Same same men ändå different ☀️

IMG_1031

(Burma/Myanmar)

I morse efter frukosten så letade vi upp en songthaew( bahtbuss ) som tog oss till ”burmapiren” för 20 bahtonger, vi hann knappt av förrän vi blev uppdraggade av en kille som tog sig an vårat case att ta oss till Burma, vi är ju ofta lite skeptiska när folk raggar upp en så där pang på och ska styra upp ens resa men det är ju liksom lite så det funkar. Han styrde oss till immigration luckan, fixade med papper och visade var vi skulle fixa med passet och stämplar, såg till att vi hamnade på en longtailbåt,IMG_1033 tog våra pass igen efter halva resan och älgade iland och gjorde nåt…vet inte vad, sen på båten igen och när vi kom fram tog han 500baht var sprang o växlade till dollar som dom tydligen ville ha här i Myanmar på immigration och visade vart vi skulle gå med våra pass och vår dollarsedel. Detta tog han 200 baht/pp
Vi travade in på immigration och gav dom 20dollarsedeln och där snodde dom passen och gav oss en stämpel på våra passkopior som vi hade med oss.
IMG_1034Så där ligger våra pass nu och vi får hämta dom när vi lämnar landet.
Allt som allt kostade resan hit inklusive killen, immigration och bussen till båten 720baht/pp knappt 200kr.
Så hipp som happ så är vi i Burma nu, lite jobbigt med språket, engelskan är inte så gångbar här som det verkar och vi blandar engelska med Thai ord så det blir ju inte lättare direkt.
Det är sjuuuukt varmt om man nu vågar säga så när Sverige har fått en ”tomte-repris”.

Det kanske är så att Det är som Thailand var förut här, det känns lite Thailand fast ändå inte?priserna är ganska lika Thailand så inte speciellt billigare och man kan betala med dollar, kyat eller baht i det här området. Det är nog lite annorlunda om du åker utanför den här staden kan jag tänka mig.
Det konstiga är att dom tog passet på immigration, samtidigt som alla andra också tycks vilja ha våra pass!?på hotellen, när vi sa att vi blivit av med dom så ville dom ha våra kopior med stämplarna istället, men där satte vi ner foten?nåt vill man ju ha kvar så dom fick ta nya kopior på kopiorna…mycket papper blir det.

Fantastiskt vackra bokstäver?

Fantastiskt vackra bokstäver?

I natt så har vi ett room with a view, men i morgon flyttar vi till ett lite billigare uppe mot skogen högre upp från vattnet. Inte bara för att vi är snåla? utan för att det kändes lite mysigare där.

Efter en liten siesta för att komma undan den värsta hettan ett tag, gav vi oss ut för att hitta lite mat, och döm om vår förvåning när det i princip var becksvart när vi klev ut på gatan framför vårat hotell,IMG_1036 men ändå full aktivitet med bilar, moppar och folk som jobbade och gjöt ( stavas det så? )saker i mörkret. Det kändes först lite obehagligt att ge sig ut i mörkret och stimmet, men vi morskade upp oss och gick på mat jakt.

IMG_1035Vi lyckades till slut leta upp en hörna i ”byn” som hade lite caféer och en restaurang och efter lite överläggning så delade vi på en portion fried noodels som tillreddes av en sjungande kock vars specialitet verkade vara någon grön vattnig soppa som alla som kom förbi saligt inhandlade i plastpåsar..kanske testar den i morgon?

Ibland är det longtails och ibland är det longacocktails aldrig svanslös

IMG_1027

(ranong)

Vi går o går som sagt, och det är dags att investera i tredje paret nya flip flops denna resa, det känns som om vi börjar kunna den här stan nu. Men måste ändå säga att jag gillar den mer o mer, trots att många blekfisar som oss besöker staden när dom är på genomresa mot nya mål så känner man sig lite som ett ”exotiskt” inslag ändå, folk hälsar glatt när man möter dom, det vinkas och tutas när man går på trottoaren och småbarnen ”vajar”?Blygt som hälsning.IMG_1026

Det är lite mysigt när man går ut på kvällen för att äta när man ser dom små pyjamasklädda barnen som är med sina föräldrar och äter kvällsmat, något som är helt normalt här och skulle väcka stor uppmärksamhet hemma i Sverige.

Något annat som slagit oss är att hemma tackar kyparen i bästa fall om han eller hon får dricks…här tackar dom när vi ber om, och får notan..det känns som om dom tackar för att vi ätit på deras restaurang. Det kan ju i och för sig tolkas på många sätt…att dom är tacksamma att vi äter där så att dom har ett jobb att gå till, eller att dom är glada att vi vill betala och inte ta springnota, eller att dom bara är artiga..men det är likväl en skillnad.

IMG_1025I kväll så gick vi för omväxlingsskull ut och drack lite drinkar, vi är ju så himla trötta på kvällarna annars efter våra dagsmarscher, men vi hittade en skön bar och där blev vi kvar, där var det första gången som min pina colada var ”längre” än Rickards long Island icetea, den var så lång att den inte riktigt fick plats i glaset, så resten fick hällas upp i ett litet extra glas ? Men som kompensation för det så fick Rickard sitta på barägarens HD och det vägde upp drink fadäsen ?IMG_1024

som sagt så börjar vI kunna det här, och planen var ju att vi skulle ta oss till immigration och ansöka om extension på vårat visum som går ut efter 60 dagar. Men nu har vi ändrat våra planer lite igen och tänker att vi tar o kvistar över till Burma/Myanmar istället när vi ändå är så nära gränsen (då får vi ju 30 nya dagar när vi åker tillbaka till Thailand igen) som det verkar så behöver man bara åka ner till piren och ta en longtail båt över till Burma och sen fixar man papper när man kommer dit…låter ju plättlätt??.

IMG_1022Så i morgon efter frukost så gör vi ett försök, sen hur det går får vi väl se, har vi tur så kanske vi kan se oss omkring lite där och stanna några dagar annars får vi väl åka ”hem”igen.

Så nu är det dags att knöla ner sin ac torkade packning i ryggan igen. IMG_3181Fick idag en aha upplevelse på att vi tagit ”travelinglight” till en ny nivå, när rickard lägger sin smutstvättspåse på golvet och undrar var min smutstvätt är?.. och jag helt allvarligt svarar att den har jag på mig???Jag totalt bröt ihop av skratt när jag insåg vad jag sagt..och att det dessutom var sant. Så nu har vi rafsat ihop lite och lämnat ner till receptionen så vi åtminstone kan möta Myanmar någorlunda respektabla i morgon

Sawng roi ha sip2️⃣5️⃣0️⃣ Kai dao?..hur svårt kan det va?

IMG_1018

(Ranong)

Efter vår blixtvisit på koh Chang noi har vi nu anlänt välbehållna med longtailbåten till Ranong. Eftersom vi kom i väg för oss ganska tidigt på morgonen så tog vi frukost vid piren när vi kom fram, när vi sen ätit färdigt och skulle hitta oss en taxi så sprang vi på våra vänner från norr som nu kommit från koh phayam och nu var på väg mot khao lak, dom var dock två man kort då en av våra vänner blivit sjuk med hög feber och efter ett besök på öns sjukstuga blev akut skickad till lasarettet  i Just Ranong tillsammans med sin fru.

vi installerade oss snabbt på vårat hotell…som jag bokade på nätet medans vi satt i båten och ”äntligen” fick uppkoppling på telefonen.

IMG_1021ja jäklar i min lilla låda ett riktigt hotell?När man som vi bott i hyddor och mer eller mindre suspekta guesthouse i dryga månaden….Ni anar inte hur det känns att se dom vita lakanen, vara i det svala rummet, ha varmvatten i duschen och lampor som lyser när man vill…men det är väl också då man uppskattar dess värde och all denna lyx till en kostnad av 550 baht, det bor en liten flash-Packer i oss alla. När vi insupit allt det vita och hängt upp delar av  vår kroniskt fuktiga packning, så bestämde vi oss för att göra ett försök  att hitta vår vän sjuklingen…vi var ju i allafall i samma provins.

Det visade sig att det fanns tre sjukhus här, och ett var det gångavstånd till, ett par kilometer drygt bara, så på med flip flopsen igen och lämna det svala vita och ut i det dallrande heta igen.IMG_1017

vi lyckades hitta sjukhuset och receptionsdisken, vi var förberedda på att det kunde bli ett mission impossible att hitta honom.

Men icke..detta är ju amazing Thailand ? När jag sa att vi letade efter en vän som kom in akut igår så räckte det…dom visste vad han hette, att han fanns i en annan byggnad, vilken våning och efter lite tjafsande sinsemellan även vilket rum han låg på. När vi sen kom till avdelningen så klev vi bara över tröskeln när en sköterska pekade och sa room two innan vi ens öppnat munnen. Allt detta utan att någon tittat i ett enda papper eller dator, kanske inte den bästa sekretessen men ändå så kändes det väldigt fint, välkomnande och patient nära.

Eftersom jag är i ”sjukvårdssvängen” dom andra 9 1/2 månaderna om året då jag inte är här, så är det ju med stor fascination ( …stora ögon och öppen mun) jag ser deras lokaler, sängar, myrkolonierna på toaletten…eluttagen ja allt är så långt borta från våra lokaler och utrustning men i allt detta så har dom stenkoll på allt och är yber vänliga och professionella.IMG_1015

Nu var det ju inte jag som var sjuk och behövde ligga på sjukhus så då är det ju lätt för mig att säga att alla erfarenheter i livet är ett äventyr i sig, men för oss blev det ett litet extra äventyr, och jag vet ju nu med facit i hand att ”patienten” mår bra och är utskriven och på rull igen. Så jag får väl tacka honom så mycket för den lilla extra kryddan i vår annars ganska så lugna tillvaro.

IMG_1020Förutom att vi torkar våra fuktiga kläder och kroppar i vårt AC-rum så går vi, vi går o går o går..och tjattrar med folk och övar frenetiskt på vår Thai, vi finslipar dom ord vi kan och snappar upp nya. Vi pratar med skolungar i sina fina uniformer och tandlösa gubbar, ja med alla som vi får en möjlighet till…vi är mest fokuserade på siffror för tillfället..olika tillredingsätt av ägg har också varit ett hett ämne länge.. ja vi får våra dagar att gå.

 

 

Koh Chang noi (lilla Chang väst) 2017

Koh Chang noi (2017)

Vi anlände med speedboat till piren som verkar vara det sättet som man tar sig hit på. Vi har i förväg förstått att moppeuthyrning saknas på den här ön, vilket är lite tråkigt kan jag tycka efter som själva utforsknings momentet uteblir.
IMG_1010Vi är alltså tvungna att ta det som bjuds i transportväg, och i detta fall moppetaxi, och det var väl inte igår den vagnsparken uppdaterades.
Vid piren var det i princip ingen happening, vi hade bestämt att ta oss till ao yai/longbeach (jaaa det finns en sån på i princip alla öar) för där såg det ut som det fanns mest boende möjligheter när vi googlade och kollade kartor.

Vi ”skuttade” upp bakpå varsin moppe med vår packning, 100 baht/pp skulle dom ha för den sträckan som var ca sex-sju kilometer.
Första stället var fullt, andra blev det napp på, vi förstod sen att vi hade haft tur då vi såg en del som gick på beachen och letade och det var fullt överallt.IMG_1008

Vår hydda var en enkel bambuhydda utan fläkt och med elektricitet endast få timmar på dygnet, vi brukar ju vara lite vana med vad vi kallar öppen planlösning på toaletten, men denna bunge tog oss till nästa nivå..nu var det inte bara utmotnaturenöppet, nu saknades även toa dörr..(eller draperi som vi också haft) den inte bara saknades, ”försvunnensaknad”, utan den har aldrig varit med på ritningen.

IMG_1007Glada att vi trots allt hade någonstans att natta så tog vi oss en promenad på stranden för att få lite koll. Det som är direkt påtagligt är att sanden har ett slags svart skimmer och det ser ju inte så fräscht ut, det är absolut inte skräpigt men det svarta ser ju ut som oljeutsläpp (vilket det kanske inte alls är)
Det ligger enklare resorter längs hela stranden, vi lyckas även hitta en minimart som säljer det nödvändigaste men det är nog också det som finns.
Mobiltelefonen har ingen fungerande internettäckning och wi-fi verkar inte heller vara så hett här.IMG_1006
Efter att vi gått stranden, ätit tre gånger och druckit ett par öl så känns det tyvärr redan som om vi kan det här, och eftersom möjligheten att på egenhand ta sig någonstans är inskränkt så blir ju två aktivitetshanterare som oss utlämnande till läsplattan och det funkar inte för oss tyvärr, speciellt inte när inte heller stranden var så lockande.IMG_1009
Så även om det vid solnedgången och efter mörkrets inbrott såg lite mysigare ut efter beachen med lite lampor och sånt så fattade vi ett gemensamt beslut om att redan i morgonbitti dra vidare till Ranong, det skulle klockan 8.00 komma in en longtailbåt till vår strand som tar 200 baht för den trippen
Hur resten av ön ser ut kan jag tyvärr inte säga något om, men min magkänsla säger mig att om detta var den beachen som man valt att lägga flest resorter på så borde ju den vara den bästa, och under färden tvärsöver ön när vi kom så fanns det inget annat än skog.
IMG_1011Så är du en person som inte behöver fin strand och klart vatten, inte önskar internet och som tycker att 21.00 är ok att sova, och som vill ha få ställen att välja på att äta, och gillar att bo väldigt spartanskt så är detta ditt absoluta paradis, själv kan jag tycka att ha fyra av fem av dessa kriterier uppfyllda är ok…men inte alla.
Så vid 8.00 stod vi på stranden för att invänta morgonens första longtailbåt in till Ranong..det är aldrig försent att ge upp ?

Bland masar, norrlänningar och pokémoner

(Koh phayam)

IMG_1003Så där ja nu är jag tillbaka igen…som alla har väntat ?.
Vi har nu lämnat Ban Krut och donerat våra hjälmar till bättre behövande, kände att nu var det färdig släpat på dom ”kulpåsarna” och killen i strandbaren vid vårat guesthouse Siripong såg nöjd ut.
Några bussar och en båt senare så var vi på Koh Phayam. Där har vi nu tillbringat fem nätter, och koh Phayam är ju som jag skrivit tidigare i bloggen en liten favorit hos oss.IMG_0999
Den här gången bodde vi på ao yai / long beach. Sanden är beigevit och pudermjuk och väldigt bred och lång. Det är också väldigt långgrunt vilket jag inte är så förtjust i. Men vi har haft det så himla bra och mysigt ändå ? och vi har utökat vår samling med Härliga Borlängebor och dessutom kompletterat med ett par sköningar från Piteå.
IMG_1012Vi har ägnat dagarna åt moppeåkning, sol, bad, mat och vissa av oss även Pokémonjakt, allt som anstår ett gäng pre-pensionärer, önskemål om en ”undergrupp” har även uppkommit…på språng i kalsong, den är dock endast på planeringsstadiet? jag är inte helt säker på att världen är mogen för det ännu.

Gap från Lazy house khao lak :-)

Gap från Lazy house khao lak 🙂

Sista kvällen avslutade vi med att hänga på Lazyhut där det var fest med musikunderhållning och såklart lite eldshow.
Det var med lite separationsångest vi lämnade vår stora familj (11 pers)igår och drog vidare till koh Chang noi.

Burger med cheese, räkor o ris och ja just det…en frisk bris

IMG_0996

(Ban Krut)

Gårdagskvällen tillbringades med ”trash hero”gänget det var samling på en av dom lokala restaurangerna som ägs av en av eldsjälarna, han bjöd på en dryck som tack för hjälpen, och vi stannade och åt middag där, så det blev ju en win win situation. Jag måste erkänna att jag nog då åt min första hamburgare på en thairestaurang..men han var ju jenkare så jag tänkte att då är det väl ok?Och giltigt förfall..eller?..

IMG_0994

Vi har idag varit på en liten utflykt, vi åkte ca 3 mil moppe till en vik i hopp om att det skulle vara lite mera lä där, det var det tyvärr inte men jag kan tänka mig att det är otroligt fint där när det är mindre blåsigt. Blåsten till trots så var det en mycket bra dag ändå.

IMG_0993Vi åt en lyxig lunch i den lilla strandrestaurangen, nyfångade gigantiska räkor med vitlök och chilistark sås (som av någon outgrundlig anledning förväntas avnjutas med gaffel och sked i djup tallrik?), friedrice och morningglorys och allt detta i trevligt sällskap? vad gör det då att himlen inte är blå och att havet går beserk.

IMG_0991Även hela utflykten i sig är ju en njutning, jag älskar att åka moppe på den Thailänska landsbygden, det blir så många intryck både doft och syn, det står kossor efter vägarna med stora slokande öron beridna av spinkiga vita fåglar, det torkas fisk på stora uppspända nät, en hund kan ligga mitt på vägen och vila om det råkar bli lite skugga av något träd just där, ja det händer något hela tiden…utan att det egentligen händer något.

IMG_0995Jag älskar även blandningen av hus som dyker upp mellan palmer och i dikeskanter, allt från dom mjukt drivvedsfärgade eller dom ljust glasspastelliga till dom galet knallgröna eller skrikrosa det är liksom helt ”laglöst” på något sätt, det känns så himla befriande när man kommer från landet lagom, där man måste be om ”bygglov” för att måla om huset.

Ban Krut 2017

Ban Krut (2017)

IMG_0984Alltså bara namnet!☺️ Jag tror det var typ två-tre år sen jag dök på namnet första gången under en av mina otaliga dater med Google, jag kan ju sitta i timmar och kolla olika forum och läsa om olika platser jag blir nyfiken på, och Ban krut var en sån plats som fastnade hos mig inte bara pågrund av det coola namnet, utan beskrivningarna om platsen kändes liksom rätt.IMG_0982Vi har varit på väg hit många gånger men det har alltid kommit något  i mellan.

I somras så träffade vi ett gäng härliga människor ifrån Borlänge när vi var ute med Hobby husbil ?Flera av dom brukade hänga i Thailand under en lite längre tid under vinterhalvåret. Ett av paren visade det sig brukade hyra hus i just Ban Krut och vi pratade om att har vi vägarna förbi så skulle vi hälsa på.

IMG_0983När minivanen stannade på den lilla vändplanen i ett kolsvart Ban Krut och vi hade baxat oss ut lite resmosiga med våran packning. Kände jag direkt när jag tittade mig omkring och såg dom små upplysta enkla shoperna, gubbarna med ölen framför minimarten och den lite loja atmosfären att SHIT nu är jag hemma. Trots mörkret och ovissheten om vart vi var på väg så hoppade jag nästan jämfota av iver att vara framme, och att få komma fram på samma gång, mungiporna gick från öra till öra typ?. Fram med kartappen och på med ryggorna nu skulle vi hitta ”vårat”guesthouse.

Det blev en hyfsat rejäl promenad ackompanjerad av några hundar som hade sina självvalda revir som vi passerade.

IMG_0987Men gatorna var inte så många och inte så långa så vi blev installerade i vårat färgglada guesthouse och ivern höll i sig, så in med packningen och ut igen i natten. Mittemot så ligger en liten strandbar som ägs av sonen till vår landlady, där var stämningen hög och mycket folk och fredagsstämning, så vi slog oss ner och kände oss hemma ganska snart.IMG_0986

Här i byn finns det några eldsjälar som dragit igång något som kallas ”Trash hero Ban krut” (finns även på andra ställen) man försöker bidra till en renare miljö, det finns flergångspåsar istället för plast att välja, köper man en aluminium flaska så får man gratis påfyllnad med vatten istället för att köpa plastflaskor.

IMG_0989En gång i veckan samlas ett gäng och plockar skräp efter stranden som kastats och flutit iland, man försöker på det här viset också göra lokalbefolkningen medvetna om miljöproblemet, det är lite som talesättet att ”en kan inte göra allt, men alla kan göra nåt”.

(Så självklart stod vi där i givakt kl 8.00)

IMG_0988Ban krut känns precis så där mysigt som jag hade förväntat mig, det är lagom stort, lagom med blekfisar som oss och nära vatten. det finns dock en liten nagel i ögat…eller ska man säga vagel kanske…idag blåser det om inte storm. så åtminstone Väldigt..för att inte säga dj…ligt mycket, jag håller både fingrar och mina flipflop skitiga tår på att det är en tillfällighet…men av erfarenhet så vet jag att den här kusten kan vara lite ”dragig”

En del dagar känns liksom lite längre än andra

IMG_0979Nu har vi lämnat Trat efter två nätter, vi tog oss med stor buss till Pattaya, med sikte på den nya båtlinjen mellan Pattaya och Hua Hin. Det resulterade i en ofrivillig natt där eftersom båten skulle gå på morgonen.

Nu kanske ni är många som tycker att jag är dömande och negativ, men Pattaya är fasen inte kul!. Och det är min åsikt och alla delar ju inte den förståss, Vi har ju varit där en gång förut på en blixtvisit och mellanlandningm, och fick då en liten glimt av den kända walkingstreet och den kan man ju ha sina uppfattningar och åsikter om, men nu bodde vi en natt på the ”hill” eller vad det kallades för. Och det var ju som att komma till ett helt annat land. ALLT stod på ryska, menyer, reklam alla neonskyltar ja allt! Alla runtikring pratade ryska det fanns rysktalande ”tolkar” i affärerna, det serverades rödbetssoppa på restaurangerna…alltså på riktigt helt surrealistiskt. (Det hade varit precis lika illa om allt stått på svenska och om det varit ärtsoppa på menyn)IMG_0981

Ingen kunde dock ge upplysningar angående den nya färjeförbindelsen, man visste dock att den gick ifrån Bali hai pier.

Så efter en kort natt på ett galet smutsigt guesthouse tog vi oss ner till piren för att om möjligt köpa biljetter och ta reda på avgångstiden.  Vi fick vänta en halvtimme innan dom öppnade, köpte sen våra svindyra biljetter, som det ändå tydligen var extrapris på förtillfället endast 999 baht. Det blev lite bråttom sen att hämta packning och tillbaka till avgång 10.30.

IMG_0977Resan över tog ca två timmar och var lugn och fin, lite som att flyga, väskorna röntgades innan man gick ombord och vagnar med kaffe och te gick i gångarna, allt var snabbt och smidigt, skönt att slippa upp och in i Bangkok och härja när man bara ville över på andra sidan och neråt.

Som vanligt så fanns ju ingen riktigt genomtänkt plan när vi anlände till Hua Hin, utan vi började ju traska med våra ryggsäckar in mot vad vi trodde var centrum, målet var att försöka ta oss ner till ett ställe som heter Ban krut.

Jag gick in på en minimart och försökte få en riktning och en uppfattning om var och hur långt det var till busstationen. Det smidigaste hade ju varit att hoppa på ett tåg, men det hade vi tyvärr missat.IMG_0980

Efter lite dealande med lycksökande taxiförare som ville ha 300 baht för att transportera hos till närmaste och helst då rätt busstation så tog vi den lokala pickisen tillsammans med 20-30 andra för 10 baht…en sån ni vet där typ 10 stycken hänger utanför ? Vi fick tag på en minibuss som tog oss till Prachuap khirikhan (fantastiskt namn) där vi bytte till en annan till Ban krut.

Vi insåg under vår trip att vi skulle komma fram sent och efter mörkrets inbrott  och eftersom vi inte hade riktigt koll på var vi skulle bli släppta eller hur det såg ut på boende fronten där så googlade jag lite efter vägen och hittade ett guesthouse för 300 baht som jag ringde och bokade så vi hade ett mål när vi kom fram.

IMG_0978Fantastiskt smidigt att ha Thai simkort i mobilen dels för ”akutgoogling” och inte minst för appen Karta. Den är en trygghet när man är ute och kuskar, och Inte har en susning om var man är eller hur långt det är kvar, med den har man full koll på sin blåa lilla prick ?…men också när man som vi nu är ute o traskar i becksvarta mörkret och ska hitta ett guesthouse som vi inte har en aning om var det ligger…bara att knappa in namnet och följa det blå strecket?Plättlätt.

 

Trat 2017

Trat 2017

Trat är ju förutom en provins dessutom ”huvudstad”i nämnda provins, och en plats som många besökt utan att besöka. Vi har som många andra passerat eller mellanlandat här flera gånger på vår väg ut till öarna Chang, Mak och Kood, även på vägen mot Cambodia.

IMG_0962Men denna gång tänkte vi att nu stannar vi ett par nätter, bara för att vi kan ?. Lite kuriosa för er som precis som jag tyckt att alla vägar heter sukhumvit road i Thailand, och i synnerhet i Bangkok, nu kan jag berätta att det typ nästan är så. Sukhumvit road börjar i mitten av Bangkok  och slutar i staden Trat, så nu vet ni det.

IMG_0972Trat känns som en lite halvtrött småstad, bebyggelsen är blandad med gamla trähus och gråvita fuktsvärtade stenhus med stuckaturer som skulle ha passat in på Strandvägen i Stockholm, nu förtas ju skönheten lite i just det fuktsvärtade, men det syns ändå att någon har lagt sin själ i arkitekturen en gång för länge sen.IMG_0960

Prisbilden är mycket lägre här än ute på öarna och i turistorterna, moppe ett dygn betalar vi oprutat 170 baht för, likaså mat och dryck är betydligt billigare och speciellt om du åker en liten bit utanför stadskärnan.

Vi gjorde en oväntad utflykt när vi hyrde moppe en dag, vi tänkte att vi skulle ta oss till en beach, vi frågade runt lite och kollade karta på telefonen och körde.

IMG_0967Efter några felkörningar som i och för sig  också alltid mynnar ut i nya möten och små äventyr så hittade vi beachen, Black sand beach!. Den var inte riktigt vad vi hade förväntat oss men otroligt cool. Det kändes som en stor turistsevärdhet, men allt stod på Thai och det var helt folktomt förutom en som satt och försökte sälja cocosnötter och nån som såg ut att passa anläggningen, man gick in i något som först såg ut att vara nån form av restaurang eller myndighet men när man gått igenom där så började en lång väg/spång i betong och bitvis i trä, den var dryga kilometern lång och snirklade sig igenom ett träsk men träd som hade rötter i ett enda virrvarr, på marken var det dy och där levde massor av krabbor och stora snäckor, det var verkligen super häftigt att gå igenom lite som en skräckfilm.IMG_0966

När vi kom ut på andra sidan så fanns ”beachen”, med svartpudrig sand. Överallt var det byggt små hangouts i träd o grenar, vilka som skulle sitta där och varför vet jag inte, allt kändes lite overkligt. Vi hade kunnat lämna badkläderna hemma, men det gjorde inget vi fick en annan slags upplevelse.IMG_0971

Trat känns verkligen lugnt, inte mycket till nattliv heller, dagtid så ser man folk sitter i eller utanför sina affärer, som ofta även serverar mat, säljer bussresor, tar emot tvätt eller fungerar som bensinmack. Man slutar aldrig att förundras över det totalt blandade utbudet av varor i en del affärer och även skicket på varorna, vissa grejjer ser ut att ha stått eller hängt på samma plats i decennier och är täckta med vägdamm. Kitschiga prydnadsaker samsas på hyllorna bland badringar, nudlar, sprit, batterier och handväskor.IMG_0974

vi slår oss ner och tar en dricka i en av dessa ”affärer”, föreståndaren pysslar lite och småpratar på Thai blandat med engelska. Hon kommer med ett fat och ställer på bordet med något som ser ut som oskalade jordnötter och visar att det är gott och att vi ska smaka, sen går hon och sätter sig i en hörna och mumsar. Jag provar förståss och blir mäkta förvånad när nötterna är mjuka. Det känns lite läbbigt så jag avvaktar tills det dyker upp en yngre kvinna i butiken som också verkar höra hemma där, och jag frågar henne varför dom är mjuka och vad det är. Det visar sig att det är färska, kokta IMG_0963jordnötter..skumt men när jag visste vad det var så var dom faktiskt riktigt goda.

Jag är ändå glad att vi stannade till i Trat ett par dagar, alltid kul att se och uppleva nya platser, och jag tycker nog att Trat är värd lite mer uppmärksamhet än att bara vara en busshållplats eller båtpir.

 

 

 

Koh Khood 2017

IMG_0942

Koh Kood 2017

Det kommer nu bli en lite motsägelsefull beskrivning av denna ö, men jag tror att det egentligen handlar om mig och vad jag söker och inte ön i sig.(det där lät märkligt)

Kood är en fantastiskt vacker ö med uteslutande potatismjölsstränder och med vatten som både ser ut som badkarsvatten och känns som det. Tempot överlag är lugnt och tyst, lite musik från någon bar kan höras men absolut inte störande. Det som dagligen slår mig är att ön är uppseendeväckande ren, jag tror aldrig jag sett så många soptunnor i Thailand förut, det är ju vanligtvis ett sällsynt inslag i vardagen här.IMG_0945

Jag tror jag med glädje skulle kunna rekommendera den här ön till i princip vem som helst utan att skämmas…kanske inte till dom riktigt partysugna, men alla andra.

Men jag saknar något..jag vill gärna ha det där lilla kvälls/eftermiddags minglet. För även om vi bor ”där det händer” så finns inte dom där små affärerna, små mysiga barerna, dom ”riktiga”restaurangerna med fyra bord eller gatuvagnarna.

Boenden finns i alla prisklasser allt från ca 400 baht till 165000 baht!! Så ja det finns något för alla.IMG_0948

Vi bor i anslutning till khlong chao beach och det är nog det jag skulle rekommendera den som kommer till ön första gången, speciellt om man inte förbokat boende utan kommer som vi brukar göra ”hemlösa” .Stranden är otroligt fin och det finns mycket boenden, efter stranden ligger fyra större väldigt fina resorter, med jättefina bungalows på stranden några av dom har egen pool och egen spång ut till ett eget chillahäng vid vattnet, namntemat på resorterna tar tankarna med till neverland, landet ingenstans. Med namn som Peter pan Tinkerbell och wendy..tror det med spångarna dock hette highseason…

IMG_2496Vid floden ligger Doy’s guesthouse där bor man bra för 400 baht om man önskar budget. Sen finns det allt däremellan inom promenad avstånd.

Jag rekommenderar att hyra moppe ett par dagar, vi betalade 250 baht / dygn och det är väl ett hyfsat pris men lite i överkant.IMG_0931

Fixa en karta och ta dig runt till de andra beacherna och du kommer inte bli besviken en endaste gång, dom flesta ligger i små vikar och är mycket lugna och vykortsvackra.

Mat och ölpriserna ligger lite över det normala och ibland mer, men du kan få en schysst thairätt för 80 baht.

IMG_0943Min första tanke om koh Kood efter att ha varit här någon dag var att den här ön kommer att hamna på min topplista…och egentligen så gör den nog det fortfarande…men jag kommer nog inte att åka hit igen och varför är fortfarande oklart… och med dom avslutande orden vill jag ändå varmt rekommendera koh Kood ❤