Efter en ovädersnatt på koh Chang så packar vi ihop våra saker för som det känns biljonte gången och kör dom sjuttielva backarna till färjan för sista gången denna resa, vädret är med oss hela vägen, vi har dom svarta molnen i hasorna, men det blev inte mer än så. Vi fick vänta på färjan ett litet tag innan vi körde dom sista milen längs den guldregns kantade vägen till Trat där vi lämnade moppen.

Vi bestämde oss under resans gång att vi skulle hitta en buss redan idag till Sriracha, har alltid velat åka dit, pga ”tuppsåsen”som vi använder som typ ketchup hemma.

Det blev en bussresa för oss till Laem Chabang för bussen gick inte till Sri Racha, men därifrån kunde vi ta en taxi sas det i biljettluckan. Jag vet inte när hon i biljettluckan var i Laem Chabang senast, men det där med taxi var i alla fall inte aktuellt när vi anlände. Det var becksvart ute och vi hoppade av vid en bussstation som hade sett sina bästa dagar, efter lite runt frågningar så hade vi ett alternativ, taximoppe dom resterande 8 km.

Det alternativet visade sig inte heller vara en piece of cake, eftersom vi behövde två. Så efter lite snicksnack och diverse språkförbistringar så tog vi vårat pick och pack och gick till närmaste bensinstation…på såna ställen brukar det ju finnas lite fordon i drift, och efter att ha engagerat all personal i vårat dilemma så gick vi fram till en bil och frågade vart han skulle och berättade att vi var på väg till Sriracha. Han och hans familj var dock på väg åt andra hållet till Pattaya, men det tog mindre än en 1/2 minut så bad han oss hoppa in i bilen och dom vände och körde oss ända fram till hotellet. Dom ville verkligen inte ha betalt men vi gav ändå 200 baht som tip.

Trötta och hungriga checkade vi in på detta snofsiga hotell, dock fem trappor utan hiss, och lika många ner för att hitta lite mat klockan 21.30.

Efter en rundvandring i jakt på föda inser vi ganska snabbt att utbudet på mat är mindre än utbudet på tjejjer. Besvikelsen är stor över mina ”drömmars stad” Sri Racha. Är det så här överallt längs denna kust? Eller råkade vi bara hamna fel? Vi vet inte.

Mat hittades till slut, och riktig god, men jag har nog inte sett så många kackerlackor sammanlagt på åtminstone tre år som jag såg på gatorna här bara under denna lilla promenix.Jag är ledsen över att behöva säga att vår bekantskap med denna stad slutar kanske  här…

I morse promenerade vi med vår packning till piren som leder till den pyttelilla ön koh Loi, där tog vi färjan över till koh Sichang ca 40 min och 50 baht.Färjan var knökfull av helgfirande thailändare och vi hade för säkerhets skull förbokat boende. Med hjälp av vår kompis GubbenPåSidan (GPS) tog vi oss hyfsat snabbt till hotellet.

Ön verkar mysig så här långt, en by som känns trevlig och ganska fina vägar att ta sig runt på med moppen och enligt den tryckta turistkartan mycket sevärdheter som byggnader och tempel…den ”sevärdheten” som jag känner mig sugen på är Buddhas fotspår, det spåret ska vi leta efter i morron.

Efter en lunch som var supergod och stark så ögonen sved och andningsorganen fick hostspasmer när den tillagades så for vi iväg och letade efter vad kartan visade, öns enda beach.

Det är nog så att är man ute efter en superstrand med sol o bad som mål, så ska man nog välja en annan ö. Stranden var ganska liten och delen med sand ganska smal och resten är sten.

Stor del av stranden var täckt av tätt ställda parasoller med solstolar och små bord under, väldigt thaistyle, gratis att nyttja, men såklart finns det outsagda önskemål om att man handlar nåt att äta eller dricka.

Vi har i allafall bestämt att vi stannar här två nätter, om inte annat för att hitta Buddhas fotspår….kanske blir lättare att hitta det än Sriracha såsen i Sriracha.