Efter en alldeles lagom lång moppetur så var vi då framme vid Hat Thung Wua Laen Beach och har checkat in på Albatross Guesthouse, det ligger inte  vid stranden utan på vägen mot stranden, det känns helt ok med fläkt, inte så fancy som det vi hade i chumpohn men mera vi tror jag.

Vi har rekat lite nere vid stranden och det verkar finnas lite restauranger, en av dom utlovade även livemusik till kvällen så det finns hopp.

Det är som alltid blåsigt på denna kustremsa som jag skrivit förr och Rickard gnäller lite för att han får håret i ansiktet..å andra sidan blir det väl mindre mygg då tänker jag (eller var det tvärtom?)

Vi trotsade regnskurarna och åt middag vi vattnet, för min del blev det vitlöksmusslor som var supergoda, men nu med facit i hand kan jag meddela att livemusiken uteblev…eller också var det för att vi gav upp för tidigt.

Idag har vi fortsatt vår resa norrut, vi har åkt längs kusten hela vägen och med jämna mellanrum gödslar dom med stora skyltar med bilder på vita stränder och blått hav och så fort det står något med beach så svänger vi av och åker ner och tittar, och ja det är beacher hela vägen ibland till synes oändliga och ibland mera lagunaktika.

Alla dessa val..

Tyvärr är det sjukt skräpigt det är breda strängar av plast, flipflops och glas, och man ser tydligt att det kommit med vågorna och kanske även med stormen som var för några veckor sedan, och eftersom stränderna ej är nyttjade så är det heller ingen som gör något åt det troligtvis tröstlösa arbetet. Vi såg dock på en av stränderna där man håller på att dra igång en stor resort en stackare som gick och sorterade bland soporna.

Det är en buffé av dofter som passerar näsan när man kör genom landsbygd och små byar en del angenäma, och en del mindre angenäma. Det är en blandning av apbajs, vitlök, ibland torkad fisk, ibland färsk fisk, röken från någon sopeldning

Gummi på tork

…eller den lite ruttna lukten ifrån någon del i hanteringen av all gummi som produceras överallt, ibland i större anläggningar men oftast lite mer ”hemma hos” där man kan se det ny manglade gummit hänga på tork i någons trädgård. Och även om jag förstår att de flesta av dofterna jag räknat upp får dom flesta att rynka på näsan så måste jag ändå erkänna att jag skulle inte vilja vara utan någon från doftpaletten, det luktar Thailand helt enkelt.

Room9 hostel

Vi har nu slagit läger för kvällen och natten i en byhåla som enl googlemaps heter Pak Khlong vi hittade ett hostel eftervägen, och vi blev mer eller mindre ”headhuntade” in här, vi hade saktat ner lite vid skylten då blir omkörda och invinkade av vår nuvarande landlady som kom med sin pickis, men det känns som ett bra beslut att stanna här.

Jag har även en viss tillförsikt inför framtiden, det är ju snart val i Thailand och kandidaterna exponeras på skyltar och högtalar prydda fordon. Och jag vill bara säga att snubben med nummer 5 som siffra spelar Thailändsk reggae på högsta volym i sina högtalare ( och i Thailand har dom HÖGTALARE ). Jag vet inte vilka vallöften han har eller vilken politisk inriktning…. men reggae är väl ändå kärlekens musik? Peaceout ✌?från en landsväg i Pak Khlong.