Bosättning

Sakta men säkert börjar vi acklimatisera oss till värmen och den loja tillvaron. Vi har slutat med att misstänksamt scanna av rummet innan vi kliver över tröskeln på jakt efter oinbjudna kryp, en sån sak som alltid är lite jobbigt i början av tillvaron på dessa tropiska breddgrader för en super mesig svennebanan som mig.

”Moppen” står tryggt parkerad utanför vår bungalow och dom trendiga hjälmarna är utprovade och till belåtenhet.
Vi har varit in en sväng till byn och bunkrat upp med förnödenheter i form av snacks, dörrmattor, solcellslampa och klädnypor. Även lite köksutrustning för lite självhushållning har införskaffats.skinnet börjar sakta gå från mintgrönt till svagt beige och fräknarna lyser ilsket mot det ännu alltför bleka ansiktet, men det gäller att skynda långsamt, jag har alldeles för många och plågsamma minnen när man gått all in med cocosoljan Hawaian tropic dag ett, med resultatet rumsarrest en vecka och sova stående.

I kväll var planen att åka till Khlong Nin och hälsa på lite folk men halvvägs inser vi att strålkastaren på vår ”moppe” var i alldeles för dåligt skick för att åka i svarta natten på den dåliga delen av vägen, så vi fick vända.

Det blev en medioker middag efter vägen med den isärklass mest smaklösa papaya sallad vi någonsin ätit, och är det något som vi har koll på så är det just papayasallad…..men den får 9 av 10 i design iallafall, men som ni alla vet så ska man inte låta sig luras av ett vackert yttre, det är alltid insidan som räknas.

En lång dags färd mot natt Zz

Efter en osedvanligt kort flygresa på ca 9 timmar! Så landade vi strax före klockan 05 Thailändsk tid i Krabi. Det var kolsvart ute och nästan allt utom passkontrollen var stängt. Minibussarna hade inte börjat gå än och det enda som fanns att tillgå i transportväg var taxi. Vi ”raggade” upp ett annat par som också såg lite strandade ut som vi kunde dela utgiften med, Vi kom till Lanta med första färjan kl 06.

På Funky fish fanns en bungalow till oss. Nu blir det en sån där konstig dag då man inte har nån koll på tiden…man vet inte om det är frukost lunch eller middag som äts. Men nåt måste man äta känns det som, nåt som känns som mat. Så 8.30 thaitid (02.30 svensktid) sitter vi i i restaurangen och äter Hamburgare och kyckling Paneng (extra chili) hur denna dag ska sluta vet jag inte.

Efter maten vinglade vi iväg på våra bleka jetlaggade ben till närmaste minimart för att handla det nödvändigaste som vatten, toapapper, myggspiraler och myggspray. Så ve den moskiten som vågar sticka in sin långa näsa hos oss.

Vi har även hunnit avhysa en groda i badrummet och skrämt in en kackerlacka bakom kylen..där det redan satt en sen tidigare inskrämd ödla, Vi ligger inte på latsidan, semester och den tidiga morgonen till trots.

Förra året vi var här så bad jag dessutom att dom skulle tömma den fisktomma dammen som fanns utanför bungalowsen eftersom dess enda funktion var att förvara och odla myggbebisar. Och till vår förvåning och glädje så var den inte bara tömd utan dessutom borta.

Det blev ett par timmars ryggläge i vårt halv svala krypin till ett envist surrande från kylskåp, fläkt och syrsor.

Vi har nu även införskaffat oss ett fordon som vi har tagit oss en sväng på och letat upp lite kompisar.

Kvällen bjöd på hotpan ”hemma hos oss” för att avslutas med dagens bästa beslut och happening, att sova, och jäklar vad här ska sovas efter drygt 30 timmar, over and out 🙂

ljuset i tunneln

Ja ni, nu är det nedräkning på riktigt, och som vanligt har man inte riktigt hunnit med i tanken själv, det är mer så att andra påpekar att nu börjar det bli dags att tänka packning och sånt fix.

Det känns lika overkligt varje år, och snart sitter man där jetleggad, mintgrönblek och med sanden mellan tårna, som om man inte gjort annat på hela året.

Min personliga åsikt när det gäller 2019, så tycker jag att det har varit ett riktigt skitår. Det började så på topp med alla nära o kära omkring oss i värmen på Koh Lanta, det måste jag iallafall hålla fast vid som en ljusglimt. Men sen har det typ bara gått utför med sjukdomar, sorger och bedrövelser på alla fronter.

Så nu en gång för alla så förpassar jag ner skitåret 2019 i ”helveteshålet”.. om det finns nåt sånt och ser fram emot ett fantastiskt 2020.

Och med det i siktet så säger jag gott nytt år! för på lördag börjar det åter fladdra i sarongen, då drar vi söderut.