Efter att ha tillbringat några dagar i stormens öga börjar jag kasta avundsjuka blickar på Rickards rakade skalle…den som ändå slapp hår. Min kalufs som är tämligen ovårdad i vanliga fall och i vårat naturliga habitat, är här en källa till en evinnerlig plåga. Det är som ett enda fjunigt segt trassel, närmast att likna med ett halvsunkigt sockervadd. Detta sockervadd smetar sig ständigt i ansiktet och runt halsen..där man också är konstant klibbig av svett och solskydd. ( och helt emot alla naturlagar så blåser det alltid bakifrån )

Det är hög tid att dra vidare, vi har hittat en buss som kan ta oss till Nakhon si Thammarat, och där hörde vi att man kan komma vidare till Thung Song..och då är vi ju liksom halvvägs nere till Krabi.
Sista kvällen i Khanom ägnade vi åt att ta adjö av Eid vilket alltid känns lite vemodigt och sorgligt på nåt sätt, hon jobbar i sin restaurang från öppning till stängning 365 dagar om året, ser nästan inget annat än sin gatsnutt, och sen kommer vi insnubblandes en gång om året och hon blir jätte glad att se oss och vi henne såklart, sen äter vi hennes nudelsoppa eller fried rice ett par dagar och sen säger vi hej då och far vidare och hon fortsätter sitt liv likadant till nästa gång vi ses. Men såklart så är det ju för alla, men det blir så påtagligt här på nåt sätt.

Vi stannade även till hos Mikko som har en top notch restaurang i Khanom, Dustygecko, ett lite udda ställe att ha en gourmetkrog på kan man tycka men det verkar funka bra, även om det är väldigt lite turister här så finns det en del longstayers och han exporterar också en del till Bangkok. Han är verkligen en kock som lagar mat med hjärtat så himla passionerat, vi kunde inte låta bli att lyxa lite och köpte en pizza att dela på, och jag ljuger inte om jag säger att det var den godaste pizzan jag ätit.

Vi lyckades även komma ihåg att hämta tvätten som vi lämnade in på ett ställe längs vägen, det var ett par kilo och med tanke på hur lite kläder vi har med oss så var det större delen av vår ”garderob”så det hade inte varit så kul att ha glömt kvar den i Khanom.

Så vid 9.30 tiden startade vi vår resa med minivan mot Nakhon si Tammarat, allt gick hitills som planerat men det var framme där som planerna börjar ändras, när vi kom fram till bussstationen och skulle köpa biljett med nästa minivan, så såg vi att det gick en ganska stor buss till Krabitown, och vips så ändrade vi oss och valde den istället. Anledning 1 det är mycket najsare med stor buss, anledning 2 vi kommer närmare målet koh Lanta…och så himla kul är ju egentligen inte Thung Song.

Efter att ha åkt halvvägs med bussen började jag kolla kartan på googlemaps och vi inser att det är ju jätte dumt att åka hela vägen till Krabitown, om vi kan få busschauffören att släppa av oss i korsningen innan han åker uppåt och för oss åt fel håll, så vore det ju skitsmart. Så efter lite trixande med förklaringar om hur vi menar så blir vi dumpade i korsningen som jag tror är i Khlong thom.

Några damer i den lokala lilla mataffären pekar och ja mycket riktigt koh Lanta ligger till vänster i korsningen. Någon buss går inte men likväl finns det songtaew som plockar upp vid olika platser efter vägen. Efter en kort promenad med full packning hittar vi stället där songthaewen går.
Och 10 minuter senare är vi på väg igen och denna gång i helt rätt riktning.

Det visar sig dock att denna går endast till piren där bilfärjan går så därifrån får vi promenera på färjan och med den tar vi oss till Lanta noi ( lilla Lanta ) det blev ytterligare en lite längre promenad när vi klev av färjan och vi kom en bra bit upp längs vägen då vi passerar en lastbil som vevar ner rutan och undrar vart vi är på väg, vi får skjuts av honom hela vägen över bron till Lanta yay, men när bron tar slut så släpper han av oss för vi ska åt olika håll.
Återigen är det ryggsäckspromenad som gäller, flipflop är underskattat som promenadskor , luftiga och minimalt med fotsvett…men på övriga delar av kroppen forsade svetten ner fast det nu började bli lite skymning. Sista biten fick vi tag på en tuktuk som körde oss nästan hela vägen fram. Trötta med mycket nöjda efter en kul och annorlunda resdag med olika vändningar hit och dit stegar vi in på Funky Fish och möts av välkommen tillbaka hälsningar och nyckel till en bungalow. Borta bra men hemma bäst.