koh Libong 2016
Vi anlände till koh Libong lite på vinst o förlust, då buden på om det fanns boende eller inte var varierande. Enligt bokningssajter på nätet så var det fullbokat överallt men vi tänkte att det var inte så lång båtresa och om vi åkte på morgonen så skulle vi hinna tillbaka till fastlandet innan det blev kväll om vi inte hittade någonstans att bo.
Vi hoppade på en longtail som skulle till ön, tror vi betalade 50 bath var.
När vi anlände piren så stod det flera moppe tuktukar och väntade så vi lastade upp oss på en sån och bad att bli körda till någon resort av budgetmodell.
Det som slog oss var att vägarna var jättefina betongvägar trots att trafiken var väldigt sparsam.
Vi åkte tvärs över ön igenom små byar och samhällen, och jag har den känslan av att dom resorter som fanns låg på andra sidan ön mot där piren var. Vi blev avsläppta vid Libong beach resort och vår chaufför var mycket övertygande om att där fanns det budget rum och på resorten bredvid fanns det inte.
Och turen var på vår sida, det fanns bungalows i tre prisklasser, vi valde den lägsta och bad att få se den.
Vår erfarenhet är att det är bättre att jobba sig uppåt och se det billigaste alternativet först istället för tvärtom.
Vårt första visningsalternativ var det enda vi kom att se från insidan, och vad utsidan anbelangar så fanns det nog två andra alternativ som var lite större än vår bungalow och kanske lite finare, en rad beachfront och en i rad bakom och sen vår då som låg längst bort.
Det som skilde vår bunge denna gång från andra vi haft var ”ståtoan”, efter tio gånger i Thailand och flera avstickare till andra asiatiska länder så är detta första gången vi haft ”egen ståtoa” och ändå har vi bott på både billigare och ”genuinare” (..om ni förstår vad jag menar) ?ställen än detta. Man får se allt som en utmaning, och man får tänka som så att det är bara att gilla läget och om några år är man väl för stelbent för att ens tänka tanken..det är liksom nu eller aldrig.
Vi hyrde inte moppe på den här ön utan dom utforskningar vi gjorde gjordes till fots, det resulterade ju i att vi till största delen höll oss i närmiljön. Det blev lite promenader utefter stranden som var hyfsat lång och på vissa delar endast framkomlig vid lågvatten, det låg nog fyra resorter inklusive vår efter stranden.
Den resorten och restaurangen som vi fastnade mest för var den som låg längst bort, Libong Sunset Resort, den låg på lagom promenad avstånd från oss, antingen gick vi igenom en liten by och bitvis lite djungel, eller vid lågvatten så gick vi på stranden. Sista kvällen vi åt där tog vi oss dessutom i becksvart mörker hem genom den nedsläckta byn och ”ficklampade” oss över rötter och sten på djungelstigen, läskigt…och lite spännande också.
Öns innevånare är övervägande muslimer, det är lugnt och stilla och partyfaktorn väldigt låg, vi som lätt blir lite uttråkade efter typ 4 dagar när dom flesta stigarna inom promenad avstånd är upptrampade, borde kanske letat upp en moppe och tagit oss runt mer, men som det nu var blev det inte så..tror inte jag såg någon moppeuthyrning ens.
En av öns huvudattraktioner är ju Dugongerna/sjökorna som har en population här utanför. Det finns många båtturer som tar en ut till deras tillhåll, vi hängde dock där ute på vattnet en dag utan att få en skymt av dom..men men vi fick ju andas lite sjöluft och bättra på brännan lite så vi deppade inte ihop för det.
Förutom de fyra resorterna så kändes Libong väldigt oturistig, böneutrop hördes på vissa tider, de bofasta var vänliga och kändes glada att se oss. I det stora hela gillade vi Libong önskar dock så här efteråt att vi skulle lagt lite energi på att försöka hyra moppe så att vi fått se mer av ön, men det får väl bli nästa gång vi har vägarna förbi.
