Nu har första upplagan av plan A tagit form, Och efter att ha stött o blött i visumfrågan några varv så kör vi the easy peacy way. Det är absolut inga problem att skaffa ett turist visum till thailand, utan problemet är att om vi skulle starta med Vietnam så visste vi inte riktigt när vi ville att det skulle börja gälla…eftersom vi inte vill bestämma i förväg hur länge vi vill stanna V-nam.

Så nu ser planen ut som följer, biljett bokad till Bangkok 13 jan och hem från Bangkok den 23 mars. ( och Ja, det finns folk som bor kvar hemma så jag vågar lägga ut datum ? )

Någonstans inom dom första 30 dagarna kommer vi att lämna Thailand och ta oss till V-nam och kanske vidare någon annanstans längs kusten mot T-landet…vi får då tidigast passera gränsen tillbaka när det är max 30 dagar kvar innan hemfärd till Swedala. Det betyder kort o gott att vi kommer att vara på resande fot i 70 dagar varav MINST 10 kommer att vara i Vietnam ( och kanske södra cambodia som combo ).

Det är alltså nu det roliga börjar, när förutsättningarna och själva ramen är bestämd, det är som att fylla en påse med plockgodis, man stoppar i dom godaste bitarna eller dom man för stunden är mest sugen på…och sen några nya godbitar som man blir nyfiken på..och så några som man hör talas om längs vägen kanske… så kallad ”impulshandling” ?

Jag sneglar lite åt Krabi igen..vi blev ju väldigt förtjusta i Krabitown, vad finns det för något vid den kusten om vi bortser från ao nang och railey? finns det några mysiga byar eller samhällen? jag googlar och zoomar kartor och läser det jag kommer över.

-Jag tänker att vi ska banta vår packning ytterligare, för tänk så mycket onödigt tjafs man släpar runt på…näh! den ska allvarligt ses över.

-Jag tänker på hur vi ska ta oss runt igen..och åter igen så lutar det åt ”moppe”, tror det blir lättare att scanna av området så man inte missar något litet guldkorn. Ja ni förstår ju hur det snurrar runt.

-Jag tänker på att det faktiskt snart är sommar, även om det känns trögt på den fronten, i alla fall med värmen …

-Jag tänker också på att det är nu jag ska jobba ihop tid till nästa års drömmar, så att det finns timmar på kompkontot att dryga ut den innestående sommarsemestern med.

-Jag tänker också att det är värt varenda sommarnatt som jag lite surt kör till jobbet medans grillarna lagom tänds i området och det går att förnimma dofter av tändvätska, rödvin, och myggspiraler i en härlig symfoni.

-Jag tänker att det är värt det… när Januarimörkret är här och inte ens adventljusstakarna finns kvar. Någonstans där mellan elstakarna och tulpanerna…det är då det är värt det… nu är det bara att köra, ända in i kaklet!!