Tåget till Ban Krut från Huai Yang kostade 7 baht/pp ( knappt 2kr ) och då bjöd dom även på en mugg vatten, det var försenat ca 40 minuter men det var enligt ”stinsen” så som det brukar vara. Resan gick i 3:de klass vagn och tog ca 30-40 minuter. Och som sig bör fanns det möjlighet för den sugne att  shoppa loss på stickyrice, färgglada drycker i plastpåse och diverse maträtter, men vi satt nöjda och försökte ha koll igenom fönstret ifall det skulle dyka upp någon station som såg intressant ut som resmål inför kommande resor. Det är alltid spännande att fantisera om de orter man susar förbi och om vad som döljer sig bakom de konstiga och ibland roliga namnen. Jag brukar snabbt skriva ner dom på telefonen så dom finns till hands för senare googling och efterforskning, det är ju precis så som många av våra favoriter har börjat ta form innan första besöket.

Det var någonstans där i ivern som vi nästan lyckades missa vår hållplats, och kastade oss av i sista stund, vi är ju lite bortskämda också när vi är ute och åker på dom här lokaltågen eller bussarna att både chaufförer, konduktörer och ibland även andra medresenärer har lite ”koll” på oss blekfisar, att dom har snappat upp vart vi ska och brukar då vänligt men bestämt putta av oss på rätt ställe. Men inte denna gång utan denna gång var vi snubblande nära att få göra ett spontan besök i någon annan byhåla.

Det blev en mycket god Phad Thai på första bästa mathak innan vi började vår promenad till vårat guesthouse Siripong. Vårt första mission när vi checkat in blev att fixa en moppe, och sedan hitta en Laundry service eftersom vårat redan lilla urval på kläder krympt till det nästintill obefintliga och vi numer kånkar runt på var sin påse smutstvätt.

Nu är lyxen i det fina rummet  på Django homestay i Huai Yang ett minne blott och vi är nu tillbaka till hinktoan och en inte helt förnämlig avloppslukt, men med en tack och lov med välfungerande fläkt.

Det blev en god middag ihop med lite vänner och sedan en nattlig moppetur med fortsatt efterforskning av någonstans att få kläderna tvättade, något som alltid brukar finnas i varenda gathörn annars men som här helt verkar vara utkonkurrerat av så kallade tvättomater, men hur ”ekonomiska” vi än är på våra resor så är det det en lyx jag inte vill göra avkall på..jag vill INTE tvätta själv varken med eller utan tvättomat, det bor tydligen en liten prinsessa i mig också ?.