Börjar med att bjuda på en bild med blå himmel som jag tog när tillfälle gavs men förövrigt så fortsätter regnet att ösa ner, och istället för att gå på stranden och plocka snäckor sitter vi under taket på vår balkong eller ligger på rummet och planerar att fixa sopsäckar att trä på ryggsäckarna och regnjackor. För att kanske åka ifrån det värsta ovädret…det är liksom aldrig försent att ge upp. Ändå hoppas man hela tiden att det ska vända. Jag har aldrig under alla år i Thailand varit med om det här i februarimånad, det brukar komma en skvätt sen är det över.
Men nog gnällt om vädret nu, vi har det såklart bra ändå, man får tid att tänka och bara vara, och det är inte fy skam det heller.

Sopsäckarna och regnjackorna stannade inte på planeringsstadiet utan mellan skurarna försöker vi aktivera oss med korta små uppdrag, och ett av våra favorit uppdrag är att åka till någon närliggande ”plastic fantastic” affär, thailändarna kallar det rätt o slätt för market.

Det finns en eller ett par sådana på alla orter värda namnet. Där kan man hitta i princip allt, och då väldigt mycket plastprylar. Det är ren o skär lycka att botanisera i dessa ”affärer”. Det är sjukt billigt och färgglatt. Oftast ligger dom utefter trafikerade vägar så mycket av prylarna är rätt dammiga, men vad gör det? Det säljs ju även diskmedel och svampar där.
Så nu är reskläder införskaffade och sopsäckar till väskorna ifall det blir regn efter vägen när vi ska ut på vägarna igen.

Det har även blivit många middagar ihop med Eid och hennes familj, ibland gott och ibland lite för exotiskt, Rickard är glad säger han att han har mig som äter av allt det bjuds på, då kan han gå lite under radarn och peta med sitt ris utan att det märks så mycket. Men det är kul att testa på lite grejer man inte skulle komma på idén att själv beställa in på någon restaurang.

Det är ofta mycket olika musslor och krabbor inblandade i maten, och väldigt ”lätt” kokade ofta, vilket gör att smakerna blir väldigt fishy mot vad vi är vana vid, även mycket skal, och då menar jag inte bara på snäckor och musslor utan små rackarns krabbor som är uppshoppade med skal och allt, så det blir lite trixigt att äta för oss som är vana med korv och mos typ.
Men som sagt jag tycker det är kul och mycket är till och med gott, och på nåt sätt vänjer man sig, det ärj ju ofta så med smaker man måste lära sig och så är det hela livet, man börjar med majspuré och sen kör man bara.

Idag har det faktiskt varit lite sol så vi gick ner på stranden för första gången sen vi kom hit, jag solade lite och Rickard ”skuggade” lite och det var ljuvligt att få suga i sig lite energi. Sen blev det som vanligt lunch på vår balkong tryggt och säkert under tak, Hittills har den bestått av mamas nudelkoppar som vi tillrett med vår vattenkokare, men idag blev det lyxlunch, streetfood som vi inhandlade i gårkväll funkade kanon att äta kall idag, det blev kryddiga nudlar och små goda grillspett.

Jag ser nu att det här blogginlägget mest koncentrerar sig kring mat och väder, men är det inte så att semester ofta handlar om just det? Det är nästan definitionen av åtminstone svensk sommarsemester…alla bilder i kamerarullen föreställer människor som äter tillsamman på olika ställen och det mesta det pratas om är vädret…regn regn eller inte regn. Allt är i sin ordning med andra ord…vi gör allting rätt.

Men även om vi nu kommit fram till att vi har det rätt bra så känner vi att det inte blev riktigt som vi tänkt oss i Khanom denna gång, vi känner oss lite ”strandade” (kanske fel uttryckt ). Men en sak som då är så himla praktiskt när man reser på det här sättet är att man kan flytta på sig om det inte känns bra…och liksom byta sida, och efter att ha lusläst lite väderappar så har vi kommit fram till att i morgon ser det ut att vara lite uppehållsväder i allafall, så om allt går som det ska och vi kommer iväg hyfsat i tid så packar vi ihop och kör tillbaka till koh Lanta i morgon, eller åtminstone påbörjar återfärden. Det kommer nog ta ett par dagar eftersom det får bli som det blir, regnar det för mycket så stannar vi och slår läger efter vägen, och så är jag ju lite sugen på att se Thung Song igen.