Thung Song är ett namn som swishat förbi tågfönstret flertalet gånger när vi varit ute på vift med tåg mellan Trang och Bangkok. Och varje gång som jag hunnit få en liten glimt in i stan genom fönstret vid på och avstigning så har jag tänkt..hm där ser det mysigt ut, och så har namnet hamnat på nån av mina många ”where to go lists”.

Och nu var det alltså dags, och då helt oplanerat. Det råkade inte bli vid ett tågstopp, utan ett moppestopp, en mellanlandning på vår moppetripp mellan koh Lanta och Khanom.

Vi kom fram rätt sent på eftermiddan vid vårt första stopp och besök, solen hade precis börjat gå ner och det började bli bråttom att hitta någonstans att sova inför natten. Det visade sig att flera hotell var stängda (i sviterna av covid-19 kan man tänka). Men vi letade oss fram till ett hotell väldigt nära tågstationen som funkade kanon. Snabbincheckning och snabbdusch sen ut för att leta föda. Vår första plan var att ta oss till tågstationen där borde det ju finnas matställen och lite happenings. Vi kryssade oss fram mellan buskar och några herrelösa hundar och såg väl antagligen lite förvirrade ut. Men ur mörkret under ett plåttak hördes några röster som ropade Sawadee kap och frågade vart vi skulle. Det var några lätt överförfriskade herrar som satt hade lite ”fredagsmys” tillsammans med nångra flaskor Hong Thong.

När vi synkat i varandras språk och dom förstod att vi letade mat pekade dom ivrigt ut vägen till marknaden.
Nu hade vi kommit helt rätt, en upplyst gata med mat i massor, matvagnar med diverse ätbart och små enkla restauranger bestående av några plåtbord och skitiga plaststolar. Det fräste och bubblade i varenda panna och gryta och dofterna var magiska. En snabb överblick och vi slog oss ner vid första bästa, och oj så gott.

Efter maten flanerade vi gatan ner och njöt av alla härliga intryck, vi blev bjudna på någon form av munk liknande bollar på pinne med någon slags för oss okänd fyllning, sött o gott.

Vi tog en liten omväg hem till hotellet för att suga i oss lite extra av atmosfären  innan det var dags att gå och vila våra trötta kroppar efter mopperesan på 15 mil.

Även dagen efter och dagsljus så fortsätter känslan av att det är en stad att gilla, husen är en blandning av gammalt och nytt, brungråa gamla trähus som  ser ut att nästan säcka ihop av ålder och takens tyngd, solblekta reklamskyltar, neonljus och självklart 7eleven. Hit kommer jag gärna igen, och det kanske blir ett litet återseende redan på tillbaka vägen.