Då var vi alltså tillbaka på Koh Lanta, denna gång tillsammans med Lena o Jim, vi har försökt visa dom så mycket som möjligt på den korta tid som dom haft här på Jum och Lanta så det har kanske blivit lite intensivt för dom, men det blir ju lite så när man vill försöka ge lite av allt på komprimerad tid. Vi har moppat stora delar av bägge öarna, i förrgår var vi ända upp till nui bay på Lanta och oldtown, även ett stopp vid Khlong Nin beach, och igår blev det longbeach och Lanta noi.

Eftermiddagen tillbringade vi med lite fler vänner som vi samlat ihop ifrån tidigare resor med husbil och Thailandsresor, det är fantastiskt hur mycket trevliga och roliga människor vi har runt omkring oss jag känner mig så lyckligt lottad.

Efter lite strandhäng på förmiddagen på boogie bay bar på Khlong Dao så har vi nu vinkat av dom för deras fortsatta färd till Aussie land.

eftermiddag och kväll har vi tillbringat på Longbeach, även detta blev en kväll med mycket skratt och god mat, vi börjar nu räkna ned våra dagar inför kommande resa till Vietnam, det är med mycket blandade känslor vi i och för sig bara tillfälligt ska lämna vårat trygga Paradis mot ett helt nytt land..och för oss ett helt nytt paradis ( ?! ).  Jag tror att jag sagt det förut men det är något visst med koh Lanta, för även om man försöker vara lite coola och ”äventyrliga” som vi, så när man kryper till ”svennebanan korset” så har ju Lanta definitivt en stor plats i våra hjärtan, bananpannkakor och badmadrasser till trots, så tack Lanta och alla våra vänner, tack from the bottom of my heart?

Oj oj vad dagarna rullar på, det är märkligt hur fort tiden går när man egentligen inte har någon tidsuppfattning, och liksom ingen ”krok att hänga upp klockan på”. Vi går upp när vi sovit färdigt (eller när Rickard väcker mig) och vi går o lägger oss när vi blir trötta.

Och trött blir man konstigt nog rätt tidigt även fast man inget ansträngande gör, men det kan ju vara det att mörkret faller snabbt och är bottenlöst svart, och värmen stundtals obarmhärtig , kroppen verkar tro att den gör en massa ansträngande saker eftersom man är konstant toksvettig, även vad det gäller svett har man ju också totalt gett upp, det är bara att gilla läget, det är bara de första dagarna man är lite besvärad av att det rinner nerför kinderna och alla kläder är sura och man känner sig som en snusk.

Nu är man mer go o glad trots att man är allmänt sunkig, skinnet har krullat upp sig på utsatta ställen och håret är kladdigt av solskydd och ändå torrt som en risbuske…dreadsen är oroväckande nära och fötterna ser ut som om dom aldrig går att få rena..men va fasen!..det är det som är livet på en pinne och det gör mig lycklig.

Vi har nu lämnat koh Lanta men kommer att åka tillbaka inom en vecka. Idag körde vi tillbaka till Krabi town för att lämna tillbaka våran moppe som vi har kuskat runt på i 17dagar och nästan 75 mil, den har gett oss både bonnabränna och en obeskrivligt öm rumpa, men den har skött sig exemplariskt och det är kul att det funkat så bra med våran packning. I morgonbitti ska vi möta ett par kompisar hemifrån på Krabi flygplats och vi ska tillsammans ta oss till koh Jum/ Pu dom ska hänga med oss en vecka innan dom drar vidare till Australien.

Igår visade sig Koh Lanta från sin bästa sida, solen sken och inte en droppe regn.

Efter frukost på balkongen packade vi badväskan för en dag på stranden, på med solkrämen nu var vi på gång ? men när vi kom ut till vår följeslagare moppen så insåg vi att däcket var platt, en av killarna på vårat guesthouse tog moppen till verkstan, och 15 minuter senare och 150 baht fattigare så hade vi en ny slang och vi kunde ge oss iväg.

Det blev en liten beach mellan Khlong Khong och khlong Nin, där vi hängde i stolarna på kritfriendly restaurang. Käkade Som Tam ( papaya sallad ) och läste deckare, det är få saker som toppar den sysselsättningen. Vi åkte även och socialiserade med lite kompisar som jobbar på ön.

Avslutningsvis tog vi oss till Andaman Blue och satt i skuggan på deras chillakuddar och mös ett par timmar och nyttjade ”vuxenkortet” vilket i detta fall innebar att vi åt bara förrätt och efterrätt och allt detta medans vi såg solen gå ner i havet.

Det är lite så livet rullar på här på ön, även idag är vädergudarna med oss, vi har promenerat längs Khlong dao beach idag som är bred, platt och lätt promenerad, det blev dryga 6 km vilket inte är dåligt för två soffpotatisar som oss, vi åt lunch på ett litet hak som var så stark så vi både grät o skrattade på en gång, tårar o svettpärlor forsade ner för kinderna, som plåster på såren bjöd kocken på vatten och stekt/friterat ”grisskinn”?det sista kändes ju inte riktigt som nån hit, men vi knaprade pliktskyldigast i oss dom små ihopkrullade filurerna och även om jag inte skulle kommit på idén att beställa in något liknande från menyn så smakade dom helt ok och var krispiga och lite salta.

Två nätter tillbringade vi i Khlong Muang, stället bjöd på ömsom sol ömsom regn, men vi fick i alla fall möjlighet att både sola och bada och även ta oss runt lite för att checka av omgivningarna, prisläget är hyfsat dyrt både vad det gäller mat och boende, men stränderna är fina och restaurang utbudet stort, som det alltid blir när turisterna blir fler.

Det mesta finns efter den stora huvudgatan där också många guesthouse ligger. Längs stränderna ligger de större resorterna. Vi tog oss även en dagstrip till nästa stora strand Tub khaek som ligger en bit bort, där var det mesta lokaliserat på beachen, stora och många lite  lyxigare resorter.

Idag har vi åkt vidare, vi har nu tagit oss enda upp till Laem Sak. På vägen stannade vi till och åt lunch i Ao Luek en liten stad/by. Vi har nu avverkat drygt 15 mil på våran ”moppe” och det börjar kännas i rumpan, även solen har bitit bra idag.

Det är annars inte mycket happening i byarna runtikring där vi boat in oss för natten, folk sitter o pratar utanför sina hus, lagar lite mat och hönor och getter strövar omkring lite överallt. Vi är nog den största sevärdheten förtillfället, barn och vuxna ropar och vinkar till oss vart vi går eller åker.

Här är restaurangutbudet nästintill obefintligt så valet blev enkelt när det blev dags för middag. I anslutning till vårat Homestay ligger en fisk och skaldjurs restaurang av den lite finare sorten som inte riktigt passar in i den övriga miljön och dessutom var ju konkurrensen obefintlig så det blev räkbullar och friterade räkor till middag. I morgonbitti börjar vi resan neråt igen och vi tänkte även stanna till i Ao Lueks nationalpark.

Gårdagen ägnade vi åt att moppa runt, i och omkring Krabitown, vi tog många småvägar och även om själva staden är lite stökig ibland, så finns det mycket landsbygd, vägar med väldigt lite bebyggelse där man nästan inte ser någon människa i närheten, någon kossa som stod i en dikesren och idisslade, ett gäng apor som stannade upp och blängde på oss och en påkörd orm var väl det det som bjöds på.

Kvällen tillbringade vi i stan på jakt efter en rumpkudde till mig, efter dagens utflykt blev jag smärtsamt påmind om hur ont man får i just den kroppsdelen av att åka länge på ”moppe”, tyvärr blev inte just det uppdraget lyckosamt.

Only in Thailand..helgrillad fisk med sked o gaffel, och öl med is och sugrör??

Middagen intog vi bredvid vattnet som rinner in i utkanten av Krabitown vid en av de många matvagnarna som står utplacerade där, jag slog till på en helstekt redsnapper med chili och vitlöksssås supersmarrigt.

I morse lämnade vi Krabitown och vårat guesthouse, ”Baan to” som var riktigt bra för 450 Baht/dygn. Med oss därifrån fick vi också en ”moppe” för 150 Baht/dygn som vi fick lova att vara rädda om ?.

Vi tog en sväng förbi Ao Nang och sen vidare hit till Khlong Muang, det känns kanske inte riktigt i klass med vår budget här i området, men vi lyckades till slut hitta ett hotel som ligger lite off som vi lyckades pruta ner från 1200 till 700 baht, det är väldigt fint och känns lite som om det är ganska nytt. Vi planerar att stanna här ett par nätter och få lite sol o bad.
Hittills har jag lyckats att få en härlig såkallad ”bonnabränna” efter allt moppeåkande?och det måste tas omhand snarast?. Första kvällen här i Khlong Muang bjöd dock på ösregn så det blev en lugn hemmakväll på rummet med sällskap av Rickard o lite socialamedier?.

Det har även blivit lite tid över för lite reflektioner gällande livets kryddor, och då Thailands kryddor i synnerhet. Det är mycket märkligt tycker jag, att i ett land som ligger i en världsdel där basfödan är ris, och där man typ har en luftfuktighet så fuktig att den nästan går att dricka den, inte har kommit på att man kan lägga okokt ris i saltkaren. Ja det är såna stora frågor som kommer upp till ytan i takt med att kropp och själ träder in i semester-mood.