Nu har vi varit hemma i snart fyra veckor och det känns som om vi nästan inte varit borta alls. Men självklart har vi ett annat utgångsläge och är bättre rustade att möta våren än alla som kämpat sig igenom det tunga mörka i januari februari och mars…och visst är det lättare för mig att se på när dom jäkligt onödiga snöflingorna förvandlar påskhelgen till ett tomteland även om det rycker i gnällmuskeln.
Men trots att ryggsäcken knappt har blivit uppackad så är jag på gång igen..och googlar reseberättelser, flygbolag, forum och ja ni fattar.
En ny plan har tagit form och jag brottas med lyxproblem som bara en resoholic som jag kan förstå, men till skillnad mot många andra så har ju inte jag någon jättestor längtan efter nya länder, jag har ju liksom redan hittat mitt paradis. Men jag har ju något slags starkt behov av att rättfärdiga det..både inför mig själv och andra, att stå upp för att jag tycker att Thailand är bäst för mig. Och för att kunna göra det så måste jag ju då och då åka någon annanstans. Nu vet ju jag också att det finns andra världsdelar än asien men nu är det som det är med det, att det är få ställen på jorden som man..jag/vi har råd att stanna på så länge som vi gör, så då blir valet enkelt, och asien är stort.
Som planen ser ut nu så lutar det starkt åt Vietnam, iallafall som en början med en hemresa från Bangkok.
Tanken är enkelflyg till Ho Chi Minh city/Saigon, lite stadsliv där och sen vidare ner till Phu Quoc…kan bli lite cambodia (igen)också när vi ändå är där nere..och sen ”hem” till Thailand.
Jag håller på att forska lite i visumfrågor och sånt jobbigt men tänker att det löser sig bara jag bestämmer mig och bokar.
Men lika ivrig och ”uppspelt” som jag blir av tanken på den trippen så kommer den där tanken att varför ska jag åka dit? när målet ändå är Thailand, för vems skull? är det för att pricka av ett nytt land på kartan?är det för att jag så himla gärna vill se Vietnam?eller är det för att bevisa för någon att jag är minsann inte rädd för att testa något nytt?…ja ska jag vara riktigt ärlig så vet jag faktiskt inte.
Men jag hoppas verkligen att det är för min egen skull..att det är för att jag är nyfiken på ännu ett nytt land, och förhoppningsvis inte för att jag efteråt ska få snörpa på munnen och säga vad var det jag sa.. Thailand är bäst (även om det oss emellan troligtvis kommer att bli så? ).
Och även om vi varje gång säger att -näe nu skippar vi att åka någon annanstans det är ju ändå i Thailand vi vill vara..så är jag ändå glad att vi inte ger oss helt, utan att vi ibland spårar ur och låtsas bli lite coola och wild´n crazy och ger oss ut på för oss okänd mark och vidgar våra vyer..om än inte så långt.
Jag förstår dig precis, vi tänker exakt lika. ?
? har ni gjort några ”avstickare”någonstans?..eller har någon plan pågång? ?