Lika duktiga som vi är på att snabbt sprida ut oss och våra pinaler när vi checkat in någonstans, lika snabba är vi på att packa ihop oss när det blivit dags att ge sig av, det går liksom på rutin. Jag fattar att många tycker det verkar jobbigt och ovärt, men det funkar faktiskt bra även om det såklart är jätte nice att boa på riktigt ibland när man är ute så länge som vi är, men vi ser ju till att göra det också när vi hänger på Lanta, man vill ju som alltid både ha kakan och äta den.

Jag vill också ge en shoutout till Thailands vägverk, jag tycker att vägarna här är super att åka på allt ifrån landsväg till stadstrafik, såklart att det finns skavanker men i stort sett så är dom fina, nu gör ju inte jag den bedömningen utifrån ett förarperspektiv utan utifrån den som sitter bak och får själva skumpet i gumpen så att säga.
Vi har nu åkt ca 9 mil idag inklusive en felkörning och det har varit igenom små samhällen, Rena bonnvischan och ren o skär landsväg som ibland känts oändlig.
Det har blivit ett glasstopp vid en affär eftervägen, vi var nog absolut dagens happening där när vi anlände med vårat ekipage, det blev lite smygande runt hyllorna och fnissningar och många ögon.

Annars blev det mest ett par snabba bensträckare för att stretcha rumpen. Att ha en egen ko verkar va en grej..eller tjur vad vet jag, nåt nötkreatur i alla fall. Överallt efter vägen står det med förvisso ojämna mellanrum ett ensamt fjättrat ”kodjur”.  Jag har även sett flera gånger när man är ute och åker på kvällen att då är det någon som kommer och hämtar sitt kodjur och leder ”hem” det. Jag har aldrig förstått varför dom prompt ska stå och beta utefter vägar helt själva, är det för att dom ska ha nåt att titta på under dagen? Kanske är trist att stå ensam på nån random åker? Vad vet jag.

Nu har vi i alla fall anlänt i Thung Song, en lite större stad som vi faktiskt varit i ett par gånger tidigare och har gillat så det känns kul att vara tillbaka.

Efter att ha installerat oss på nytt så tog vi en välbehövlig dusch och bokstavligen spolade av oss resdammet för att kunna ta oss ut på nytt på jakt efter mat.

Mat i denna stad verkar ätas på marknad, vi har ändå hasat runt nästan 6000 steg och inte sett en enda restaurang ( jo nåt hål i väggen kanske )…6000 steg kanske inte låter mycket i era öron men i flipflop och i thailändsk stadsmiljö, upp o ner för 30 cm höga trottoarkanter vejandes för moppar och nerhängande presseningar och gu vet vad, men iallafall mat på marknaden fick det bli, en korv, nån friterad macka fylld med crabstick och ”salladsås” ( kallade dom det ) för att stilla den värsta hungern.

I ena änden av marknaden hade nån fått snilleblixten att ställa ut bord och stolar så där slog vi oss ner och fyllde det sista hålet i magen och delade på en Pad Kapaow. Till den serverades också en skål buljong som var förvånadsvärt god fast det låg några grå ( möjligtvis ) kycklingdelar i, dom åt vi dock inte …Rickard trodde det var ”skådekyckling” så då fick det bli så.

Efter att mättat våra magar var det dags att gå på kalsong jakt ( eftersom Rickard ligger lite efter med tvätten ) och det kan man ju tycka är en enkel match, det ligger ju i drivor i varje gathörn i Thailand både Björn Borg och Calvin Klein, ha ha men icke i dessa delar ska ni veta. Vi frågade oss hjälpligt fram med handviftningar och thaiengelska och till slut hittade vi en affär som sålde kallingar och det stod varken Björn eller Calvin på dom.
Vi sprang även på det här gulliga ekipaget.

Efter dessa äventyr var vi helt slut och trötta i fötterna så vi shoppade med oss iskaffe från 7/11 och några extremt söta munkliknade saker från marknaden…jag hittade även avocadomjölk där och det har jag aldrig provat så det fick bli en sån också som fick följa med ”hem”. Kaffet var sjukt gott, munk lookaliken inte så god, avocadomjölk jättegott!

Kvällen slutade i ett kackerlacksdrama! Rickard såg en i mitt tycke gigantisk kackis i badrummet.

Och eftersom han inte kunde hitta något passande tillhygge på vårat rum för att oskadliggöra odjuret så tvingades han gå ut i receptionen och hämta förstärkning som i detta fall var man med stor sprayburk.
Men självklart hade den försvunnit när förstärkningen anlände…och vad kan vara värre än att veta att den finns..men inte var? Han fick spraya lite i blindo innan han fick tillåtelse att lämna våtutrymmet ( och sprayen fick vi ju förstås inte behålla den tillhörde väl hotellets krislåda )

Lagom till spraymannen var utom synhåll så går jag in på toa och då ligger den ju där på rygg o sprattlar med benen.
Det blev min hjälte till man som endast utrustad med plastpåse fick fånga den, nu bor den i en väl tillknuten påse i soptunnan utanför vårat rum.…och det enda jag kan tänka på är ”när kommer hans kompisar och letar efter honom?” Jag måste för böveln skärpa mig! Det är en jäkla SKALBAGGE!