Vietnam-HCMC

Ojojoj vi har haft bråda dagar, Det började med att vi bokade en trip med övernattning i Mekong deltat. Och ska jag vara riktigt ärlig så hade jag inte riktigt koll på vad vi bokade, engelska kunskaperna här sviktar lite så det blir lite som det blir med allting, men hela upplägget kostade knappt 200kr per person.

Vi mötte upp en blandad skara vid 8.00 och klev på en buss från förra seklet, det blev ett par timmars färd och första stoppet fick vi bekanta oss med en samling gigantiska buddhor bland annat den skrattande buddhan, liggande buddha och den kvinnliga buddhan ( visste inte att det fanns en sån ?) sen följdes dagen av diverse båtfärder med stora och små båtar där vi gjorde strandhugg med te och lunchpauser och i samband med dessa så fick vi se hur man gjorde cocos och durian godis, jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar durian eller inte, dock har man ju ovanligt lång tid på sig att klura på detta eftersom den minst sagt ”annorlunda” smaken har en tendens att hänga sig kvar i gomseglet mer än önskvärt länge, vi fick även se hur man tillverkade rispapper som används till att bland annat göra vårrullar med.

När den långa och välfyllda dagen började lida mot sitt slut så var det dags att ”skilja agnarna från vetet” så att säga. Vid bokningen av den här trippen fick man nämligen välja övernattningsform antingen hotell eller något som dom kallade ”homestay”, och det sistnämnda skulle enligt bokningskvinnan innebära att man skulle få bo hemma hos en vietnamesisk familj och hänga med dom på kvällen och även laga maten ihop med dom. Det skulle vara en mer ”äkta” upplevelse?..och äkta känns ju bra.

Men när hotellväljarna blev avsläppta efter ytterligare en bussfärd och vi satt kvar tio stycken (som enligt oss själva var lite ”äventyrligare” )och när vi dessutom fick höra att vi skulle till samma familj så började jag ana lite ugglor i mossen?. Det blev lite diskussioner som inte ledde någon vart, och som vanligt blev det lite ja ja det blir som det blir, och vi åkte vidare med bussen medans hotellväljarna kastade långa medlidsamma ögon efter oss när vi försvann i mörkret.

Bussen stannade i en liten by där en man mötte upp oss och vinkade oss att följa med, vi trixade oss fram till en båt som låg förtöjd och uppmanades att hoppa i, det var en öppen båt typ longtail och han styrde ut i en ganska smal kanal, färden varade i ca 15-20 minuter i totalt mörker, det enda ljuset var ifrån ”chaufförens” pannlampa som flackade runt över vattnet tillräckligt mycket för att man skulle kunna se fladdermössen som flaxade över oss?, då och då såg man lite ljus ifrån hus och skjul som låg efter kanalens kanter (hör nu att det låter lite mer läskigt än det var…men lite spännande var det allt) till slut kom vi fram till något som jag mer skulle vilja kalla ett guesthouse, långbord var dukat och efter att vi fått våra rum så fick vi slå oss ner.

Matlagningen som var utlovad bestod i att vi med hjälp av grönsaker, risnudlar, räktempura och rispapper skulle bygga våra egna vårrullar, nu i efterhand så ska jag erkänna att det var ganska skönt eftersom vi var både trötta och hungriga efter den välfyllda dagen, huvudet var överstimulerade av alla intryck och kroppen understimulerad efter all buss och båtåkande så efter maten och lite snicksnack kring bordet så kröp vi in i våra rum under myggnätet, det var dock lite svårt att komma till ro eftersom väggarna var papperstunna och taket bestod av en pressening vars utsida användes flitigt av något eller några slags djur, vet inte av vilken art…men typ råttstorlek?

Det blev tidig revälj, upp kl 6 och frukost, sen iväg i båten igen för att möta upp ”hotellväljarna” på floden i en annan störrebåt för vidare färd till en så kallad floating market. Det blev även ett besök till en fruktträdgård som avslutades med en lika lång bussfärd hem. Med facit i hand bra utdelning på dom 200 spännen.

Efter hemkomst till Saigon checkade vi åter in på vårat hotell. Men vi ger oss inte så lätt utan vi tänkte att en liten kvällspromenad på en mil är ju inte fel, Hela stan håller på att pyntas med gula och oranga blommor inför kommande nyårsfirande och det råder feststämning överallt, och det är galet mycket människor…och moppar, fick idag reda på att det finns 10000000!!!! motorcyklar bara här i Saigon.

Efter detta aktivitetsmaraton stupade vi i säng med vetskap om att idag skulle vi också ut på tidig galej med buss till cu chi tunnlarna och krigsmuseet och oj vilken dag det blev, vilken otrolig historia dessa människor bär med sig och vilket fantastiskt folk jag är full av beundran och ödmjukhet inför deras livsöden som än idag är ständigt närvarande och verkligt.?

Men det får bli en annan historia, detta inlägg är redan för långt, men som sagt det blir som det blir.❤️☮️