Pattaya 2013
Jaha vad ska man säga.. då har man hållit på att fnysa o ojja sig om Pattaya i flera år utan att överhuvud taget satt sin fot där, men nu skulle det bli ändring på det, jag vill ha på fötterna när jag pratar om nåt.
Vi hade nån vecka kvar innan vi skulle till Bangkok för vidare färd hem.
Vi anlände ganska sent på kvällen vill jag minnas och blev avsläppta efter vägen vid någon bensinmack och vi började gå åt det håll som såg ut att ha mest bebyggelse, vi hade verkligen hamnat i utkanten av vad som borde vara Pattaya.
Det dyker upp lite hotell och guesthouse när vi går runt i väldigt folktomma kvarter, men antingen är det stängt eller fullt.
Det vi tillslut hittar är ett hotell som vi redan innan ser att det är way off vår budget, men det känns som om valen är få och klockan sen så det fick bli detta i våra ögon lyxhotell tror det kostade 2000 bath/rum, vi checkar in och än så länge har vi inte sett en skymt av det beryktade Pattaya.
När morgonen kommer och vi ätit frukost så bestämmer vi att ”ungarna” får stanna vid poolen (nån ska väl nyttja detta fina hotell) och jag o mannen börjar gå för att hitta något billigare och liksom ”hitta” staden.
I början av vår promenad ner mot vad vi tror är vattenhållet, ser Pattaya ut som vilken thaistad som helst, små affärer som säljer diversegrejjer, lite mathak blandat med moppeverkstäder.
Det är först när vi kommer ner till vad man skulle kunna kalla strandgatan (om man nu skulle ha kunnat se stranden) som Pattaya lever upp till sitt rykte, i allafall synbart, det har säkert funnits innan också men lite mer i skymundan.
Nu däremot finns inget som är i nån skymundan..nu skyltas det med tjejer på varenda barskylt och det är nog få barer som har färre än 8 strippstänger, av stranden som enl google ska vara en av thailands finaste syns inte en skymt, barerna är liksom byggda på pålar ut över vattnet.
Vi inser att här går det ju överhuvudtaget inte att bo, ingen tillgång till stranden och var vill man ens gå ut efter mörkrets inbrott?, inte för att jag på något sätt skulle vara rädd det är jag sällan eller aldrig i Thailand men det skulle bara kännas äckligt, pinsamt och felplacerat.
Vi måste ju ta oss någon annanstans, nu hade vi sett färdigt och nu är åsikten om Pattaya min egen och ingen annans, Pattaya är inte bra!.
När vi stod där och såg villrådiga ut kom det fram en man och frågade om vi behövde hjälp och vad vi letade efter.
Vi förklarade att vi ville till nånstans där vi kunde bo och kanske få lite strand.
Han tipsade då om Jomtien det är dit alla åker för att sola och bada.
Vi haffade en taxi och gjorde en deal med chauffören om att till ett förutbestämt pris köra oss till Jomtien vänta tills vi hittat ett boende, köra oss tillbaka till Pattaya och hämta ungarna (som legat o gottat sig vid poolen hela dan) och sen åter tillbaka med oss alla till Jomtien.