Koh Phangan 2008 2012
Första gången vi besökte koh Phangan -08 råkade vi hamna vad vi tyckte var väldigt off så att säga, på Haad Yao beach som ligger på den nordvästra delen av Phangan ovanför Thong Sala den lilla ”stad” dit dom flesta färjor anländer.
Nu är det säkert mer happenings där uppe än vad det var då, vi hamnade på ett alldeles nybyggt super modernt hotell och vi var garanterat dom första gästerna, det var liksom inte riktigt klart, så vi bodde jätte billigt men trist, det fanns en dammig gatsnutt utanför med en liten affär som sålde typ 30 baths flipflop och huvudvärkspulver (ja pulver) där gick vi fram och tillbaka i två dagar, ena hållet på stranden och åt andra hållet på gatsnutten, det tog inte längre än så för oss och ungarna att tröttna innan vi drog vidare.
Andra gången åkte vi också hela familjen, men nu hade vi siktet inställt på fullmoonpartyt, det kändes som om det var dags att vara med om det.
Ett tips är att om det är tid för fullmoonparty boka gärna boende innan. Det hade inte vi gjort…efter mycket letande hittade vi ett pyttelitet rum där vi knölade in oss alla fem, men det var på behagligt mingelavstånd till själva fullmoonstranden Haad Rin som ligger sydöst på Phangan.
Vi kom som sagt dagen innan festen, så vi hann gå runt lite i närområdet och fick även möjlighet att se fullmoonstranden i dagsljus och utan fest, och det är faktiskt en fantastiskt vacker strand även i solljus.
Själva byn ner mot den andra piren på motsatt sida av Haad Rin var även den ganska mysig dagtid och inte allt för mycket folkträngsel, lite småshopping och lite restauranger och barer.
Det var när kvällen kom allt bytte skepnad, vi tänkte gå ”all in” nu när vi ändå var där och färgade oss med neonfärger och kläder för att ”smälta in”.
Vi gick väl ut hyfsat tidigt men när det blivit mörkt, och gick neråt till stranden, gatorna kantades med stånd som sålde sk. ”buckets”, leksakshinkar med drinkar, oftast cola, redbull och samsong och ett antal sugrör, med det gick även att få moijtobuckets om så önskades, förutom att gatan ner var full av dessa försäljare så var hela översta delen av stranden fullsmetad av dom jag tror inte att jag överdriver om jag säger att det var ett par hundra stånd.
Så färgglada och med ett par sugrörsförsedda hinkar i händerna tog vi oss an vårat första (och min mans och mitt troligen sista ) fullmoonparty.
Musiken var massiv, det var riggat med gigantiska högtalare som pumpade ut tecno så det stod härliga till, thailändare älskar sina högtalare, det fanns som platåer uppställda som snabbt fylldes med dansande människor, och det kom fler, och det kom fler.
Ett litet område i ena hörnet på stranden var inhägnat och med en vakt som satt på en stol vid ingången, en skylt talade om att det var en ”sleeping area”. Fantastiskt fyndigt tycker jag, dit kunde man alltså gå in om man fått lite för många plasthinkar och behövde vila lite och slapp att bli trampad på eller att nån olovandes”lånade” ens pengar o telefon och sånt, perfekt ju.
Efter ett par timmar hade delar av oss fått nog av att försöka hålla ihop gruppen, och vi bestämde oss för att det räckte med fullmånar för oss, dom som vill stannade och festade vidare.
När vi började gå hemåt inser vi att festen har precis börjat, det som vi trodde var fullt och mycket folk var folktomt i jämfört med vad som komma skulle, på vägen hem mötte vi alla dom som kom från dom närliggande öarna för att festa, sen var det fullt.
Vissa av dom yngre medlemmarna av familjen kom hemramlande betydligt senare, morgonen efter for vi vidare till Koh Samui, nöjda med att åtminstone kunna säga att nu hade vi iallafall varit på koh Phangans fullmoons party.