Sista dagen i Khanom för i år, sista dagen på stranden och vår lånade rosa brödrost är nu återlämnad till sin ägare.

På morgonen var Rickard i väg med våra  svenska vänner på morgonmarknad och inhandlade färska räkor ( medans jag sov min skönhetssömn ).
Vår sista kväll tillbringade vi med Elisabet och Leffe och avnjöt dom hemmakokade räkorna med rostatbröd, ägg och vitlöksmajonäs, jäklarns så gott det var, en riktigt värdig avskedsmiddag.

Morgonen efter packade vi ihop oss för att åka en sista gång till Eid för att säga hej då och efterskänka vattenkokaren som vi fått ärva på koh Lanta, så nu har den fått ett ”forever home”. Vi hade även lovat att ha ett FaceTime samtal med hennes bror Nui som har blivit munk, ett märkligt samtal eftersom han inte kan ett ord engelska, men det var kul att se honom igen och han såg så fin o nöjd ut i sina oranga kläder, och kanske att vi ses nästa år om han kommer till byn.

Sen blev det buss till Surathani där vi bokade tågbiljetter för kommande natt till Nakhon Phantom för vidare färd till Kanchanaburi.

Efter en sömnlös mycket kylig natt på tåget var vi framme i Nakhon Phantom kl 6 på morgonen. Där inhandlades nya biljetter till nästa tåg som gick tre timmar senare..Det var även här som munskydden åkte på för första gången på riktigt.

För även om expertis säger att munskydd inte hjälper mot Corona Covid-19, eller virus överhuvudtaget, och då framförallt den sorten som är i bruk här som återanvänds dag ut och dag in, så tar vi seden dit vi kommer.

Asien överlag är ju en munskyddsälskande världsdel, speciellt i städer, så för att inte bli än mer nyfiket granskade än vi redan är på dessa platser där turismen är i det närmaste obefintlig så kändes det helt rätt att av respekt sätta på oss dom.
Väntan kändes otroligt lång på stenbänken, kanske extra lång pga total uttmattning, sömnbrist, värmen trots denna tidiga morgon, och på det ett ganska tätt munskydd. Detta skulle också visa sig bli den varmaste dagen på hela vår resa.

”Väderappen” säger att det är 39 grader i skuggan…med en känsla av 48 som peak vid 16-tiden.


Det är i princip omöjligt att vistas utomhus, det blev istället en tidig lunch på vårat guesthouse med en grön bebisorm slingrande på väggen bredvid som sällskap….Hamburgare och pommes (spännande att se vad våra thaimagar tycker om detta), sen dusch och en välbehövlig tupplur i vårat gungande rum till ljudet av floden Kwai´s ( Khwae Yai ) många aktiviteter.