Efter en natt i avloppslukten enades prinsessan och den övervintrade hippien ( och deras man ) om att enough is enough och checkade ut, Det blev en kort flytt dock till ”granngården” mer än dubbelt så dyrt men i detta fall klart värt. Fin bungalow med havsutsikt och spoltoa. Vi bokade först bara en natt eftersom vi hade tänkt åka vidare dagen efter till Khanom, men alla tågbiljetter var slut och bussen verkade för omständig med tre byten och där backade även vi fast vi brukar hävda att resan är målet.
Det blev ett natttåg dagen efter istället, kanske inte heller det bästa valet men tydligen det enda ( är det ens ett val då? ). Vi gillar ju egentligen tåg och kanske speciellt nattågen, men i detta fall ska tåget avgå från Ban Krut 00;30 men är i princip alltid försenat har vi hört, och ankomma Surat Thani typ 06:00 så det känns ju inte som någon hit. Därefter blir det buss och minivan till Khanom..men men det blir då det.
Nu bor vi här i vår fina väldoftande bunge och njuter ett par dar extra istället. Igår kväll var vi hembjudna till ett par kompisar på middag, dom hade varit på marknaden och shoppat loss, det bjöds på hemmakokta räkor, ägg, Kalles kaviar(?!!) sushi, färska vårullar och små korvar på pinne. Mycket trevligt och gott, vi köpte med oss mangostickyrice från ett stånd på vägen dit till efterätt.
Dagen idag har varit lite blandad jag gick ner på stranden och läste lite och Rickard tog en sväng med moppen till ett tempel och kollade lite buddha, tror inte att det var så mycket för den andliga upplevelsen utan mer att det var myrorna i brallorna som var drivkraften.
Efter denna vår unika ”egentid” så åt vi en gemensam lunch på en av strandrestaurangerna som idag tog Phet=spicey till en annan nivå, men så går det när man är kaxig när man beställer,
men vi slurpade i oss maten och innehållet i en ishink som stod på bordet medans endorfinerna dansade rumba ifrån läpparna ner till magmunnen…och jag blir inte förvånad om den dansen kommer att fortsätta ytterligare söderut ?
Vi har nu moppat runt på alla tänkbara småvägar och det är verkligen en trevlig byhåla det här, det är en skön blandning av landsbygd med små grusvägar genom palmskogar och lite bebyggelse här och där, men även lite mer småstadskänsla ala vildawestern style
och ut efter ena sidan löper den oändliga stranden som bitvis har kvaliteer som ett riktigt skolexempel på paradisstrand, medan vissa delar är mer eller mindre skräpiga av drivved och/eller sopor utifrån havet. Men överlag är den också folktom, det är överhuvudtaget inte många turister här, men dom finns och man stöter på dom lite här och där och dom flesta är longstayers eller bofasta.
På andra sidan vägen av den långa stranden ser man stora och mindre stora resorter och många av dom verkar helt övergivna och vissa är bara raserade, det syns att drömmen om de stora turistströmmen har funnits men liksom stannat av innan den ens hunnit börja. Man kan inte låta bli att undra vad det är som gör att vissa orter får all uppmärksamhet och andra inte ens en smula av kakan.
kan det vara så enkelt att stränderna på denna sida saknar solnedgång? att det slår högre att sippa på en paraplydrink och se solen gå ner i havet, än att dricka en kopp kaffe när den stiger upp ur samma vatten? Jag vet inte, men ibland är inte svaren konstigare än så.
Men även om paraplydrinkar i solnedgång är mer Instagramvänligt, och något kaffe i soluppgång kommer jag ändå aldrig hinna upp till, men ändå så gillar vi Ban Krut och det kommer att bli på återseende?