Koh Surin 2015
Till Koh Surin kan man ta sig med båt från dom flesta orter på västsidan, eller som vi gjorde från koh Phayam på vår väg ner till khao Lak, ( båt från phayam till Surin, båt till fastlandet och vidare buss till khao Lak.)
När vi kom fram till koh Surin på eftermiddagen möttes vi av det där fantastiska ljusturkosa vattnet som man inte tror är på riktigt, och det var strålande sol.
Vi bestämde oss för att ge oss ut på snorklingen dagen efter och ägna eftermiddagen och kvällen till att göra oss hemmastadda, äta och hänga på campen lite.
Och camp var precis vad det var, nu vet inte jag om det fanns något annat boende på ön, men vi bodde på en slags camping.
Tält, sovsäck och ett 8 mm liggunderlag gick att hyra på plats.
Det var ganska mysigt och riktigt häftigt att sova i tält vid strandkanten vid ett av världens vackraste vatten, men jag kan ärligt säga att 8 mm på betonghårt packad sand är jätte jätte hårt.
Den natten stod regnet som spön i backen och dagen efter när vi skulle åka på vår timeofalifesnorkling var himlen grå och regnet hängde i luften. Detta gjorde ju att snorklingupplevelsen blev lite annan, vattnet var inte längre turkost det var ljusgrönt och sikten inte den bästa tyvärr, jag lyckades i alla fall se lite firrar, bla. ett gäng clownfiskar som lekte kurragömma bland havsanemonerna och en muräna som stack ut sin läbbiga nuna ur ett hål.
Vi tyckte att själva stället, campingen, var lite stelbent och trist. Restaurangen hade öppet vissa tider, många som var där kändes väldigt hemtama och hade koll på hur allt funkade, många hade egen mat med och åt som på en rastplats.
Det var som ett slags kupongsystem som gjorde att allt kändes väldigt bakvänt och krångligt, man gick till en disk och köpte kuponger och sen några meter därifrån handlade man för dom, men ja ja det skapar ju arbetstillfällen.
Om vi åker dit igen i hopp om finare väder så är vi ju lite förberedda på upplägget och då känns det kanske bättre, men för oss då kändes det lite märkligt, det blir ju mörkt fort och VÄLDIGT mörkt blev det.
Elen stängdes någon gång där i det mest svarta och det blev knäpptyst och natti natti liksom, alla ”scouter”drog sig in i sina små kamouflagefärgade iglootält och inväntade soluppgången. Morgonen efter lämnade vi ön för vidare äventyr i strålande sol såklart..men jag är inte bitter..