I går var vi på ”utflykt”, och då inte till khao SOK  som jag trodde utan till Rajjaprabha dam som är någonslags damm eller fördämning eller vad man ska kalla det, det var väl fint men inte så att jag skulle åka dit igen, vi var även på ett ställe inärheten med en cool hängbro och häftig natur, det tog ett tag innan vi fått tuk tuk föraren att förstå vart vi ville åka, och att vi ville att han skulle vänta på oss så att vi kunde åka med honom tillbaka, mycket handviftande var det.

kvällen tillbringade vi med en nyfunnen vän, en kille från Tyskland Dominiqe ,vi intog några Leo utanför den lokala affären tillsammans , mycket trevligt.

mycket av vår tid i Ban ta khun har handlat om mat, om vad vi ska äta hur vi ska hitta något att äta och så har vi fantiserat om mat.

Vår tyska kompis Dominiqe ?

Jag är inte på något sätt kräsen när det gäller mat utan äter det mesta, åtminstone en gång…men det kan jag säga att skulle jag bo här på vischan så skulle jag bli smal som ett snöre. Efter tre fyra dagar med endast papayasallad och nått litet grillspett eller nån liten räka från marknaden så blev det nästan så att man slutade vara hungrig, på ”utflykten” så kändes det nästa lite lyxigt med en pappmugg med färdig nudelsoppa.

I morse hoppade vi på en knökfull buss utan sittplats för att åka dom ca 10 milen till khao lak, och hur spännande och berikande det än är att resa runt utanför turiststråken så kändes det underbart att komma hit till svennebanan-land och botanisera bland restaurangerna och äta det vi tror är thaimat.