Planen om livslång ”semester” är igångsatt, inte helt utan motgångar förståss. Det minsta problemet var ju att säga upp sin tjänst efter 27 år även om det kändes lite sorgligt och samtidigt wild´n crazy, lite krångligare är det för Rickard då han hade eget företag, sånt tar ju längre tid att aveckla även om vi slutade ”dra in pengar”samma dag.
Nästa problem var/är ju husförsäljningen, det är ju som vi visste inte någon ultimat tid för den verksamheten…husmarknaden var/är iskall så där kämpar vi på.
Det positiva är att vi mer eller mindre flyttat ut till husvagnen vi åker bara till huset och byter ut citronerna, snittblommorna och de eventuella frukt-i-skål-projekten…och vattnar basilikan inför husvisningarna.
Men även om livet som permanent campare kan vara nog så ”spännande” så är det här är en reseblogg och anledningen till dagens inlägg är att nu är 2024 års resa bokad!!
Och det var ingen billig historia…flygpriserna har stigit katastrofalt med mer än det dubbla men vi vågade inte vänta längre med att boka. Jag blundade när jag klickade på betala knappen, men nu är det gjort.. och som ett litet försvar inför mig själv tänker jag att det blev ju ingen resa i år så kostnaden blir ju same same.
Vinterns resa blir lite kortare än vanligt beroende på att vi har ett datum hemma att passa, vi har utdelning av nya campingplatser på campingen och vi måste närvara och tillvara ta våra intressen i hopp om att knipa vårat ”forever home”.
Sex veckor kommer vi att hänga i Thailandet denna gång…och hälften av dessa veckor ska vi ha sällskap av våra ”bästisar”här på campingen. Anki och Affe, en liten kort presentation av dessa två modiga människor: A&A är också pensionister och även om dom fortfarande har en lägenhet så tillbringar dom ohemult mycket tid i husvagnen.
Vi har nu ”levt” med dessa två som en liten familj i drygt 1år och det föll sig som en självklarhet att dom även skulle följa med oss till vårat älskade Thailand.
Ingen av dom har varit i Asien tidigare och den ena har inte varit utanför nordens gränser. Deras spontana tanke var att två veckor känns som en bra start…vi ville tänja det till tre, för att dom ska hinna aclimatisera sig lite och att vi ska hinna resa runt lite, och så får det bli.
Så dom första tre veckorna ska vi göra vårat bästa för att dom ska få en mysig o spännande upplevelse med både strandliv, byar och storstad. Det ska bli jättekul och en stor ära. När dom sen åker hem hänger vi oss kvar i ytterligare tre veckor.
Men nu tar vi oss an sommaren med allt det vi har och med öppna armar, samtidigt som vi har en pirrig förväntan och längtan inför vinterns ”äventyr”.
Livets Liv, Carpe diem, Lev nu dö sen, Live Love Laugh och alla andra svanktattueringar, väggtexter och ord på vägen… dom kanske inte är så tokiga i alla fall.