Äntligen är vi är här och har landat både fysiskt och psykiskt. Upplevelsen är lite samma känsla som om man hoppat på en sistaminuten resa, även fast planeringen har varat länge, men reslustkänslan liksom försvann i pappershögen med alla dokument som skulle skrivas ut och ”klistras in” överallt på hemsidor och i ansökningar.

Det blev ju liksom att resa med 24 timmars varsel när testet hemma i Sverige visade negativt. Men efter en mer än behaglig flygresa ner så landade vi i Phuket och där jäklar i min lilla låda var dom mer än bredda, jag tror det tog en kvart från att vi landat tills vi satt i den förbeställda SHA bussen. Och då hade vi hunnit gå igenom säkerhetskontroller, fyllt i immigrationpapper, blivit stämplade i passen, alla papper kollade och fått en pinne i näsan igen, grym effektivitet.

Sen ca fyra timmars transfer direkt till koh Lanta och incheckning på vår förbetalda SHA++ resort, väl där så fick vi vänta i kanske en halv timme då det efterlängtade mailet med testresultatet kom, vi var NEGATIVA!

Nu kunde vi börja våran semester som ”fria” människor..i åtminstone fem dagar, fram till nästa test som också det är förbeställt och betalat.

Vi åker med en så kallad sandbox, och vi valde att ha Krabi som vår sandlåda, det innebär att vi inte får lämna Krabi innan tredje testet (inklusive det i Sverige) är taget och visar negativt. Men sen är vi fria att åka vart vi vill.

Allt känns nästan som vanligt här, den enda ”inskränkningen”på vår annars sorglösa tillvaro är att vi måste bära munskydd när vi åker moppe (?!) och när vi går in o affärer eller där det är mycket folk. Men å andra sidan så är det väldigt lite folk här, stränderna är nästintill öde och många restauranger står tomma eller är helt igen bommade.
Men annars är allt sig likt, solen skiner ikapp med koh Lantas innevånare som har kämpat sig igenom pandemin med ibland obefintliga ekonomiska förutsättningar men som nu börjar se ljuset i tunneln och är så tacksamma att vi är här.

I morgonbitti ”moppar”vi in till Sala Dan och dr Pad för att återigen få en pinne i näsan…och förhoppningsvis blir det vår sista på denna resa.

Än så länge har vi inte ångrat en sekund att vi tog oss igenom oron och pappershögen för att ta oss hit allt har varit väldigt smidigt och effektivt…vi får väl se om jag ändrar åsikt efter morgondagens eldprov hos dr Pad.