Idag har vi varit på ”dugongsafari”. Denna happening startade i gryningen…kl 9.00, med att vi tog oss in till byn med moppe tuktuk till en väntande longtailbåt, med på färden var även två fransyskor.

Vi tog oss ut till platsen där dugongerna, alltså sjökorna bor, motorn stängdes av och ankare kastades. Vattnet blev tyst och stilla och vi spanade andäktigt ut över vattnet, enligt vår båtförare så dyker ”kossorna” till botten och gömmer sig vid båtljud så det måste vara tyst i vattnet.

vi väntade och väntade, ibland hojtade båtkillen till och pekade utåt vattnet och vi tokstirrade ut i det blå utan att se så mycket som ett stänk, efter ett tag kom ytterligare en båt med hoppfulla blekfisar vars motorljud gjorde att vårat hopp sjönk tillsammans med dugongkossorna, detta upprepades ytterligare en gång, vi var nu tre longtailar som i drygt en timme låg och guppade varvat med att motorerna slogs på för att byta position och återigen då samtidigt vara tillbaka på ruta ett…ner med dom skrajja kossorna på botten igen. Och så där upprepades det ett tag, vi hörde dock ljudet av en sköldpadda som ”dök” och fick lära oss skillnaden på dykljud på sköldpadda och digong…padda splosh och kossa svosh.

Men det är aldrig försent att ge upp som man säger, Inga dugonger blev det och fyra timmar senare och 500 bath fattigare så tuffade vi hem efter vår första och förmodligen enda dugongsafari lite som att fiska utan att få fisk och att gå på tigerjakt utan att träffa en tiger.

Men andra djur har vi alldeles för nära inpå, i vår hydda bor en jättestor tokayödla som tjoar och tjimmar på natten men är totalt värdelös på sitt jobb, nämligen att käka spindlar och kackisar, för dom huserar tydligen fritt här, Rickard fick idag göra en heroisk insats med att jaga ut en fet kackis med sopkvasten, medans ödlan satt nyduschad på toan skrek ja vad ska man säga? Man kan inte lita på nån längre inte ens sin egen husödla.