Från havets brus till vägens sus

Speedboat från koh Phayam gick över förväntan lugnt och fint på vattnet, det brukar ju allt som oftast vara en nära döden upplevelse att åka med den typen av båt, iallafall i mitt tycke.

Även bussresan från Ranong var top notch, fin buss, kungligt pyntad och lugn chaufför. Vi blev stoppade efter vägen av någon form av passpolis. Kontrollanten var inte intresserad av oss utan min ganska kvalificerade gissning är att man kontrollerar personer som kommit över gränsen från Myanmar.

Väl framme i Khao Lak/ Bang Niang letade vi upp vårat guesthouse som låg utefter den stora vägen, denna gång måste jag erkänna att jag överträffat mig själv i att boka ett riktigt lågvattenmärke även i våra mått mätt ha ha man vet inte om man ska skratta eller gråta. Vi bokar ju sällan eller aldrig rum med AC om vi har möjlighet att välja av den enkla anledningen att vi föredrar fläkt. Men kors i krösamoset vilket varmt rum vi har och planerimgen!?!, jag skrattade så jag grät när vi kämpat oss upp för våra trappor. Inte nog med att toalett och dusch är i något som påminner om en duschkabin modell large, man får dessutom fylla på vatten cisternen med ”rumpduschen” för att kunna spola, ibland får man verkligen vad man betalar för.
Men jag är inte bitter, vi får se hur länge vi står ut, jag tänker att vi sover ju bara där så om vi bara lyckas med det i värmen så är det väl ok i några dagar.

Det märks verkligen att vi kommit till människobyn och svennebananernas paradis på riktigt till skillnad från koh Phayam, det kryllar av folk, bilar och motorcyklar. Vi var inne en sväng på marknaden på kvällen och minglade runt ett tag, men lite trötta och mosiga efter den tidiga morgon reveljen och efterföljande resor så gick vi ”hem” och hängde lite i Anki o Affes rum som var lite större och svalare än vårat men inte någon svit det heller…dock med sjöutsikt och marint liv i detta fall å med waran.

Ny dag nya möjligheter, efter frukosten blev det lite fix med att hyra ”moppar” och ordna med telefonkort till Anki stackarn som levt ouppkopplad sen vi kom till Thailand, men nu är det ordnat och ordningen är återställd.

Första turen gick till White sand beach som verkade vara ohemult populär, solstolar och parasoller i långa rader på den upplysningsvis vita sanden, vi tog en liten promenad på stranden men kände att det behövdes inte fyra blekfisar till där,  enough enough liksom.

Det blev istället en relativt dammig färd till memories beach istället. Där bestämde vi oss för att slå läger under några timmar, en mysig strand och med ljummet vatten för dom badsugna och god mat. Efter några timmar i solen kändes det skönt att komma ”hem” till det ännu varmare rummet och få en efterlängtad dusch som vi nu kan konstatera hade passat någon med betydligt tunnare benstomme än oss…den bjöd på ca fem strålar men ack så skönt.

som bonus material bjuder jag på en bild på en liten kompis som poserade för oss under lunchen.

 

Hade kunnat stannat ett par dagar till..

Dagarna på Phayam fördrivs på samma sätt som på dom flesta av Thailands mindre öar det mesta kretsar kring mat och huruvida man ska undvika att bränna upp sig, lite moppe åkning och allmänt lugn.

Även om jag tycker mig se att mycket har hänt på ön sen vi var här för åtta år sen så har den fortfarande ändå en skön och chill atmosfär. Den största förändringen är att nu finns här tuktuk service och sen vet jag inte om jag kommer ihåg fel nu…men jag har för mig att det inte fanns ATM på ön förut, men nu kan jag i allafall konstatera att det gör det om det är någon som undrar.

Det har poppat upp fler små shoppar och restauranger efter vägarna än tidigare, men trots att det är betydligt mer folk på ön än när vi senast var här så är det absolut inte trångt på stränderna men på dom smala vägarna är det lite läskigt när man får möte med en tuktuk, där har dom inte riktigt hängt med i svängarna. Efter att nu ha tillbringat tre dagar här på Phayam är det dags för oss att haka på oss ryggsäckarna igen och dra vidare, i morgonbitti tar vi båten in till fastlandet igen för vidare färd med buss söderut.

 

Jättetaggade och Jetlaggade

Efter ett dygn med total återhämtning känns det som om vi är på banan igen. Det tar på en att förflytta sig från punkt A till punkt B. Trots att dom 10,5 timmarnas flygning  till Bangkok går förvånadsvärt fort, så blir det drygt med en timmes shuttlebuss till nästa flygplats, väntan i fyra timmar där på nästa flyg och denna tripp görs ju samtidigt som man ”dygnar”….och som vi brukar säga…”man är ju inte 60 längre” ha ha.

Men iallafall efter en något svajig flygresa från Bangkok till Ranong så hoppade vi på en av dom skruttiga, blåsiga men dock söta localbussarna och åkte till vårat guesthouse A day inn. Där vi stupade i säng i två timmar för att samla kraft att kunna gå ut på stan och fixa morgondagens transport vidare till koh Phayam, hämta ut pengar, få i oss lite mat och slutligen däcka igen men tänker att det är lika bra att ge kroppen vad kroppen vill ha och just nu var det sömn.

Det  blev en hyfsat tidig morgon med 7/11 frukost och med förnyade krafter tog vi lokaltaxin till piren och vidare med färjan till koh Phayam.

Nu har vi i allafall installerat oss i våra bungalows på Banana resort och äntligen fått känna sanden mellan tårna…där redan mina vinterklena fötter fått sina första flipflops skavsår så allt är precis som det ska vara i första skedet av semestern…kan man verkligen kalla det semester när man är pensionär?

våra närmsta grannar är ett gäng apor och dom är jag vis av erfarenheter lite orolig för, vi får väl se om gliporna i badrumstaket är tillräckligt små för att hålla dom ute annars kanske det sitter en luden kompis i handfatet när man ska göra ett besök därinne inatt.

Det finns ett annat kul gäng som håller till här och det är en flock Hornbill fåglar, jag har tidigare trott att dom är både skygga och lite svåra att hitta, men här är dom lite som kråkor som flaxar runt huvudet ( kanske en liten överdrift ) och tjattrar och väsnas

Efter god mat, en och annan öl och möjligtvis någon Pina Colada så är vi fortfarande lite nergångna efter gårdagens resande och sömnbrist, så när solen trillade ner i havet och Anki och jag fått storstryk i vårat medhavda sällskapsspel så kröp vi in i våra hyddor och gjorde tidig kvälll.