Resan till Khanom blev lite tuff när det gäller sömnen, även om avståndet inte är så långt och kusten den samma. Vi fördrev dagen och större delen av kvällen med vänner så på det sättet gick ju tiden fort och vid midnatt tog vi våra ryggsäckar och promenerade till tågstationen, trots den sena timmen så satt det några och inväntade tåget söderut.

Vid 00.40 kom det farande och vi hoppade på i våran vagn, det känns nästan som om man hoppar på i farten, men det är ju lite så med allt här i Thailand, först är det take it easy och chilla som gäller och sen när man minst anar så är det är det hurry hurry, men vi har börjat lära oss det nu.

De flesta i kupén hade redan dragit för sina skynken och försökte sova i skenet av lysrören och fläktarnas galna symfoni så vi kravlade oss upp i våra också, denna gång hade båda fått uppesängarna och det är ju inte det spontana första hands valet, men det var dom som fanns kvar när vi bokade.

”sängarna” är smala som..ja jag vet inte vad, och inga räcken och fläkten är ungefär trettio centimeter från nästippen och när tröttheten äntligen tog över nära-döden-upplevelsen och man slutligen lyckades slumra till lite så kom tågvärden och tjoade att det var Surat Thani nästa och då var klockan nästan 06 (?!) ve o fasa.

Väl av tåget lyckades vi ta oss förbi taxiförsäljarna och fram till lokalbussen som tog oss in till stan och den stora bussstationen för 20 baht/ pp.

Busstationen inne i Surat Thani är stor och det kryllar av små håliväggen resebyråer och människor som möter upp och vill sälja bussbiljetter, men vis av misstaget förra året så satte vi på oss våra mest målmedvetna ansikten och tog oss till andra änden av busstationen, där fanns en biljettlucka där vi köpte biljett till Khanom för 100baht ( motsvarande biljett förra året av försäljare 350..)

Det blir mycket tjat om baht hit o dit och det låter lite trist när jag läser vad jag skrivit, men samtidigt vill jag ju dela med mig av lite tips som jag kommit på under resorna, och det är ju klart att vi inte snålar oss runt hela tiden när vi reser, jag betalar gärna för mig och ger gärna extra ibland, men man vill ju inte bli lurad. Och vi äter gott och dricker gott och är det något vi vill göra så gör vi det…känner ibland att jag framställer mig själv som en snåljåp, men det är mer så att vissa saker tycker jag är ”ovärt” att lägga pengar på och andra inte, och även det kan ändra sig från dag till dag. För det mesta är själva boendet Inte en så stor sak för mig, ( men jag vet att många tycker att det är viktigt ), en annangång om vi är supertrötta och jetlaggade så är det kanske värt att ta en taxi..medan vi nästa gång krigar för att hitta en billig lösning det beror liksom lite på dagsformen..eller ibland är det bara en utmaning. Det viktiga är att man gör det som känns rätt för sig själv och sin plånbok..och att man vet att det finns alternativ.

Nu har vi i allafall varit i Khanom i femdagar, och det är ju också en sån plats som ligger oss varmt om hjärtat. Vi har umgåtts med trevliga människor, människor vi lärt känna under tidigare resor hit, vi har solat (vilket inte är så vanligt konstigt nog ) ätit god mat och mindre god mat…men annorlunda. Vi har även äntligen fått våran tvätt tvättad.

Och vår sista kväll i Khanom avslutade vi med lördagsmarknad tillsammans med kompisar och ett sista besök hos Eid och hennes familj, som ikväll även utökades av en hundvalp.

Vid 7-tiden på morgonen satte vi på oss ryggsäckarna igen och promenerade den hyfsat långa vägen till busstationen för vidare färd tillbaka till Surat Thani där vi lite på vinst och förlust hittade ytterligare en buss till detta vårat sista mål..en så kallad önskerepris innan Bangkok och hemfärd om knappt två veckor.