Dagarna har varit lata och bekymmersfria. Men nu börjar det dra i hop sig till att lösa lite problem eller åtminstone nödvändigheter…vi får väl se om problem uppstår.

Vi måste försöka hitta något trafikverk eller någon liknande myndighet. Skatt och försäkring på moppen är betald fram till juli. Men vi är ju liksom inte här då och kan betala vidare det då. Så vi måste försöka förskottsbetala någonstans.. men vet inte var.

Nästa fråga vi måste ta tag i är var vi ska parkera vårat lilla fordon till nästa år när vi åker hem om en knapp månad.

Sen är det ju det där med förlängningen av visumet som måste fixas på immigration, det brukar ju inte vara något problem men det ska ju likväl göras
Så det är lite sånt som snurrar i bollen mellan strandhäng och val av matställen, så ni hör ju det är ju inte BARA här heller 🙂

Det har i allafall blivit ett återbesök på bamburestaurangen ut efter mainroad som vi blev lite förtjusta i, jag hade bespetsat mig på catfishen som låg på grillen vid ingången från trottoaren. Så en sån fick det bli för mig. Dom ser verkligen inte så roliga ut, lite som en blandning av en gädda och orm.
Men den var god men lite pillig att äta och ganska mycket småben, men jag är inte så känslig mot ben dom minsta slinker ner och dom lite större sorteras ut i munnen ( man får inte vara för ”glupsk bara ). Nöjda och mätta åkte vi vidare mot ”hemmet”. Vi passade dock på att stanna till på Mancave bar…det stod en massa coola motorcyklar utanför och dom måste ju inspekteras närmare.
Vi har varit där tidigare så barägaren Rush ( tror jag han hette, oviktig info, detta är mest för att jag ska komma ihåg ) kände igen oss och då var ju Rickard såklart tvungen att gå in o snicksnacka med grabbarna med dom coola västarna. Och efter lite småprat och handviftande så visade ju Rickard bild på sin mc ( dock inte hälften så cool som deras ) och frågade om han fick vara med i deras ”club”ha ha. Det slutade med att han fick ett klistermärke iallafall med deras clubmärke och det gjorde ju hans kväll.

Man skulle ju kunna tro att det enda vi gör typ är att hänga på barer och äta, men även om äta är en stor del av vår tillvaro här både i tankar, diskussioner och i praktiskt ätande så har vi även mycket tid att göra ingenting.
Att göra ingenting är en konstform som tar en livstid att lära sig men när man som vi fått kläm på det så är det faktiskt väldigt skönt, när det är självvalt såklart som med så mycket annat…det är skillnad på att vara själv och att vara ensam likadant som det är skillnad på att vara sysslolös och att äga sin tid.

Det är oerhört varmt och fuktigt här nu även om termometern bara visar 33 grader i skuggan så är upplevelsen närmare 40 både enligt väderappen och enligt mig. Det är så att luften bränns även när man kör moppen som i vanliga fall brukar kännas svalkande.

Vi har idag varit ute på lite expeditioner som vi inte riktigt är på det klara med hur och vad det kommer att resultera i, men ni kommer att få veta tids nog oavsett resultat ( och ni som  läser och vet, knip igen! ) Det är inte ofta den här mediokra bloggen har en cliffhanger så ge mig denna, jag måste få njuta av den lite 🙂

Vår lilla expedition tog oss i alla fall ut på en lite roadtrip bland annat till Lanta noi, och som den uppmärksamme sett så är det lite ”lantligare” miljö där än på Lanta yai där vi mestadels hänger. Idag korsades vägen av ett gäng bufflar som varit och tagit sig ett dopp i ett vattendrag så det blev ett litet trafikstopp efter vägen. ( och som synes inte är så hårt trafikerad )

Efter ytterligare någon mils körning var det några apor, men tyvärr var jag inte tillräckligt snabb med kameran så att jag fick en bild på den lilla söta..så fick nöja mig med den här inte lika söta men något förvånade äldre brorsan.
Efter några tuffa dagar mentalt ( relaterat till cliffhangern ) så säger jag god natt och lägger in en bonus bild på en annan colt designad restaurang bara för att jag tycker den är lite fin