Efter en lång och jäkliigt jobbig resa har vi nu tagit oss till Phu Quoc island. Vi checkade ut från vårat hotell i HCMC klockan tolv på dan, vid 19 klev vi på en minibuss som tog oss till en stor busstation, där blev det ca tre timmars väntan på buss mot Ha Tien, det var en så kallad sleepersbus.

Det innebar att man kunde ligga raklång om man är ca 1,60 lång och den bestod av tre rader ”sängar” i två våningar modell våningssängar ( rumpbredd max stlk 44 )

För dom som inte varit i Vietnam tidigare kan jag berätta att det är vedertaget att vid varje möte och omkörning så tutar man minst två gånger och av någon anledning så tror jag att våran chaufförs tuta var felmonterad…och satt på insidan av bussen, och om man nu mot förmodan skulle ha lyckats somna så var det plötsligt stopp för allmän kisspaus och eftersom man inte visste när/om nästa möjlighet till denna aktivitet gavs så var det bara att kravla sig ner och ut i svarta natten.

Som extra krydda så var även AC:n på fullt ös, som sig bör här i Asien, och trots att man är rutinerad och hade laddat med både munkjacka, sarong och var invirad i filten som tillhanda hölls på bussen så var man som en isglass när vi äntligen kom fram i Ha Tien klockan 4.30!!! Där tog vi en minibuss till hamnen. Vår förbokade båt skullle gå 10.30, men till vår lycka lyckades vi få den ombokad till 6.00.

Vi anlände Phu Quoc ca 7,30 galet trötta och stelfrusna då även båten självklart var utrustad med AC.

Planen var att hyra moppe direkt vid ankomstkajen för att försöka hitta till vårat guesthouse, men det gick inte så det fick bli en taxi, vilket vi nu i efterhand är tacksamma för, det visade sig att det inte var helt enkelt att hitta hit.

Vårat guesthouse låg inte i direkt anslutning till någonting annat, och hade vi inte varit så totalt utmattade som vi var så hade vi nog protesterat högljutt till taxichauffören när han körde in i våra ”kvarter”.

Men som det nästan alltid är så blir allt bättre med lite sömn och med nya ögon. Peace resort som vårat hem här heter kanske inte ligger på den finaste gatan eller den mest centrala, men är ändå väldigt mysigt det är mera ett såkallat ”homestay” och drivs av en familj bestående av mormor ( som mest ligger i en hängmatta hela dagarna ) en mamma som knappt inte kan ett ord engelska, en dotter som tolkar det mesta, ett gäng småbarn och yngre killar som man inte riktigt vet om dom hör till familjen eller om dom bara är grannar. En eller ett par hundar, höns, kycklingar och en tupp somgår runt o gal.

Stämningen är väldigt familjär och vänlig. Redan första dagen blev vi inbjudna på en spontan fest där det bjöds på frukt, konstiga köttfyllda gurkor och öl.

Vår ofrivilliga exponering av AC resulterade i att jag blev dunder förkyld och Rickard tappade rösten ett par dygn??, så vi har varit lite halvslitna och sega, men nu är vi på topp igen??

Vi har moppat runt på ön i två dagar, igår fick vi en moppe som nästan saknade bromsar den var endast utrustad med en knappt fungerande frambroms, men den tog oss till norra sidan av ön, genom byar och genom djungel på en oändligt lång röd sandväg.

Vi hamnade av mer tur än skicklighet på starfish beach som var precis som det låter nerlusad av sjöstjärnor och badkars klart vatten. Där gick vi ut på en lång brygga med en platå med låga bord, två timmar senare kom vi därifrån…vid ett av borden blev vi inbjudna att delta i deras middag bestående av kyckling, torkad fisk, torkad bläckfisk och öl i oändlighet…

…och det går nästan inte att tacka nej, och varför ska man det, det är ju bara nyår tvågånger om året och gästfriheten är gränslös i detta land.

Idag fick vi en ny moppe med bromsar som faktiskt nästan funkar både bak och fram och vi börjar bli helt friska life is good ?