Då har vi alltså hamnat i Ban ta khun, en liten byhåla som korsas av en sexfilig landsväg. De många filerna till trots så är det inga problem att spankulera över när man behöver, den är mindre trafikerad än vägen på koh Samui.

Den enda hittills som pratat engelska här har varit en trevlig munk som rickard träffade i morse när han skulle leta upp nåt till frukost åt mig :-). Vi bor på ett guesthouse bredvid floden som rinner förbi här. Dom få européer som syns till är på väg till khao SOK en national park som inte ligger så långt här ifrån, vi funderar på att ta oss dit i morgon.

Idag har vi promenerat låångt, alla man möter och som kör förbi på vägen vinkar och hejjar man känner sig som riktiga celebriteter. Anledningen till denna långa promenad var inte bara att röra på semester hullet utan vi ville se oss omkring lite..och det finns ingen som hyr ut moppar här…eller så förstår dom inte vad vi säger när vi frågar vad vet jag? Så det var bara att promenera om man ville få se nåt.

gårdagens middag intogs på den lokala marknaden och bestod av kycklingspett och om det är nån som undrar var resten av kycklingen tar vägen när det som i Sverige nästan bara serveras filé?..så kan jag berätta att här serveras ingen file’. Här serveras det ”skinnspett”, ”rumpspett”, hälsenor och i princip allt utom filé. En currykryddad korv, mangostickyrice och som avrundning på det en pannkaka..fatta att man måste promenera, tur att dom inte hade moppeuthyrning.