Det kändes som om det blev mörkt tidigt i Khlong Phon, den redan ganska trötta byn stängdes så gott som ner efter mörkrets inbrott, seveneleven och några få restauranger lös fortfarande upp gatan.

Vi hittade en restaurang som tillsynes var påväg att stänga men som serverade oss en god middag och sonen i familjen satte sig på moppen och åkte och köpte var sin öl åt oss, när vi mätta och nöjda promenerade hem släcktes dom sista lamporna.

I morse promenixade Rickard iväg till 7/11 och köpte grillad toast och pulverkaffe innan jag vaknade, så vi med hjälp av vattenkokaren i receptionen kunde fixa lite frukost innan vi packade ihop och satte oss på mopparna igen.

Det är ett ganska varierande landskap vi susar igenom, vissa sträckor 3-4 filiga vägar i stekande sol så het att vinden känns som en varmlufts fön. För att vid nästa högersväng förändras till mindre vägar genom skuggande Palm och gummiplatage, där plötsligt vinden är svalkande.

Idag körde vi knappt 5 mil till Pak Meng, strax innan vi nådde målet tog vi lunch efter vägen för att vara rustade Inför letandet efter boende.

Väl framme är det en T-korsning med en lång gata som följer den oändliga stranden, på stranden står små grupper med plastbord, stolar och parasoller, vissa är nog knutna till restaurangerna på andra sidan gatan.

vid piren går båtar, små och stora ut till öar och för snorkling.

Gatan kantas av små restauranger och diverse shoppar som säljer blandade matvaror och typ flipflops, boende finns för mellan 300-1000 baht och det känns som det är en plats som bara väntar på anstormning av besökare, men det är skrämmande få.

Restaurangerna står tomma förutom ägarna som står och ropar välkomna vid vägkanten.

En storsäljare verkar dock vara dom färgglada saft/mjölk dryckerna med tillhörande geléklumpar och smaktillsatser i alla tänkbara färger, vilket också var poppis i Khlong Phon igår, har själv smakat nån beigefärgad med bruna klumpar i tidigare och det var faktiskt inte så illa som det låter.

Vi pratar med en rastakille som har kanske gatans enda bar och han säger att efter 19 är det totalt tyst på gatan, på  vägen hem efter vår kvällsmat ser vi dock några turister som sitter vid restauranger, men jag kan nog räkna dom på mina tio fingrar.

Men stranden är lång och folktom och människorna pratsugna.

Och när Rickard går ut en sista sväng för att fylla på vattenförrådet får han en påse med något friterat bröd med tillhörande grön gegga av tanten med sin matvagn utanför på gatan

…hon som kanske inte sålt något de senaste timmarna, hon insisterar att han skall ta emot den och vägrar ta emot några pengar…så nu har vi frukost i morgonbitti som vi redan har insett är en bristvara här.

”over and out” från ett overkligt varmt rum utan fönster och med en fläkt som tappert försöker göra ett nästan omöjligt jobb.