Nu har vi lämnat koh Sukorn bakom oss med viss sorg, kl 7 imorse tog vi en tuk tuk moppe till piren, vi åkte genom den lilla byn och förbi skolan och fast vi bara varit på ön i fyra dagar hade vi redan hunnit träffa så mycket gulliga och vänliga människor, folk vinkade som alltid när vi kom farande fast nu inte bara nyfiket utan också igenkännande.
vi tog longtailbåten in till piren tillsammans med ca tjugo andra med packning av kartonger, säckar och skolbarn i uniform ätandes små frukostpaket av ris och grillad kyckling invirat i bananblad.
Där hoppade vi på en så kallad songthaew en tvåbänkars ”lokalbuss”, för knappt en timmes färd in till Trang.
Jag tror verkligen vi kommer att återvända till Sukorn, det känns verkligen så, det fanns inte mycket att göra men stämningen var välkomnande och genuin, turisterna få och även dom var stillsamma.
Skulle väl kanske påstå att medelåldern låg lite högre här än på andra ställen vi varit på vad det gäller turisterna men det kan ju vara för att partyfaktorn var väldigt låg. Det var många ”longstayers” som hade varit upp till tio veckor på ön. Men vi hann även se folk som kom och for vidare.
Vissa kan man förundras över hur dom tänker när dom åker till en liten ö, kommer med longtailbåt som stannar femtio meter från stranden och har packning så tung att ingen av dom orkar bära den och tar förgivet att någon annan ska bära den högt över vattenytan hela vägen in till stranden för att sen bära den över sanden och fram till resorten…och sen vidare till bungalowen, och det dessutom utan en blick eller ett tack. Thailändare är ofta huvudet kortare och väger hälften av väskinnehavaren (och väskan) och förväntas kånka på den, sen far dom vidare två dar senare till nästa ställe där någon annan ska bära runt på deras prylar. Min åsikt är att har man en väska så tung så att man inte kan bära den själv, så kanske man ska anpassa resmålen efter det, antingen i form av ställen med underlag för hjul eller ett ställe som tar betalt för sådan service…inte till en 600 bath resort utan ”piccolo” eller vad det heter. Och man undrar ju vad fasen dom har med sig?!..dit där dresscoden är sarong och flipflop.
Nåväl nu är vi på plats i Trang där vi tillbringar natten, och i morgonbitti bär det av till koh MOOK.
Hej, jag följer er resa med stort nöje. Nelly och Olle korsar er väg. De har precis varit på Koh Muk. Många kramar.
Vad kul att höra 🙂 jaha vad spännande har totalt missat att dom är iväg..men dom kanske inte är lika jobbiga som vi och lägger upp bilder på Facebook hela tiden ha ha. Hoppas dom haft det bra, vi var på koh MOOK för fyra år sen och det har hänt mycket här sen dess, mycket fler boenden och restauranger men det är ganska mysigt tycker jag, man hoppas bara att dom hinner stoppa i tid så det inte blir för mycket, känns rätt lagom nu tycker jag.