskåpet och lugnet har sänkt sig över oss. För även om det är kul att vara ute på vift i några veckor så är det alltid lika skönt att komma hem till Lanta och Funky igen, det är skönt att åter ha nära till havet, ett annat slags hav än det uppe vid Khanom och koh Samui sidan, det som är surfarnas paradis. Här är havet ( nästan ) alltid lugnt och fint i allafall den här tiden på året.

Efter att ha ätit vår frukost tog vi en långpromenad på stranden ( hör och häpna ) det var alldeles lagom varmt och vi kan konstatera att det fortfarande är hyfsat mycket folk på ön, inte lika mycket som i februari men ändå liv och rörelse, det blev några dopp i det magiska  ”snälla”vattnet och det var fantastiskt ljummet precis lagom för den badkruka som jag är.

Jag har även uppgraderat min solning och inhandlat en bastmatta i plast att lägga sarongen på när jag ligger på stranden..väl investerade 85 baht och inte en dag för tidigt.

Den uppgradering kostade mig förutom 85 baht även ett lätt bränt ansikte!!..hur är det ens möjligt efter nästan nio veckor i solen? Fattar ingenting…Ja ja det blir väl till att hålla sig i skuggan i morrn då, och det är ju inte så dumt det heller.