Hat yao betyder long beach på Thai och ligger på den sydvästra kusten.

Vi blev dumpade på piren, det var tydligen dit bussen gick, där stod vi ett tag och blängde och insåg att där fanns inga guesthouse eller rum för uthyrning, men folk pekade framåt landsvägen så det var bara att börja gå.

Det var Myyycket glest med resorter och guesthouse och när vi väl hittade ett så hade det börjat skymma, så valet var enkelt.

Det första vi ser är en naken gubbe på en förstukvist, känslan var överhuvudtaget lite av ”den sista färden” om ni sett den, det var bara banjoklinket som fattades.

Jag ljuger inte om jag säger att det är det absolut värsta, sunkigaste skitigaste och läskiga stället vi någonsin bott på, och ni som känner mig vet att jag är inte gnällig. Men som sagt det började bli mörkt så det var bara att checka in.

Som grädde på moset så blev det strömavbrott i ”skogen” precis lagom till middag som vi skulle avnjuta på den helt galet risiga restaurangen, detta upprepades tre gånger till under natten. Varje gång den slogs på igen vaknade man med ett ryck när fläkten drog igång i rummet då den gick igång i otakt…då var det bara att masa sig ut ur myggnätet och sparka på den så den slutade att skramla.