Författararkiv: Åsa Ekfeldt

Sriracha-andra chansen ???

Postat av
Svara

Det finns ju några platser i världen som man utan betänketid förknippar med ätbara saker. Några exempel är Västerås-gurka, Piteå-palt, Örebro-kex, Västervik-senap osv. För mig är Sriracha -sås, het chilisås och inget annat.

Och till skillnad mot tex västeråsgurka så är nog Srirachasås känt i hela världen av människor som gillar het mat. Och då skulle man ju kunna tro att staden greppat det och gjort det till sin sak…liksom marknadsföring, t-shirts, nyckelringar..eller varför inte helt enkelt lite schyssta sås flaskor? Men så är inte Sriracha, dom jobbar inte så.

Vi dissade ju den här staden efter vår snabbvisit för några dagar, då vi i området kring vårat hotell snubblade över alla ”tjej-barer”, det blev lite ”redlight -district” varning. Så nu när vi hade några timmar att slå ihjäl innan vårat tåg till Bangkok skulle avgå så tänkte vi ge det en andra chans.

Vi tog en tuktuk direkt från piren till tågstation när vi anlände, där dumpade vi vår packning.

Och jag tror att jag vid flera tillfällen hyllat just tåg, eftersom tågstationer liksom ligger lite centralt i städerna och man är där man ska vara på en gång. Så är inte fallet i Sriracha, Det blev en ganska lång promenad i stekande sol innan vi kom till någonstans som var värd namnet stad. Under hela vår vandring letade vi tecken på såsförsäljning eller tröjor med tryck som kunde bevisa att vi i allafall varit här..men nope.

Efter någon timme satte vi oss på en restaurang och tog lite dricka, och passade även på att stapplande försöka förhöra kyparen. Han sprang in i köket och hämtade en flaska sås, men när vi frågade om det var originalet så såg han tveksam ut. Efter lite rundprat så kom vi fram till att det var till marknaden vi skulle ta oss, sagt och gjort vi hoppade in i en tuk tuk som skulle köra oss dit.

När vi väl var framme kände vi oss väldigt tveksamma att vi kommit rätt, det var mer som en gata med affärer, visserligen med gångar in och klädförsäljningen, men ingen mat direkt.

Men vi hittade en affär som sålde flaskor och konserver och äntligen hade vi kommit närmare vårat mål, vi inhandlade två olika sorter varav en skulle vara just originalet.

Efter ett besök på den lokala seveneleven butiken hittade vi dessutom små plastflaskor med såsen..och med texten original printat…och om inte det är äkta vara, så vet inte jag vad som är.

Trots att vi inte hittade några Sriracha t-shirts eller andra merchandice så får vi väl ändå revidera vår total diss om staden sedan första besöket, det finns en annan sida också, en sida som känns som en helt vanlig thailänsk stad, lite trevligt rörig med andra ord.

Och är det något som staden har satsat på när det gäller försäljning så är det dom blommiga Hawaii skjortorna i grälla färger och hysteriska blommönster, som senast såg dagens ljus under tidigt 80-tal, dom verkar i alla fall vara en storsäljare, over and out från Sriracha.

 

Koh Sichang och Buddhas fotspår????

Postat av
Svara

Sol igen när vi vaknade, efter en dag med mulen himmel. Efter frukost hoppade vi upp på moppen med öns enda strand som mål. Det blev några timmars läsning och sol/skugg häng, vi delade även på en kyckling med vitlök och färsk svartpeppar så att vi kände att vi gjorde lite rätt för oss när vi satt i var sin solstol. Med tanke på att det bara finns en liten badstrand här och att det faktiskt är helg, så är det ändå inte trångt på stranden eller under ”parasollmattorna”.

När vi kände oss färdiga med sol och bok intaget började dagens verkliga uppdrag…att hitta Buddhas fotspår. Vi hade ju ett litet hum om var det låg eftersom vi kunde se en pytteliten vit byggnad högt uppe på ett berg i från våran balkong och som den lokala kartan upplyser om att det är där det finns… fotspåret.

Ön är ganska liten men lätt att förvirra sig på, i allafall när man inte varit här så länge, landskapet känns lite svenskt i vissa delar med mossbelupna bergsknallar och små vindpinade träd. Trafiken är mestadels lugn och består av moppar och tuk tukar, här har dom föresten supercoola tuk tukar, dom ser ut som custom motorcyklar med plats för ca fyra passagerare, och dom finns i mängder.

Backarna upp till Buddhas ”fot”var enorma och slingriga, min första tanke var att det här går aldrig!! Men som alltid när man väl är på gång så funkar det och man tar en bit i taget.

Väl uppe möttes vi av ett litet stånd där en man satt och sålde lite prylar..förutom lite tygväskor som berättade att vi befann oss på koh sichang så sålde han också lite ”gåvor” till Buddha. Och vilka är vi att säga nej till det? Så vi inhandlade en blomma, en gul blomgirlang, rökelse och ett par bladguldspapper till en kostnad av 30 baht.

Utsikten från berget och det lilla vita templet var fantastisk, tyvärr svårt att fånga på bild…men tro mig, det VAR högt.

Vi tänder rökelser gav våra blommor och gjorde vårat bästa för att få loss det lilla bladguldet från sitt papper för att smeta fast det på Buddhan..nja lite fastnade väl där det skulle men övervägande guld hade vi nog med oss tillbaka i form guldglittrande strössel som tok fastnade överallt på händer och armar.

Säga vad man vill, men Buddha måste ha varit en storvuxen kille om man nu ser till hans fotstorlek! Detta var enligt enl en informationsskylt en replika i sten som en Thailänsk prins hade tagit med sig från Bodh Gaya i Indien 1892.

Nöjda med att vårat kulturella uppdrag hade lyckats begav vi oss åter ner för ”stupet” och ner till den lilla byn.

Byn består av några få gator med små affärer med typiskt thaiutbud, en blandning av kläder, plastbyttor, husgeråd lite snören och ja ni förstår temat. Restaurang utbudet är inte heller varken överraskande eller särskilt varierande, och av det enklare slaget, slitna plaststolar och rangliga bord, lite same same överallt..fisk och skaldjur dominerar menyerna till Rickards förfasan, men jag är nöjd.

På vår kvällspromenad sprang vi på ett gäng grisar som tydligen bodde efter vår väg, dom var riktigt respektingivande och när en av dom bestämde sig för att under högljutt grymtande slå följe med oss så stoppade jag snabbt som tusan ner kameran i väskan, och vi tog oss så snabbt våra flippfloppar bar oss ner till den större gatan i hopp om att han skulle komma på andra tankar, men han hade redan stannat och hittat ett par soptunnor att böka runt med som tydligen var mer intressanta än oss.

 

 

 

Sri racha kanske inte fick en ärlig chans?..?

Postat av
Svara

Efter en ovädersnatt på koh Chang så packar vi ihop våra saker för som det känns biljonte gången och kör dom sjuttielva backarna till färjan för sista gången denna resa, vädret är med oss hela vägen, vi har dom svarta molnen i hasorna, men det blev inte mer än så. Vi fick vänta på färjan ett litet tag innan vi körde dom sista milen längs den guldregns kantade vägen till Trat där vi lämnade moppen.

 

Vi bestämde oss under resans gång att vi skulle hitta en buss redan idag till Sriracha, har alltid velat åka dit, pga ”tuppsåsen”som vi använder som typ ketchup hemma.

Det blev en bussresa för oss till Laem Chabang för bussen gick inte till Sri Racha, men därifrån kunde vi ta en taxi sas det i biljettluckan. Jag vet inte när hon i biljettluckan var i Laem Chabang senast, men det där med taxi var i alla fall inte aktuellt när vi anlände. Det var becksvart ute och vi hoppade av vid en bussstation som hade sett sina bästa dagar, efter lite runt frågningar så hade vi ett alternativ, taximoppe dom resterande 8 km.

Det alternativet visade sig inte heller vara en piece of cake, eftersom vi behövde två. Så efter lite snicksnack och diverse språkförbistringar så tog vi vårat pick och pack och gick till närmaste bensinstation…på såna ställen brukar det ju finnas lite fordon i drift, och efter att ha engagerat all personal i vårat dilemma så gick vi fram till en bil och frågade vart han skulle och berättade att vi var på väg till Sriracha. Han och hans familj var dock på väg åt andra hållet till Pattaya, men det tog mindre än en 1/2 minut så bad han oss hoppa in i bilen och dom vände och körde oss ända fram till hotellet. Dom ville verkligen inte ha betalt men vi gav ändå 200 baht som tip.

Trötta och hungriga checkade vi in på detta snofsiga hotell, dock fem trappor utan hiss, och lika många ner för att hitta lite mat klockan 21.30.

Efter en rundvandring i jakt på föda inser vi ganska snabbt att utbudet på mat är mindre än utbudet på tjejjer. Besvikelsen är stor över mina ”drömmars stad” Sri Racha. Är det så här överallt längs denna kust? Eller råkade vi bara hamna fel? Vi vet inte.

Mat hittades till slut, och riktig god, men jag har nog inte sett så många kackerlackor sammanlagt på åtminstone tre år som jag såg på gatorna här bara under denna lilla promenix.Jag är ledsen över att behöva säga att vår bekantskap med denna stad slutar kanske  här…

I morse promenerade vi med vår packning till piren som leder till den pyttelilla ön koh Loi, där tog vi färjan över till koh Sichang ca 40 min och 50 baht.Färjan var knökfull av helgfirande thailändare och vi hade för säkerhets skull förbokat boende. Med hjälp av vår kompis GubbenPåSidan (GPS) tog vi oss hyfsat snabbt till hotellet.

Ön verkar mysig så här långt, en by som känns trevlig och ganska fina vägar att ta sig runt på med moppen och enligt den tryckta turistkartan mycket sevärdheter som byggnader och tempel…den ”sevärdheten” som jag känner mig sugen på är Buddhas fotspår, det spåret ska vi leta efter i morron.

Efter en lunch som var supergod och stark så ögonen sved och andningsorganen fick hostspasmer när den tillagades så for vi iväg och letade efter vad kartan visade, öns enda beach.

Det är nog så att är man ute efter en superstrand med sol o bad som mål, så ska man nog välja en annan ö. Stranden var ganska liten och delen med sand ganska smal och resten är sten.

Stor del av stranden var täckt av tätt ställda parasoller med solstolar och små bord under, väldigt thaistyle, gratis att nyttja, men såklart finns det outsagda önskemål om att man handlar nåt att äta eller dricka.

Vi har i allafall bestämt att vi stannar här två nätter, om inte annat för att hitta Buddhas fotspår….kanske blir lättare att hitta det än Sriracha såsen i Sriracha.

Från backpacker till flashpacker??(khlong Kloi beach)

Postat av
Svara

Nu har vi alltså avnjutit sötman av det ”ljuva livet” i några nätter, och börjar vänja oss vid att promenera rätt ner på stranden ( genom restaurangen) på morgonen, efter en sval natt till toner av soft hissmusik.

Stranden är jättefin och vattnet är badkarsvarmt på gränsen till för varmt för att ens svalka. Det är en ”lagom” stor strand som är kantad av små resorter med tillhörande restauranger, ifrån stranden ser man över till den långa piren i Bang Bao och fiskebyn.

Prisnivån på resataurangerna längs stranden är något högre än längs vägen och Lonley beach som har högre konkurrens, här tar till och med den lilla affären samma pris för en liten öl som strandrestaurangen vilket känns lite tokigt. Om du däremot går in bakom till den lilla ”byn” som är så liten så den knappt kan kallas by, så finns fler små restauranger som håller lägre priser men hög nivå på maten.

Vi har även lyckats hitta en reaggie bar värd namnet här, som har gått all in med stylingen och som inte sparat på krutet. Dom håller även med live musik till den något överprissatta ölen och drinkarna. Men får ändå några extra saronger från oss för mysigt häng, trevlig personal och fungerande toa.

Efter dagens strandhäng brukar vi försöka motstå frestelsen att lägga oss i vår svala bungalow och istället sätta oss på moppen och utforska omgivningarna lite, jag börjar nu vänja mig vid koh Changs galna vägar, det är backar och kurvor som man i början tror är omöjliga att ta sig upp, ner eller igenom. Men efter snart två veckor här känns det helt ok…och nästan, men bara nästan lite kul (men säg inte det till Rickard)

För den som inte vet det kan jag berätta att det kryllar av apor här, dom knallar obrydda omkring på telefontrådarna (heter dom det fortfarande, har telefoner trådar ?) eller så sitter de längs vägarna och ibland går dom mitt i vägen när man kommer åkande och spelar både blinda o döva fast vi tutar och nästan kör på dom. Jag tycker personligen att dom är lite läbbiga, fast många står nära o fotar och matar dom och ibland har man sett att dom ryckt kassar ur händerna på folk som stått för nära, inte kul att se sin nya sarong eller i värsta fall plånka fara in i djungeln och evigheten. Nej jag litar inte på dom små gynnarna.

Igår kväll när vi satt och åt vid vår restaurang såg Rickard först en stor skugga ute i vattnet, så han gick ner för att se vad det var, han såg bara att det simmade längs strandkanten men inte vad det var, efter ett tag så gick en av tjejerna på restaurangen ner eftersom hon också fått syn på skuggan, och då blir man ju lite nyfiken, det visade sig att det var en stor catfish enligt henne och dom brukar inte gå så nära stranden vi försökte gå efter den och fota men bilderna blev inte så bra, men hon upptäckte tydligen en massa småfisk i stimm, som hon och några till ägnade resten av kvällen till att ta upp ( kattfirren fick simma vidare.)

Ikväll är det veckans happening på vår resort.. som föresten har det fancy namnet YuYu Golden beach resort. I kväll hade dom BBQ och kvällen till ära har man tagit in en discjockey (heter det ens det längre?) som till en början spelar någon konstig psykidelisk musik som är nån blandning av modern jazz och salsa med någon slags dunk dunka i bakgrunden, typ hissmusik extra allt, fattar inte riktigt hur dom tänkte där…

Kvällen slutade dock bra, musiksabotören med dom dyra hörlurarna gav upp och lämnade över till Nick en thaitrubadiur som kanske spelar gitarr lite bättre än han sjunger så ordningen var återställd.

och framåt nattkröken hamnade vi hos chan Siam bar mer känt som hippibussbaren tror jag. Rickard bjöd på sig själv och jammade loss på scenen till min och övriga två gästers förtjusning.

I morgon checkar vi ut och lämnar koh Chang med Trat som mål, främst för att lämna tillbaka moppen som vi hyrde där för drygt två veckor sen, det är galet hur fort tiden rusar iväg.

Bonus material: den skitdåliga bilden på ”the catfish”…jag gick ändå ganska nära ?

Gamla vänner och nya beacher??

Postat av
Svara

Nu har vi träffat lite gamla vänner igen som vi har hängt med i några dagar, dom hade ingen ”moppe” så vi har sysselsatt oss i närområdet, det har blivit lite sol, inte så mycket bad men mycket mat o prat. Trevligt med lite avbrott i vår vardag.

Det har även blivit lite tatueringar gjorda nere hos Bamboo Tatto by One. Och Igår kväll var vi alla nerbjudna på BBQ middag nere i byn hos One och hans familj. Dom bullade upp rejält med stora white Snappers, revbenspjäll, fiskkakor, kyckling och en massa grönsaker.

Supergott och jättegulligt gjort, de andra i vårat lilla gäng skulle upp tidigt i morse för vidare färd mot Bangkok så dom smet hem lite tidigare för slutpackning och sömn, jag och Rickard hängde oss kvar lite längre. Det blev mycket prat runt bordet, ackompanjerat av hundar, ungar och blivande kunder som kom förbi, även av musiken ifrån alla barer runt omkring, en mycket trevlig kväll.

Men eftersom vi har lite myror i brallorna och vi nu bott vid Lonley beach i 10 dagar, så har vi ägnat dagen åt att åka runt på moppen för att leta ett nytt boende vid någon annan av koh Changs beacher. Det har i princip tagit hela dagen.

Men det är sånt som inte gör något, det blir ju lite som en resa i resan, vi åker in på småvägar när det tycker upp någon eller stannar till när vi ser någon lockande skylt efter vägen. Kollar lite priser på boende som verkar intressanta eller bara stannar och tar något att dricka eller äta.

Efter några stopp längs vägen bestämde vi oss till slut för att våra sista fem dagar här på ön, ville vi bo strandnära och lite lyxigare än vi gjort tidigare under resan. Vi bestämde oss till slut för Klong Kloi beach som ligger längre söderut på ön och lite öster om fiskebyn Bang Bao och piren.

Vi bokade efter lite prut en finfin bungalow med utsikt mot havet…i och för sig ”seaview via restaurangen”….men ändå. Så i morgonbitti flyttar vi vårat pick o pack för att leva lite ”flash-Packer” liv i fem nätter.

I kväll blev det då sista solnedgången ifrån vår lilla veranda på en bakgata på Lonley beach, och sista kvällen vi somnar till tonerna från weather girl’s gamla slagdänga från 80-talet, ”it’s raining men”…ibland överröstat av club musiken ifrån party gatan, näh i morrn blir det till nya toner.

Lonley beach, inte så lonley..inte så mycket beach, men ändå hemma??

Postat av
Svara

Vi hade ju en tanke på att nu när vi skulle vara på Koh Chang under en ganska lång tid, så skulle vi även prova att bo på lite olika beacher. Men som så många andra gånger under våra resor så gjordes planen om. Man pratar med lite folk efter vägen, tar till sig lite och klurar på vad det är man egentligen vill, och vips så har man bytt spår lite grann.

Vi tog en heldag på white sand igår med moppen, vi strosade runt o kollade lite shopping och hängde på stranden lite. Stranden är som vi i och för sig redan visste fin, men vi som är och har blivit lite vind och vågkänsliga upplevde att det var väldigt höga vågor (allt är ju relativt), men tänkte att det kanske det var överallt idag. Men näh! Gjorde nämligen en vetenskaplig test och ”ringde en vän” som satt vid stranden på koh Lanta och bad honom skicka en bild på nu läget….inga vågor där inte.

Jag hade också fått för mig att WS var mycket längre än den var, liksom oändlig..men näh! Den är lite mer promenadvänlig i mitt tycke, man ser ett slut inom en rimlig tid. Den här dagen hade det tyvärr varit någon form av olje utsläpp så skor och fötter behövde saneras efter hemkomst, men stranden var ändå både vit och beachig.

Whitesand beach

Jag kan tänka mig att whitesand är lite mysigt på kvällarna speciellt på stranden med mycket strandrestauranger och lampor och sånt i alla fall fick man en en känsla av det.

Lonley beach

Vi känner oss dock nöjda med vårat val att stanna på Lonley beach, visserligen är stora delar av stranden inte mycket att hurra för och det är lite ruffigt..

…och ibland kan ljudnivåerna peaka lite väl, men det är ändå mysigt och man behöver ju inte hänga mitt i smeten varje kväll. Det funkar att hänga på sin lilla veranda i skenet från ett levande ljus. Och antingen ta del av andras musik på avstånd, eller sin egna medhavda.

Rutinerade som vi har blivit har vi nu även en dödsarsenal med produkter som håller dom gigantiska getingliknande grejjerna som har fattat tycke för vårat sällskap på behörigt avstånd, myggorna och andra ovälkomna gäster likaså.

 

..otippat att sakna Ola-Conny och Morgan??

Postat av
Svara

Nu har våra vänner lämnat koh Chang och vi är åter ensamma, eller kanske inte ensamma direkt…det är lite skillnad mot de senaste platserna vi besökt, här är det nog folk ute på ”stan” dygnets alla timmar. Det är ett konstant mer eller mindre brus av musik och trafik. Men det är på något sätt både tröttsamt och lite trevligt, utbudet av mat blir ju större och det ligger restauranger överallt.

Vi har mest hängt på kai bae beach dom senaste dagarna, och igår även på ”vår” beach..Lonley beach. Det har varit lite mulet och det har även kommit lite regn. Man känner av att vi kommit in i marsmånad, det är varmt och luftfuktigheten är påträngande hög. Som tur är blir det något bättre under natten, vi sover med öppet fönster och fläkt och det funkar bra. Men ingenting torkar riktigt även om vi hänger ut det på på veranda räcket.

Igår lämnade vi in lite kläder på tvätt och i morse när vi gick och åt frukost såg vi att den hängde på en ställning på andra sidan gatan på tork, känns ju lite lustigt att se sina trosor hänga ute på byn när man går förbi.

Det är ju en lyx att varje dag gå och sätta sig någonstans och beställa det man vill äta och sen bara bli serverad, och jag trodde aldrig att dessa ord skulle komma ur min mun, men hur konstigt det än kanske låter, så saknar jag att bara äta nåt ”hemma”, att slippa gå iväg. Jag kan sakna att bara ligga i soffan och flippa mellan tråkiga kanaler på TV:n..jag saknar till och med Ullared på 5:an och typ bonde söker fru…

Sen vet jag att det räcker med att höra Introt eller släpa hem dom första kassarna från Coop så är jag less och drömmer mig bort igen.

Idag har vi bytt boende även om vi är kvar på samma beacharea så är det ibland skönt att byta miljö. Vi har nu en lite större och ljusare bungalow, men fortfarande med fläkt.

Det har även idag blivit lite strandhäng med sällskap av seriemördare och annat löst folk på läsplattan.

På vägen hem stannade vi och köpte lite färsk ananas och en påse kryddblandning av salt, socker och chili i en av dom locala affärerna som vi avnjöt på verandan, så himla gott med det starksötsalta till den färska frukten, det funkar ju till äpplen eller annan frukt också men denna gång blev det ananas.

 

 

 

..24 timmar till Trat ???..

Postat av
Svara

Våran tid i Khanom är nu slut för denna gång, och vi har sagt hej då till våra vänner och tackar än en gång Leif och Elisabet för gästfriheten att vi fick möjligheten att bo i deras fina hus, Tack?.

vi tog den locala minibussen som går varje timme från Khanom till Surat Thani  och vårat första uppdrag var att ta oss till immigration för att göra en visa extension.

Surat Thani immigration Office låg en bra bit utanför själva staden så det fick bli en taxi dit, det var en ganska tjusig byggnad som såg lite felplacerad ut där ute i obygden, men markkostnaden var väl troligtvis minimal.

Jag blir ofta lite obekväm på såna här ställen, det är en blandad känsla som infinner sig..lite rädsla att göra fel, samtidigt en slags osäkerhet om att man redan har gjort något fel.

Det var inte så många i lokalen och vi var ändå rätt så förberedda, vi hade passfoton, kopior på passet, kopia på visumet och kopia på hembiljetten. Så det enda vi skulle göra var att fylla i två blanketter, vilket var lite struligt men vi fick hjälp av personalen och det fanns lathundar så allt gick smidigt ändå, det tog kanske ca 30 minuter allt som allt. Utanför stod våran taxi och väntade så det var bara att hoppa på och ta oss tillbaka till stan.

Nu hade vi bara ca 10 timmar att slå ihjäl innan vårat tåg skulle gå 23.30. Efter lite lunch tog vi oss till tågstation och lämnade in våran packning så att vi bara hade oss själva att släpa runt på, och det är nog så jobbigt. Det blev många steg som vi hasade runt i våra flipflops. Dom sista timmarna tillbringade vi liggandes på varsin bänk på tågstationen.

När tåget äntligen kom ( något försenat såklart ) var det bara att hitta sin sovkoja och försöka somna så fort som möjligt. Vi kom till Bangkok vid 10.30 hoppade in i en taxi som körde oss till Ekkamai busstation för att där få beskedet att sista bussen till Koh Chang redan gått för att hinna med färjan över, vi bestämde oss då för att ta bussen till Trat istället så vi åtminstone var nära i morgonbitti. Sex timmar senar var vi framme i ett mörkt trat, och det fick bli en natt på ett guesthouse som jag bokade på vägen. Det kändes faktiskt som en maraton resa men ändå smidigt tack vare nattåget.

”Frukost på sängen” på tåget

När vi kastat in packningen på rummet gav vi oss ut på matjakt, klockan hade ju hunnit bli närmare 22.00 nu och Trat känns ju inte som någon hålligång stad direkt men vi gick till en bar i närheten som vi hittat förut när vi varit där och dom hade fortfarande öppet kök.

Det är en lite mer avslappnad”klädkod” i det här landet än vad man är van vid, kanske oftast när det gäller barn, men vi har nu  även märkt att det faktiskt inte enbart gäller barn utan även ungdomar och nu även äldre ungdomar, att när mörkret faller så sätter man på sig sin pyjamas och går ut, kanske tar moppen och drar i väg och handlar takeaway mat eller andra ärenden, eller som på den här baren/restaurangen dök det in en kille i sin randiga pyjja och beställde in en öl och slog sig ner med sina polare…han tog liksom sängfösare till en annan nivå.

I morse efter frukost bestämde vi oss för att skippa buss eller taxi till piren och hyrde oss en moppe istället, så på med ryggsäckarna och iväg, det tog oss kanske en timme till färjan och sen går det ju undan eftersom Färjeturen inte är så lång, men vi hann med en snabblunch bestående av ”koppnudlar” i allafall.

Idag har vi hängt med ett par kompisar P & R som också är på ön, och kvällen tillbringade vi på Lonley beach som namnet till trots inte är ett dugg Lonley, vi har strosat runt och fick även njuta av livemusik.

Rickard och Nui i Khanom, i en svårslagen diskussion, utan något gemensamt språk?

Det känns ändå lite skönt att vara tillbaka i civilisationen, dom flesta pratar engelska vilket kanske inte bidrar till lika många skratt och missförstånd…

men det gör ju livet lite enklare, och enkelhet är ju också skönt ibland, det blev även panengcurry till middag och saronger och flipflop säljs i varje gathörn, ordningen är återställd och kontrasterna är utjämnade.

 

Vi anar framtidens Khanom och äter”jättegamla”ägg??

Postat av
Svara

Dagarna och kvällarna flyter på, vi lapar sol och skapar oss små uppdrag och njuter i fulla drag. Vi njuter av vårat fina hus och att få äta frukost ”hemma”. Det blir ju inga jätte frullar med ägg o bacon, men vi gör kaffe och rostat bröd med marmelad och ”plastost”, lite korv och youghurt, en morgon åkte Rickard iväg till bagaren och köpte bagels, han råkade även köpa lite lagrad ost som vi senare lyxade till med lite rött.

Det är mycket tjat om rödvin märker jag, men man får ju sina cravings när man är iväg så här. Vissa har ju hangups på Kalles kaviar och knäckebröd, medan jag får på riktig ost och rödvin.

Det tog några år av resande i Thailand innan jag insåg att det faktiskt finns helt ok rödvin här som inte kostar skjortan och halva slipsen, Mont Clair finns i flera olika prisklasser och dom jag provat har varit överraskande goda, finns även som vitt som också är helt ok i mitt tycke. Skillnaden mot hemma är att här föredrar jag även rödvinet kallt vilket jag inte gör annars.

kvällarna tillbringar vi hos Eid, på hennes restaurang förstås, hon jobbar ju jämt, men blir det lite lugnt emellanåt så sätter hon sig ner hos oss, och vi tragglar oss fram på hennes begränsade engelska och vår ännu mer begränsade thai, men det känns bra ändå och vi trivs i varandras sällskap.

Idag efter frukosten drog vi iväg på moppen till ”grannstaden” Sichon, stor del av vägen var under s.k construction, och inte i bästa skick, ganska kurvigt och branta backar, men med fantastiska vyer ut över havet, beacher, berg och djungel. Tyvärr fick jag inga bilder av vägen eftersom jag hade fullt sjå att hålla tungan rätt i munnen och försöka hänga med på moppen, och de bilder jag har ger inte riktigt rättvisa över vyerna.

Man märker när man är på en plats med få europeiska besökare, människor tjoar och vinkar när vi åker förbi, men det är något vi börjar vänja oss vid nu efter våra moppe resor.

Jag undrar om det kommer att förbli så här…

….eller om det snart är en ny epok i antågande. Det byggs otroligt många nya stora resorter efter stränderna, och flera ser redan klara ut för inflyttning. Men samtidigt så känns det lite som om man redan har försökt det greppet tidigare, det finns redan många resorter som i mina ögon ser tomma ut, men å andra sidan så kanske det är lite fler turister här i år än det har varit tidigare.

Jambay bar&art space Khanom, så mysigt?

Tankarna kring exploatering är verkligen skeva, å ena sidan så hoppas man att det går bra för alla som vågar satsa liv och pengar i sina projekt, och att inte resorterna och restauranger ska stå spöklikt tomma, men å andra sidan vill man ju lite egoistisk att det ska få vara precis så här charmigt och genuint som det är, det är ju därför vi gillar Khanom.

Ikväll har vi varit på lördagsmarknaden inne i byn, den växer för varje år vi är här, jag tycker personligen att den inte är lika bra som den varit, väldigt mycket krimskrams och mindre handgjorda grejjer. Massvis med mat förstås som vi alltid brukar shoppa loss på men i kväll slutade det med att vi hamnade och åt middag hos Eid på hennes restaurang istället.

Jag har länge gått och ”suktat” efter dom där rosa äggen som finns lite här och var i affärer och på restauranger. Dom kallas för centuary eggs och har legat i nån skum blandning i nån månad, själva ägget är svartgrönt inuti, gulan som inte är gul längre, är krämig i konsistensen och vitan..som inte är vit, är typ gelé, tydligen så luktar det som surströmming när man skalar dom, vilket jag inte kände eftersom dom var skalade och lite stekta när jag fick äggen på tallriken tillsammans med phad Pak kapraow. Dom smakade helt ok..men jag kommer nog inte äta dom igen om jag inte blir bjuden..men dom är ju fina att titta på.

Bonusmaterial: jag fick igång tvättmaskinen, så igår lyxade vi med rena underkläder efter duschen?

 

Varma på utsidan och på insidan❤️

Postat av
1

Det blev åter en natt i Surat Thani på samma ställe bakom tågstionen, vi var bara tvungna att gå tillbaka och äta på restaurangen som låg på samma gata.

Vi hade redan sen förra gången bespetsat oss på ett ”flak” med blandade maträtter som vi såg bäras ut, det fanns två storlekar och vi tog den lilla. Det var fisk, kyckling, ägg fläskkött, pommes, pasta, bröd, korv, sallad..jag har säkert glömt något. Allt var super vällagat och gott.

Morgonen efter tog vi en localbuss till den stora busstationen i Surat Thani, där vi fortsatte vår färd till Khanom i minivan.

Under våra resor till Khanom har vi lärt känna lite folk både från Finland, Thailand och svenskar som både är bofasta och säsongsboende.

Och denna gång har vi blivit sååå bortskämda av ett fantastisk svenskt par som är just säsongare, Elisabet och Leffe…jag säger bara wow!

När vi klev av bussen i Khanom så stod dom där och hade fixat en moppe till oss till superpris, och inte nog med det dom erbjöd oss att bo på bottenvåningen i deras fina hus vid stranden. Så himla gulligt…och allt detta toppade dom med att ta oss med till en restaurang på stranden som serverade pizza..rödvin köpte vi hos handlaren och tog med oss själva. En jättemysig dag och kväll.

Så pizza och rödvinsnöjda bor vi nu idetta fina hus med superskön säng, vi har, kylskåp, brödrost, vattenkokare, tillgång till tvättmaskin och hund. Och kommer jag nu bara ihåg vad Elisabet sa om hur man gjorde med tvättmaskinen, ( för idag så åkte dom till Borneo )så har vi snart rena kläder också.

Dagen idag har vi ägnat åt solhäng och bokläsning på verandan och framåt eftermiddagen åkte vi in till byn och hälsade på lite andra kompisar som har restauranger där. Hos Eid och hennes brorsa blev vi bjudna på soltorkade fiskstrimlor och kokta bönor som ”snacks”,

Torkade fiskstrimlor och kokta bönor

Rickard var väl inte överförtjust men jag måste ändå säga att det var inte så illa som de låter, det var lite fishy i början men man vande sig liksom vid smaken och det var ganska salt och gott. Det blev även en sväng till Micki på Dustygecko, Khanoms finaste krog där han serverar typ femstjärnig gourmetmat och är supertrevlig. Det är alltid mysigt att komma till Khanom men den här gången kändes det lite extra varmt i hjärtat.