Oj oj vad dagarna rullar på, det är märkligt hur fort tiden går när man egentligen inte har någon tidsuppfattning, och liksom ingen ”krok att hänga upp klockan på”. Vi går upp när vi sovit färdigt (eller när Rickard väcker mig) och vi går o lägger oss när vi blir trötta.

Och trött blir man konstigt nog rätt tidigt även fast man inget ansträngande gör, men det kan ju vara det att mörkret faller snabbt och är bottenlöst svart, och värmen stundtals obarmhärtig , kroppen verkar tro att den gör en massa ansträngande saker eftersom man är konstant toksvettig, även vad det gäller svett har man ju också totalt gett upp, det är bara att gilla läget, det är bara de första dagarna man är lite besvärad av att det rinner nerför kinderna och alla kläder är sura och man känner sig som en snusk.

Nu är man mer go o glad trots att man är allmänt sunkig, skinnet har krullat upp sig på utsatta ställen och håret är kladdigt av solskydd och ändå torrt som en risbuske…dreadsen är oroväckande nära och fötterna ser ut som om dom aldrig går att få rena..men va fasen!..det är det som är livet på en pinne och det gör mig lycklig.

Vi har nu lämnat koh Lanta men kommer att åka tillbaka inom en vecka. Idag körde vi tillbaka till Krabi town för att lämna tillbaka våran moppe som vi har kuskat runt på i 17dagar och nästan 75 mil, den har gett oss både bonnabränna och en obeskrivligt öm rumpa, men den har skött sig exemplariskt och det är kul att det funkat så bra med våran packning. I morgonbitti ska vi möta ett par kompisar hemifrån på Krabi flygplats och vi ska tillsammans ta oss till koh Jum/ Pu dom ska hänga med oss en vecka innan dom drar vidare till Australien.