Kategoriarkiv: Okategoriserade

Stora kliv mot annat liv

Postat av
14

Ja men hej mina 345 trogna följare ( och även ni mina kära sporadiska som tittar in på bloggen då och då ) <3.

I år så blir det ett sånt där konstigt år…vi åker inte till Thailand, och ingen annanstans heller, i alla fall inte nu.

Vi har det lite körigt i vårat liv för tillfället. Vi har nämligen bestämt oss för att sluta jobba, och gå i det som kallas ”pension”… lite förtidigt åldersmässigt, men vi vill ändå göra ett försök!!. Och eftersom  inkomsterna kommer att svikta lite då, så måste vi se till att även utgifterna minskar dramatiskt ( det är ju tyvärr en oundviklig och trist biverkan ). så nu försöker vi lösa det.

Vår plan är att sälja allt som går att sälja och göra oss av med resten och helt enkelt flytta till husvagn. Så nu är vi mitt uppe i själva ”döstädningen”. Och jag lovar att det är ingen lek. Tro mig när jag säger det, man har samlat på sig lite grejer under åren!!
Vårat mål är att i april/maj så ska vi vara klara och då sitter vi o glor på varandra på en pytteliten bostadsyta och planerar nästa resa.

Och ja jag veet det är inte bästa läge ekonomiskt att sälja hus just nu som marknaden ser ut, men det är inte alltid marknaden följer ens livspussel och årsringar.

Nu går livet snart in i ett nytt skede, det är pirrigt, spännande och sjukt läskigt men jag längtar i skräckblandad förtjusning.

En del i denna plan är ju att vi ska kunna fortsätta resa och vara borta under under dom tråkiga vintermånaderna även fortsättningsvis. Men tills dess får jag njuta av alla dom fantastiska resebilder från er andra som rullas upp i mitt facebook- och instagramflöde.

Ville bara med detta inlägg berätta varför det är lite dött här inne på ”sarongen”och att WE Will BE BACK!!! / Åsa

Från orkidéer till tussilagos

Postat av
4

Oj oj vad Bangkok är förändrat, covid och restriktioner verkar ha slagit hårt mot Änglarnas stad, åtminstone i områdena i och ikring Khaosanarea. Det är väldigt lite folk i rörelse i Bangkokmått mätt, man kan gå obehindrat på trottoarerna utan att kryssa mellan moppar och försäljare, till och med trafiken på gatorna är mindre, många ställen ser tillfälligt stängda ut och andra är stängda och borta för alltid.

Vi tog även en sväng ner på självaste Khaosanroad en kväll, och där har det slagit slint totalt. Där brukar det ju vara rejält högljutt i vanliga fall och galet mycket folk så att det knappt går att ta sig fram kvällar och nätter. Nu är det glest mellan flanörerna, de man fick väja från nu var de såkallade ”inkastarna” som står mitt i gatan och försöker ragga kunder till sina restauranger och barer, dom var fler än flanörerna. Och ljudnivån…jag menar LJUDNIVÅN!!! den var totalt galen. Den var ju crazy före covid, men nu har den gått helt bananas.
Dom har högtalare stora som friggebodar och gör allt för att överösta varandra. Känslan när man går där är helt surrealistisk, det folktomma och den desperata blandningen av 20 olika låtar spelade samtidigt på en obegriplig decibel.

Vi vandrar och vandrar, dom här ovana kropparna som har förflyttat sig på moppe i sex veckor är helt förvirrade, fötterna skriker i flipflopparna. Men det är ju så härligt att gå runt på Bangkoks gator, titta in i små shoppar och kika i alla små matstånd på bakgator och vid floden. Huvudet och ögonen vill mer än benen.

Jag tar gärna en timme vid poolen om dagen, skönt att suga i sig lite sol    ((utan munskydd ) varvat med bad…Rickard solar ju inte så han är antingen ute och går själv eller ligger och googlar i AC:n på rummet under tiden

Vi har börjat tejpa våra fötter som maratonlöpare för att klara av våra strapatser och tuktuk förarna ropar sig hesa efter oss, som dom ser som lätta byten, men ack nej vi ger oss inte så lätt. Det är ju så mycket roligare att gå än att åka, då kan man ju stanna till överallt där man vill,

Vi hade ett litet projekt att hitta en restaurang som jag fått tips om från en annan blogg som enligt den hade ett slags speciellt torkat och friterat fläskkött med en speciell sås. Vi åt det en gång utefter en landsväg i Trat och sen dess har jag letat efter den maträtten var vi än har varit i Thailand, men aldrig hittat den. Så nu skulle det bli av, det blev en 2 km promenad till rätt pir närmast oss vid floden ( Thachangpier ) båtturen kostade 15baht ( under 5 kronor ) till Orientalpier.
Himla mysigt och billigt färdsätt måste jag säga. Sen blev det ytterligare en promenad med hjälp av googlemaps på nästan en kilometer…låter kanske inte som någon maratoninsats, men jag lovar att det var svettigt.

Vi hittade Jacks bar som ligger vid flodkanten i skuggan av det flotta hotellet Shangri-La. Restaurangen ser ganska oansenlig ut med blandade plaststolar och allt väldigt thaistyle.

Fläsket fanns på menyn och lyckan var fullständig. Det var mycket folk på restaurangen och tyvärr tror jag att finhotellet brevid hade trissat upp priserna lite, men det är klart… kan man ta betalt så gör man. Det var lite för dyrt för att vara den typ av ställe, men läget är fint och stämningen mysig så ja ja det är väl så det blir tillslut.

Jag är ändå nöjd med utflykten och det är alltid roligt när man har ett mål när man är ute och turistar. Det blev en båttur tillbaka också, men när vi landade vid vår pir kände vi att det var dags att bekänna färg, tuktuk förarna ska ju också leva, så svettiga, fotömma men nöjda åkte vi hem med stil och kastade oss i poolen.

Vi har nu hittat ett till favvo ställe att äta på, tillräckligt nära hem och tillräckligt långt i från kaoset på Khaosanroad.

En parallellgata till K-road, kanske mer en gränd än en gata, Den heter Saffron, själva köket består närmast av ett par träskivor upplagda på en ställning med plastvepor som färgglatt visar menyn i bilder. På 5 kvm med ett par gasolwokar trollar man fram uppskattningsvis 30 olika maträtter som är supergoda, på samma yta diskas det och förvaras  råvaror i påsar och i en gigantisk frysbox. Och allt detta i blixtens hastighet. Det är inte utan att man blir imponerad, för mig tar det  i snitt en timme att ”trolla”fram en rätt på en induktionshäll. 
Dagarna rullar på snabbt och nu är det dags att lämna för avfärd hemåt, det har varit en lite annorlunda resa för oss den här gången, det blev inte riktigt som vi planerat, lite pga av vädretsmakter men även pga pandemin.

Thailand är sig likt men ändå inte. Det är mycket lugnare än vanligt..vilket är rätt skönt, men samtidigt så sorgligt, man tycker så förtvivlat synd om alla människor som förlorat så mycket, förlorat sina inkomster, förlorat sina verksamheter. Hur ska dom orka börja om från början, och dom som fortfarande är kvar vid sina shoppar, stånd och restauranger hur länge ska dom orka vänta innan folk kommer tillbaka.
Jag vill verkligen på nåt sätt övertyga alla om att det är värt allt krångel med papper och tester…så fort man sätter foten på Thailändsk mark var allt strul glömt. Munskyddskravet funkade bra för det mesta, har nog mest lidit av det i Bangkok..men man får se till att äta eller dricka nåt hela tiden ha ha för då behöver man ju inte ha det på och mat finns det ju fortfarande i varenda gatukorsning så det är ju inget problem.

Och häromdagen ryckte dom av silvertäcket på en av folkabussarna på soi Rambuttri och ställde ut plastpallarna, det var lite som att se vårens första tussilago, lite framtidstro i allafall i den här delen av världen.

Hur det kommer att kännas när vi kommer hem vad det gäller ”framtidstro” får vi väl se med tanke på hur det ser ut, det kanske inte kommer att räcka med tussilagos där, med kriget härjandes hos våra grannländer. Att vårat flyg kommer att ta drygt 13 timmar hem på grund av en ”liten omväg” är i sammanhanget en skitsak, vi har ändå ett hem att åka till.

Som vanligt vill jag tacka alla nya och gamla vänner som vi träffat under dom här varma o goa veckorna och alla ni som varit med oss här på bloggen, nu packar vi ihop och reser hem…och planerar för nästa resa och om vi alla önskar riktigt hårt så kommer det nästa år att vara fritt från pandemier och krig.🙏☮️ PEACE OUT pop gun mai, vi ses igen.

 

 

Wherever I lay my bag…

Postat av
2

Nu har vi lämnat tillbaka vår moppe, och enligt mätaren så har vi avverkat 100 mil tillsammans på thailändska vägar, inte illa. Vi har även sagt hejdå till vänner på ön och till Funky Fish gänget. Vi hade inte hjärta att vaska vår rosa brödrost som vi kuskat runt med på moppen så vi packade ner den i en liten plastväska ihop med lite andra braha grejer och lämnade dom till Bon (i baren) att förvalta åt oss tills nästa år…försvinner den så får det vara så, annars på återseende.

Upp tidigt på morgonen för att ta bussen till Trang det tog nog dryga två timmar, rätt trist resa. Väl framme hade vi ca 7 timmar att slå ihjäl innan vårat tåg till Bangkok skulle avgå.
Efter att ha ställt in vår packning i ett rum på stationen så fördrev vi tiden med att äta och gå..och gå, Jag är ju en av dom lataste personer som finns, men närmare 12000 steg i flipflops i stekande hetta lyckades vi med iallafall, så nu kan vi Trang åtminstone den delen mellan ”klockstapeln” och stationen.
Vi floppade runt på marknaden och såg en råtta stor som en katt som sprang upp och ner under trallen vi gick på, var in i lite affärer och letade färdkost, det blev en kasse diverse kinesiska kakor och koppnudlar.

Rickard shoppade en ”märkeströja” i ett varuhus vi smet in i för att få lite skugga..en batikfärgad HM tröja med logga på bröstet så himla skumt att se, skulle väl aldrig funka i Sverige?eller?

När det var dryga timmen kvar innan tåget skulle gå var vi helt utmattade men som tur var fick vi kliva på tåget som redan stod inne på perrongen.

Vi brukar alltid åka 2:à klass när vi åker nattåg i Thailand men denna gång ville vi testa på 1:à klass. Så vi har egen kupé med eget handfat, känns lite konstigt att sitta där inne på en soffa ensamma o glo, men det blev lite mysigare när dom fällde ner översängen. Det var sjukt kallt och vi försökte både själva och med hjälp att höja tempen på AC:n utan resultat, så hoddie på och under filt fick det bli, fattar inte grejen med att dom vill ha så himla kallt jämt.

Det brukar i och för sig vara kallt i 2:à klass också, men då kan man ju välja om man vill åka fläkt tåg eller AC tåg.

själva styilingen på 1:a klass var ingen skillnad, såg lika ut som 2:a klass så inget fancy där inte, så man ska inte förvänta sig orientexpressenlyx bara för att det heter 1:à klass, skillnad var också att alla som hoppar på och av mellan stationerna och säljer mat i små påsar märktes knappt om man hade dörren stängd, och stängd var den, även fast vi försökte ställa upp den för att få lite värme så åkte den igen av tågets vibrationer och krängningar.

Men resan var mysig ändå, att sitta o titta ut genom fönstret och se byar och städer swisha förbi och skapa planer för kommande resor, anteckna ortsnamn som såg spännande ut och byar som såg välkomnande ut som potentiella resmål att ta sig runt till.

Sov som en prinsessa hela natten och efter frukost bestående av kaffe, kakor och nåt skorpliknande vitlöksbröd som vi hittat i Trang så anlände vi till Bangkok ca 10.30, Efter att ha vänligt men bestämt tackat nej till några skambud ( 250baht )från ett par tuktuk förare så hittade vi en taxi med taxameter ( 80baht ) som körde oss till soi Rambuttri där vårat hotell ligger.

Det som omedelbart slår oss är att det är mycket grönare än vanligt mer växtlighet och alla små affärer är stängda längs gatan och ingen trafik, det känns väldigt märkligt, hoppas att det öppnar upp till kvällen, det här är ju annars en av dom livligaste gatorna här med mycket kommers med försäljning, musik och matvagnar.

Har hittat ett super mysigt hotell med pool i markplan precis vid gatan och vi njuter av att ha en oas mitt i storstan, tänk att det alltid känns så hemma när man kommer till Bangkok.

Fast å andra sidan kom jag på mig själv idag med att jag alltid säger hemma om platser där jag har eller kommer placera ryggsäcken och eventuelllt medhavda påsar, går vi runt på tåget säger jag ”nu går vi hem”om vi ska tillbaka till vår plats, i taxin på väg till hotellet sköt jag upp nåt vi skulle göra genom att säga till Rickard ”vi gör det när vi kommer hem” och menade hotellet vi inte anlänt till ens. Jag är så tacksam att jag känner så och har den förmågan, att hemma kan vara vad och varsomhelst, det bådar gott för framtiden.

 

 

 

 

 

 

Koh Por Lagoma äventyr när dom är som bäst

Postat av
Svara

Nu har vi varit ute och luftat oss en del…ja nästan friluftat oss kan man säga. Vi tog en heldag med några kompisar och hyrde en longtailtur, runt Koh Lanta, fast vi modifierade den lite.

Så himla mysigt och kul. Vi åkte med Raksabai adventure boat trip, och jag kan verkligen rekommendera dom, super trevliga och sköna människor, och för er som kan tycka det är jobbigt med engelskan kan jag säga att hon är svenska och han pratar lite svenska.
Vi gjorde lite stopp på bla koh Por och koh Bubu där vi även tog ett matstopp som ingick i trippen även maten var top notch och vällagad.

ibland stannade vi till och badade från båten också.. ja en kanon dag, vi hade sol halva dagen och andra halvan regnade det, men det gjorde inget vi hade mysigt under presseningen i båten…och bada fast det regnar det funkade fint.

Vi blev konstant matade med frukt, och dricka fans på båten att köpa. Det fanns till och med tillgång till ”toalett”för oss tjejer vilket kan va ett problem där det finns tillgång till dricka. Och jag säger bara det,  på riktigt världens bästa lösning!!..en ”hemmabyggd”shewee eller shepiii kanske man kan säga, en uppklipp plastflaska. Så himla bra! den kommer jag absolut att härma. Ja ni hör ju en riktig kanondag.

Det som också hände var ju att när vi klev iland på koh Por så passade vi på att boka en natt där till dagen efter. Så nu har vi en minivacation i vår annars så hektiska tillvaro ( obs ironi ) Vi blev idag upplockade vid piren i Lanta old town av en Longtail som kom från Kaseem Homestay där vi bokat en natt,

Ön ligger strax utanför Lanta så det är en kort tripp. Vår bungalow ligger precis på stranden jätte mysig, el finns och fläkt, men ej toalett, men man använder ägarnas toa som ligger på tomten och det funkar bra, den saknar dock rumpdusch och spol, så det är en med hink o skopa.

Vi blev direkt erbjudna att hänga med ut och fiska med dom, men det hoppade vi, men vi lånade deras moppe och åkte en sväng på ön, blev dock inte så långt då regnet kom.
Det lilla vi hann utforska var att det var mycket gummiplantage och djungel med lite enkla hus här och var.
Ön är muslimsk så det finns inte alkohol att köpa så vill man ha en öl till maten så får man ta med egen att dricka men endast på homestayet, och gärna i blå plastmugg.

Annars är det jätte mysigt och gulligt med små lampor i träden och i Bungalowen och alla är jättegulliga. All mat ingår i priset föresten, och eftersom det hade bestämt sig för att regna när vi skulle äta vår ganska sena lunch ( vårt fel för vi ville bada o åka moppe å sånt ) så bar dom upp bord o stolar på vår veranda där vi blev serverade krabbor och räkor till Rickards förskräckelse…och som tur var även två kycklingklubbor.

Kyckling klubborna fick ju Rickard såklart och jag fick ta mig an sjögrejjerna och han har återigen bedyrat hur glad han är att han har mig.

Och jag kan inte annat än att hålla med den här gången. Krabborna krävde en viss ”finess” att attackera. Vi pratar alltså utan nötknäppare att knäcka skal med och nåt verktyg att peta ut köttet med, de bestick som erbjuds här är sked och gaffel….i Aluminium!!. Allt som allt blev det en kladdig historia, men jag gjorde det, det var gott, men det bästa av allt var att ingen behövde tappa ansiktet.

Det blev en fortsatt regnig eftermiddag men mysig ändå, och på grund av regnet så fick vi kvällens Bbq nedanför våran veranda där det stack ut lagom mycket tak för att hålla grillen torr, mat temat var typ samma som lunchen, kyckling ( i form av spett ) havsgrejer i form av fisk och bläckfisk. Galet mycket mat och gott.

Sen är det ju inte så mycket happenings på en sån här ö, någon går till vattnet med pannlampa o fiskegrejer, någon annan kryper in i sin longailbåt och gör natt, och katterna hoppar upp på bordet och käkar upp fiskresterna inget går till spillo. Och som alltid så slås man av tanken att så här ser dagarna ut på en sån här ö, minus oss då såklart, man fiskar och håller på med nät och försöker få ihop tillvaron även när det inte kommer några svennebananer och bor i ”bungen”. Och hur ser det ut under regnperioden?! När det stormar och faller ner palmblad, kokosnötter och grenar och i hus som har total ”öppen planlösning”?…men som sagt sådär tänker jag nästan alltid hur allting bara fortgår när man har lämnat en plats…man själv är inte universums mittpunkt…vilket man ibland verkar tro när man är mitt uppe i sitt vardagskaos.

Nu kryper vi in i vår lilla koja för natten och ni anar inte hur gärna jag hade velat ha en sådär shewee nu, jag bävar för att behöva gå ut och pinka inatt.

Och jag tror det kommer bli en tidig revälj i morgonbitti, jag har nämligen sett ett gäng troligtvis morgonpigga grabbar som promenerar omkring utanför fönstret…

 

Efter regn kommer sol…det är sen gammalt

Postat av
Svara

Nu har kallfronten från china dragit förbi forhoppningsvis och solen har återvänt, underbart. Och som om det inte vore nog så har kocken(?!) varit och lagat vårat tak så nu kanske det håller tätt till nästa gång regnet öser ner. Så som ni märker så ordnar allt upp sig till slut

Vi har vinkat hejdå till ett par vänner och hälsat nya välkomna. Vi klurar lite på hur vi ska tillbringa våra sista två veckor som är kvar, men har väl inte riktigt bestämt oss, vi får nog suga lite på den karamellen. Det ser ju inte riktigt ut som det brukar göra i Thailand, visserligen är vi ju fria att åka vart vi vill nu, men det är ju mycket mindre folk här nu än det var när allt var som vanligt. Många ställen är ju borta eller stängda.
Så att åka runt till dom mindre öarna känns inte så lockande, eftersom det förmodligen är ganska folktomt, och även fast vi inte är så kräsna så vill man ju ha lite liv och rörelse runtikring och valmöjligheter på mat och boende, men som sagt vi klurar, och vi sitter ju inte i sjön direkt, Lanta är ju fantastisk.

Vi har varit och hälsat på dom ”nyanlända”, dom har ett hus på Klong khong stranden, jättefint med pool. Så där har vi haft poolhäng en dag..och till och med jag badade fast jag är badkruka, men det ska erkännas att det tog ett bra tag innan jag föll till föga och klev i…och största anledningen var nog att jag ville vara med, kändes lite ensamt när dom andra försvann i vattnet.
Så igår fick vi en rejäl dos av sol, och skinnet känns sådär lite trångt ni vet, men det är verkligen en känsla som jag längtat efter.

kvällen och middag tillbringade vi med diverse godsaker på ”kycklingstället” där vi även jämförde solbränna och vem av oss som det var mest synd om, samtidigt som vi konstaterade att vi var riktiga ”solamatörer”

Det var inte ett svårt beslut att fatta dagen efter att beachhäng var uteslutet, men skugga och fläkthäng är ju också mysigt och samtidigt lite skönt att veta att det är ok att ta det lugnt och vila skinnet.

Det är konstigt det där när det är 14dagar kvar av vår resa då är det alltid som om man känner att tiden liksom krymper, vi börjar prata om Bangkok och hur vi ska ta oss dit?, hur många dagar ska vi vara där? Och när vi börjar bakifrån och bestämmer oss för antal dagar… då bokar vi det hotell vi vill ha där, och swish så är vi 4 dagar närmare avresa, och då vet vi plötsligt vilket datum vi kommer till Bangkok…och då bestämmer vi oss för resesätt..nattåg från Trang, och då plötsligt är det bara sju dagar kvar tills det går..oj hur ska vi ta oss till Trang?…vill vi stanna till på vägen någon dag? Och då helt plötsligt så bör vi nog Lämna Lanta om senast 7dagar.
Så då känns det som om dom där 14 dagarna reducerades till typ 4.. och resten är bara en transportsträcka till den obevekliga hemresan, en trevlig och mysig transportsträcka förvisso..men ändå.

Vi har ju haft lite strul med våran ”bunge” diverse vatten problem både in och ut..in genom taket och toaletten och inte ut genom duschen, men allt har ju löst sig med tiden, Men det har även varit lite dörr problem, karmen är lös så det har varit lite knepigt när man gått ut och in eftersom man måste hålla i karmen när dörren är i rörelse, så idag har vi bytt hem.. några meter, men oj va mycket prylar man har samlat på sig under tiden, det blev några vändor med påsar och grejer men nu har vi boat in oss igen och har även haft en liten spontan”inflyttningsfest”.

Det kändes lite stelt i morse vid frukosten med ”nya” grannen, men vi bad om ursäkt för att vi varit stökiga kvällen innan, vi vet ju att det är lyhört och vi brukar inte stimma sent, vi är ju riktiga tröttmössor annars. Men vi har lite dåligt samvete faktiskt. Men idag är en ny dag så no hard feelings från henne som tur är.

Kallt och blött

Postat av
Svara

Koh Lanta har levererat några soldagar som det brukar vara med sol, en skvätt regn och sol igen. Men nu dom senaste dagarna har ”skvätten” tagit över totalt, och nu kan vi också konstatera att det inte bara är toalett och dusch som har problem var, om och hur vatten ska distribueras eller inte. Taket läcker gravt in vatten i badrummet, vi har att göra med ett litet privat vattenfall. Det i sig är ju inget jätte bekymmer nu när vi vet att just där kanske vi inte behöver förvara våra necessärer.

Dagarna har varit extremt lata, rörelserna har bestått av promenad till stranden, 100m, ett par ”yogaövningar”typ kissande hunden när man vältrar sig över från mage till rygg och från rygg till mage…och promenad tillbaka till ”bungen”100m. Ni är säkert många där ute som inte kan leva utan en redig powerwalk på stranden i soluppgången och ivrigt väntar på att testa dom nya padelbanorna som nu även poppat upp här på ön (har jag hört). Och jag önskar verkligen att jag vore en av er…eller åtminstone hade en liten skärva av det drivet, men Näe jag får hålla tillgodo med att vara jag.

Bjuder på denna😅extremt fördelaktiga bilden av ”jag”….är lite extra nöjd med frisyren faktiskt 🤣

Vi bor ju som nästan alltid på den vägen ner mot longbeach som i folkmun kallas backbackervägen (för ett par år sen gick den även under namnet denguevägen) Det har ju både sina för och nackdelar, fördelar är att det känns nära till mycket och många små mysiga hak att hänga på både dag och kvällstid. Nackdel är att vissa kvällar är ganska högljudda, det funkar för min del för det mesta, jag har dock lite svårt för tecnomusik så dom kvällarna kan vara lite besvärliga.

Nu i efterdyningarna av covid-19 är det inte mycket som är sig likt, ”backpackervägen” som annars lyses upp nattetid av alla små coola reaggebarer är numera nattsvart att ta sig hem på om man varit ute på vift efter mörkrets inbrott. Det sitter några tappra utanför Alinas minimart i lysrörens sken, Alla andra ställen är sorgligt övergivna, halvt raserade av väder o vind och vägdammet ligger tjockt över inredning och kvarlämnade saker. Jag får lite rysningar och tankarna för mig till the aftermath av tsunamin 2004.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer återuppstå igen, och att det inte bara blir rivet och ersatt av små mini ozon’s och liknande nattklubbar efter gatan eller att slingorna med glatt färgade lampor byts ut mot ilskna neonrör. Jag förstår någonstans att tiderna förändras och musikstilarna, men Aj vad ont det gör i mitt gamla hippiehjärta.

Efter åtskilliga resor i Asiens länder har jag nu äntligen lärt mig hur jag ska få rätt styrka på maten, lika ledsen som många blir när maten svider munnen, lika ledsen kan jag bli om jag får in någon curry eller chilirätt som smakar korvstroganoff eller köttfärssås, inget ont om dom maträtterna…men thaimat ska smaka thaimat tycker jag. Men nu har jag fattat grejen, man säger hur många chilisar man vill ha helt enkelt. Det har alltid blivit missförstånd annars, på vissa ställen betyder starkt bara starkt och på andra så betyder starkt mer starkt och ibland betyder det skitstarkt, så förvirrande. Nu när dom frågar säger jag bara tre chilisar, och alla blir nöjda o glada. Varför har ingen sagt det till mig förut? Så himla bra.

Idag har det varit kallt, regn och blåst i princip hela dagen och enligt folk på ön så är det kalla vindar från kina som är problemet, det har varit Hoodie på och lite gnälligt från min sida, Man blir liksom fast på stället, jobbigt att ta sig när det regnar hela tiden, och allt är konstant fuktigt även i bungalowen.  Och  det är geggigt på vägarna och leran sipprar mellan tårna på flipflopsen när man väl vågar sig ut för att äta eller göra nåt. Detta ska tydligen hålla i sig till på måndag så jag antar att det bara är att gilla läget. Over and out 

 

 

600km…och tillbaka på ruta ett

Postat av
2

…ganska cool look om jag får säga det själv…

Det blev en ganska okomplicerad resa tillbaka till koh Lanta, några stopp på vägen, för mat och glass och ibland bara för att stå en stund och vila rumpan. Den nyköpta regnkappan kraschade när vi försökte kränga den på oss, kanske borde tagit av ryggsäcken först..

Men sopsäck funkade fint som skydd, redan efter 2 km kom första dropparna regn och vi panikade in under ett träd och grävde fram säckar och buntband, sen efter det så sken solen på oss hela vägen till Thung Song.

Jag tycker det är ett väldigt trevligt resesätt att färdas på moppe, och för varje gång lär vi oss mer och mer hur vi packar bäst. Även om nu när vi åkte denna sväng tillsynes har galet mycket packning på moppen så fungerar det förvånansvärt bra.
Något vi klurat mycket på medan vi susar runt så här är hur dom tänker här när det gäller utbud och efterfrågan..tror jag tagit upp det någon annan gång i bloggen, men det är verkligen en gåta. Som nu när vi åkte igenom det lilla samhället Ron Phibun, där gillar dom tydligen ägg och fisk, och speciellt catfish, jag varken överdriver eller ljuger om jag påstår att det var runt trettio stånd efter huvudgatan som sålde just det och bara det, dom stod med kanske tio meters mellanrum brevid varandra.

Hur väljer deras potentiella kunder av vem dom skall handla? Eller funkar det automatiskt, ”den ivrige” köparen handlar i första, den lite mer ”svår övertalade” från nummer tio, och ”sista minuten”shopparen från nummer trettio? Och alla där i mellan skalan från dom andra? Det är ju likadant på andra vägar när man åker på landsbygden där dom tex säljer meloner…då säljer alla meloner i en mil. Så himla konstigt system.

Övrig försäljning av snacks och färdkost sker ofta mitt i trafiken, försäljare springer fram vid rödljusen och säljer påsar med diverse, allt från soppor i plastpåsar till små frigolitlådor med något ätbart, snabba affärer görs upp innan det slår om till grönt igen och trafiken rullar igång igen.

Det blev en natt i Thung Song för oss även denna gång och ett besök till matmarknaden lagom till middagstid. Vi blev igenkända på gaturestaurangen vi åt på för en vecka sen och även killen som sålde ”munkbollar” på pinne kände igen oss och dom kunde vi inte motstå såklart.

Sista lunchstoppet höll på att sluta i ren förskräckelse, vi hade hittat ett litet mathak efter vägen där menyn i vanlig ordning endast var på thai ( vilket i sig inte är så konstigt ) och Google translate till trots så lyckades Rickard beställa in en buljongsoppa med kycklingfötter, och enligt mig så är ju ”skadeglädjen den enda sanna glädjen” så det blev ju en skrattfest utan dess like…fast självklart väldigt diskret. Vilket resulterade i att jag höll på att kvävas då jag själv andades in min nudelsoppa som jag självklart spetsat med en alldeles för stark chilipasta, så i det här fallet så blev jag straffad på plats, skrattfesten slutade i ett katastrofalt kippande efter luft, allt slutade dock väl och vi kom därifrån med hedern i behåll efter att ha petat i oss det vi kunde efter bästa förmåga.

Nu har vi i alla fall kommit fram och är åter på koh Lanta och installerade på Funky Fish, och allt känns som hemma..maten är god, toan läcker, duschen har tre strålar life is good.

 

 

Som svensk sommar…fast varmt

Postat av
2

Börjar med att bjuda på en bild med blå himmel som jag tog när tillfälle gavs men förövrigt så fortsätter regnet att ösa ner, och istället för att gå på stranden och plocka snäckor sitter vi under taket på vår balkong eller ligger på rummet och planerar att fixa sopsäckar att trä på ryggsäckarna och regnjackor. För att kanske åka ifrån det värsta ovädret…det är liksom aldrig försent att ge upp. Ändå hoppas man hela tiden att det ska vända. Jag har aldrig under alla år i Thailand varit med om det här i februarimånad, det brukar komma en skvätt sen är det över.
Men nog gnällt om vädret nu, vi har det såklart bra ändå, man får tid att tänka och bara vara, och det är inte fy skam det heller.

Sopsäckarna och regnjackorna stannade inte på planeringsstadiet utan mellan skurarna försöker vi aktivera oss med korta små uppdrag, och ett av våra favorit uppdrag är att åka till någon närliggande ”plastic fantastic” affär, thailändarna kallar det rätt o slätt för market.

Det finns en eller ett par sådana på alla orter värda namnet. Där kan man hitta i princip allt, och då väldigt mycket plastprylar. Det är ren o skär lycka att botanisera i dessa ”affärer”. Det är sjukt billigt och färgglatt. Oftast ligger dom utefter trafikerade vägar så mycket av prylarna är rätt dammiga, men vad gör det? Det säljs ju även diskmedel och svampar där.
Så nu är reskläder införskaffade och sopsäckar till väskorna ifall det blir regn efter vägen när vi ska ut på vägarna igen.

Det har även blivit många middagar ihop med Eid och hennes familj, ibland gott och ibland lite för exotiskt, Rickard är glad säger han att han har mig som äter av allt det bjuds på, då kan han gå lite under radarn och peta med sitt ris utan att det märks så mycket. Men det är kul att testa på lite grejer man inte skulle komma på idén att själv beställa in på någon restaurang.

Det är ofta mycket olika musslor och krabbor inblandade i maten, och väldigt ”lätt” kokade ofta, vilket gör att smakerna blir väldigt fishy mot vad vi är vana vid, även mycket skal, och då menar jag inte bara på snäckor och musslor utan små rackarns krabbor som är uppshoppade med skal och allt, så det blir lite trixigt att äta för oss som är vana med korv och mos typ.
Men som sagt jag tycker det är kul och mycket är till och med gott, och på nåt sätt vänjer man sig, det ärj ju ofta så med smaker man måste lära sig och så är det hela livet, man börjar med majspuré och sen kör man bara.

Idag har det faktiskt varit lite sol så vi gick ner på stranden för första gången sen vi kom hit, jag solade lite och Rickard ”skuggade” lite och det var ljuvligt att få suga i sig lite energi. Sen blev det som vanligt lunch på vår balkong tryggt och säkert under tak, Hittills har den bestått av mamas nudelkoppar som vi tillrett med vår vattenkokare, men idag blev det lyxlunch, streetfood som vi inhandlade i gårkväll funkade kanon att äta kall idag, det blev kryddiga nudlar och små goda grillspett.

Jag ser nu att det här blogginlägget mest koncentrerar sig kring mat och väder, men är det inte så att semester ofta handlar om just det? Det är nästan definitionen av åtminstone svensk sommarsemester…alla bilder i kamerarullen föreställer människor som äter tillsamman på olika ställen och det mesta det pratas om är vädret…regn regn eller inte regn. Allt är i sin ordning med andra ord…vi gör allting rätt.

Men även om vi nu kommit fram till att vi har det rätt bra så känner vi att det inte blev riktigt som vi tänkt oss i Khanom denna gång, vi känner oss lite ”strandade” (kanske fel uttryckt ). Men en sak som då är så himla praktiskt när man reser på det här sättet är att man kan flytta på sig om det inte känns bra…och liksom byta sida, och efter att ha lusläst lite väderappar så har vi kommit fram till att i morgon ser det ut att vara lite uppehållsväder i allafall, så om allt går som det ska och vi kommer iväg hyfsat i tid så packar vi ihop och kör tillbaka till koh Lanta i morgon, eller åtminstone påbörjar återfärden. Det kommer nog ta ett par dagar eftersom det får bli som det blir, regnar det för mycket så stannar vi och slår läger efter vägen, och så är jag ju lite sugen på att se Thung Song igen.

 

 

Rätt som det regnar, kommer det en skur..

Postat av
Svara

Nu har vi installerat oss i vårat ”foreverhome” åtminstone för minst 10 dagar, det känns jättebra, vi har flyttat från Khanoms ”stadshotell”till ett mindre vid vattnet, åtminstone ser vi havet från vår balkong. Rummet är litet men rymmer det vi behöver, det finns AC och kylskåp…och håll i hatten 8!! Vägguttag!? Och för denna härlighet betalar vi 350 BHT (ca 100kr) natten.

Vi har varit och fyllt på vårat matförråd/frukostförråd och vi investerade också i en brödrost, den kanske vi måste ”vaska” när vi åker härifrån om vi inte får med den på moppen tillbaka till koh Lanta men det känns ändå värt eftersom i princip det enda bröd till vettigt pris här är formfranska ( annars får man leta upp nåt special bageri ) gemensam vattenkokare har vi tillgång till här, men jag tror att vi är dom enda gästerna så vi behöver nog inte köa till den.

Stället vi bor på heter Jambay, och vi hittade hit redan 2015, och då var det en jättemysig liten reaggiebar uppbyggd av drivved och snäckor, om man beställde nåt att äta så gick killen som jobbade där in bakom ett plank o kollade vad han hade hemma och så slängde han ihop nåt av det. Nu är det nåt helt annat det gamla är nästan borta, det finns en liten del av det kvar resten är nybyggt i betong och väldigt rakt och slätt…lite industriell look, jätte fint, men lite trist tycker vi. Jag tror ju att dom som kom till Jambay uppskattade stämningen och det lite enkla…men, men vad vet jag.

Vi trivs i alla fall på vår balkong med utsikt över allt som händer, vi har koll på alla hundarna, katterna och betongsvanarna och såna grejjer. Och vi somnar och vaknar till vågorna och alla ”djungelljud”som man har lite svårt att placera i faunan, man vet inte riktigt om det är apor eller fåglar, men det gör liksom ingenting det är själva blandningen som är som den finaste av konserter.

Igår kväll var vi bjudna på middag hos Eid som vi träffat många gånger här i Khanom och hon tycker alltid att det är lika kul att vi kommer och hälsar på, denna gång är det dock lite annorlunda eftersom hon skurit upp handen och är nyopererad. Hennes restaurang är tillfälligt stängd och det gröna nätet är draperat framför hela öppningen. Men 19.00 var det sagt att vi skulle komma och till dess hade hon beställt hem diverse läckerheter ifrån marknaden på andra sidan bron. Det bjöds på grillad fisk, hemkokad buljong, svampsoppa, musslor och papayasallad. Och även dessert i form av ananas, vattenmelon och mandariner. Det blev en trevlig kväll där vi stapplade oss fram mellan engelska och thai, och vi klarade oss undan regnet både dit och hem.

Vädergudarna har annars inte varit oss nådiga den senaste veckan det regnar och är mulet…eller som vi brukar säga..”bäst som det regnar, så kommer det en skur”..och precis så är det, det duggar lite hela tiden och helt plötslig öser det hejdlöst ner. Molnen hänger konstant grå och blytunga över bergen. Och det fläktar mer än behagligt hela tiden.

Men vilka är vi att klaga? vi har tagit oss hit, vi är friska och allt är nästan som vanligt och vi har semester…och till er därhemma som bävat för att vi ska komma hem solbruna och fräscha så kan jag lugna er, än så länge är det inte många solstrålar som har studsat mot våra vinterbleka kroppar.

Vi har även hunnit fira alla hjärtans dag, och som dom senaste 11åren så firar vi det någonstans i Asien…bortsett från 2021 såklart. Vi kanske firar den med lite mindre chokladpraliner, rosor och bubbel. Men en tre rätters blev det allt och den röda ishinken i plast lyser så fint i kärlekens färg, själv tycker jag att vi är lyckans ostar… och apropå ost, så blev det ost ( med en touch av kexchoklad )och vin på balkongen som avslutning på kvällen, det låter som en komplett Valentinesupé i mina öron i allafall.

Mot Khanom del 2

Postat av
2

Det är ändå härligt att mitt bloggande har en sån stark genomslagskraft, för när Rickard vaknade i ottan som han alltid gör så hade han fått ett sms av sin bästaste arbetskompis att det var dags att ge sig ut och fixa frulle till lilla frugan. Så jag vaknade precis lagom på min bästa sida till kaffe och 7elevens bästa ost o skink toast.
Staden Thung Song ser lika mysig ut i dagsljus som i kvällsskrud iallafall igenom mina solglasögon, men jag är ju en ”sucker”för den här typen av städer, gamla träkåkar i vildavästern stuk blandat med nya färgglada och allt med en härlig patina av sot och svartmögel.

Då var det dags att lasta upp dom ännu möra rumporna på moppen igen och fortsätta vår resa mot Khanom. Vi kom iväg hyfsat tidigt men det tog inte lång tid innan vi började känna av den stekande solen trots solskydd och fartvind. Så det blev ett shoppingstopp i Ron Phibun där lösärmar inhandlades till Rickard och en t-shirt till mig för att skydda armar och axlar, så nu är det bonnabränna delux som väntar.
Men efter sol kommer ju som bekant regn…eller var det tvärtom? Himlen öppnade sig som den gör lite titt som tätt här, så vi dök in på första bästa ställe för att rädda får packning, och då passade vi även på att luncha och lagom tills vi ätit färdigt så strålade solen igen och vi kunde åka vidare på vårat blå fartvidunder.

Det blev många  stopp efter vägen för att sträcka på benen eller ta nåt att dricka, det är alltid mysigt och alltid finns det nåt spännande att titta på, hamnade bla vid en zooaffär/ kattfrisör/ minilivs/ blomsterhandel…ja det finns inga begränsningar på diversehandlare här i möjligheternas land.

Men även om resan har gått smidigt och att det är lite härligt att susa fram såhär på vägarna så var det galet skönt att komma fram och ta en dusch och bokstavligen spola av sig resdammet.

Tyvärr var ”vårat” guesthouse sålt och nya ägaren hade inte öppnat än så vi fick flytta in på Sri Khanom hotell så här stannar vi ett par nätter tills vi hittar något annat, det är ett helt ok boende till ett bra pris 430 baht natten med AC och kylskåp, men vi saknar balkong, så det blir morgondagens sysselsättning att leta…men man ska ju ha nåt att göra också.

Det blev en middag på stan och en pannkaka från vagnen utanför på gatan och sen en tidig kväll.